A brand is a place, not a thing: Media is not ‘entertainment’ or ‘information’. Media is an interface. Interface implies action.

Hugh Macleod är CD och på hans blog gapingvoid finns det ofta nya små ritade bilder (either on business cards or bristol board cut to the same size i.e. 3.5″ x 2″. mostly a Rotring 0.25mm rapidograph pen) underfundiga dystopier om reklambranschen. Och hans Hughtrain Manifesto är värt att läsa: lösryckta tankar som har både djup och bredd. Inspirerad av Cluetrain Manifesto.

Joey Rayman, skapare av Brighthouse som jobbar med varumärken och kreativ management, skriver om hur förändringen från producerandet till tänkandet har börjat att rulla. Han jämför med hårfrisörskans prissättning, som inte innebär pris/minut utan pris/kunnande alternativt pris/idé.

Great thinking is today’s most valuable commodity. That’s why Fortune 500 companies are seeking thinkers whose thoughts motivate, inspire and ignite minds. The Ideation Nation, as Albert Einstein prophesied, will be a place where “imagination is more important than knowledge.”

Den enda egentligt hållbara konkurrensfördelen idag är möjligheterna att ha tillgång till bättre idéer än konkurrenten.

The age of the big thinker has finally come — and that’s why it’s time for advertising agencies to stop selling ribbons.

Reklambranschen har tänkandet och de kreativa idéerna som grund men under senare år har idéerna mest byggt på att förmera aktiekapitalet för byrån snarare än att skapa revolutionerande kreativ reklam. Snabba produktionstider får företräde före genomtänkta koncept.

In the advertising age, speed was rewarded. In the idea age, patience wins.

Joey Raiman menar att tänkaren, analytikern och kreatören kommer att vara morgondagens mest eftersökta person. Tänkandet och idéskapandet är inte någon grundläggande kunskap inom dagens industri och har inte varit det på många år. Att sälja sina idéer har byggt på producenters goda vilja snarare än tvärtom. Men genom det nya samhället, där tjänster, kunskap och kreativitet blir differentierande värden, förändras detta. Återigen vänds hela steken upp och ner.

So, the next time someone asks you for an idea, ask him or her how much?

(Ad Age)

För mig är det svårt att referera en artikel som säger vad jag sagt under många år. Och många med mig. K-samhället, där ‘K’ står för kompetens, kunskap, kreativitet, kommunikation, kultur och känsla, är här. Reklambranschen har dessa kärnvärden i sin essens, men ofta har själva existensen tappat bort det.
Flera kritiker av K-samhället menar att det hela redan prövats: IT-bubblan handlade om att sälja idéer med förväntade resultat. Och visst har de rätt. Men liksom att DaVinci:s helikopter inte blev verklighet förrän på sent 1900-tal var inte samhället moget för Den Nya Ekonomin. Det var dyra läropengar för många av oss men också nyttiga.
Det är få produkter som skiljer sig nämnvärt. Industrisamhällets produktion har nått ut till så pass många att oavsett hårdare patentstrider och vaktande av produkthemligheter differentieras USP utifrån K-värden och de relationer ett varumärke kan skapa gentemot sina kunder.