Tor Enqvist på Hill & Knowlton skapar en ny demografisk generation: “Gratisgenerationen” och menar att ungdomar vill ha allt gratis. Tyvärr är artikeln ett sammelsurium av märkliga påståenden om denna nya generation. Två påståenden är centrala:
“Livsstilen [gratisgenerationens] är utmanande och samtidigt mindre fördomsfull…”
och
“Men gratisgeneration utmanar också det etablerade samhället – inte minst med tanke på saknad förståelse för att produkter och tjänster faktiskt i alla led har många händer och hjärnor bakom sig, som ju kostar pengar.”
Tor Enqvist menar att a) ungdomar är utmanande – alltså mer utmanande än tidigare generationer och b) ungdomar saknar förståelse för såväl immateriell som materiell rätt. Och utifrån dessa antaganden drar han slutsatsen att
“Gratisgenerationen är i dag ett faktum. Företagen och samhället behöver hantera och anpassa sig till den nya verkligheten som gratisgenerationen innebär. Vad händer om de inte gör det? Gratisgenerationen innebär en rad utmaningar för såväl företag som politiker i framtiden.”
(Aftonbladet: Ingenting är gratis)
Rent logiskt är det svårt att följa hans argumentation – att utifrån två antaganden som knappast är möjliga att basera på fakta plötsligt komma fram till att det finns något som kan kallas en “gratisgeneration”. Dels visar snarare de flesta undersökningar som gjorts av generationella värderingar på att den unga generationen snarare är mindre utmanande mot samhället än tidigare generationer varit – att göra revolution mot deras egna föräldrar är i princip omöjligt då dessa gått igenom såväl hyperkommunism i sin ungdom som hyperkapitalism under sin adolescens och tidiga vuxentid. Dels beror det på att tidigare generationer har haft ett kollektiv att utmana. Dagens individualism innebär att det inte finns majoriteter och minoriteter – snarare enbart entiteter.
Påståendet att ungdomar skulle sakna förståelse för att någon skapat de produkter och tjänster som de använder är rent nys. När det gäller nedladdning av musik har Apples iTunes Store bevisat att problemet snarare ligger i skiv- och filmbranschens ovilja att sänka sina priser än att unga idag skulle vara sämre på att förstå upphovsrätt. Kopiering har funnits så fort det funnits teknik att kopiera saker med. I övrigt är Tor Enqvists svepande generalisering om en generation renons på känsla för ägande rent förtalsmässig och totalt utan någon som helst verklig grund i värderingsundersökningar bland den generation han utnämner till gratisgenerationen.
Däremot är hans slutsats intressant om man väljer att modifiera den – hur ska en kapitalism som byggts på en långsam teknik möta en ny, snabb och global konkurrens? Det som Tor Enqvist missat är att den generation som nu blir vuxen (och många gånger redan är vuxen) vill ha mer för pengarna de spenderar – mer upplevelser och mer vinst för sin egen identitet. Det verkar som om hela utvecklingen av varumärken gått förbi honom. Samma generation som han anser vara konstant “gratisätande” är den generation som kan tänka sig lägga dyra pengar på klädvarumärken som ger dem en känsla av att vara unika, som ger ytterligare värde till deras identitet och som ger en upplevelse av att vara värd dem.
Det går alltså inte ihop att döma en generation efter felaktiga utgångspunkter.
Vad är det här för menlös artikel?
Skulle vilja säga att Tor är lite ute och simmar. Metro är ett praktexempel där läsaren tar en tidning gratis, redaktionen tjänar pengar och annonsörerna betalar.
Enligt Tor här skulle annonsörerna förlora en massa pengar men i praktiken annonserar de ju just för att de tjänar pengar på det. Även om bara en bråkdel av läsarna köper produkten så tjänar de på det i längden.
För att bryta ner det så ger företagen en gratis tjänst till sina kunder. De blir glada och glada kunder är bra kunder.
http://www.gratisgen.se är också ett bra exempel. Samma tankesätt, ge kunderna en pryl om de lyssnar på annonsörerna. Kunderna blir glada för de får en pryl de vill ha plus kanske en tjänst de vill fortsätta använda hos annonsörerna. GratisGen.se ägare blir glada när de tar en viss mellanskillnad (likt metro). Och annonsörerna blir glada för de får nya kunder.
Jag tror starkt att detta är något som kommer mer och mer, nöjda kunder är bra kunder. På motsatta hörnet har vi film- och skivindustrin som jagar sina kunder mer stämningar, böter och fängelse. Och se hur bra det går! Guldstjärna till ägarna av Metro, GratisGen etc för nytänkande och glad stämning inom en hård branch.