MQ har blivit förvånade över reaktionen mot de annonser i senaste kampanjen där homosexuella par figurerar. Joakim Holmstrand på MQ förklarar sin förvåning:
“Jag är förvånad över att människor tycker på det här viset och att de tror att de har rätt att vara så aggressiva. Vi vill bidra till mångfald, det är essensen i våra kampanjer.”
Joakim Holmstrand menar också att de var “först” och får ta smällen av homofoberna. (Dagens Media)
Om MQ och deras byrå Micael Bindefeld/Catt & Co inte fattat vad som skulle komma är de mer än lovligt off. Å andra sidan är “Bindefeld” inte något annat än en PR-byrå – och det här är jävligt bra PR. MQ behöver inte annonsera sin utgångspunkt om mångfald och frihet. De får det med hjälp av små homofobiska dumskallar. Det är bara att tacka och ta emot…
Stilguidebloggen Manolo tar upp MQ-kampanjen och anser att det hela är osmakligt.
Det är inte först och främst bilden av ett homosexuellt par som upprör sajten utan att MQ använder mailen som de fått från homofober för att skapa PR.
“Det finns förvisso en möjlighet att MQ totalt missuppfattat sin roll som prånglande klädjätte och tror att man med lite varma tankar och några annonser kan förändra förlegade attityder, men det känns mindre troligt. Annonsen är inget annat än ett pr-trick och att hävda att intentionerna är att beröra är rent patetiskt.
MQ vet precis vad de gör och har uppenbarligen lyckats eftersom de fått några uppretade homofober att dansa efter deras pipa. Det faktum att man går ut i media och berättar om “hatmailen” ställer knappast MQ i en bättre dager. Om intentionen verkligen var att avdramatisera har man misslyckats fatalt, men så är nog som sagt inte fallet.”
Va? Om man gör båda sakerna på samma gång – är det fel? Anser Manolo att allt som görs måste antingen vara PR eller god intention? Uppenbarligen anser Manolo att Benettons kampanjer också konstant är osmakliga eftersom de hela tiden bygger på att bryta mot fördomarna.