Monthly Archives: May 2007

Kanalisation

Pool har gjort en (spam)fax-kampanj med en liten gerilla/stealthkryddning för Gröna Lund. Copywriter Jenny Åberg Hüttner:

säger att Pool inför kampanjen såg faxen som en ledig kanal.

(Dagens Media)

Att välja kanal innebär kanske ibland att fundera ett led till: om en kanal är “ledig” reklamplats så kan det bero på att någon antingen glömt bort den men också att den antingen är uttjatad eller, som i det här fallet: obsolet. Framförallt kan man lugnt säga att de företag som funderar över att fimpa faxen ges ytterligare argument för att dra ur pluggen efter Pools kampanj. Vilket innebär att man genom marknadsföringen dödar sin kanal. Sen kan man ju fundera över hela kampanjens bygge: hur stor är sannolikheten att en verklig “Jonas” skulle ge ut ett faxnummer till en brud han träffat?

Dumheter från PMP

Den omtalade undersökningen har fått Sveriges Annonsörers Anders Ericsson att gå i taket.

Av de 284 börsnoterade företagen är det bara 58 som återfinns på Sifo Medias lista över de 1 000 största annonsörerna. Och bland våra 10 största annonsörer finns bara två börsnoterade företag.

Anders Ericsson menar att det är snett att fråga företag som är stenhårt inriktade på B2B-marknaden om säljmarknadsföringen. Och tyvärr kan man lugnt säga att undersökningsföretaget PMP Marknadskonsult och deras talesman Juhler gör en riktig usel pr-insats:

Den akademiska definitionen av marknadsföring är att det handlar om att skapa efterfrågan, och det gör alla företag. Har man inte det klart för sig som vd på en annonsörförening så har man stora brister.

Och sedan vänder denne person på en femöring och menar att ett bredare urval säkert skulle gett andra siffror. Det allra mest surrealistiska kommer i hans försök att ändå rädda ansiktet:

Men börsbolagen är intressanta för att de är resultatdrivna. Och det är många privatpersoner som berörs av undersökningen eftersom de satsar pengar i börsbolag.

(Resumé)

Ericsson har mest rätt men ändå lite fel. Självklart vore det mer intressant att få ett bredare urval än det som PMP valt. Men undersökningen visar ändå att branschen, inklusive Sveriges Annonsörer, gjort ett rätt uselt jobb att visa på effekter av marknadsföringen. Och ser man på Hilanders och Ehrenstråhle så är knappast B2B-marknaden ointressant.
Men Juhlers sista uttalande är fan huvudlöst. Han menar att företag som inte är börsnoterade inte är resultatinriktade. Det vill säga: alla företag, även om man är aktiebolag, som inte är med i börsen är relativt ointresserade av sitt eget resultat och därmed uppenbarligen lättlurade när det gäller marknadsföring. Ett sånt jävla skitsnack!

Got beer?

Nån mer än jag som reagerar på Mariestads senaste reklamfilm som visserligen bygger på samma historiska tanke som förut men nu har valt att “låna” mustaschen från [[Got Milk]]?-kampanjerna? Jag tycker det är rätt beigt. Att så flagrant stjäla en longitudinell kreativ idé och flytta den från mjölk (i Got Milk?-kampanjerna kopplat till nyttighet) till öl som knappast kan kopplas till nyttigheter även om man gör reklam för alkoholfri öl.

BoR:ed – Reklamförbundet, konsumenten och varumärket,

Etui råkade bli vidareskickad till företagssidor när något blivit sönder på Reklamförbundets sajt.

Visar på två saker: hur viktigt det är att skapa fungerande rutiner för hemsidorna så att det inte blir fel, och hur snabbt saker kommer ut genom bloggarna – och sedan ligger kvar via sökmotorer och annat.

Åsiktstorped går igenom sin egen varumärkesotrohet: Hej (då) konsument! vilket är intressant läsning – visserligen av en person som är väl medveten om varumärkesstrategier.

Rata inte något du inte mätt

Verkar som om företagare har läst John Wannamakers kända citat: “Half the money I spend on advertising is wasted; the trouble is I don’t know which half.. Åtminstone om man ska tro på Årets Säljindikator. Och som påpekas i artikeln: problemet är antagligen inte reklamen utan att företagen väljer att inte mäta effekten av marknadsföringen. Pia Grahn Brikell sticker ut hakan och menar att undersökningen kan ha det goda med sig att okunskapen om hur marknadskommunikation faktiskt fungerar. (Resumé)

Nina är såklart rätt ute: 30 miljarder i sjön!

En av mina invändningar är just det att effekten mäts för lite – dels utifrån ett longitudinellt perspektiv: om man väljer att totalt fimpa reklamen kommer det att märkas för företagen utifrån att de helt enkelt förlorar varumärkeskännedom. Men i ett lateralt perspektiv är det också ett problem – reklaminvesteringar bygger också företagets styrka inuti.

Skomakare bliv vid din läst

Ett bevis på att varje yrkesman skola bli vid sin läst? Spara hos Skandia – förlora miljoner. Jösses… kollar de inte saker innan. Och det är knappast någon större PR-framgång att, i samband med en kampanj om pensionsförsäkring säga som Rojas på Gringo (en journalist på en tidning alltså):

det är en sorts tankeväckande spel och vi gör inte anspråk på att vara korrekta

Skandia själva inser dock att de hoppat i galen samarbetstunna.

Som någon sorts fingervisning över hur även user-generatedmaterialet faktiskt kan bli fel: det finns en anledning varför marknadskommunikatörer existerar – sen att en del av dessa glömt vad de faktiskt är till för är en annan sak.

Trendens: The Comeback of buried brands

Är det så att vi idag börjar se en trend där gamla begravda varumärken plötsligt gör comeback? Två exempel: varumärket Halston var hett under sjuttiotalet men försvann sedan. Nu väljer Harvey Weinstein, amerikansk filmproducent, att blåsa liv i varumärket för att konkurrera med Gucci och andra high-endmärken. (Realtid.se)
Det andra exemplet är Ms. Freckles. Mycket omtalat under internetboomen ’99-’00 men som kastade in handduken i oktober 2000 (här kan du läsa en uppsats [pdf] om vilka misstag de gjorde). Nu har varumärket fått en renässans och är en allmän sökmotortjänstsamling.

Det är en intressant tendens – är det så att vi börjar få slut på nya idéer? Eller handlar det om att “den nya svarta” är en nostalgisk tillbakablick på gammal lyx? Både Halston och Ms. Freckles platsar i detta. Halston utifrån en mer traditionell nostalgi över en svunnen storhetstid av disco och frihet från dagens bekymmer. Ms. Freckles utifrån att varumärket fanns under en tid då allt sågs som möjligt, Den Nya Ekonomin handlade om att alla hinder uppfattades som försvunna och IT var frälsningen.
Nån som har ytterligare exempel? Vad tror ni – är det så att vi kommer att, precis som när det gäller gamla rockband som idag plötsligt gör comeback, får se ännu fler gamla halvdöda eller stendöda varumärken väckas till liv?

Lite om Ofcomreglerna

Det är intressant att läsa om de regler som brittiska Ofcom lägger för reklam i segmentet “socker och energi”-livsmedel. Det är regler som vi i Sverige redan har, vilket i sin tur självklart får mig att fundera över hur långt konsumentföreningar och andra reklammotståndare tänker sig gå när de ändå väljer att kritisera reklam som idag går i Sverige i segmentet. Läs och begrunda: Regler för reklam mot barn skärps och hur det faktiskt i mångt och mycket påverkar svensk reklam eftersom det kan tänkas bli en
fet smäll mot tv-kanalerna.

Två sätt att se på saker

En av de mer märkliga förklaringar på varför man valt att använda halvnakna brudar i reklam kommer från Flybook som fälldes av ERK för sin reklam för den lilla UMPC:n.

Italienare är friare i sitt formspråk. Vi ville använda en italiensk touch i vår reklam och har därför tagit inspiration därifrån.

(IDG.se)

Först och främst tror jag inte på Magnus Jungbeck, VD för Flybook Dialouge Scandinavia. Sen är det lite dumt att s a s “skylla på” italiensk formgivning – det kan ju vara så att italiensk form lika gärna är jäkligt patriarkal om det är en förklaring som man söker. Storyn visar också problemet med olika kulturella värderingar i samband med internationella märken. Antingen väljer man helt enkelt att riska att bli anmäld och fälld och ärligare vore transparensen i att säga: halvnakna kvinnor säljer. Eller faktiskt inse att det idag inte längre enbart är män som köper UMPC och datorer i allmänhet. Det hela grundar sig i en rätt grund målgruppsanalys.

BoR:ed – SJ använder låt om skolmassaker

Fredrik Andersson mailar mig för att tipsa om sin postning om SJ:s reklamfilm som har Boomtown Rats låt “I don’t like Mondays” som soundtrack. Reklamen bygger på att en man har tappat bort sin biljett. Låten handlar däremot om en skolmassaker. Är det verkligen vettigt att använda en sån låt i reklam som bara handlar om en lite Murphy-aktig dag? ((Just när jag skriver det här ser jag dokumentären om Columbine-massakern vilket gör det hela ännu mer surrealistiskt.))

Jag tror att de flesta människor ändå inte vet vad låten handlar om. Men för den som lyssnar på texten, eller känner till historien bakom, leder musikvalet onekligen till att varumärket utsätts för fara. Fredrik skriver:

Som reklamfilm är den ett skolexempel på hur det inte ska gå till, där det visuella språket, varumärket, meddelandet och ljudmattan inte alls är synkade i symbolik.

Det är iofs knappast den första reklamfilmen som har det problemet men i det här fallet blir klyftan väl vid.

Dagens Media har vaknat till liv. Tyvärr är SJ:s förklaring rätt huvudlös:

Det är fantastiskt bra låt som passar till budskapet, men, vi kände inte till bakgrunden, och alla associationer som det här har skapat, säger Maria Ling marknadschef på SJ.

Man kan lugnt säga att kommentarerna delar sig i pro-King och anti-King, där de förstnämnda kör en smula “jag-skiter-i-symboliken-funkar-det-så-funkar-det”.

SemiBoR:ed – Nån har blivit upprörd

Baksidan med gerillamarknadsföring: nån kan faktiskt ta illa upp och saken i egna händer:

Alla de 23 kors som Motormännen satte upp efter väg 259 mellan Huddinge och Haninge på tisdagen har rivits upp.

(DN). Korsen är en kampanj som Motormännen gjort för att lyfta fram särskilt farliga vägsträckor. Läs om själva kampanjen här. Ett antal bloggar har uppmärksammat det hela:

De verkar vara eniga om att tanken möjligen är god men att det ändå är ett dåligt sätt att skapa uppmärksamhet. Ninschen menar att hon blir en sämre bilförare eftersom hon kommer att tänka på sina kompisar som dött, Anne-Marie Ekström (fp) och En Blogg om Oväsentligheter menar båda att det finns andra problem, tidigare i själva biltrafikprocessen som skapar olyckor snarare än farliga vägavsnitt. En som går emot strömmen är däremot Slottet i saknadens dalar som anser att det råder en strutsmentalitet i trafiken runt säkerhetsfrågorna.

Mediemässigt kan ändå Motormännens kampanj ses som relativt bra. Och det är åtminstone generellt hälften kanske mer av värdet man söker när man väljer att göra en sådan här gerillakampanj: mediaplaceringen (ett lyckat exempel är Miamis kampanj för Svenska Dykarförbundet i Stockholm – själva skyltarna försvann men impacten i media gjorde kampanjen effektiv). Den redaktionella PR:n är mycket mer värd i det här fallet. Så rent marknadskommunikativt var det en fördel att Motormännens kors rycktes upp eftersom det gav mycket mer media och därmed uppmärksamhet hos de som faktiskt bestämmer över trafiksäkerheten: politikerna. För den här kampanjen är självklart inte en kampanj som syftar till att först och främst få bilister på nämnda vägsträcka att sänka farten utan kampanjen har till syfte att lyfta fram de vägsträckor som fortfarande är farliga – målet är att skynda på ombyggnationen av vägar som ännu inte mitträckeutrustats etc.

ICA bygger sitt varumärke. Och andra betalar

Även om man får ta det hela med en viss nypa egen-agendasalt så visst har Håkan Gustavsson rätt i mycket av hans kritik av ICA:s reklamfilmer som han dundrade ut under Stockholm Mediaweek. För det som de bygger är ICA:s varumärke (och därmed implicit även de egna EMV) och knappast de andra varumärken som betalar för att synas i reklamfilmerna.

Det som är lite roande är att Ingrid Johansson-Blanks motargument: att de varor som är med i filmen ökar sin försäljning (under reklamperioden antar jag) med 60-70 % inte möter kritiken. För själva grundfrågan är om att bygga varumärket, vilket handlar om att skapa kännedom och awareness på längre sikt. (Dagens Media) ((Disclaimer: Jag vet att det inte var igår som medieveckan gick av stapeln men jag har inte haft tid att läsa tidningar förrän nu…))

De:sign16

En lång artikel som ifrågasätter om Apple verkligen står för “design”: What If Apple Is Bad for Design?

What’s your treat? 35 designers har fått fem frågor av Smashing Magazine

Realtid.se – Den "teknosexuella" parfymen är här! och The Raw Feed: New Calvin Klein Fragrance Aimed At Bloggers

Circuit Jewelry by Astrid Hålenius

Design Observer ger tretton möjliga orsaker till typsnittsnörderi: why choose a particular typeface?

Att bygga sociala strukturer är också design. På webben har det sociala nätverket tagit över informationens diktatur och Gene Smith har skapat ett översiktligt sätt att förklara strukturer och visa på prioriteter och målgruppsinriktningar: Social Software Building Blocks medan Peter Morville har byggt samma hexagonform för användbarhet och upplevelse: User Experience Design (båda i tips från Användbart: 1 och 2)