If you can´t beat them – smudge them
lord Fredruk i en diskussion på bold.se
lord Fredruk i en diskussion på bold.se
…av kommunikation
“I think anybody can be a communications architect.” All it requires, is being a “Jack of all trades and a master of one.”
Universal McCann Director of Communications Architecture Marston Allen under en hearing för media planners. (Media Riffs)
Anna Bodin som är ny VD för Media Audit lyckas verkligen:
– Det är inte så att de största annonsörerna får lägst pris på medieutrymme. Priset beror på många olika saker, bland annat den personliga relationen mellan medierådgivaren och mediesäljaren, budgetens storlek, period da kunden vill köpa, och hur viktig kunden är för mediet.
Media Audit säljer mediaplanering till… stora kunder. (Dagens Media)
Bruce Sterling:
You get this database toxicity. You go into a system like Lexis-Nexis and you put in a search word and get 60,000 hits, and you think, this is all the knowledge there is in the universe. But it’s actually 10,000 references to six different things, and the actual story is something very few people know.
There is a Google blindness. It’s a kind of common wisdom generator, but it’s not necessarily going to get you to the real story of what’s actually going on.
It’s [Google] extremely useful for novelists but somewhat dangerous if you’re pretending to be a brain surgeon.
(Reason)
Ulf Enander, vd på SWE och avgående styrelseordförande i Reklamförbundet, höll följande tänkvärda föredrag på förbundets årsmöte i november.
Om vi till att börja med fokuserar på reklamens roll i samhället så kan man konstatera att:
* Det finns idag ett brett intresse för reklam hos allmänheten, vi har blivit en del av den dagliga agendan.
* Det finns ett allt bredare utbud av utbildning inom reklam, både på gymnasie- och högskolenivå.
* Reklamen används som verktyg i ökande grad av statliga företag och myndigheter.
* Allt oftare blir förbundet, såsom branschrepresentant, tillfrågad om att delta i olika framtidssammanhang, både som remissinstans och opinionsbildare
Däremot har reklambranschen ännu inte uppnått den position i näringslivet som vi skulle vilja och som vi på sikt förtjänar.
– Hur ska vi nå dit?
Jag tror att svaret är ganska enkelt: vi måste helt enkelt bli bättre.
* Vi måste bli bättre på att demonstrera effekterna av våra insatser. Varenda byrå med självaktning kommer i framtiden att ha ett redovisningsbehov inför sina kunder. Vad gjorde vi och vad blev resultatet? Det måste bli mer, eller åtminstone lika, intressant att delta i effekttävlingar som kreativitetstävlingar.
* Vi måste lära oss ta betalt för vad vi åstadkommer, inte för vad som skrivs på tidlapparna.
Så länge vi har ersättningssystem som inte relaterar till vårt bidrag för kunden kommer vi att hamna i irrelevanta diskussioner med våra kunder kring byråkostnader. I en lågkonjunktur blir detta speciellt märkbart. Vi måste med andra ord hitta nya ersättningssystem.
* Vi måste bli bättre på att uppmärksamma det goda exemplet och då menar jag inte Guldägget. I Guldägget premierar vi det mest nyskapande, dvs en del av vår kreativitet, vårt viktigaste verktyg. Men Guldägget har framförallt två brister; dels har det i omvärldens ögon felaktigt blivit synonymt med vad vi som bransch anser vara årets bästa reklam, och dels premierar den i slutänden inte den produkt vi säljer, resultatet. Ur det perspektivet tycker jag tyvärr att vår bransch för närvarande fått en imagemässig slagsida, som vi om vi inte rättar till den, kommer att få lida för.
* Vi måste märkligt nog bli bättre på den varumärkesbyggande reklamen. Vi kan fortfarande via effektmätningar se att en alltför stor andel av reklamen inte levererar, dvs brister i effekt. Aktuell forskning pekar på upp emot 50 procent. Sannolikt är det fortfarande för mycket ad hoc lösningar och för få koncept i reklamen.
* Vi måste bli bättre på att driva företag, inte minst i hur vi vårdar och utvecklar vårt viktigaste kapital: individerna. Vi har hunnit långt vad avser respekt för individen och den kreativa processen. Men vi måste bli mer professionella i vår syn på individuell utvärdering och kompetensutveckling. Jag tror att branschen skulle må bra av en tydligare kompetenshierarki.
* Vi måste som bransch bli bättre på att identifiera och påverka de faktorer som traditionellt ligger utanför vår verksamhet men som ändå påverkar vår situation.
– Det kan vara reklamskattens existens,
– det kan vara det faktum att alltför få reklamköpare sitter i koncernledningarna,
– det kan vara försvagningen av TV-mediet,
– det kan vara märkliga ageranden från Annonsörsföreningen, med mera.
* Vi måste bli bättre på att värdera de signaler vi skickar mot marknaden. Vi brukar säga till våra kunder att summan av de signaler de sänder skapar varumärket. På samma sätt bidrar alla de signaler reklamförbundets medlemmar sänder till att skapa varumärket “reklam”. I det fallet är exempelvis förbundets agerande oftast en västanvind. Det är ju primärt de kampanjer vi gör för våra kunder som skapar omvärldens uppfattning om reklamen, och reklamens roll i samhälle och näringsliv.
Låt mig bara ta ett litet kärt exempel: Månadens kampanj i Resumé. Varje gång jag läser artiklarna blir jag generad å branschens och speciellt kreatörernas vägnar. Jag vet att många delar min uppfattning men få är beredda att betala priset genom att inte vara med. Det enskilda kortsiktiga intresset att synas i ord och bild förblindar den långsiktiga effekten för branschen.
En liten parentes men ändå?
En byrås samlade kompetens av att genomföra kommunikationsaktiviteter överstiger självklart vida våra kunders.
Utifrån det perspektivet ser vår framtid ljus ut, för vem tror att framtiden innebär lägre konkurrens för våra kunder? Och därmed färre reklamaktiviteter?
Däremot måste vi själva se hoten i vitögat, och ibland också skärskåda vårt eget beteende för att inte drabbas av dom.
“Han [Noam Chomsky; N kommentar] säger att sport är 2000-talets folkopium. Ett maktens verktyg för att hålla oss medborgare i schack, en skensyssla som stjäl vårt engagemang från de viktiga frågorna.”
Ur en Tusen tecken på Dagens Media.
“DAGENS GRUBBEL: kommunikation. Som vanligt är det de små notiserna som rymmer de stora nyheterna. I dagens DN läser jag att forskarna nu tror sig veta varför 14 valar förra året flöt i land döda på Kanarieöarna.
De dog av signalerna som militären skickade ut under en internationell flottövning.
Signalerna mellan stridsenheterna fortplantas genom vattnet och ljudvågarna skapar en katastrofal uppkomst av bubblor i valarnas vävnader. Ungefär som dykarsjukan hos människor.
Bekräftar en tes som jag grubblat över en tid: Det är inte bristen på kommunikation som hotar förståelsen mellan individer. Det är bruset.
Eller som Erik i Lars Noréns pjäs “Detaljer” säger:
“Jag tror att en av de vanligaste orsakerna till att man inte förstår varann är att man förstår varann alltför bra. Jag tror att den vanligaste orsaken till bristande kommunikation, är att man kommunicerar alltför bra. Det finns alldeles för mycket kommunikation. Man förstår varann alldeles för bra”.”
“Advertising is supposed to be the art of persuasion, not the act of pissing people off.”
‘claymore’ at Ad-rag.
Underbart citat i en diskussion om de nya strömmande pop-upreklamspottarna.
“Don’t blame the poor creative department” for lousy advertising. “The advertising money is on the Big Battalions,”[…] “those clients nurture lock-step conformists. The Sorrells of the world know it. They follow the money, do whatever it takes to keep the client happy and laugh all the way to the bank.”
ur ett brev till Ad ages-insändarsida från Richard Calderhead.
“Frågan är, förstås: Varför köps det så mycket dålig reklam? Hur kommer det sig att våra medier översvämmas av intellektuell nedsmutsning och infantila budskap med noll trovärdighet när det finns en hel bransch, många kilometer böcker och hundra års erfarenhet som säger att de flesta människor föraktar sådan kommunikation?”
Mycket bra artikel på Dagens Media av Fredrik Jerlov, vd på Jerlov & Körberg.
Den bredsidan mot reklambranschens kreatörer som försöker att leka analytiker kommer från Andrew Serednyj.
I en artikel från i början av maj smäller Andrew Serednyj, som jobbat på McCann, till branschen så att det står härliga till. Han menar att det är för många kreatörer som försöker att vara analytiker.
“konsumenternas åsikter hämtas in alldeles för sent i marknadsföringsprocessen – och dessutom aldrig når fram till det operativa ledet.”
(Resumé)
Det intressanta är att sedan läsa artikelkommentarerna där det verkligen ser ut som Serednyj har petat på en öm punkt.
“Man kan tycka att det är onödigt av företag att lägga ner miljontals kronor på en ny grafisk form som inte skiljer sig mycket från den förra. Men ibland kan justeringar ha nog så stor betydelse, till och med vara avgörande för en produkts eller ett varumärkes framtid och om den kommer upplevas vara med sin tid. Bakom ligger, förhoppningsvis, lika mycket tankearbete.
Det är som i vardagen. Du behöver inte alltid slå på stortrumman, bara du har sinne för detaljer. För i det långa loppet är det de som avgör måttet av tillfredsställelse – bara du kan urskilja vilka detaljer som är viktiga.”
ur en krönika av Susanne Johansson: CAP&Design – Små grepp lika viktiga som stora
“strategisk kommunikation…det innebär i korthet att kommunikation i sig inte har något värde. Det är hur kommunikationen bidrar till affärsmålen som är det intressanta, där ligger det strategiska tänkandet.”
Helena Giertz, informationsdirektör Procordia Food (Dagens Media #7-03).
“Vad kan då vara på gång! Ett säkert sätt att spana in trender är att besöka affärer som vänder sig till de köpstarka. I Florida har man öppnat en ny shoppingmall -Millenium som är unik i världen.–En shoppingmall byggs upp enligt principen, varuhus i hörnen som s.k. ankare och däremellan mängder av affärer. Detta ligger i Orlando, när turiststråket och autostradan I – 4. Det ligger litet upphöjt på en kulle omgivet av stora parkeringsytor. I hörnen ligger Macys , Bloomingdale och Neuman Marcus! Amerikas mest kända varuhus. Och däremellan mycket spännande. Jag tittar på en del prislappar och hisnar. Kartan över mallen är som en förteckning över världens ledande varumärken H&Ms konkurrent GAP finns här, och snart öppnar spanska Zara.”
Kanske inte fullt möjligt att se så klara trender i Sverige, vi har ett mindre kundunderlag. Det är ändå intressant som funktion: när vi går på Kupolen, ha ett öga öppet på trender och vad det säger oss om framtiden samtidigt som ni jagar reapriserna. En fråga man kan ställa sig: hur kan det gå runt med tre porslinsaffärer i Kupolen? Är det så att det är dömt att misslyckas eller riktar de sig till olika målgrupper? Lågt räknat har vi i Borlänge fem stycken affärer som säljer porslin, vinglas och köksattiraljer (förutom att både Coop och ICA också gör det). Däremot har vi bara två affärer som säljer leksaker. Beror det på att efterfrågan ser olika ut? Att leksaker är mindre exklusivt än vinglas och därmed prioriteras lägre i inköp? Eller är barnfamiljer mer medvetna om pris och därmed slår konkurrensen hårdare i leksaksbranschen? Om ett par år kommer vi också se att leksaker kommer att säljas till hälften om inte mer via nätet eftersom leksaker är lättare att säkert skicka med post, till skillnad mot glas och porslin.