Monthly Archives: March 2008

Det ständigt pågående samtalet

En av de saker som gör att jag och andra faktiskt mindre frekvent skriver bloggposter är de möjligheter till ett ständigt pågående samtal som sker. Detta på de olika microbloggingsajter som finns att tillgå idag. Det hela bygger på en metaforik om ett sorts digitalt cafébord, eller ett stort krogbord ((samtidigt som jag skriver det här så hittar jag via Daytonabloggen en liknande metaforik hos Jyri och en mer Facebookkritisk metafor hos Mindpark) vilket är ett ytterligare bevis på Wisdom of the crowd-teoremet – och att detta har en sorts intensifierad möjlighet genom hyperlänkning, pingning etc då allt kan kopplas ihop)). Överallt pågår ett antal olika samtal där jag som individ kan hoppa in och ur enkelt. Man sitter självklart med sina egna vänner och lyssnar mest på dem, men via samtalen de för med sina vänner hittar man nya samtal att delta i. Och nya kontakter.

Jaiku, vars funktionalitet när det handlar om kommentarer vida överstiger andra liknande tjänster, är det markant. Bara under det senaste dygnet har jag kunnat delta, eller bara lyssna på, samtal om mobiltelefoner, Tim Ferris tankar om fyratimmarsvecka, Skolverkets riktlinjer för sexualundervisning, en spinoffdiskussion om Björns plötsliga hat mot Crumplerväskor liksom vet att en vän är uppe med sin baby, en annan är ute på båtklubben för att fixa inför säsongen eller att min vän Wass är på spinning. Från högt till lågt, precis som livet i stort.

När det gäller sociala medier pratar vi om ett antal nyckelord och just i relationsdelen kan man säga att orden närvaro (presence), relevans och ärlighet (transparens) är viktiga. Det som microbloggandet, och de ytterligare möjligheter som finns i att inkorporera andra delar av ens digitala livsflöde, gett är en ytterligare dimension av relationsskapandet och -uppehållandet av nya och gamla relationer. Det är ett ständigt pågående samtal där kunskapsinhämtningen bygger på ett förädlande av idéer.

I grunden är en av de svåra frågorna för sociala medietjänster att hitta ett sätt att kapitalisera på och hitta nytta för de företag som kan komma att använda tjänsterna och även betala för dem. Hittills är det ett traditionellt marknadsföringsperspektiv som rått, när det kommer till diskussionen om kapitalisering av tjänsterna. Men lägger till insikten om att det är ett samtal som pågår på dessa arenor, mellan individer, vilket kan ge helt andra möjligheter för nytta hos företagen. Istället för att bara leta efter möjligheterna för marknadsföring: det som i mångt och mycket är det sista stadiet i en varumärke/konsumentrelation behöver man se det som möjligheten till ett icke-intrusivt lyssnande, ett sätt att uppehålla en konstant omvärldsbevakning och få mängder med ren data för behovsanalyser från de konsumentgrupper man vill veta mer om. Det kan också användas som en relationell fokusgrupp, där det hela är unbiased genom att själva “undersökningssituationen” inte är syntetisk (läs Dans serie om undersökningar och om att testa idéer). Genom att använda de sociala medierna till det som de faktiskt är bra på: relationer, närvaro och ärlighet så kan man sedan hitta olika kommunikationskanaler – såväl inom sociala medier som i andra media – för marknadsföringen.

På samma sätt kan man se att det ständiga samtalet, över det digitala cafébordet, kan vara en viktig del i företagens interna sammanhang. Att använda en Twitterkanal eller Jaikukanal, tillsammans med wikisajter och delade kalendrar och adressböcker liksom social bookmarking skapar oerhörda styrkor i ett företag. Det är något som många sociala nätverkstjänster inte ännu förstått: att genom skalbarhet så kan man skapa kapitalisering av tjänsten genom att sälja den till intranät och extranät hos företag.

Mail som framtidens sociala medium är inte tillräckligt

Charlene Li från Forrester gör en intressant metaforisk prognos för framtidens sociala medier:

Future social networks[…] “will be like air. They will be anywhere and everywhere we need and want them to be.”

Detta i en oerhört insiktsfull och intressant The Economist-artikel som adresserar ett antal svårigheter med att lyckas att kapitalisera på sociala medier. Det är ett stort problem som ännu finns att adressera.

Efter att också diskuterat Beacon och “walled garden”-teoremet så gör man en intressant vinkling: att framtidens sociala medier bygger på ett välbeprövat format, en gammal applikationsform: emailen. Åtminstone enligt David Ascher, från Mozillas Thunderbird:

That is because the extended in-box contains invaluable and dynamically updated information about human connections. On Facebook, a social graph notoriously deteriorates after the initial thrill of finding old friends from school wears off. By contrast, an e-mail account has access to the entire address book and can infer information from the frequency and intensity of contact as it occurs.

Det finns egentligen både ett “jajustdet” och ett “näe”. För logiken är det inte fel på: logistiken finns där. Möjligheten att vidareutveckla mailen har Google försökt genom att närma Gmail med andra tjänster. De flesta mailapplikationer har idag lagt till RSS-funktionalitet osv. Och visst är kan det hela utvecklas till sociala nätverk. Och de flesta sociala medier har valt att låta användare leta vidare efter nya kontakter genom att använda de öppna och semi-öppna API som emailtjänster använder. Problemet är att man då har en rejält snäv syn på sociala medier. Det som gett Facebook sin framgång är ändå de olika applikationer som finns: även om många dissar pokes och annat så är det många som använder det som en kul grej, rekreation och ett ytterligare sätt att hantera sina relationer. En sån sak som faktiskt ger ett större värde än att endast handla om själva kontakten. Det är lätt att tänka att ett socialt nätverk handlar om de enskilda kontakterna, men tittar man på vad det mycket handlar om så är det relationer. Något som är bra mycket mer komplext än endast kontakter.

Och det är just i detta som kapitaliseringen finns. Sociala nätverk handlar om att bygga relationer, inte kontakter. Det innebär att där finns starka incitament för att som varumärke faktiskt delta – incitamentet spelar varumärkens behov rakt i händerna. Det är kanske det allra starkaste säljargumentet och erbjudandet – det som behövs är vettiga paketteringar för hur dessa relationer kan användas för ett varumärke. Framförallt handlar det om att kunna erbjuda ett icke-intrusivt möte med rätt konsumenter. Där båda parter har en ömsesidig makt över den spirande relationen mellan dem, nyfikenheten och trevandet som kan bära mot en stark och livaktig relation – precis som när man blir vänner. Och jag tror inte att det räcker med att utveckla mailapplikationerna till en mashup mellan IM, rss och mailen.

Flis: Lägereldarna goes filter

Om vi förut hade “lägereldarna” – samma tittande och möjligheten att diskutera det med sina vänner så är problemet med ett disruptivt medielandskap att det här inte finns. Samtidigt kan man då tänka att hubbar, och filtreringar i form av endorsements kommer att fungera i samma stil: man följer sina vänners mediekonsumtion för att kunna diskutera det sedan.

Geotaggning på Bambuser

Precis som jag påpekade i min dragning på Facebook Garage så är geotaggning nästa stora grej. Och även om Jaiku till viss del implementerat det i sin mobilapplikation (för mig fungerar det bara i Stockholm och Uppsala) så har nu Bambuser skapat det fullt ut. Visst – automatiskt kräver det fortfarande ett ganska omständigt handhavande för att få det att fungera men man inser hur häftigt det faktiskt är när det finns ute.

Geotagging på Bambuser

Men vad ska det vara bra till? Dels kan jag se att det lyfter möjligheterna till att analogt kunna mötas. Ser man att Kalle är i närheten så varför inte gå in på chatten och bjuda in Kalle på en fika? Men också för företag – om man exempelvis utrustar sina ambassadörer med bambuser och låter dem geotaggas så kan kunden som ser det, sitter och ställer frågor om produkten etc. också se var det ligger. Alltså blir det också en del av kundens spatiala medvetande. För räddningstjänst och liknande finns det en massa möjligheter att direkt kunna pinpointa var den nödställde finns samtidigt som den som sitter vid datorn kan se och ge tips om hur man bäst ska klara sig (eller den som har gjort sig illa) och på ett helt annat sätt få en överblick av situationen.

Min presentation på Facebook Garage

Ten minutes on the future of social media

Everything will be social media. And it is happening right now. The consolidation of blogging and of the communitybased social media is now. The fact that media for the moment is trying to understand how to re-act on this disruptive landscape and the statistics showing that the big eruption of new user on Facebook and Myspace is over is proof that the social media is getting into it’s adolescence. Corporate blogging, interaction between the web and the mobile. It’s not the future. It’s a now.

So what is around the corner?

V-logging: the true democratization of the social media. Everyone can have their say. Even if you’re not the writing kind of person. And it is on the verge to be truly social with the mobile versions and the reciprocality when streaming live. As Bambuser.

More social than media. Look at the utilization of Jaiku for the past months, or Twitter. Look at the bambusingfrenzy that aren’t just to show off but eagerness to be social. In an non-anonymous way that wasn’t there for say six months ago. Sidewinder: the death of nicknames. We want to be IRL, be ourselves even in our digital life.

The lifestream. It’s already here but how many do really use it even among us early adopters? Th next thing might be not trying to find out the new thing that specifies in a web 2.0 app or service but giving away the nothingness. A simple handler of digital footprints, a mashup without nothing more to do than to let people collect their lifestream and let everyone or the ones of the user’s choice follow it? Yes, I said simple. To handle.

Tagging everything, tagging is everything. Everything must be tagged. User defined tagged content will make the cloud complete since it’s not only the facts of the contence that are searchable but the understanding of the content – the user-defined tags – that do give another perspective on the content.

Geotagging. I know what, I know when – now I want to know where. The possibilities both for the user and his contacts, but also empower the marketing relevance is bigger than the privacy issues. It have to be rather automatic. It have to be opt-in. Then it is the totalization of the social media – the user revolution.

But here is my real thinker. The future thingy that is not an simple addition but something that again will rock the masses.

To look at the future one have to look at the past. And take the human psychology and socio-psychology into the algorithm of futureness. I believe in the theory of digital immigrants vs the digital natives and the metaphor is important when understanding what to come. The digital immigrants aren’t general a age-defined group but probably would it (and the statistics of the net demographics verifies it) be most of us that are born into the early eighties that could be defined as digital immigrants. We have moved into the digital land and also have reminscence of when the internet wasn’t there. The negative immigrants have been forced against their will into it when some of us gladly did explore almost every aspect of it.

And looking at the immigrationprocess in general the immigrant tend to a) search for their countrymen/likeminded b) be nomadic since their roots aren’t in this land. So both negative and positive digital immigrants are also more probable to move on. The life in this new environment is all about exploration and we become digital nomads. If we think that the other place is more fun, safe, supportive, social or if our social sphere has moved on – we do too.

But the digital natives aren’t like us. They are born into this digital land. They aren’t interested in exploring new things just for the sake of exploring. They are digital settlers, they stay where they are and make it a home. It is not a mystery that Facebook seemed to attract a older bunch of people. The young already have their networks. And they will stay there until the critical mass of their networks is moving. Or then they are as homebound that they just start to build a new network in the same place.

So even though many of you won’t believe it I think the next killer app of social media have to be in 3D, to be a virtual world.

The natives are born and raised in the virtual reality of games. They have played everything. For them the gamepad is a more natural way to navigate than the mouse. For them the spatial reality is not only analog but as well digital. But it must be ease of use, open to API:s and to import (and export) your digital footprints and “the cloud”.

The difference between the immigrant and the native is that the native can stay but want to build your world around you. If the place give the opportunities to grow old, to rebuild my place, renovate it and fill it with the things that is “me”. And the virtual world-concept puts you into a digital world that fulfill the basic needs of spatial understanding: we will ask for a room – not a plain two-dimensional hyperlinked page. A basic need of the human psyche.

We want something that are our home – a sort of startpoint and something to come back to. And a place that you can grow older in, and in the meantime you build your network and your lifestream in the place that is your digital home. And the brands that you love will of course be a part of this – and pay for the juice.

Of course with the mobile version to go with but yes – I still believe that we will use laptops in the future :).

No. It’s not Second Life. To complicated and you get nothing for free. But the one that manage to make this app probably will be the next Zuckerberg.

Hela filmen finns nu reviderad:

DuPont fattar ännu inte. Och inte Albihns immaterialrättsjurister heller.

DuPont försöker fortfarande att jaga människor som använder ordet “teflon”. Nu är det min vän drf som fått ett cease or desistbrev på grund av sin domän teflonminne.se. Det har redan diskuterats här men det är värt att än en gång påpeka: DuPont förlorar stenhårt på det här.

Vad de inte förstår är att deras sökande efter att kontrollera sitt varumärke är meningslöst och slår tillbaka något grymt i slutänden. Istället borde de inse att de lever i en helt ny värld: och den kontroll de tidigare trodde sig ha (vilket redan innan sociala mediernas genomslag och när språkutvecklingen innebar att ord blev generiska) inte fanns då. Och sannerligen inte nu. Det är ett ytterligt analogt sätt att se på varumärken, och framförallt omöjligt i en framtid där så mycket kommer att finnas skrivet, sagt och taggat på nätet. Den aversion de startar mot såväl “riktigt teflon” som mot sitt huvudvarumärke DuPont är knappast värt det. Vidare: jag tvivlar starkt på att Google någonsin skulle se det som negativt att någon säger “att googla” även om de söker på någon annan sökmotor. Men DuPont lever kvar i en gammal brandingvärld. De borde komma på vår kurs om sociala medier så lovar jag att ta en privat genomgång om hur varumärken faktiskt fungerar i en ny disruptiv medievärld. De kan förslagsvis ta med sina immaterialrättsjurister också – de verkar sannerligen behöva en duvning.

Lite eftersnack från Facebook Garage Stockholm

Först. Jag har laddat upp ett gäng bilder från gårdagen här. Kolla in bambusingen också. Första delen (den långa) här och slutet på mitt anförande här. Jonny (aka Bambuser-Jonas) gjorde en lite mer bakom-scenen och mingelsväng. 1 (bland annat dissar Annika N95an :)), 2, 3, 4, 5 (MySpace-presentationen), 6 (fr a diskussionen efter Lidnes presentation där det hettade till), 7 (mingelmingel, bland annat intervju med Gitta och Mahesh). Thommie har gjort en del webcaminspelningar (bättre allt förutom att det är rätt stelt :)) från Facebook Garage: 1, 2, 3, 4 (mot slutet börjar min dragning), 5 (slutet av min dragning och frågestunden plus resten).

Det man kan sluta sig till är att det fortfarande finns en stor osäkerhet i hur man ska kunna kapitalisera på sociala medier (och på öppenheten i olika nätverk). Och att det som nu måste diskuteras mer och mer är inte primärt teknik utan faktiskt arbeta med såväl nya som validerade affärsmodeller för att därmed kunna hitta vägar att låta det hela gå in i nästa fas: konsolidering av också de större nätverken inom social media-landskapet. Vidare behövs det helt klart en mer övergripande teoribildning även runt svenska användare och tjänster. Självklart är det inte någon skillnad på vilka teorier som är applicerbara generellt men när det gäller målgruppsanalys och liknande så krävs det mer än att lyssna på amerikanska tänkare. Liksom att vi måste bli bättre på att prata om hur sociala medier kan användas utifrån ett nyttoperspektiv: faktiskt var det egentligen ingen av oss som adresserade den frågan under Facebook Garage (nä, inte jag heller…).

Det som nog slog en del av oss är att det faktiskt är lite synd att Facebook (eller Myspace) får allt ljus på sig. Visst – det är mycket stort men det är samtidigt stort på grund av att det fått mycket PR. Det finns så mycket mer inom de sociala mediernas värld som skulle kunna vara killers. Problemet är också att Myspace och Facebook skapat en animositet som också visar sig hos användarna. Självklart kan det i vissa fall tolkas som lovemarks, att användarna älskar och identifierar sig med “sitt” nätverk men i längden innebär det också en större inlåsning. Lite som kriget mellan mac och windowsanhängare.

Liveblogging från Facebook Garage

För speakers och annat: facebookstockholm.wikispaces.com
Kolla in livestreamarna på Bambuser.com.

Först en sväng om Jonas Nyvall om Myspace. Vad är skillnaden mellan FC och Myspace: what you are vs what you dream of.
The future: mer personlig, mer mobil (portabel) och mer kollaboration. Ett developer galleri har precis öppnat. Developer.Myspace.com. Tre olika API: open social, REST och Action Scripts.
Den finansiella planen för utveckling: 100 % till utvecklarna.
Regionalisering är intressant för Myspace.

Min upplevelse är ändå att MySpace går till att bli mer lik Facebook?

Mattias Östmar har fått ett gig för MySpace :D


Intressant koll: jaikunördar har uppenbarligen nästan slutat att använda Facebook.

Brit Stakston från JMW. Ger en bakgrund för både sin och faktiskt en sorts waybackmachine för att minnas att det inte är så länge sedan CD var grejen. Upplever sig som en guide för företag och guida dem genom och från sin skräck för sociala medier: internet är wild west with no moral, brist på kontroll och rädda för negativa kommentarer.

Menar att Facebook har förändrat medvetenheten och insikten hos företag på ett positivt sätt. Men fortfarande är de kulturella skillnaderna stora mellan digital immigrants and digital natives fr a när det gäller transparens. Att många läser ex bloggar och liknande med mycket analoga värderingar och det innebär att det kraschar.

Genom små steg och pushing the limits så kan man få företag att faktiskt bli mer transparenta. Allt handlar om flexibilitet och inte att det finns endast en lösning. Se möjligheten i att medierna är mer nischade än tidigare och hur man ska kunna använda det.

Bringeusaffären kommer upp och utländska studenter är lite förvånade över att det hände i Sverige. Brit gillar inte att han gjorde en sån pudel.

Annika Lidne. Förklarar att hon egentligen är rätt neutral när det gäller Facebook men förklarar ändå att hon ska prata om vad som inte är bra. Hon går tillbaka till Walled Garden och AOL som den första av dem. Walled Garden fungerar inte även för Facebook. Inte intressant vare sig när det gäller att inte kunna söka men också utifrån värderingarna. Ett antal problem: Scobles gräns för vänner, Beacon såväl som att inte kunna använda sina grejer utanför – problemet data portability. Och sen? Det är egentligen byggt för att vara en Fun Wall. Konversationen var inte tanken från början. Det som social media handlar om idag. Jämför Reklamförbundets grupp med exempelvis vissa diskussioner på Jaiku. Trend sensitivity innebär att bakslagen kommer fort. Det innebär att företagen som satsat på Facebook känner att de inte når den effekt som de tänkt. Trad. bannerreklam på Facebook är egentligen en dum idé eftersom folk är där på grund av andra saker. Social media går mot mer individualisering och individualiserade sociala medier som har en mer nishad användargrupp. För att välja ett media måste man kolla målgruppen väldigt noga.

Annika menar att sociala medier är kvinnornas revolution på nätet. Bloggandet är kvinnornas. Registreringen av domäner görs mest av kvinnor idag.

En i publiken undrar varför Annika hon bryr sig eftersom hon inte gillar Facebook. Annika påpekar att Facebook kunde vara bra. Om man inte gjort det man gjorde. Typ.
Andie lyfter upp möjligheten att synkronisera mellan online och offline.

—-

Gabriel Sundqvist från Pronto om Rosa Bandet på Facebook. Ungefär samma snack som på Disruptive Media 07. Han får dock frågan om vad han hade velat gjort om det funnits en budget skulle han velat använt sina buzzare. Lite siffror: värdet närmare en mille, givande 500140 på 30 dagar.

—-

Peter Arvai från Mobispine, en nyhetsläsare. Har gjort en Facebookapplikation och vad de lärde sig av det. Pratar mycket om själva applikationen som de plockat in i Facebook. Problemet är bland annat de konstanta förändringarna i Facebooks API. Mobispine jobbar med göra mashups.

Få installerar applikationer i sin mobiltelefon.

—-

Hur tjäna pengar på Facebook? David Haddad, Spontu. Riskkapitalister gick in och satsade pengar på utvecklare. Ett mikrolån ges till små utvecklare. Samtidigt är det knappast säkert. Få har kommit in i Facebook och kunnat visa effekt och framgång. Några har fått exempelvis iFamily, SocialMedia, Courses och Causes.
Ger exempel på sånt som han tycker är bra. Sponsring är vettigt: exempelvis Superpoke, Zombies, Cities I’ve Visited.

  • Brace for business
  • Native Monetization Models
  • Answer with analogies

Jag pratade (kommer lägga ut dem senare). En riskkapitalist tog över och jag missade det hela. Men han förklarade att han kollade in stickiness.

Björn Falkevik tog nya rekord att bambusa.
Mahesh Kumar, en av FacebookSthlm Garage grundare, har livebloggat en del. Även Lotta H har skrivit en del.
Den som livebloggat mest genomgående är Månhus. Tyvärr har han inte taggat dem så ni får kolla runt själva.

Alla kan inte ha sitt eget nätverk

En viktig postning hittar jag via Good Old Trend. Det är Bivings Group som påpekar att det (idag) är så att de nischade sociala nätverken inte fungerar.

When clients ask me about integrating social networking into their public web programs, I usually encourage the integration of light social features, like commenting on articles, message boards and simple user profiles, but caution against trying to build a full on social network (friending, groups, user blogs, etc.). The reason I do this is that in most cases these top down social networks end up barely being used.

Det är onekligen så. Det finns hur många exempel som helst och även om man kan säga att “jamen alla behöver inte vara överallt” så är ett tomt forum eller icke-uppdaterade bloggar inom ett socialt nätverk knappast någon förstärkare av ett varumärke. Och Todd Ziegler föreslår ungefär det som jag sskulle föreslå:

(1) add some light social features that encourage interaction around your content to your own site and/or (2) participate in established, external social networks.

Att få för sig att köra sin egen stora nätverkssajt visar nog mest en alltför stor tilltro till intresset för att kopplas ihop så hårt med just det varumärket. Problemet ligger antagligen att man tänker sig att det är enklare än att behöva delta i de stora nätverken, där man behöver delta på samma villkor som alla andra. Production istället för participation.

När envisheten bedrar visheten


Det här är nog bland den dummaste förklaring till en idéstöld jag läst. We Are Groups byråledare Enzo Bussoli förklarar att

Vi tog inte idén från Badlord, utan från en betydligt större konstnär, fotografen Helmut Newtons arbete från 1960-talet

Eh… det hela handlar om att Lindex ganska solklart snott en reklamidé från torrpitchande byrån Badlord. Trots att båda skrivit på sekretessavtal – det närmaste ett upphovsrättsskydd man kan skapa för en idé.

Enzo B:s förklaring är bara korkad – och rolig eftersom han därmed erkänner att det inte är deras egen idé; även om de nu då snott det från en amerikansk fotograf. Byråledaren sätter också Lindex marknadschef Johan Hallin på pottan när denne förklarar tidigare i artikeln att

Vi har inte stulit någons idé. Vi har bara använt vår egen byrås idé, som är helt olik den från Badlord.

Yeah right.

Som Carin Fredlund uttrycker det i sin kommentar:

Endast en blind höna kan tycka att en flyttad logotyp, en struken rubrik och en något större modell på modellens trosor skulle innebära en helt ny idé.

Badlords idé är för övrigt mer kreativ med en interaktiv tanke om att riva av den påklädda modellen (pun maybe intended).

Cred till Reklamförbundet som stöder Badlord i det här.

För visst: alla stjäl idéer. Men man bör göra det på ett snyggare sätt, göra idén till sin egen genom att adaptera saker. Det här är en solklar badlander.

(Källa: Dagens Industri 12 mars 2008)

Update: Ungefär samma saker kan man läsa om här och här. Lindex marknadschef lyckas att trassla in sig ännu mer när han förklarar att han känner sig påhoppad.

Koppla ihop många med fler

Det finns ett antal olika nischade tjänster som försöker koppla ihop olika delar av branscher med varandra. Det senaste är killarna från Blogkoll som startat Swedish Startups. Tanken är att koppla ihop olika svenska startups med riskkapitalister och andra som entreprenörerna och visionärerna kan behöva i sina nätverk. Vad jag förstår så är det invite-only så om någon är intresserad så maila mig på researcher /a/ gmail.com.

Platsannons: Världsklass i Dalarna.

Vi söker copywriter som gillar reklam.

Oavsett om reklambyrån är belägen i Stockholm, i New York eller i Falun, lever vi under samma villkor. Vi måste hålla världsklass oavsett vilken vår uppdragsgivare är. Konkurrensen är stenhård. Inget får lämnas åt slumpen.

  • Vi är en fullservicebyrå med en tjugofemårig historia som idag ägs av några av de anställda.
  • Vi kallar oss en strategisk kreativ reklambyrå. Båda delarna väger lika tungt. Inget kan leva utan det andra.
  • Vi söker en driven copywriter som gillar att skriva reklam, som förstår vikten av strategiska plattformar och har ett kreativt driv.

Idag är vi Dalarnas ledande reklambyrå. Imorgon tänker vi vara en av de bästa i landet.

Välkommen till Falun. Du också.

Skicka in din ansökan, tillsammans med CV och referenser, före den 4 april till Heimer & Company AB, Box 345, 791 28 Falun.
Vill du veta mer om tjänsten? Kontakta byråns VD, Eva Wikner Grahnström. 023-642 00 eller 023-77 78 40. eva@heimercompany.se

www.heimercompany.se