Monthly Archives: March 2005

Mare Kandre död.

Mare Kandre, en författare som jag gillar stenhårt, är död. En olyckshändelse har tystat en av Sveriges bättre pennor. (Ekot)

– Mare Kandre var skygg och tillbakadragen, men när vi träffades hade vi roligt. Hon var en drastisk, humoristisk person som fällde bitande kommentarer om det som hände i världen. Vi skrattade mycket.

Hennes förläggare Hans Isaksson uttrycker sorg och förvåning över dödsfallet. (SvD)

ERK fällde Dressmans långa

Dressmanns omdiskuterade underklädesreklam med en naken kvinna har fällts av ERK, men bara den långa versionen. Utomhus, print och de korta versionerna av filmen friades däremot. Kampanjen har det nya rekordet i antal anmälningar.

”reklamen har givits en påtaglig sexuell laddning som går utöver vad som normalt förekommer i underklädesreklam”.

Jan Fager på ERK menar att det var ett komplicerat fall och många diskussioner har förts inom kommitén. (SvD och Resumé)

Tidigare postningar i ämnet finns på Researcher » Dressmann plussar på och Researcher » Dressed for some sex.

Enough is enough

“Supersize me” har gjort sitt. Nu har både konsumenter och kedjor tröttnat på smalmatstrenden. Burger King lanserar en fettbomb på 730 kalorier till sina amerikanska kunder och Hardees lanserar “Monster Thick Burger” som innehåller 1400 kalorier. Pizza Hut kör på med en Full House XL Pizza. (Ekot. Läs också om det hos MSNBC)

Som trendanalytiker har jag bara väntat på det här – mottrenden. Diskussionen om snabbmatens farlighet, fetmans utbreddning och onyttigheternas kostnad går i grunden emot konsumentens självbestämmande. Människan har ett drag av nihilism och framförallt kommer denna fram när myndigheter börjar säga åt konsumenten att konsumenten tycker fel. Snabbmatskedjorna är inte sena att se det och göra vinst på det.

Rantings om DN och lärarutbildningsannonsen

Lärarkonventets opinionsbildande annons i söndagens DN har blivit rejält omdiskuterad. Annonsen, som kostade nästan en kvarts miljon, är ett svar på det inlägg som bland annat firma Leijonborg och Björklund från Folkpartiet fått in på DN Debatt.

Journalisterna ifrågasatte om de statsbidrag som Lärarutbildningskonventet fått verkligen skulle användas till att föra debatt via annonser (läs diskussionen på Bold). En hoper bloggar har blivit upprörda – med början (?) hos Blind höna. Även Annica Tiger och Chadie. Peter Wolodarski skriver ner kampanjen på samma sätt på ledarplats i DN. Jerry försökte förstå vad kritiken gick ut på.

Problemet är att kritikerna ser DN som någon sorts totalt transparent enhet där annonsavdelningen kollar av med DN Debatt osv. Så här är helt enkelt min åsikt: DNs annonsavdelning säljer annonser. DN Debatt är en helt egen del av DN – detta för att förhålla sig så objektiv som möjligt. Ledarredaktionen är en ytterligare del – som inte har något med DN Debatt att göra. Plus att nyhetsredaktionen också är frikopplad från såväl DN Debatt, DNs ledareredaktion och DNs annonsavdelning.
Det som ni säger är att annonsavdelningen skulle tänkt på att Lärarutbildningen inte hade fått något genmäle och därmed antingen sagt nej till en kvarts mille eller gett gratis plats? Eller att de skulle brutit mot reglerna och hört av sig till DN Debatt om det var tänkt att Lärarutbildningarna skulle ges debattplats?
Allvarligt. Det ni föreslår innebär en sammanblandning av opinionsbildandet och kapitaliserandet. Det som hänt visar däremot att det faktiskt fungerar som det ska – att det är vattentäta skott mellan de två.

Tyvärr visar kritiken mest en aversion mot reklam i allmänhet. Tycker jag. Lärarutbildningskonventet har snarare insett värdet av reklam som opinionsbildare. Att betala för att få säga precis det som man vill ha fram är bra mycket smartare än att behöva diskutera om vad som ska sägas med DN Debatt.
Är en kvarts miljon mycket pengar? Inte egentligen. Inte när man ser det i sitt sammanhang och vad vinsten kan bli i att få fram sina åsikter.
Tyvärr verkar mycket av kritiken vara i form av “nyttiga idits” – kritiken om annonsen startade från Leijonborg och även om det nu är DN som man försöker att beslå med dubbelmoral så skapas i slutändan en annan diskussion än den som Lärarkonventet ville få igång.
Å andra sidan hade aldrig en debattartikel fått samma uppmärksamhet. Så på det sättet har de verkligen lyckats med annonsen.

Koll på omvärlden

En ny omvärldsbevakningstjänst som erbjuder “riktig” omvärldsanalys ser svenskt ljus när det finskägda omvärldsbevakningsföretaget Esmerk och brittiskägda Novintel, ett företag inom omvärldsanalysbranschen, lanserar Intelliscreen. Den 12e april startar tjänsten som antagligen ger både Agent25 och Observer en rejäl dust.

Det hela bygger på Novintels unika portallösning för omvärldsanalys och kunden erbjuds en möjlighet att blanda intern och extern kunskap som analyseras av erfarna analytiker. Portalen blir företagets samlingsplats för all affärskritisk information om omvärlden.

Simon Kuru på Esmerk menar att Intelliscreen är unikt genom sin skalbarhet och de stora möjligheter som finns att individualisera rapporterna:

”Intelliscreen baseras på ett helhetstänkande kring intelligence och är en betydligt mer värdeförädlande och analytisk tjänst jämfört med många andra.”

Alla olika rapporter finns att tillgå, early warnings och competitive intelligence. (Newsdesk)

Platt prylhysteri med säkerhet och lagringsbehov

Tio trender på årets Cebit-mässa enligt Computersweden (i omvänd ordning):

Prylhysterin. Det går fort. Mp3-spelare, digitalkameror, mobiler mm.

Krig mellan standarder och ständigt nya standarder.

Återförsäljarna blir konsulter – “solutions providers”. Sämre marginaler innebär att företagen måste hitta nya metoder för att öka lönsamheten. Det är inte bara databranschen som känner av det, som jag skrivit om tidigare.

Spelen ställer krav på hårdvaran. Spelkonsollerna blir mer och mer specialiserade och hårdvaruleverantörerna utvecklar specifik hårdvara till konsollerna.

Det ökade lagringsbehovet är konstant. Just nu handlar det mycket om att utveckla lagringskapaciteten för flashminnen och hårddiskar i miniformat för mp3-spelare och mobiltelefoner.

Mobilen blir musikspelare. Också. Allt större minneskapacitet i mobilen innebär att vi snart också tittar på video i dem. Och när 3G-utbyggnaden är klar kommer TV-tittandet.

Data, tv och telefon via bredband. Stadsnäten utvecklas och ip blir framtidens kommunikationsmedel.

Konkurrensen på säkerhetsmarknaden förändras i och med att företag från öststaterna börjar att ta marknadsandelar. Ett konstant flöde av virus, spam, spim och spyware innebär ett flöde av nya produkter för att skydda data.

Skype blir stort. Nu kommer tillbehören och it- och telekomföretagen står lika handfallna som musikbranschen gjorde när mp3-boomen kom.

För lite mer än ett år sedan köpte min förra chef en plasmaskärm för 42000. Idag skulle samma skärm gå på runt 19000. När jag skrev om databranschen för Office Dalarna var kampen mellan TFT och CRT intressant men nu är den över. Allt är platt, allt är flytande kristall.

(Källa Computersweden via Dagens PS)

Tidningsdöden

Dagstidningens nära förestående död är åter uttalad. Den här gången av Michael S. Malone, författare, kolumnist och redaktör för bland annat Forbes ASAP.

Han menar att tidningsläsandet förändrats på grund av Internet (sic!) och att de tryckta dagstidningarna i bästa fall är “retrograde”. Problemet är, enligt Malone, att tidningarna fortfarande är synnerligen statiska i sitt arbetssätt – även när de flyttar ut på nätet, via bloggar och andra “nymodigheter”.

Värdet i informationen har till stor del förändrats och även om en del av det bästa materialet fortfarande finns i print-editionerna är det inte samma värde som förr.

Malones sammanfattning av problemet är:

“This is the last great divide, and my sense is that few newspapers will be able to make the crossing. If they kill their print editions now, they won’t have the revenues to make a smooth transition to cyberspace; but if they keep wearing their paper albatrosses, they’ll have less of a chance of succeeding in the new world. Thus, if all of the old-fashioned newspapers are going to die, nearly all of the forward-looking ones will too. Before it is all over, the number of “newspapers” left in America will probably be less than 10 — and they might not be individual papers but rather new entities created out of the current large chains. They will become the primary sources of national and international news, delivered into multimedia form.”

(ABC News: Silicon Insider via Henrik Torstenssons Weblog)

Kaplan Thaler i dokusåpa

Linda Kaplan Thaler, VD på Kaplan Thaler Group, tar steget in i dokusåpavärlden. Hon ska vara domare i “The Apprentice” spinoff “Making It Big”.

Det är inte så udda som det kan låta. Linda Kaplan Thaler var skådespelerska innan hon startade en lysande karriär inom reklambranschen. Geraldine Laybourne på produktionsbolaget Oxygen Media förklarar varför de valde en reklam-VD:

We picked [Ms. Kaplan Thaler] not because she is the head of an agency. We picked her because she has an idea about how to run a business.”

(Ad Age)

Mer om Linda Kaplan Thaler hittar du i Jewish Woman magazine: Creating a ‘Big Bang’ in Advertising, USA Today: Kaplan Thaler ads shoot for ‘Big Bang’ och ICM – International Creative Management.

Kaplan Thaler Group (som ägs av Publicis Groupe) hittar du här.

Tell me your name

Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att se över namnlagen. Lagen från 1982 upplevs som alltför strikt och det borde vara en rättighet att heta vad man vill, anser en majoritet i riksdagen. (Ekot)

Tja, de konstiga namnen är ju redan här. Frågan är mer hur man ska lösa olika varumärkesintrång – om föräldrar vill ge sin avkomma namnet “Volvo Nilsson” eller när Axel Davidsson vill byta namn till “Harley Davidson”.
I USA finns det redan ett antal barn som fått namn från varumärken och det har varit upphov till stora diskussioner inom branschen eftersom det kan innebära en fara för varumärket: om Ferrari Hudson åker fast för rattfylla fläckar det varumärket direkt.

Lite söndagsgodis

Förra årets bästa bilder hittar du hos National Press Photographer’s Association

Hunter S. Thompsons sista gonzojobb kan man läsa hos ESPN.com.

Intressant spekulation mot många av mediateoretikerna och framförallt Bagdikian: Media Deconcentration

En intressant analys om Disneys förra VD och hans mediahantering finns hos Forbes.com: How Eisner Rewrote The Media Rules.

The Sneeze har intervjuat Lindon Leader som skapat FedEx-logotypen: The Sneeze – Half zine. Half blog. Half not good with fractions.

Bloggarkodex – hur ska man sköta sig? Läs mer på CyberJournalist.net: A Bloggers’ Code of Ethics via Life de Luxe. En mindre seriös lista finns på Lindsayism.com (också via Life de Luxe)

SVT öppnar sina arkiv. För att citera en känd mediapersonlighet i rosa träningsoverall: “Äntligen!”. Kolla in Öppet arkiv.

Och så lite reklamfilm.

En extremt fånig från Bacardi Breathless at Mardi Gras.

Alla de senaste spotarna från Volkswagen finns samlade på Volkswagen: Commercials. Airport är igenkänning – åtminstone för en sån som jag, som har ett jobb där kunden behöver känna tillit och samtidigt lyssnar jag också på dödsmetall :).

En bra spek-spot för Nike – The Spec Spot.

Varningarna har gått fram

Diskussionen om socker i livsmedel har fått genomslag i konsumenternas köpvanor. Yoghurten kan tjäna som exempel: den sötade yoghurten har tappat tretton procent medan den naturliga osötade varianten har ökat med sexton procent.

Samtidigt har försäljningen av choklad ökat vilket nutrionisterna tror kan ha att göra med trenderna runt glykemiskt index och att det innebär att sockerintaget är ungefär detsamma. (DN)

Nöjda med sponsringen utan att veta varför

“Det är beklämmande att så få företag mäter effekterna av sina sponsringsaktiviteter. Det är mycket pengar som investeras i sponsring och det räcker inte att köparna är nöjda, de bör även fråga sig varför och på vilket sätt deras investering har varit positiv för företaget.”

Anders Ericson på Annonsörsföreningen ser detta som den viktigaste frågan för den nybildade Kommitén för Sponsring & Event. Svenska sponsringsavtal är värda fem miljarder per år men mörkertalet är, enligt IRM, stort och antagligen uppgår kostnaden till det dubbla om man räknar in sponsringens aktiveringskostnad.

En undersökning tillsammans med Quickwise visar att fyra av fem annonsörer genomförde någon sorts sponsringsaktivitet under 2004 och CSR-sponsring är lika stor som idrottssponsringen.

Undersökningen visar också att 70 % av annonsörerna är nöjda eller mycket nöjda med sponsringen. Endast en procent säger sig vara missnöjda. (Newsdesk)

Media är vänstervridet men ändå inte

Tankesmedjan Timbro och deras svans av konservativa sk nyliberaler brukar hävda att svensk media är vänstervriden. De har både rätt och fel – undersökningar visar på en högre andel vänstersympatier bland journalister än bland folket i allmänhet men också en högre andel journalister med folkpartistiska sympatier än läsarna i övrigt.

Siffrorna är från 1999. Siffrorna är uppställda enligt journalister/allmänheten

Partisympatier: Vänsterpartiet 31/15, Socialdemokraterna 27/32, Centerpartiet 3/4, Folkpartiet 14/5, Moderaterna 10/25, Miljöpartiet 10/6 respektive Kristdemokraterna 5/13.

När det gäller de olika medierna finns det skillnader.

  Dagspress SVT/SR Reklam TV/Radio Frilans
Vänsterpartiet 30 33 33 37
Socialdemokraterna 31 23 10 29
Centerpartiet 2 2 2 0
Folkpartiet 12 17 17 19
Moderaterna 10 6 24 2
Miljöpartiet 10 14 5 10
Kristdemokraterna 5 5 9 3

Kent Asp, professor i media och kommunikation vid Göteborgs universitet, menar att siffrorna i mångt och mycket inte kan användas för att tolka någon vridning i själva nyhetsvärderingen. Han framhåller tre anledningar:

1. I modern nyhetsjournalistik är professionella nyhetsvärderingsprinciper viktigare än partipolitiska värderingar. Den speciella arbetslogik journalisterna och medierna använder sig av väger tyngre än journalisternas personliga åsikter. En journalist med moderata partisympatier och en journalist med vänsterpartisympatier gör därför oftast samma nyhetsbedömning.

2. Nyhetsarbete är i stor utsträckning en kollektiv, redaktionell arbetsprocess med många inblandade journalister och ofta med långt driven arbetsfördelning. Utrymmet för påverkan av enskilda individers åsikter är därigenom begränsat.

3. Journalister identifierar sig känslomässigt i mycket mindre grad än allmänheten med de politiska partierna. Det är mycket få journalister som uppfattar sig som övertygade anhängare av ett visst politiskt parti. De kan därmed antas vara ännu mer trolösa gentemot partierna än allmänheten.

Kent Asp menar också att siffrorna inte riktigt kan jämföras med den allmänna politiska hållningen.

Journalisters starka sympatier för v och mp motsvaras inte i lika hög grad av journalisternas politiska åsikter. Journalisterna är med andra ord åsiktsmässigt inte riktigt så ”röda” och riktigt så ”gröna” som man kan förvänta sig utifrån deras partisympatier.
Journalisternas bristande sympatier för väletablerade och maktägande partier som s och m och journalisternas förkärlek för mindre etablerade partier som v och mp är därför inte bara ett uttryck för politiska åsikter utan också ett uttryck för en journalistisk yrkesideologi där en självständig kritisk granskning av makten och makthavare intar en central plats. (Läs sammanfattningen av rapporten JMGdata nr 1-2000 – Journalisternas partisympatier)

Det är ungefär samma siffror som i den undersökning som finns i boken “Makten över tanken” från sent åttiotal. En inte alltför vågad gissning är att siffrorna också förändrats under de år som gått sedan 1999. Om man utgår från att nya journalister går ungefär i samma utvecklingsfas som övrig befolkning är det sannolikt att det är färre vänstersympatier idag än det var då. Och precis som Kent Asp påpekar – nyhetsrapporteringen och det journalistiska kodex är starkare än eventuella partisympatier.
De myter som Timbroliberalerna försöker att torgföra utgår därmed från en sned syn på hur människan fungerar – det är inte den politiska åsikten som väger tyngst i samband med det professionella utövandet av ett yrke utan tvärtom.

Andra bloggar som skrivit om ämnet är bland annat Media Culpa.

GM flaggar för översikt av byråsamarbeten

Är Lowe Brindfors på väg att tappa SAAB? Eller pågår en maktkamp inom GM om vilket eller vilka varumärken som ska elimineras? Inga klara svar finns men GMs nya internationella marknads- och försäljningschef Mark LaNeve flaggar för att några av bolagets samarbeten kommer att ses över. Vissa av GMs märken har haft samma byrå under årtionden och LaNeve hoppas antagligen på att ett nytt byråsamarbete kan ge ny kraft till försäljningen.

Mr. LaNeve said GM plans to better define each of its eight vehicle brands and believed that “middle of the road [product] is not a winning strategy.” […] several brands are improving and cited Cadillac, Chevrolet, Hummer and GMC. “We’re still working on how to position Pontiac and Buick,”

Företagets vice ordförande Robert A. Lutz har tidigare sagt att Pontiac och Buick måste öka sin försäljning, annars kommer något av varumärkena att försvinna. (Ad Age)