Monthly Archives: December 2007

Prata med alla eller med ingen

Jag håller på att läsa Most Contagius-rapporten, det diskuteras om vad som blir The Big Thing och jag skrev min Next Please-postning. Så kom jag att fundera över de olika delarna som är min internetpersona. Vad som skiljer dem åt och man skulle lite krasst (och jävligt generaliserande) kunna säga att

  • På Facebook finns alla – men man pratar inte med någon (generellt sett alltså: den interna mailen används ju rätt flitigt)
  • På Jaiku finns ganska få men man pratar med alla – även med dem som inte är i ens kontaktlista.

Det kanske är det här som är en viktig sak att ta med in i diskursen om sociala medier som marknadskanal: att Facebook faktiskt inte är fullt ut den WoM-möjlighet som många försöker att få det till. Eftersom samtalet inte är så speciellt intensivt: det liksom drunknar i alla applikationer man ska försöka pyssla med. Medan Jaiku (och Twitter även om dess funktionalitet är lägre enligt mig) är mindre fullt av störande delar och därmed verkligen blir ett samtal – och därmed skapar incitament för relationsmarknadsföring.

Next please

Jag slänger ihop några tankar runt nästa stora killer-app inom sociala medier. Eller kanske ett sorts tankespår runt hur jag tror att den måste fungera. Diskutera det gärna i kommentarerna.

Efter den extraordinära utvecklingen av Facebook, och den ännu inte avtagande explosionen av olika sociala medie-format och -sajter så finns ändå funderingen över vad som är nästa grej. Det är egentligen tre grundläggande behov som i nästa social networking-killerapp måste tillfredsställas:

  • enkelt att använda – intuitivt gränssnitt
    För att alla ska börja att använda sociala media så krävs det en mindre teknokratisk tanke runt användandet och ett än mer intuitivt gränssnitt. Facebook har kommit långt vilket inneburit att den sajten används av många som är lite äldre än om man jämför med Myspace, vars gränssnitt är mer traditionellt communitybaserat och därmed kräver en något högre inlärningsgrad.
  • delningsbart och samlingsbart
    Vi har diskuterat det rätt länge – chunkability och mashupability. Många av oss har ett antal flöden på olika ställen på nätet som vi skulle samla översiktligt på ett ställe, och på ett sätt som innebär att det är exporterbart.
  • identitetsskapande, integritetsskyddande och kontrollerbart
    Människan behöver en bild, en symbol – en avatar – för att kunna identifiera sig med sin internetpersona. Om man utgår från att fler och fler känner behov av att samla ihop sina olika delar på ett ställe, så krävs det att man kan känna att det är “min” plats på ett helt annat sätt än tidigare. Samtidigt måste det också vara integritetsskyddat: både att det är kontrollerbart av användaren så att han/hon på ett enkelt sätt kan stänga ute personer som man känner hotar eller som inte ska läsa det som finns; ett skydd som bör vara skalbart på olika sätt. Samtidigt måste det också finnas en transparens så att användaren kan känna sig trygg i att tjänsteleverantören berättar vad som sker med den information som denne har tillgång till om respektive användare. För de flesta kan tänka sig att låta en bra tjänst använda kunskap och spillinfo: bara man berättar det och ger en opt-out-möjlighet.

I en kort Jaikusession så menade jag att nästa killerapp inom sociala nätverk måste vara en 3D-värld, som till skillnad mot Second Life, uppfyller ovanställda behov. Självklart kan man då ifrågasätta varför just en 3D-värld skulle vara något som “alla” skulle vilja använda. Motargumenten skulle exempelvis vara att vi som nätanvändare är vanliga vid ett 2D-gränssnitt, och att en virtuell värld i 3D endast handlar om att lägga till ett lager ovanpå själva nätverksdelen.

Jag menar dock att det hela bygger på hur vi som mänskliga individer faktiskt fungerar. Internet bygger dels på bristen av teknik och samtidigt på att tekniken får styra navigationen och gränssnittet istället för att människan gör det. Dels bygger internet på tanken om att ordet är det centrala, inte bilden. Det beror ju delvis på bandbreddsbehovet respektive på att internet bygger på tanken på att vara ett komplement till tryckta mediaformat. Internet är fortfarande (trots att bandvidden ger möjlighet till många andra format) ett bokstävernas media, en överföring av det tryckta ordet till en digital motsvarighet.

Om man däremot tittar på hur vi människor fungerar så handlar våra relationer och behov om andra delar:

  • vårt rumsliga behov
    För att hantera en verklighet behöver vi kunna förstå den i ett rumsligt perspektiv: då i meningen att uppleva avstånd, närhet och tid. Det är något som visserligen är en positiv del i den digitala utvecklingen: att avstånden krympt men samtidigt är det skrämmande att leva i ett sorts dimensionsvacuum.
  • vårt behov av att skapa oss själva i relation till andra
    Genom att använda sig av avatarformatet blir användaren verkligare – både för sig själv och för andra. Det innebär också att upplevelsen av relationen blir verkligare. Det är fortfarande ettor och nollor, men det har fått ett sorts digitalt “kött” och vi kan förkroppsligas på ett nytt sätt – därmed blir mötet mer likt ett IRL-möte än de möten som sker inom en tvådimensionell digital värld. Det är dock inte självklart och enbart positivt: det icke-kroppsliga digitala mötet upplever många som befriande, medan andra upplever det som falskt och svårt. Det som är grejen med avatarer är att det handlar om att: precis som i det tvådimensionella mötet på ex. Facebook, faktiskt skapa sin egen bild av sig själv. Fortfarande tror jag att det kommer finnas en stor skillnad mellan vår digitala persona och vår världsliga men jag är inte säker på att det egentligen är ett problem.
  • vårt behov av att göra världen begripligt genom metaforer och ikoner
    Om man är beteendevetare eller som jag också är religionsvetare så är det rätt självklart att människan alltid haft ett djupt behov av att göra världen förståelig genom att skapa bilder av den. Genom att skapa metaforer för komplexa sammanhang blir de mer hanterliga. Inom den kyrkliga ikonografin finns det lager på lager av betydelser för varje enskild ikon: det är inte en avbildning av en verklighet utan av ett helt komplex av olika verkligheter. För att göra den digitala världen meningsfull (och därmed lönsam) behövs tanken på att skapa meningsfulla metaforer som symboliserar och hanterar den komplexa digitala verkligheten. Det här har spelutvecklarna förstått många gånger: av nöd eftersom man utvecklar spel för många olika kulturer och där kontexten – spelidén, storyn och målet – får styra metaforiken. I detta är avatarformatet en meningsfull metafor för sig själv. Att se rummet dvs. där man är genom sina egna ögon eller som i SL, snett bakifrån: vilket ger en djupare förståelse för att man är inom ett rum.

Att en sådan applikation/tjänst antagligen har likheter med de olika 3D-världar som idag finns är inte en högoddsare. Däremot är jag övertygad om att de världar som finns idag inte är där. Det som behövs är att släppa på kopplingen till spel: i meningen att navigationen inom menyer etc. många gånger är byggda utifrån ett speltänkande. På många sätt måste man omskapa valmöjligheter och navigation för att vara mer intuitivt.

Det är många som menar att Second Life har gjort sitt. Och som PR-värde och som det är uppbyggt idag så är det nog så. Det är alldeles för invecklat, för mycket speltänkande och alldeles för stängt både när det gäller att importera sina andra delar ur sin internetpersona och att enkelt skapa flöden. Men det som är felet: antagligen beroende på att de flesta går på mediedramaturgin och därmed säger att Second Life är dött (precis som bloggarna dött ett antal gånger…) är att SL, precis som Entropia och andra sajter/världar/sociala medier hela tiden utvecklas. Så frågan är väl snarare vad Linden Lab vill med Second Life, och vem som väljer att starta en 3D-värld som bygger på kvantitet bland mainstreamanvändare. För det är där som hela grejen ligger: Facebook blev en sån veritabel framgång då det var enkelt att snabbt lära sig, det var enkelt att lägga till (och att ta bort) applikationer: oavsett om de var roliga, nyttiga eller meningslösa. Det fanns ett enkelt och intuitivt gränssnitt – som hela tiden utvecklades.

Almost on topic Update: Blogge Bloggelito är en politisk bloggare på hög nivå men med ett minst sagt ironiskt finger på åtminstone ena handen och när det gäller framtiden så har han i en intervju med Bloggtidningen förklarat följande:

…Skolbarn kommer att blogga fram läxan, varvid den kan diskuteras av andra elever och lärare, liksom av vänner och obekanta, därtill långt efter att den publicerats.
Vi andra kommer att blogga fram våra projekt för intern och global feedback, istället för att gå på förvirrade möten där inget skrivs ned och hälften ändå glöms eller missuppfattas. Samtidigt kommer vår anyheter och vår underhållning att bestå av självkomponerande flöden med strömmande teve, nedladdade filmer, blogginlägg och artiklar från olika intresseområden och källor, där vi själva är journalist, fotograf, chefredaktör och kameraman för den del av flödet vi själva producerar för syndikering åt andra.
I denna framtidens fulländade privatpublicistiska värld kommer video och annan multimedia att vara mer självklar än idag. Men det kommer inte att kallas bloggning. Allt blir istället mer integrerat, medan vi själva och vår tillvaro disintegreras än mer. Huruvida vi jobbar eller befinner oss i en videosexchatt står då inte alltid fullt klart för oss.

Update: En vardagsbloggares åsikter kommer fram i elfte benet av Bloggtidningens bloggstafett. Intressant med personer som inte är i vårt lilla sociala media-klubbsträsk :)

Lite skåpsrensning

Det var ett tag sedan men det känns som om jag behöver rensa ut lite gamla länkar som ligger och skräpar men som är alltför bra för att låta bli att delge er (och därigenom också läsa igenom själv).

  1. Hasse Brindfors filosofierar över bärkassens reklameffekt och menar att den har stora möjligheter, med ett högt värde som branding-kanal. Men exemplen känns lite tunna.
  2. Nina har skrivit en mycket bra text om varumärken och marknadsföring där hon utgår från att vi väljer våra varumärken på samma sätt som vi väljer våra vänner: det är under förutsättningen att varumärken och mottagaren faktiskt är en relation på samma sätt som en mellanmänsklig relation. Om dessa förutsättningar gäller så menar Nina att mycket av marknadsföringen har missat hur vi faktiskt väljer våra vänner: väljer vi dem som är mest högröstade, snyggast och anser sig själva nog? Eller handlar det snarare om att skapa en inbjudan? Ninas slutsats är intressant utifrån detta:

    Jag tror att ett sånt här synsätt skulle göra det lättare att träffa rätt med sin reklam. Bra reklam funkar redan så här, så i vissa fall skulle det inte bli någon skillnad. Men mycket reklam har ändå mer karaktären av torgmöte än kafferep. Så mitt förslag är att man tar sin briefmall och byter ut “Vad är reklamens budskap?” till “Vad ska vi bjuda in till?” och testar vad som händer. För allvarligt talat känns “budskap” betydligt mer politiskt parti än bästa kompis. Och inte så många gillar politiker mer än sina närmsta vänner.

    Jag brukar jämföra varumärken med att flirta och träffa sin älskade – och min slutsats blir ungefär densamma: men med ett ytterligare perspektiv – attraktionen.
    Samtidigt måste man onekligen inse att även detta inte är enkelt. I en bloggpost diskuterar Berglund sin känsla av att bli manipulerad.

  3. Jerry Silfwer aka Dr Spinn försöker definiera vad PR är. Knappast det enklaste att ge sig på men han lyckas rätt bra ändå.

    Ordet public i public relations torde snarast översättas till publiker. En publik är PR-världens motsvarighet till reklamvärldens målgrupp. Målgrupper delas traditionellt in efter demografiska variabler (ålder, kön, geografisk position, socioekonomisk status etc.) medan publiker indelas efter deras sätt att kommunicera/agera (aktivitetsgrad, kanalval, mediekonsumtion etc.).
    PR blir därför snarast relationer till publiker!

    Diskussionen efter postningen fördjupar också det hela.

  4. Alla kanske inte kommer ihåg årets märkligaste stunt: Medisondatorerna. En lätt manierad direktör förklarade att de skulle sälja datorer för en tusenlapp och fick oerhört mycket media. Det hela byggdes vidare med uttalanden om politisk karriär. Aleborg Solutions marknadschef Sulo fick oväntat en T-shirt (tipstack Alter Ego) från företaget Geektown efter att påpekat att hans pengar för datorn nog var borta. Vad stod det på den? “Jag beställde en laptop av Medison och allt jag fick var den här t-shirten” såklart.
  5. I samband med att fler och fler arbetsgivare använder såväl Google som sociala medier för att kolla upp sina potentiella anställda så ser entreprenörer möjligheten att erbjuda tjänster som på olika sätt kan rensa eller förändra eventuella ofördelaktiga omnämnanden om personen. Ett exempel är Reputation Defender.
  6. Jay Deragon skriver om Creative Strategy Advantage. En rejäl kaka att bita i.

Ett exempel på den nya konsumentgenerationen

Jag känner mig ibland som en hackig skivspelare som om och om igen förklarar för kunder att den nya generationens konsumenter är både mer kritiska, mindre trogna och fr a mycket mer insiktsfulla när det gäller såväl marknadsföring och säljknep. Brit på JMW exemplifierar det med sin egen son som, i samband med att de “fått” en brödrost av sin nya affär diskuterar faktumet att det ju inte finns något som egentligen är gratis:

Sedan för han ett långt resonemang om det orimliga i att kunna dela ut något “gratis”. Undrar vem som går på det och om jag tror att jag kommer att handla mer där nu, bara för att jag fått den där brödrosten . . .och undrar sedan.
-Är maten dyrare där för att de ger bort saker?

Jag känner igen samma diskussioner med min egen åttaåring.

Årslistorna

Jag brukar försöka att samla såväl årslistor såväl som prognoser inför året som kommer. Här kommer årslistorna – och den kommer att uppdateras efterhand:

  • Marketing News: 2007: A year to remember – Marketing Week (hattip Brandon Barr)
  • Via Elias hittar jag Most Contagious
  • Wired har listat The 10 Best Gadget Ads of 2007
  • Torstensson har samlat sitt år
  • JMW har utnämnt sin flipplista till Det Präktiga Året; där klimathot, tågcharter och sociala medier ses som viktiga delar. Och deras floppar går i samma stil: Präktigheten. Men jag tycker nog att flopparna är lite lättköpta.
  • Logolounge har kollat på årets trender (hattip Clay) inom logotyper och gör några övergripande insikter:

    many more 3-D logos that are designed to be in motion, never still or flat. These designs have completely shaken the earthly bonds of CMYK and exist only in ethereal RGB: The old logo design rules just don’t apply to them.
    […]for many trends there is now a countertrend – and this is not only the case for logo design. The public and its likes and dislikes have become fragmented across the spectrum. […]logo design has become a public sport. As the public controls their own media […]people are no longer satisfied to simply consume what is placed before them: They have opinions they want to share.

  • Mailinglistvännen Steve har samlat ihop en kreativitetsgeneralists lista över 2007.
  • Resumé har sammanställt en årlig lista som andas mer av deras egen rädsla för det nya medielandskapet än någon sorts objektiv koll.
  • Bisonblog har gått igenom sitt år och det är kanske den bästa genomgången av 2007 ur ett svenskt nya media-perspektiv hittills.
  • Martin Jönsson har gjort ett gediget jobb även om det är en smula ostrukturerat: del 1: de breda sakerna, del 2: resten av breddspektrat, del 3: slutet av trenderna för 2007 och del 4: småplocket
  • JibJab har gjort är en roande liten film
  • Och så klart: det vi väntat på – The Adland Roundup. Först själva genomgången. Och sen The Adverts – part 1. Resten kommer.
  • Resumé gör en re-write på Campaigns årssämsta lista
  • Fast Company har listat såväl årets innovatörer som årets biz-böcker och mycket mer.

Researcher go social networking

Researcher finns på olika sociala nätverksplatser. I flikarna ovan finns dels Researchers grupp på Facebook, en grupp som jag ännu inte riktigt vet hur den ska användas – men den finns och tanken är att den ska utvecklas under våren.

Sedan finns en Jaikukanal som är dedikerad för Researcher och den kanalen tänkte jag kunde användas till tips från er läsare: länkar, idéer mm. Jag ser helst också att den används till pressmeddelanden etc. men om man fortfarande vill skicka saker så finns det självklart en info-adress på resarcher.se.

Personligen använder jag mest Jaiku (deeped) men har också Pownce (Niclas S). Jag samlar mycket av mina länkar via Jaiku ex.vis Google Reader Shared och del.icio.us/deep.ed.

Min plan är att Researcher kommer att samla ihop diverse årslistor runt reklam (skicka tips om listor) liksom att publicera en längre postning om nästa killer-app inom social networking.

Dumheter

Företaget som utvecklar 3D-världen Entropia heter MindArk. De har nu fått för sig att företaget Mindpark, som utvecklar nya medieidéer för gammelmedia, gör intrång på deras varumärke. Dumheter. Och det vet juristerna eftersom de försöker med att köra en cease or desist. Men de ger sig på fel person: VD Joakim Jardenberg är samme person som bråkar med Google och fr a med Vägverket om sin registreringsskylt.

Whopper marknadsförs genom att försvinna

Det har varit många diskussioner på mailinglistor om Burger Kings nya stora kampanj Whopper Freak Out där Crispin, Porter & Bogusky kör en serie filmer där riktiga kunder vägras att få sin Whopper. En intressant artikel finns Creativity Online där filmernas regissör Henry-Alex Rubin intervjuas om själva inspelningen. En intressant passus är hans insikt om hur mycket BK tror på byråns idé:

I was impressed that BK went for it. They were really good sports. That’s what shocked me the most about working with Crispin—it was amazing how much trust there was from the client.

Skit i det du Peffe.


Det är dumt att spamma. Det är rätt korkat att göra det mot reklamare och försöka att skaffa sig ännu fler e-postadresser. Och det är riktigt illa att försöka få det till att utskicket går under opt-in-lagstiftningen genom att förklara att “om mailet skickats av misstag”. Att sen skriva kass svenska, och inte ens kunna stava unsubribe. Sorry, Peffe – men åker jag till Alperna lär det bli med ett bolag som känns seriöst.

Deal with it or die

Jag har fått en förfrågan om att prata lite om att skruva om reklambyrå till mer web 2.0. Själv ser jag det inte ens som ett val – snarare handlar det om att byråer måste skruva om sig från analogt till digitalt. Det är egentligen inte svårare än så. Den gamla formen kommer aldrig att försvinna – men däremot blir den underordnat ett annorlunda kommunikationsperspektiv.

PR-byråerna har under senaste åren försökt att sätta sig i ett vinnarhål gentemot reklambranschen – och i en sak har de rätt: kommunikation idag handlar mycket mer om vad som sägs till vem än om själva formatet. Det som dock de har fel i är att det hela skulle innebära att reklambyråerna är förlorare.

Det som snarare håller på att hända är att vi mer och mer smälter samman de olika delarna, på grund av att det krävs ett helikopterperspektiv på hela den marknadskommunikativa spelplanen. För att prata i militära termer så krävs att man skapar en sorts “klusterbomber” av information som är målsökande på ett helt nytt sätt. Ju mer jag pratar med företagare och berättar hur vi ser på marknadskommunikationen desto mer övertygad blir jag om att jag har rätt.

Sociala medierna är en del av spelplanen, och att lära sig att använda sig av dem är nödvändigt: det är de närmaste åren företagskritiskt att hantera dessa och kunna skapa effektiv kommunikation till rätt målgrupper. Men det som jag kan vända mig mot är den dikotomi som lätt skapas: när nu internet finns så måste (enligt enkel antingen-eller logik) något annat (säg TV-reklam) försvinna. Lika dumt som att säga att sociala medier är en övergående trend är att säga att printreklam kommer att försvinna. Snarare bör man se att man fått fler verktyg, fler vapenslag att använda för att kunna skapa närvaro och relation med målgruppen.

Så jag vet inte om jag faktiskt har något att säga om att vrida en byrå till mer web 2.0. För i mina ögon handlar det snarare om att se till att byrån är rätt i tiden, kan erbjuda kunderna det som kunderna behöver och i slutänden skapa bra reklam; kreativ och effektiv men idag på flera arenor, med ett antal fler kopplingar mellan formaten.

Det som dock är min inställning är att den byrå som tycker det verkar jobbigt – den ska nog göra något annat än reklam.

Grattis Goss

Goss tar SBB för Mellanbyrå i år. Här finns bildbeviset. Grattis Johan, Ulrika och de andra!

I Goliat-klassen vann Fältman&Malmén före King och F&B på tredje plats.

För övrigt:
Småbyråer:
1:a Hummingbird
2:a Kasslering & Co
3.a McBride

Mellanbyråer:
1:a Goss
2:a Blomquist
3:a The Fan Club

Webb:
1:a Deasign
2:a Daddy
3:a Doberman

Design:
1: Blink
2. Jensen Pamp/Futurebrand
3. BVD

(och jo – det är alltid roligt att vara före det media som faktiskt arrangerar tävlingen :))

Resten får ni läsa om i Resumé. Imorgon

Update: Det är bra att ha folk i nätverket som jobbar på byråer. Uppenbarligen vann Westaner Publicitet och Påverkan SBB i PR-klassen.

Andra bloggar om: , , , ,

Maryam inbjuder till lobbying


Visserligen brukar Facebooks grupper inte bli något speciellt men att kolla igenom och hitta goda idéer är onekligen intressant.
Här är det idén att använda Facebookgruppen som referens och idéplats. (Tyvärr fungerar inte sökfunktionen just nu så jag kan inte säga mer om innehållet.)
Onekligen skulle man kunna tänka sig att använda gruppfunktionen som en sorts low profile-fokusgrupp. Dock tror jag att det krävs rätt mycket nedlagt arbete för den som skapar gruppen, dels för att hitta rätt personer till gruppen och aktivera gruppen.

Överskattad?


Jag håller på att Flickr:a en del foton och skärmdumpar; och hittar en del såväl roande som oroande saker som farit förbi skärmen.

Det här hör kanske till de mer roande sakerna.

Och fan vet om Määtä faktiskt har så mycket kundkontakt…

Att gå bakåt

Enligt Market tänker IKEA eventuellt lägga ner sin e-handel. Jag hoppas att det hela är en tidningsanka för i annat fall kan man verkligen fundera om IKEA är på väg mot ett abrupt och blodigt slut som framgångsrikt varumärke.

Ledningen har fattat ett beslut om att fokusera mer på våra varuhus. Vi vill att kunderna ska få en ännu bättre köpupplevelse när de kommer till våra varuhus, säger Ikea Sveriges pressansvariga Eva Stål ((Jag får fortfarande kalla kårar av att se hennes namn i text eftersom hon en torsdag ringde och hotade mig med rättegång för att jag publicerat en nyhet om IKEA som hon inte gillade.))

Det är rätt tänkt men att därmed fimpa valmöjligheten till att beställa sakerna hemma är riktigt galen. Frågan är om IKEA har hamnat i problemet att ligga i ett mellanläge: inte dyrt/trendigt, inte hard discount/generalistiskt utan mitt emellan. Självklart är det så att upplevelsen i varuhusen måste följa med utvecklingen mot attention economy/scarcity men samtidigt: många inköp när det gäller IKEA är stora inköp, något man kan behöva både varuhus och sedan beställning via e-handel. Det första för att testa, känna och bli inspirerad – det andra för att inte behöva styras av logistikpremissen vid ett köp utan att kunna välja att göra köpet precis när det är rätt läge. I samband med varuhusbesöket skapas sedan impulsköpehandlingar, som också ger ett mervärde när sedan det stora inköpsbeslutet tas vid datorn.

Att det sedan kan handla om att vissa e-handelsplatser på vissa marknader inte går riktigt bra kan jag förstå men förhoppningsvis väljer man inte att lägga ner e-handeln i internetmogna länder som Sverige.

Nyordningar

Resumé väljer att alla som kommenterar på artiklarna ska registrera sig.

Den största förändringen är att du måste vara medlem i Klubb Resumé för att kommentera artiklar. Du kan självfallet vara anonym mot allmänheten, men i händelse av missbruk kommer vi att kunna ingripa och stänga av dem som inte följer reglerna.

Ok. This is the new shit. Det sker en mängd förändringar just nu för att “stävja” missbruk. Twingly funderar på att skapa en kvantitetsregel för antalet Twingly-backlinks till nyhetssajter för att komma undan spambloggande, flera dagstidningar har tagit bort backlinks och i allmänhet sker nu den återgång som många har varnat för. Redaktören, precis som jag och andra, ger andra möjligheter: där innehåll på ett mer dynamiskt sätt filtreras än att skapa regelmässighet. Problemet är att de flesta tidningar har valt att inte interagera med sina kommentatorer eller med backlinks utan mer sett det som ett komplement. Det har helt enkelt saknats strategier och tanke bakom att implementera user generated-funktioner.

Det är ungefär samma sak som jag varnat för när det gäller hur reklambranschen rusat rakt in i user generated-frenzyn utan att egentligen förstå hur den världen fungerar, vilka premisser som gäller och hur annorlunda det kan slå.