Monthly Archives: February 2007

Rislund anklagas för fejkad intervju

Och nu anklagas Niclas Rislund för att ha fejkat en intervju med Schibsteds VD Aamot… Oavsett om det är Schibsteds chansning att rida på Rislund-vågen så är det illa att Rolf van den Brink inte lyckas med ett bättre försvar än:

Ord står mot ord, och mer än så kommenterar jag inte just nu.

Det hela börjar likna en riktigt rutten gryta där Dagens Media hellre väljer att skydda Rislund än att skydda sitt varumärke. En sån här anklagelse skulle behöva rejält bemötas, om så på egen plats (och då inte skrivet av Rislund), och bevis framläggas för att Schibsted och Aamot faktiskt ljuger. Dagens Media väljer istället struts-metoden och kör in nyheter som om inget hade hänt. Den krishantering som DM visat på är inget som någon bör ta efter.
Och är det någon som borde ta den beryktade “time-outen” så är det Niclas Rislund…

Till slut fick Dagens Media göra sin pudel i samband med Aamot-intervjun:

Av misstag hade Dagens Media slagit fel telefonnummer och kommit till en annan chefsperson på Schibsted, som svarade på Dagens Medias reporters frågor. Detta framgår efter en kontroll av våra telefonloggar.

(Dagens Media).

Det som tidningen väljer att undvika att tala om är det faktum att man valde bort att dubbelkolla så att det verkligen var rätt person man pratade med – eller hur det nu egentligen är. En annan sak som jag funderar över när jag läser artikeln om det hela i Resumé är om man som journalist inte frågar om det är den man tänkt sig intervjua som faktiskt svarar i telefon?

Och Rolf förklarar sig

…men det verkar som om bloggen Köksveckan gått och lagt sig.

I min RSS-läsare fanns en postning där Dagens Medias chefredaktör förklarar tilltaget som diskuterats under dagen. Däremot så ser bloggen ut så här när man försöker gå dit (första dumpen för några timmar sedan, andra klockan 22) ((Bilderna är tumnaglade – klicka på bilden för full storlek)):

scrdmp_dm_404.jpg

Men jag dumpade ner hela hans postning också. Det var få nya saker och tyvärr fortsätter Dagens Media och Rolf att strunta i kritiken och förklara det hela som ett experiment:

scrdmp_dm_rvdb.jpg

Själv tvivlar jag på att RvdB tänkte pröva från början. Det hela låter som en efterhandskonstruktion. Det är också intressant att ingen på DM-redaktionen kommenterat någon av de som kritiserat artikeln och det val som gjorts. För läser bloggar gör de – däribland den här…
Att Köksveckan ligger nere beror kanske på att någon idiot fått för sig att hacka den, eller så har RvdB helt sonika fimpat den eftersom diskussionen är alltför tuff.

Bloggen är uppe igen – med spamcaptcha-funktion.

Rislund och Brink har brutit mot pressetiken

Dagens Media-soppan fortsätter med en artikel som Fredrik Svedjetun skrivit: Storm mot Dagens Media efter Rislund-artikel. En artikel som verkligen börjar få det hela att bli humoristiskt på ett ännu mer sorgligt sätt. Kommentarerna har varit många och kommentatorn DAGENS MEDIAS STJÄRNKOMMENTERARE sätter huvudet på spiken vad problemet faktiskt handlar om:

Varför skrev inte Niclas även den här artikeln? Kunde ju vara kul att se om det väcker några reaktioner. Förresten, jag har hört att Fredrik Reinfeldt ska börja skriva för DN Inrikes/Politik.

En kommentator här på bloggen menar att ingen har gjort mer fel än de som kommenterar det hela eftersom vi inte går ut med våra namn – vilket både Rislund och RvdB gjort. Det är ett visst problem med det argumentet.

  • Dels att kommentatorn själv inte skriver ut sitt eget namn vilket gör hela argumentet helt meningslöst.
  • Dels att kommentatorn underlåtit att klicka på Om Admin där mitt namn och mina kontaktuppgifter finns vilket gör att hans argument missar sitt mål.

Men framförallt är problemet med argumentet att det helt missar målet. För problemet handlar inte om någon skriver ut sitt namn eller inte utan att en tidning, som själva anser sig vara en högklassig journalistisk produkt, väljer att så flagrant åsidosätta ett av de tyngsta etiska reglerna för journalistiken: att inte skriva om något som man själv har ett intresse i. Diskussionen om detta har tidigare skett runt ekonomijournalisternas egna aktieägande, där diskussionen gav nya regler för många av de svenska affärstidningarna när det gällde ägande versus vad man skriver om. Att tycka att det här är en liten sak innebär att man samtidigt också menar att det är okej för alla journalister att skriva om saker som de själva har ett personligt intresse av: ekonomijournalister ska få skriva om bolag som de själva äger stora aktieposter i, journalister som ska köpa ett hus kan rota i säljarens bakgrund för att få ett försteg i prisdiskussionen, kriminaljournalister kan skriva om brott och domar där personer de är personlig involverade med är med i. Så det hela har ett principiellt intresse – kan man lita på journalister? Om inte – var står vi då när det gäller vilken information vi kan använda för att ta beslut när det gäller vårt liv, vårt företagande eller vår konsumtion?

Under delar av min studietid forskade jag just runt medier och dess påverkan på mottagaren, och en av de uppsatser jag skrev utifrån detta handlade just om medieetik. Detta som nu händer hos Dagens Media innebär att journalistiken frångår sitt uppdrag som allmänhetens informationskälla och uppdraget att faktiskt visa en så pass objektiv bild som möjligt genom att ta in så många, av varandra oberoende, källor som möjligt. Om detta kan man bland annat läsa i SNS-rapporten av Demokratirådet ((Skribenter är Olof Petersson, Monika Djerf-Pierre, Jesper Strömbäck och Lennart Weibull – några av Sveriges tyngsta medieforskare.))Mediernas integritet. Journalistförbundet har också satt allmänna regler, Spelregler för press, radio och TV för hur man som professionell journalist ska hantera etiken. Direkt är Rislund, och indirekt Rolf van den Brinks godkännande av artikeln, ett brott mot dessa regler:

PUBLICITETSREGLER
Ge korrekta nyheter
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Journalistens integritet
[…]4. Använd inte ställningen som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.

I dessa regler står också viktiga delar för hur “varumärket journalist” ska hanteras:

YRKESREGLER
En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.
Att journalisten visar hänsyn i arbetet på fältet är viktigt för allmänhetens förtroende. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att yrkesreglerna följs.

Ett intressant spörsmål är också hur tidningen Dagens Media uppenbart struntar i vad detta ger för konsekvenser för sitt varumärke, och uppenbart anser att ett ryggomhållande av sina egna anställda är viktigare än vad deras läsare anser.

Att använda platsen

Igår gjorde jag en djupdykning i min annonssamling eftersom Saatchi & Saatchi gjort “penntestet” till reklam för Wonderbra och jag hade för mig att det faktiskt gjorts förut. Och jag hittade ett gäng bilder – men eftersom jag har lite ont om tid så fick det gå till Adland och dabitch fick lov att bli min spökskrivare :).

Check it out på Adland: The double page spread phenomenon. ((Ps. Inse vilken bakvänd trackback det blir – jag tbar en artikel som jag researchat :D))

Klavertramp av magnitud

screen-dump007.pngI artikeln Niclas Rislund nekas HD-prövning skriver Dagens Medias journalist Niclas Rislund följande artikel:

Expressens tidigare stjärnreporter Niclas Rislund nekas prövningstillstånd i Högsta domstolen.
[…]
Enligt hovrätten utgav sig Expressenreportern för att vara polis i telefonsamtal med Frank Sandsund, en norsk polissambandsman i London och i telefonsamtal med Assistancekåren i Kungälv.
Niclas Rislund uppgav sitt riktiga namn, som han är ensam om, och sitt mobilnummer som var registrerat på Expressen.
Trots det kom hovrätten till slutsatsen att han velat ge sken av att vara polis.

Så då är det väl ur världen? Men vänta – hur kan två personer heta samma sak? Nämen – det är ju samma person som skrivit artikeln som är den som artikeln handlar om! Men hur i helvete?

Jo – Rolf van den Brink har minsann svar på tal i konkurrenttidningen Resumé:

Vi sitter i pressläggning. Han var den som kunde ämnet bäst och som snabbast kunde sätta sig in i det.

Onekligen så – för det är knappast svårt att “sätta sig in” i något man själv är huvudpersonen i…
Seriöst så är det rent ut sagt vansinnigt tilltag som RvdB tagit till – att låta den svarande i ett brottmål skriva om det själv är helt enkelt etiskt otänktbart om man vill behålla någon som helst trovärdighet. Jag funderar över vad övriga journalister på DM faktiskt känner när deras tidning så flagrant bryter mot objektivitetsprincipen i detta fall ((Att Fredrik tycker det är humor är iofs inte oväntat…)). Och jag skulle som annonsör fundera ett par gånger extra om jag skulle vilja sammankopplas med en publikation som uppenbart skiter i journalistikens etiska kodex.
Det riktigt surrealistiska i hela historien är att RvdB tidigare i månaden gått på en utgivarekurs

Jag börjar nästan tro att det är Carlsberg som köpt hela grejen för att få oss i branschen att prata om något annat än Ramlösa och Vichy Nouveau… :)

Martin Jönsson sammanfattar det hela galant (han sitter antagligen inte samtidigt och försöker hålla ihop tre olika varumärkesprojekt ;))

Men att skriva en skenbart opartisk nyhetsartikel om sig själv sänder ut extremt riskabla signaler om att Rislund själv anser sig stå över lagen och att medierna inte kan erkänna egna felaktigheter, ens när de slås fast i rätten. Vad detta innebär för förtroendet för medierna kan nog alla räkna ut.
Artikeln har ju tydliga drag av partsinlaga när man granskar den närmare, både i ordvalen och i hans upprepande argumentation om varför rätten borde trott på honom.

(SvD: Något slags rekord i dåligt omdöme)

I DN, som själva menar att

Det är ovanligt att en journalist döms i domstol för sin tjänsteutövning och att vederbörande dessutom på nyhetsplats får skriva om fallet har sannolikt inte hänt i modern tid.

försöker Rolf van den Brink förklara det hela med att det egentligen handlade om en rebellisk och experimentell idé:

– Nej, han ger sin version av det hela. För mig var det okej att han gjorde det, säger van den Brink, som inte utesluter att något liknande kan hända igen.
– Vi vill naturligtvis prova om man kan göra något sådant här och se vad det väcker för reaktioner. Den biten fanns förstås också med.

Yeah right, Roffe…

Och det är fascinerande att RvdB har tid att prata med alla media som uppmärksammat det – när de uppenbarligen har så dåligt med tid. Och för SVD kör han samma stil i att förklara tilltaget:

Journalistiken har förändrats. Det är inte samma agenda som gäller idag som när alla skulle jobba som man gör på public service-bolagen eller de stora dagstidningarna. Idag skriver journalister om varandra, och de bevakas som stora stjärnor. Det vi vill ta fasta på.

Och själv ansåg han ju själv för ett tag sedan att just detta inte var bra – det går fort i hockey…

Ska man då tro RvdB:s logik så bör alla personer som anser sig felaktigt dömda skaffa sig jobb på Dagens Media och bli uppskattade medarbetare eftersom man då får skriva om sitt eget:

Niklas är dömd men han jobbar hos oss och är en uppskattad kollega. Då får han ju också göra sitt jobb och skriva för oss. Det är inte samma sak som att vi skulle låta andra kriminella skriva om sina domar.

Mer vatten under broarna

Den stora snackisen inom planningvärlden (den är iofs inte så stor – 75 medlemmar nu i APG) är Carlsbergs strategi för sina båda varumärken Ramlösa och Vichy Nouveau. Jag skrev om det igår och Jonas har en lite annan åsikt: han menar att det handlar om endorsed branding. (Planning.se). Jag själv funderade imorse vidare på det hela och insåg att jag glömt en aspekt som kan riska Carlsbergs starka ställning just genom att de har två varumärken: genom att de ställer samman Ramlösa och Vichy Nouveau försöker de bli marknadsgeneralister och riskar den relevans som framförallt Ramlösa har som marknadsspecialist och hög relevans för sin specifika målgrupp. Å andra sidan är det ett val som företaget redan gjort genom att linjeutvidga Ramlösa med en mängd smaksättningar som därmed generaliserade varumärket.

Man kan lugnt säga att Ramlösa/Vichy Nouveau-grejen är en av de stora snackisarna inom reklambranschen just nu. Björn Mellstrands konservativa varumärkeshjärta gör ont: En konservativ varumärkesvårdare funderar

Vatten bara vanligt vatten

Carlsberg väljer att försöka ta ett grepp om mineralvattenmarknaden genom att låta Ramlösa bli huvudvarumärke med Vichy Nouveau som ett undervarumärke. (Dagens Media). I Helsingborg är det upprörda känslor och däribland hos Cronert som jobbat med Ramlösas varumärke i tjugo år.

Indirekt så lurar man konsumenterna och förtrollningen med Ramlösa kommer att försvinna.

Det känns till viss del som om Kjell Cronert talar en del i egen sak. (Expressen)

Nina på Reklamchock! skriver också om det och tänker rätt:

Mitt förslag är att man fimpar Vichy helt och hållet, och låter Ramlösa vara bubbelvatten. Genom att addera fler smaksatta vatten till varumärket ökar man bara saliensen, och kan bli ännu mer kategoridominant. Dessutom spar man marknadsföringspengar. Så dum är inte den mänskliga hjärnan att man inte klarar av naturellt källvatten och smaksatt bubbel under samma varumärke (IKEA kan ju göra både sängstommar och äggkoppar) så länge man berättar det på ett smart sätt.
De flesta problem kan lösas med lite mer reklam.

Jag tror dock att Nina springer lite snabbt. Gissningsvis håller Carlsberg på med operation-utfasning-av-varumärke något som inte är ovanligt när man börjar jobba med brand portfolion och rensar upp i den – så det som kan tyckas vara dual branding handlar snarare om att bit för bit förflytta ett varumärke ut ur bilden (en brand migration).
Dumt? Det tycker ett gäng kommentatorer på Dagens Media – men de missar att Carlsberg lever i en situation där de både måste sköta varumärken och samtidigt se till att inte minska försäljningen. Vad göra? Ramlösa har en position och Vichy Nouveau har en helt annan. Det ena har “naturligheten” som kärnvärde medan det andra har en mer “lyxig vardag-kärna”. Att ta bort Vichy Nouveau från hyllorna skulle antagligen göra ett stort tapp för Carlsberg eftersom Ramlösa positionerat sig i ett dyrare segment och därmed väljas bort.
För det som många missar i sitt uschande och fyande är att konsumenten fungerar på ett sånt sätt – vi vänjer oss vid positionerna och istället för att köpa Ramlösa med Vichy Nouveaus smaker så skulle många välja något annat till vardagsvatten (kanske Loka eller EMV). Att istället fimpa båda varumärkena och lansera ett nytt gemensamt är inte heller bra eftersom det skulle innebära att man under en initial fas riskar hela sitt vattensortiments konsumenter.
Vi har lärt oss att man så långt som möjligt ska ge fan i varumärken. Och det är till viss del sant. Men det är också så att en marknad förändras, mognar och det innebär samtidigt att många söker en högre kvalitet på det som de vardagligen nyttjar – alltså har Ramlösa chansen att efterhand ta både lyx- och vardagspositionen – förslagsvis genom en smart line extension.
Så min gissning är att Vichy Nouveau och Ramlösa kommer att finnas på etiketterna under ett halvår ett år, och efterhand kommer Vichy Nouveau-varumärket att minska både som närvaro och som varumärke.
Det är faktiskt billigare än att göra “lite mer reklam” ;)

The art of proof-reading

Ibland blir det inte riktigt rätt. I sin stora annonskampanj för sitt hundraårsjubileum har Skultuna halkat lite snett i sina försök att skriva gammalsvenska.

artofproof-reading.jpg

Att använda “salig X” vet de flesta betyder “den som dött”. Förutom copywritern som skrivit den här annonsen. Och visserligen har Claes-Bertil Ytterberg förklarat att han tänker gå i pension till sommaren men mig veterligen innebär det inte detsamma som att “gå till saligheten”…

De:sign15

Fifth Avenue Shoe Repair är hett. Och de gör ingen reklam. Läs om svenska modeexportens nya svarta hos di.se

Snygg design på en gummibeklädd klocka från IKEA med det perfekta namnet “Slabang“. Mer klockor – Art Lebedev Studio har skapat en klocka som skriver tidsangivelserna: Verbarius

Ett rätt annorlunda gränssnitt har Gressos nya lyx-MP3-spelare: Gresso Symphonia MP3 Player, Encased in Clarinet Wood

Dammsugare är fula – men med Uzu finns det hopp: Metaphys Transforming Uzu Vacuum Emerges from Vapors (via Prylfeber)

Kanske något för Tensta? I den ryska staden Ramenskoye har några trista höghus fått gigantiska murals på fasaderna. Helt klart lite roligare än betong! Kolla in det hos Creative Generalist.

Gadgets för formgivare. Inget nytt men det senaste: 15 Gadgets for Artists

Korta saker

Microsofts nya operativsystem Vista kan orsaka problem för formgivarna som sitter med pc. Det hävdar i alla fall branschkunniga som sett hur Vistas Windows Color System har stört befintlig skärmkalibrering.

(IDG.se)

Det känns visserligen som en något liten kontingent som det gäller… Formgivare tenderar att vara sagolikt kära i sina Macar…

Tre fotografer förklarar hur en bra AD jobbar (med fotografer). Johan Ödmann förklarar:

Jag tror att en bra art director ser vad jag gör bra. Och att personen ger mig tillit att fortsätta min resa.

(IDG.se)

Johan Niklasson tipsar om programmet Clean Text som “tvättar” texterna från extra mellanslag och andra formateringsfel. Det komiska är att han verkar glömt att göra det i den text som han publicerat på IDG/MacWorld…
screen022.png
Jorun letar hus och har reagerat över att Svensk Fastighetsförmedling använder en intressant demografisk säljpitch i sina husannonser.

Intressen: Energisparande. Det är väl det man gör i sitt relaxrum då. När jag läser det här blir jag ändå osäker på om det området kan vara något för oss. I så fall blir vi nog kända som “den där familjen med hemmaboende barn, maskrosor och omatchade gardiner”, eller ännu värre “de där som inte ens har relaxrum”. Men pilutta er, huset jag kikar på har hobbyrum. Ha!

(Life de Luxe)

Till sist. De som känner mig vet att jag älskar referenshumor. Det är därför jag älskar bloggen Fantasinyheter. Och den här nyheten känns referenshumoristisk mot branschens mer subkulturella kreatörer:

Bodens kommun startar flyergymnasium – blir först i Sverige!
– Flyers är en växande industri och vi tycker det är otroligt spännande att vi ligger bakom detta. Någon sa att det var det första i Sverige – kanske Norden! En otroligt häftig känsla för mig och alla andra Bodensare! Boden en kommun i framkant. Inom flyers, militäranläggningar och vänorter, säger Bodens kommunpamp Jimmy Loman.

(Fantasinyheter)

M-handeln ännu i sin linda

En av de saker som hittills hindrat mobilen att faktiskt bli en centralpunkt för allting i livet är frånvaron av vettiga betaltjänster via mobilen. Visserligen tror jag inte att Mpay kommer att bli klockren men det hela visar ändå att vi gått en lång väg från Mints försök redan 2001. “M-handel” är liksom e-handel på speed, och den som knäcker möjligheten att verkligen betala allt med mobilen, knäcker också sin egen guldgruva. (IDG.se)

För mobile marketing är också detta nödvändigt – det finns ingen direkt relevans att använda reklam i mobilen innan mobilen används för att betala varor, eftersom konsumenten anser reklam vara tillförlitlig och relevant om den är kontextuellt kopplad till köpehandling. När mobilen blir en digital plånbok så kommer också reklamen till mobilen att bli bättre mottagen och skepticismen minska.

Bloggar om reklam

Jag läser en hel del bloggar som inte har med reklam att göra och intressant är att läsa om andras, utanför branschen, åsikter om reklam. Här är några:

Nini berättar om hur hon reagerar på reklam och har onekligen en riktigt intressant iakttagelse:

Eller som det står på Clerasil: New Best Ever Formula!! Vad hände med New and Improved?

Schmut har hittat en müsli som känns rätt… beige. Finax väljer att lansera “Da Musli” i riktig MTV-anda. Problemet är att namn och exekution totalt suger:

MTV-generationen som är alldeles för cool för att äta sådan där trist basmüsli. tydligen gillar dessa ungdomar strawberry mer än jordgubb och måste lotsas in i vuxenmatsvärlden med hjälp av flashiga färger, könsstereotypa grepp, trevlig svengelska (powered by havre) och flingor formade som stjärnor och ringar.

Ford Mustang inte på riktigt

Reklamfeber har förklarat hur fantastisk en viss reklam för Mustang är. Problemet är att AdLand påpekar att det hela bara är ett spekjobb…

Och jo det är mycket bra. Problemet är att det i en direkt påsikt och med någon sorts koll på vad som är möjligt det inte är svårt att inse att – det inte är möjligt. Det är ett tekniskt idéspek.