Category Archives: Design

Twilfit och La Redoute gör en HM

Twilfit tänker göra en H&M, och använder sig av den svenska modeskaparen Lars Wallin för att släppa en ny kollektion underkläder. (Annas blog feat. Mel E). Och den gamla modevärldens enfant terrible lånar ut sig till postorderjätten La Redoute. (Hello Magazine).

No-frills chic är helt klart en trend just nu. Och jag tror att det är en rätt god idé. Läs min White paper om Lagerfeld här.

Wal-Mart framkallar snabbt

Retailjätten Wal-Mart släpper en ny tjänst den 23 november där kunden kan ladda upp sina digitala foton och hämta ut dem efter en timme på deras lokala Wal-Mart. Kostnaden kommer ligga på 18 cent för medlemmar i Sam’s Club och det är billigare än befintliga tjänster för utskrift av digitala foton. (CNET News.com)

Prispress på ‘digitala foton till papper’ måste komma. Att USA nu får en första reell konkurrens innebär att vi snart kommer att se detsamma här i Sverige.

Snowballing…

Vodafone har dålig koll på det här med snö. I en engelsk reklamkampanj är det något helt annat som man kommer att tänka på:

By the shocked look on the poor girl’s face, she has inadvertently picked an inopportune moment to wander onto the set of some hideous Swedish smut production, and has paid the price.
(The Register. Tipstack till Jordan)

Ger en ny dimension av myten om att “leka bullen”…

Ingen feministisk Karl direkt

Karl Lagerfeld är en diva. Efter H&M-svängen har uppenbarligen Karl Lagerfeld fått lite kalla fötter och vill återta lite av sin attityd. “Snobbism i anti-snobbismen”.

I tyska Stern har han uttalat sig om att han är besviken på att H&M har gjort hans kläder i för stora storlekar.

“- De obegripliga besluten som fattats av direktionen i Stockholm gör att jag tappat lusten att över huvud taget göra något liknande i framtiden. Till exempel tycker jag inte om att den har gjort vissa plagg större fast jag eftersträvat ett mode för smala, slanka människor.”

(DI.se och Dagens PS)

Jag tycker hela H&M by Karl Lagerfeld-grejen blir mer och mer fascinerande. Det är ett helt underbart PR-jobb gone totally weird.

Lagerfeld tog slut

På mindre än en timme tog hela lagret av Karl Lagerfeld-kläder slut. Hamngatans H&M var överfullt av alla som ville äga ett av plaggen. Det verkar också som vissa tänkt sig att göra sig en hacka genom att sedan sälja kläderna vidare. (Annas blog feat. Mel E och DN).

Därmed slog H&Ms marknadsdirektör Jörgen Anderssons drömmar in med råge:

“- Personligen hoppas jag att de (kläderna) kommer att sälja slut på några dagar.”

(Resumé)

Det sköna är att reklamfilmen för Karl Lagerfeld for H&M bygger på konceptet att kollektionen som KL gjort tillsammans med H&M är en sorts brott mot allt vad modevärlden stått för. Det “vackra” folket är chockat, förfärat för H&M är ju “cheap” och den gode Karl själv förklarar “it´s all about taste”. Underbar svartvit film.

I senaste Bon har Salka Hallström Bornold som enda svenska journalist träffat Karl Lagerfeld, och den gamle titanen är intressant att avlyssna. Hans aversion mot nostalgi och tillbakablickande är enligt honom själv det som hållit honom på toppen i nästan ett halvt sekel och det som driver honom att skapa tre-fyra kreationer per säsong och ge ut böcker, både sina egna och andras, fotografera och inspirera andra är att han aldrig är nöjd. Allt kan alltid förbättras.

“Det jag tycker om i livet är just motsatserna, förstår du. Det som finns där emellan är tråkigt. Jag skulle inte säga “billigt” för jag avskyr det ordet.”
[…]
“Jag tycker att livet är spännande. Jag tycker om att gå vidare, och jag vill att saker ska förändras. […] faktum är att jag avskyr det förflutna – för att det är ett förflutet.”
[…]
“Jag gör vad jag kan, men jag betraktar det inte som fullständigt. Jag har saker att uppnå, ohc jag måste anstränga mig för att bli bättre. Efter så många år kan man tycka att det är ett skämt, men för mig är det allvar, det är verkligen det sätt som jag arbetar på, det sätt som jag känner mig inuti[…]”

Karl Lagerfeld får också ge sin definition av mode:

“Mode är vad folk har på sig.
Och stil?
Stil? Det finns inte nog med stil för den här världens invånare. Inte alla är förunnade en personlig stil, och det är därför stilikoner finns. Skönhet är beroende av mode.[…]”

(Bon #22)

Trendwatching menar i sin update om trenden No-Frill Chic att samarbetet mellan KL och H&M är ett typiskt exempel på trenden. No-Frill Chic handlar om att lyx blir billigt, det ouppnåeliga blir masskonsumtion.

“In fashion too, NO-FRILLS CHIC is the thing to wear this Autumn: Karl Lagerfeld will add the necessary ‘chic’ to low-cost, high-fun apparel phenomenon H&M. Lagerfeld has designed a collection of around 30 pieces to be produced and distributed by H&M under the label “Karl Lagerfeld for H&M”

Vinterpyssel

En väldigt lattjo grej är möjligheten att göra en animerad film i samband med kampanjsajten för Yoggi Yallas nya smak “Lingon och pepparkaka”.

Själva smaken verkar fullkomligt galen, vilket stämmer överens med deras koncept “oväntade smaker”. Men filmpysslet kan lysa upp en tråkig eftermiddag.

Designåret 2005

Nästa år är det Designåret. Det har Göran Persson bestämt. Och självklart har det kommit upp en hemsida som är en riktigt sorglig upplevelse designmässigt sett. För övrigt har Designåret fått en massa uppgifter, men inga pengar. Så klart.

Logotyp och designen är gjort av Happy F&B. Pontus Höfvner på Happy F&B säger i en artikel i Form (pdf):

“Det finns lika många definitioner av begreppet design som det finns individer. Ingen har väl mer rätt än någon annan men nästan samtliga är vi för snäva i vår definition av ordet. Ett bra mål med designåret är om det lyckas vidga allas våra designbegrepp.”

När det gäller logotypen menar man i samma artikel:

“Ett stort D blir en glad mun. Som säger ”MER DESIGN” i ena mungipan. Design är ingenting att skratta åt, men ofta att bli glad av – vilket sägs alltför sällan. Det grafiska programmet för Designåret 2005 vill påminna om just den glädjen – och siktar på att ta fram hela bredden i formgivningsbegreppet. Happy graphics for design.

Hello? Har hissen fastnat i mitten? Den är ful och rejält trist. Och jag tycker det är en skymf att det mest ser ut som en clownmun. Är design verkligen bara det?
Hela konceptet gör designdiskussionen lite flat, enkel: “det är kul med design, tjoho!”. Det känns som om det blivit för mycket sälj och för lite strategi. Att man ska sälja in Designåret istället för att skapa något bestående.