Holländska Martini erbjuder en uppblåsbar pool (som knappast ser speciellt skön ut) till sina kunder och det hela marknadsförs med två filmer varav den ena bara är konstig och den andra är skojig.

Det hela är en del av Martinis marknadsföringskoncept “Martini Mansion” med en riktig skön flashwebb med riktig 80-talskitschig känsla.

Man möter sköna personer som spelar biljard – med citroner, limefrukter och apelsiner. Och senare blir man vidareförd (vidare förförd) av några riktig pumor – se den lilla bilden.

När man förirrat sig till sängkammaren och råkar gå in i badrummet så råkar man på detta. Men hur jag än försöker får jag bara höra “excuse me?” som svar på mina försök att också svalka av mig…

Infälld ser man också den pool som man kan bli lycklig ägare till.

(via BlogFonk och Adland)

Jag som varje dag sitter med konceptframtaganden för kampanjer funderar över hur det kommer sig att många kampanjer känns lite för mycket kreativt spretiga. Ta den här: när det gäller hemsidan är konceptet väldigt kitschigt och det är “easy listening”-känsla över det hela. Lyx och glamour med en rejäl retro-80tals-känsla. Däremot är reklamfilmerna komiska och snarare looser-skitiga än lyxiga. Någonstans har kampanjkonceptet fått ge vika för skojfrisk kreativitet och jag är skeptisk till att man som kund blir överlycklig av det hela. För vilken “bild” är den som Martini vill bygga sin image runt? En fet holländare (?) som badar in en soptunna eller slickt kitschigt åttiotal med vackra (?) människor?