Den buteljerade kreativiteten, åtminstone enligt myterna, försvinner från Systembolaget. I konkurrens med diverse (bättre) lådviner och utifrån Systembolagets strikta och stenhårda hylleffektmätning så försvinner nu Vino Tinto från bolagets sortiment.
Under namnet “Rött Spanskt Vin” släpptes vinet 1942 för första gången och efterkrigstidens internationalisering gjorde att det fick namnet Vino Tinto 1952. Under dess glansperiod (1955) såldes 1,7 miljoner VT av de 7,7 miljoner vin som alltsomallt såldes. Men idag ligger försäljningen på försiktiga 26 000 liter och år.
Med Vino Tinto letade sig vindrickandet dock också in i stugorna och bidrog till att jämna ut klasskillnaderna i svenskarnas alkoholkonsumtion.”
Idag är det BiB-märken som Golden Gate (vitt) och Chill Out (rött) som är storsäljare med 3,8 respektive 4,8 miljoner liter per år. (N24.se via Beta Alfa 2.0)
Vino Tinto är inget bra rödvin. Det är liksom “rödtjut” personifierat. Men frågan är om produktvarumärket ändå inte har ett så pass stort emotionellt värde att Systembolaget med det här beslutet biter sig själv i svansen (eller tappar påsen)? Om man jämför med när Carlsberg flaggade för att Pommac skulle sluta att tillverkas så är Vino Tinto i samma kaliber när det gäller ett varumärke som är mytiskt.
Annica Tiger frågade i kommentarerna till min
postning om Pommacs frånfälle:
Alla verkar sakna Pommmac. Men vilka köpte, eller rättare sagt köpte inte Pommac?
Den fortsatta diskussionen runt Pommac (läs här och här) visade just att vissa märken har ett värde som inte motsvarar dess kommersiella potential. Jämförelsevis så står Vino Tinto som symbol för när Sverige blev internationellt, när vi blev en del av resten av världen och började dricka rödvin. Det finns en oerhörd kraft i den storyn men som Systembolaget nu släpper och därmed förlorar stora möjligheter att kapitalisera varumärket utan att det har stora försäljningsmässiga framgångar.
Yrsel har skrivit en skojig – och sorglig – text om det hela: Vinchocken
