Category Archives: Marketing

Grammatikbrott

Som copywriter ska man kunna grammatik. Men inte alltid för att följa reglerna men för att veta hur man bryter reglerna.

Raleigh Drennon är mannen bakom “Wichita – We Got the Goods” och att han brutit mot engelska språkets grammatik tar han ganska lätt på.

“We got the goods’ is an expression in the popular culture right now[…]We’ve got the goods’ sounded stuffy and overly proper.” […] “In one way, the tag line is very literal,” […] “We do have the goods. We toyed around” with the grammar and decided “‘We Got the Goods’ has more energy. It’s just sassier.”

Han ger exempel som “Got milk?” och “Think different” där grammatiken fått ge vika för att vara catchy. (Wichita Eagle tipstack till Chief Executive Bone Daddy)

Riket – en extrem dokusåpa

“Riket var som en vanlig dokusåpa. Jag hade väntat mig något helt annat.”

Uttalandet kommer från Lillemor Arvidsson som blev den första att åka ut ur SVTs nya dokusåpa “Riket”. (Aftonbladet)

Riket är en dokusåpa. Men det mest extrema som skådats. Varför? Jo, konceptet bygger på flera parametrar för att sätta det sociala spelet i gungning. Dels det fysiska: det är inte Malaysia utan ett kallt Europa. Att vara fattig är en pina. Hunger och kyla – de fattiga har fråntagits de grundläggande saker en person behöver. Och samtidigt ser de rika som har det varmt, kan äta hur mycket som helst. De rika, om de blir kvar som rika, utvecklar ett vi och dem-perspektiv snabbt (redan i första avsnittet uppfattade jag en sorts avmätt attityd mot de fattiga). Straffen kan man förvänta sig bli minst lika hårda som kamperna/duellerna verkar vara.
Det här är något som man inte sett förut. Det är det mest extrema socialpsykologiska test som genomförts sedan The Prison Experiment. Och det intressanta är att det vi nu ser inte är vetenskapliga tester utan underhållning. På bästa prime-time under lördagen.
Jag undrar hur många företag som, om SVT var reklamfinansierat, skulle våga satsa på mediaköp runt Riket efter att ha sett första avsnittet. För Riket kan utvecklas till en fet skandaldiskussion i likhet med första omgången av Robinson.

1,3 miljoner tittare fick riket enligt MMS. Fyran, som satsat stort genom att visa Sagan om Ringen, nådde bara 775 000 tittare. (Resumé)

Kvantifierbar estetik

Intressant artikel om hur ett dokuments utseende kan betyda lika mycket som vad dokumentet innehåller.

“how a document looks can be as critical as the words it carries”.

Framförallt har detta implikationer på automatiserade dokumenteringsfunktioner men kan också överföras på all kommunikation. Att få kunder att förstå vikten av en bra grafisk profil är inte alltid helt lätt. (Center for Media Research)

Clear Channel SLs censor

Hudvårdsföretaget Paul de Vence fick tummen ner för sina annonser som de köpt plats för i tunnelbanan. Den ansågs för “sexistisk”. Clear Channels VD Maria Skoglund svär sig fri och efterlyser klara regler från stat och kommun om vad som gäller när det handlar om reklam.

Det lustiga blir när Skoglund får frågan om vad hon själv anser:

– Att blanda in vad jag själv tycker skulle bara röra ihop saker ytterligare.

(DN – Ekonomi)

No shit Sherlock, Maria.
Två saker: det är beklämmande att se hur nypuritanismens skugga breder ut sig över vårt land. Allt som visar minsta hud är “sexistiskt”, oftast förutsatt att det är kvinnlig hud som visas. Visserligen är jag inte förvånad över den utvecklingen – både utvecklingen i USA med en starkt puritansk kristen höger och det faktum att under goda tider florerar alltid två divergenta värderingar: puritanism och dekadens.
Å andra sidan är det ju faktiskt så att den som vill marknadsföra sig inte har någon rättighet att få göra det där den själv anser sig vilja göra det. Man köper en tjänst: reklamplats och får då, precis som vid köp av andra tjänster, förhålla sig till säljarens regler. SL väljer en nypuritansk väg och vill uppenbart att alla kvinnor som gör reklam för skönhetsprodukter ska bära burka. Då är det bara för Paul de Vence och oss andra att hitta andra reklamplatser, där censuren inte är enligt Moral Majority-regler.

Reklamen missar målet

Clear Channel skär inte bara bort sina mest omtalade radiostjärnor utan skär också ner andelen reklam som sänds.

the nation’s largest owner of radio stations basically conceded it has overdone the commercials. San Antonio-based Clear Channel Radio, which owns six Pittsburgh-area radio stations and 1,200 nationwide, said it will cut the amount of ad time per hour and the length of commercials packed into one ad break starting in January.

(Designlog)

Ungefär samma upplevelse som svenska reklamradiostationer fått efter hand. Själv förstår jag inte varför man envisas (förutom att reglerna för koncessionerna säkert är skrivna på något underligt sätt) att köra reklamblock istället för att köra korta enskilda spottar oftare. Fr a när det handlar om radio är ett par minuters reklamblock en garanterad kanalbytare för konsumenten.

Samklang med förväntningar.

Jan Kallberg är på gång igen. Och han har som vanligt en hel del att säga:

“Jag bedömer att man radikalt kan minska företagsförtal, anonyma ovänliga epostbrev, riktad nätvandalism och andra former av angrepp genom att gå igenom vilka meddelanden som företagets nätnärvaro sänder ut och hur dessa är i samklang med hur företaget motsvarar dessa förväntningar. Därigenom kan nätet bättre tjäna företaget och bli en brygga mellan konsument och företaget istället för ett brus av dåliga kundrelationer.”

(Jan Kallberg)

Ingen feministisk Karl direkt

Karl Lagerfeld är en diva. Efter H&M-svängen har uppenbarligen Karl Lagerfeld fått lite kalla fötter och vill återta lite av sin attityd. “Snobbism i anti-snobbismen”.

I tyska Stern har han uttalat sig om att han är besviken på att H&M har gjort hans kläder i för stora storlekar.

“- De obegripliga besluten som fattats av direktionen i Stockholm gör att jag tappat lusten att över huvud taget göra något liknande i framtiden. Till exempel tycker jag inte om att den har gjort vissa plagg större fast jag eftersträvat ett mode för smala, slanka människor.”

(DI.se och Dagens PS)

Jag tycker hela H&M by Karl Lagerfeld-grejen blir mer och mer fascinerande. Det är ett helt underbart PR-jobb gone totally weird.

1 miljard eller 10

Den svenska kungafamiljenEnligt Mats Urdes varumärkesvärdering av det svenska kungahuset är Carl Gustaf och resten av gänget värda en miljard.

“- Vi blir mer synliga internationellt tack vare kungahuset. Det är ett fantastiskt sätt att kommunicera ett lands kultur, värderingar och historia tror jag knappast att vi kan översätta.”

(Resumé)

Audumbla Pilots (numera go.pilots) gjorde en uppskattning för DI:s räkning och kom fram till siffran 10-15 miljarder. Skillnaden förklaras i att Audumbla räknade in kungafamiljens värde för exportmarknaden medan Urde räknar mediautrymmet kungafamiljen får gentemot vilket utrymme de skulle kunna köpt för apanaget. De 45 miljoner som monarkin kostar i apanage varje år motsvarar vad de stora företagen lägger på reklam varje år. I Sverige. Urde menar att kungafamiljen är mer än bara en symbol utan lägger ett stort mervärde till varumärket Sverige.

Urde menar också att många företag kan lära av kungahuset när det gäller att vårda ett varumärke.

“[Kungafamiljen] är människor som har ett annat perspektiv. De inser att de är en länk i en lång kedja och närmar sig uppdraget med en viss respekt. Ambitionen är att lämna över ett varumärke som är starkare än vad det var när de tog över det. Det är så framgångsrika monarkier har letts.”

Hemligheten är att välja, enligt Urde. Precis som att kungafamiljen väljer att inte synas i vissa sammanhang bör företag välja bort vissa affärer som på kort sikt kan se bra ut men som på lång sikt urholkar varumärket.

Mats Urde ger några varumärkesråd utifrån sina studier av monarkins varumärke:

Släpp kvartalstänkandet – anlägg ett långt tidsperspektiv. Avstå från en affär som är bra i det korta perspektivet men riskerar att skada varumärket på lång sikt.

Förstå och arbeta med dina kärnvärden – vad är det som gör ditt företag unikt? Behandla det dina företrädare har åstadkommit med respekt – att städa ut i för stor omfattning kan skada kontinuiteten och hur målgruppen uppfattar ditt budskap.

Förstå vikten av symboler/varumärken. De mest givande diskussionerna kring vad ett varumärke står för kommer dessvärre ofta först när en kris har uppstått.

Förstå att varumärket är större än du själv – ha ambitionen att lämna ett ännu starkare varumärke och företag efter dig.

(di.se)

Happy Kyrka? Lycka till.

Det är lika viktigt för Svenska kyrkan att ha en konsekvent, tydlig och enhetlig form som vilket annat företag som helst. Därför ska en ny grafisk profil till, utan att för den sakens skull tappa traditionen.

(CAP&Design)

Efter att ha jobbat i kyrkan och försökt att förändra både kommunikation och bilden man ger ut så säger jag bara till Happy F&B: “Lycka till!”. Själv skulle jag inte ens försöka.

Olika nyheter beroende på klockan

Har du alltid samma innehåll på webben? Varför det?

azcentral.com har börjat att erbjuda olika innehåll beroende på när på dygnet sidan besöks. För det som de sett bland sina användare är att kvällstid är nöjesnyheter och lite mer “mjuka” nyheter det som är mest intressant och genom att låta dessa saker få högre status under kvällstid skapar men en högre konversion och därmed ökade möjligheter för att nå konsumenterna med reklamen. (Poynter Online)

Beteendeinriktningen är solklar och just när det gäller webb finns det stora möjligheter att jobba just med behavioral targeting. Frågan är varför det är så få publicister på nätet som väljer att göra det?

Mer Karl

Tove Lifvendahl skriver på JKL Blog om Karl Lagerfeld-kampanjens succéartade genomförande.

Jag har själv skrivit ett White Paper om kampanjen där min slutsats är att kampanjen var smart genom att H&M genom den repositionerar sitt varumärke och tar ett kliv uppåt. Karl Lagerfelds excellens och den kollektionens exklusivitet sipprar över på varumärket. Kunder kommer inte se på H&Ms kläder på samma sätt.

Intresserad av vad jag skrivit? Maila white@pitch.researcher.se.

IKEA skapar buzz i Arizona

Amerikanska marknadsförare anser att IKEA har en speciell känsla när det handlar om att skapa relevans för sitt varumärke.

“The grand opening of the Tempe Ikea store this week shows exactly how a retail powerhouse can kick its marketing machine into overdrive and make consumers on information overload sit up and take notice.”

Det IKEA gjort är att genomföra kampanjer där bland annat de första i kön fick allt som finns på framsidan av katalogen men också att dela ut nummerplåtshållare med IKEA-logo liksom att skapa specifik marknadsföring för hispanics.

Experterna menar att IKEAs målgrupp i USA 20-30-åringar kräver en oerhört stark kampanj, vilket helt klart är en lite annan grupp än i Sverige (även om IKEA försökt att rikta sig mot gruppen “unga vuxna” under ett par år). Och uppenbarligen anses Kamprads imperie ha lyckats. (AZCentral.com)

0-100 på ingen tid alls

Guy Kawasaki (snacka om ett tufft namn…) är en känd person. Åtminstone i kretsar av macanvändare av äldre datum. Han har varit en av de mest framstående Apple-‘evanglisterna’ men har nu sadlat om till att skriva om pr och reklam online. Hans senaste bok heter “The Art of the Start (The Time-Tested, Battle-Hardened Guide for Anyone Starting Anything)” och tar bland annat upp enkla regler för hur en email-kampanj bör genomföras för att lyckas. (Clickz / Experts)

Basic instinct

Förändrar ny teknik mottagarens beteende? Det är en bra fråga. I en artikel som tar avstamp i rich media-utvecklingen av marknadsföringen menar Rob Graham att online-marknadsförare inte kan glömma de åtta grundläggande behoven hos konsumenten:

# Give the consumer a sense of well-being.
# Offer the consumer a sense of convenience.
# Offer the consumer a sense of security.
# Make the consumer more productive/effective.
# Make the consumer feel special/advantaged.
# Provide the consumer a sense of continuity.
# Enhance the consumer’s social standing.
# Give the consumer a sense of possibility.

Knappast något nytt för en marknadsförare men det är ofta som man kan fundera om den nya teknikens möjligheter gör att marknadsförare och kreatörer glömmer bort att svara på den grundläggande frågan från konsumenten: “What’s in it for me?”.

(ClickZ/Advertising)