Category Archives: Advertising

Trista försök att leka kreativ utomhus


Även om jag helst skulle vilja ge cred till att man försöker så känns de senaste utomhuskampanjerna i kreativ anda feltänkta. Säkert är det McDonalds och DDB Sthlms prisade servettgrejer som gett input och inspiration till såväl Glocalnet som Månpockets senaste alster men då Donkans handlade om upplevelse har man både i Glocalnet och i en av Månpockets annonser (där det ser ut som någon målat “Tyskjävel” över Camilla Läckberg) valt att sätta ett fult och nedskräpande/förstörelsetänkande på annonseringen.

Varför? När det gäller Glocalnet så skulle det alltså implicera att de inte satsar på kvalitet i säg klister? Problemet blir att då de flesta busstoppar inte ser ut som deras bakgrund gör blir det fel (varför inte lägga en liten affisch på riktigt) och när det gäller Månpocket så bygger det hela på att leka med ett samhällsproblem – klotter.

Jag kan också fundera över varför JC Decaux och Clear Channel väljer att tillåta detta eftersom det faktiskt implicerar att de inte sköter sina åtaganden – att människor är vana vid att det är illa uppsatta affischer eller att det klottras på deras busstoppar och stortavlor.

Även målgruppernas uppmärksamhet kan man fundera över. Om nu förstörelse och klotter är så vanligt att man som reklamare väljer att använda det i själva kampanjerna – då är ju sannolikheten stor att de som ska möta och beröras av reklamen faktiskt tänker “äh, förstört” och tittar inte. Människor gillar det som faktiskt är helt och rent – reklam som ser ut att ha blivit förstörd bryr man sig inte om; filtreringen fungerar så i våra medvetanden. Jag betvivlar att den “aha”-upplevelse som kreatörerna hoppats på faktiskt sker.

Så det hela bygger på samma grundteorem som gerillareklam gör – men skapas utifrån förväntade och tillvanda förhållanden; därmed slår den antagligen rejält fel. Tror jag. Vad tror ni?

Tummen upp och ner

Bra: Cancerfonden och WW/TBWAs kampanj för en extra dag i livet. Genomtänkt och relevant för “erbjudandet”. Vad skulle du göra med en extra dag – och om man ger pengarna kan fonden skapa förutsättningar för att ge cancerpatienter en extra dag att leva.
Dåligt: Månpocket och Ruth. Så förväntat och trist. Krävs att man vet vad böckerna handlar om för att koppla “förstörelsen” – och vilket kändisskap som Camilla Läckberg och Pascalidou behöver bygga vet jag inte. Likt den kampanj där författare hade T-shirts med “upprörande” citat på.

Hur tänkte de här?


Borlänge har börjat att informera och visa för sina egna medborgare hur Borlänge faktiskt växer. Ett bra tänk i grunden. Bland annat satsar man på veckovis info-annonsering i tidningarna liksom att bussa runt intresserade innevånare för att visa allt som byggs och så vidare. Intern place branding, att omskapa borlängebornas egna bild av staden. Det är bra tänkt.

Tyvärr verkar marknadsföringskunnandet sluta där. Förutom att man skriver yxigt i dessa annonser så är bildvalet fullkomligt surrealistiskt. En byggskylt. En byggskylt?

Det är någon som tänkt väldigt konstigt.

Är reklamen i farozonen?

Under senaste året har en intensiv diskussion om reklamens vara eller inte vara skett genom de exempel som VA lyfter fram. I grunden tycker jag som Jerker på Åkestam.Holst: att reklam kan vara mycket mer än köpt kampanjplats. Å andra sidan: reklam kan mycket väl definieras som saker som innebär att man köper sin plats. Reklam är en del av den marknadskommunikationsmix som ett varumärke behöver för att skapa kännedom, kunskap (om sig själv) och handlingsbeslut.

Innebär det att PR-byråernas kaxiga “reklambyråernas saga är all” är sant? Inte nödvändigtvis. För likväl som det finns en gräns för hur mycket reklam som det går att kräma in mitt ibland “redaktionellt” innehåll så finns det en gräns där PR-konsulternas nyheter tar över hela nyhetsmediet – och det blir reklam (fast på icke-köpt plats).

Det vi vet är att konsumenter är mer litterata när det gäller reklam, och blir mer litterata när det gäller PR ((det enda som motsätter det här är livskraften hos den seglivade myten om att all reklam eller all pr är bra pr/reklam fortfarande är en “sanning”)). Det innebär också att tilltron till de medier som är bärare av såväl reklam som av PR minskar – konsumenten är mer kritisk desto tröttare han eller hon blir på hög packningsgrad.

Jag brukar definiera marknadskommunikation i tre led. Två traditionella

  1. reklam – dvs. varumärkeskommunikation på köpt plats. Kan handla om events, kan handla om sponsring likaväl som annonsering, dr etc.
  2. PR – dvs. varumärkeskommunikation på icke-köpt plats. Alltså att jobba med pressbearbetning, bearbetning av talespersoner etc.
  3. men den nya ingrediensen är

  4. onlinenärvaro – helt enkelt att på ett annat sätt än tidigare bygga varumärkeskännedom genom att delta i sociala medier, bygga upp en konversation med sina konsumenter – i.e användare/vänner – på de arenor där de finns från början.

Den polariserade diskussion som sker inom kommunikationsbranschen; där reklambranschen försöker att förklara sig som den självklara grunden för all marknadskommunikation, där PR-företag försöker sälja in sig som det enda som behövs och där webb-byråer antyder att det enda svaret finns digitalt har en inbyggd fara – att man hela tiden bygger ett “antingen-eller”-tänkande.

För mig är det en självklarhet att varumärket idag är grunden. Produkter är måttligt intressanta långsiktigt och produkterna i sig är allt svårare att positionera eftersom utbudet ökat och därmed har också produkternas unicitet minskat. Positioneringen sker på ett individualiserat plan, där ambassadörer; oavsett om man är anställd eller konsument; skapar differentieringen i konsumentens medvetande.

Genom att börja förstå de mekanismer som finns inom det sociala livet – som blivit digitaliserat fr a inom de sociala medierna, och att det är mekanismer som omskapar varumärkesteorierna, kan också marknadskommunikationen lära sig och omskapa sig själva. Att vara närvarande på den sociala webben, att som företag låta ambassadörer vara grunden för sin närvaro i de sociala knutarna (ett uttryck jag fräckt snor från Jocke Jardenberg) innebär att man till slut tvingas att lyssna och bli deltagare. Varumärket personifieras – och blir mer personligt. Vilket i sin tur skapar incitament till att varumärket blir mer ett lovemark än bara ett brand.

Men allt det måste också underbyggas – genom att använda sig av alla tillgängliga kanaler. Varumärkets värden bygger ambassadörskapet. Bygger en del av kännedomen som sedan fastställs av ambassadörernas närvaro och trovärdighet, och den personliga relation ambassadörskapet faktiskt kan ge.

En första grundläggande förändring kan helt enkelt vara att tänka om själva termerna vi använder. Vi kanske ska prata om marknadskonversation istället för marknadskommunikation. Det innebär att lyssna via de kanaler där man kan lyssna, delta i de kanaler där man kan delta men också att säga det man vill säga i de kanaler som är mer megafoner än andra. För genom att man tillåter sig att lyssna och närvara så blir de delar som handlar om att ropa mer effektiva – eftersom man i konsumentens medvetande har ett förtroende och en (början) på en mer personlig relation.

Så mitt svar på min egen fråga blir snarare: nej, inte som reklam. Men som traditionellt instängslat tänkesätt så är hela kommunikationsbranschen i fara om man inte väljer att förändra sig.

Oerhört konceptuellt och läckert

Världens största illustration. Så cool mashup mellan teknik och art.

Uppdatering: Som Jenefeldt påpekar är att det hela snarare är en mycket väl utförd idéskiss på ett möjligt projekt. Ska man känna sig dragen vid näsan? Inte nödvändigtvis – däremot blir det dels en intressant viral och frågan om vad som är kärnan för design och genomförda konstverk: är det idén eller är det det organiska genomförandet? Om man tittar på det här handlar det till viss del om fascinationen över själva det organiska verket (som visade sig vara fejk) men samtidigt var det idén som faktiskt fascinerade minst lika mycket.

Uppdatering: Kristoffer Mencák skriver om projektet och fr a sätter fingret på hur det hela faktiskt är ett bra viralt projekt.

Faktiskt roligt spam

När jag kom till kontoret efter en tripp till Köpenhamn och Malmö låg en försändelse på mitt bord. När jag tittade på det funderade jag någon sekund vad i helskotta det handlade om:

posten tror det är farligt

Sedan insåg jag snabbt att det var någon sorts gerilla-spam-tjosan från Roliga Prylar. Briljant med ett meddelandeblock där det står “du har fått pappersbaserad e-post”.

pappersbaserad epost

Snyggt och roligt. Det fick mig att le och stanna upp, visa det för arbetskamrater (och nu blogga om det). Bra marknadsföring.

Spam

Helt personligt. Stolt.

Ser hockeyn. Norrlands Guld är sponsorer. Och låten som görs med den “norrländska hockeymatchen” är “She” med Sugarplum Fairy. I mitt gamla liv så gav jag killarna i SF en replokal. De spelade sin första konsert med mig i en gudstjänst.

Jag är stolt över Viktor, Calle och de andra. Extra roligt är att de vågar sälja sin musik till bra reklam.

Alla pratar miljö – ingen positionerar sig

Alla pratar miljö. En relativt ordinär kampanj Skogen och Klimatet kommer från Skogsindustrierna och Euro RSCG där man låter “skogen” vara berättare. Exekveringen är… katastrofal (sorry Anders) men dels känns det som att man pratar till någon mindre vetande (även om det är tänkt mot barn så är dessa ofta väl medvetna om saker och ting) en hel del av “spelen” fungerar inte under Firefox (eller under Mac) samtidigt som ett totalt misslyckande ändå innebär att man får uppmuntrande “det var bra gjort”. Svarvningen blir lätt roande när ens bordsben visar sig bli ett brännbollsträ men hur många som faktiskt kommer att ladda ner “sin skogsbakgrund” är nog inget som byrån ska använda som effektmätning…

Det hela känns faktiskt lite …gammalt. Och inte helt igenom tänkt för att appellera till vad jag antar är en ung målgrupp. Det blir inte roande spånigt (pun nonintended) utan faktiskt lite löjligt. Det vinner man inga trä- och pappersambassadörer för. Och för att återknyta till min första mening: att positionera sig i miljösegmentet och fortfarande vara unik är i princip omöjligt. Miljö är idag en hygienfaktor snarare än en differentieringsfaktor. Intressantare hade varit att visa vad skogsindustrin gör för samhället i stort – där klimat och miljö är en del av det hela. Fr a – i en tid där man som arbetsgivare måste bygga lojaliteterna mycket tidigare – borde man satsat sin flis (pun intended) på att berätta om hur spännande det kan vara att satsa på ett jobb inom skogsindustrin, de möjligheter som finns och hur man som individ (“jag”) faktiskt kan bli en del av framtidens goda samhälle genom att jobba inom skogsnäringen.

LG lurade allihop – och kanske sig själv i slutänden

En hel del har sett den här “trailern”:

De trailers som visats för den nya serien Scarlet visar sig vara en reklamkampanj för LGs nya platt-tv. Förutom diverse trailers så skapade man en fest i Hollywood för att släppa själva TV-serien men avslöjade vad Scarlet egentligen handlade om.

Förutom den normala mediauppmärksamheten en sån här gång så har ett antal bloggar inriktade på TV och teknik skrivit om det. En del säkert planterade men andra utan att veta att de faktiskt delar med sig av sin trovärdighet till en marknadsföringskampanj. TVPredictions ger ett exempel som är lite roande:

I think that it’s terrible to trick people to sell something

That’s what advertising is all about liksom. Att det hela kan ändå vara problematiskt är självklart. Det som man gjort är att verkligen skapa upplevelsen av något som inte var, och skapat ett antal konversationer runt den nya serien.

Unfortunately, moves like this – which play on public deception – can also backfire. Many people were scrutinizing the trailer and holding discussions online in order to find out what exactly the series was about – and some indeed correctly predicted that the new series was a promotional stunt. Some consumers already are expressing anger. “It’s not a TV series, it’s a series of TVs. Bite me.” writes “joebua” on YouTube.

Vad har man gjort? Man har drivit med sina konsumenter. Agency.com Tequila och Stream har möjligen gjort en lattjo viral men jag är mycket osäker på om det verkligen får den effekt som de hoppas på.

Det är inte speciellt smart. Istället för att göra på det här sättet: varför inte erbjuda kunderna serien? LG skulle fått en rejält mycket större cred, och serien av TV-apparater mer uppmärksamhet genom att faktiskt skapa en riktig TV-serie. Visserligen vet vi inte vad som kommer, då LG är hemlighetsfulla med vad fortsättningen kommer att ge men oavsett så visar det ändå en viss okunskap i hur sociala medier faktiskt fungerar: de bloggar och konversatörer som nu känner sig lurade kommer knappast att anse att kampanjen och LG är några man vill lyfta fram.

Hur man än vänder sig så har man ändan bak

Coca Cola är kanske ett företag vars handlande inte alltid är så intressant: varumärket är trots alla idiotier företaget gjort urstarkt. Men i samband med OS-eldens turné har de fått det lite bökigt. Från tibetanska frihetskrafter får man kritik för att sponsra OS i Beijing. Och Kina väljer att förklara att företaget stödjer tibetanska upproret på grund av deras “munkannons“.

Bäst just nu…

…tycker jag att reklamkampanjen för Västerbottenost är. Det är storytelling på riktigt. Det andas hur Burträskborna är stolta över sin ost, och själva hittar på förklaringar varför osten är så unik. Det andas engagemang och passion för sin produkt. John Doe Worldwide har gjort något som borde ligga bra till i reklamtävlingarna 2008, och visa effekt på varumärkeskännedomen, Bobfilm har producerat det på ett sätt som aldrig ramlar över kanten. Även om det till viss del påminner om Volvos Mysteriet på Dalarö-viral.

Det känns väldigt roligt att få göra en kampanj som är autentisk och att ha ett varumärke som har sin egen historia. Det här ligger helt i vår linje att vara äkta

Autencitet, verkligheten utan filter (nåja…) och möjligheten att faktiskt känna igen Burträsk och Burträskborna. Det man kunnat önska är att man låtit sajten bli mindre förväntad och mer social webb. Ett exempel kunde varit att utmana folk att komma på förklaringar varför Västerbottenost inte kan tillverkas någon annanstans.

Uppdatering: Sämst är nog Byggnads “Fack you”-kampanj. Gammalt skämt, direkt mot människors valfrihet. Lågt.

Pengar eller bra reklam

Joakim Jonasson är tillbaka. Och förklarar att den låga nivån på svensk reklam, bortsett från webbprojekt, handlar om två saker:

  • rädda reklambyråchefer

    Han är trött på att byråerna tycks ledas av män som till varje pris vill vara politiskt korrekta, som inte officiellt åtminstone vågar ha någon egen åsikt.
    Han tycker att byråcheferna borde ställa sig frågan om de primärt är ute efter att tjäna pengar eller att producera bra reklam.

  • Forsman & Bodenfors hegemoni

    Forsman & Bodenfors har varit rasande skickliga på att producera klassisk reklam, inte tal om annat, men de har inte brutit nya vägar. Och eftersom F&B varit den måttstock som andra mätt sig med så har vi fått den reklam vi nu ser, där inget, med något undantag, sticker ut,

Även om Jocke Jonasson kan hamna i samma gnällfack som Lars Hall och många av de andra gamla så finns det substans i den kritik han för fram. För det är onekligen så att det finns en stark strömlinjeform. Och oavsett om den handlar om F&B, rädsla eller att branschen mer och mer består av elever som gått samma skola, samma linje, så måste man lyfta blicken.

En bra artikel, och intressant är att Young Rascal inte är någon mainstreamprodukt utan en välgjord spinoff-bloggtidning från förlaget.

Uppdatering: Huvudjuryns ordförande Jan Nord är också negativ till dagens svenska reklam. Hans recept skriver jag under på vilken dag i veckan:

Alla företag som sysslar med kommunikation måste rekrytera lite bredare för att få in fler udda personligheter i branschen. Det kanske är viktigare att en person har något intressant att berätta, än att han eller hon har den perfekta utbildningen. Det är också branschens ansvar att bygga upp kreativa miljöer där folk får utrymme och vågar lite mer.

Arkitektkopias giveaway


Jag gillar Arkitektkopia. Fr a hittade jag igår en spännande person som jobbar på “vårt” kontor som helt klart är inne på att jobba integrerat och på ett smart sätt med variabeldata.

När jag imorse packade upp “goodie-bagen” så log jag lite över deras inlaga. Kanske inte så vältänkt att i en tub med påskriften “Vi är beroende av dig” lägga i en liten flaska sprit…

I följebrevet förklarar företaget att man vill ge ett “helrör” för inspiration. Helröret måste ha krympt i tvätten :)

När envisheten bedrar visheten


Det här är nog bland den dummaste förklaring till en idéstöld jag läst. We Are Groups byråledare Enzo Bussoli förklarar att

Vi tog inte idén från Badlord, utan från en betydligt större konstnär, fotografen Helmut Newtons arbete från 1960-talet

Eh… det hela handlar om att Lindex ganska solklart snott en reklamidé från torrpitchande byrån Badlord. Trots att båda skrivit på sekretessavtal – det närmaste ett upphovsrättsskydd man kan skapa för en idé.

Enzo B:s förklaring är bara korkad – och rolig eftersom han därmed erkänner att det inte är deras egen idé; även om de nu då snott det från en amerikansk fotograf. Byråledaren sätter också Lindex marknadschef Johan Hallin på pottan när denne förklarar tidigare i artikeln att

Vi har inte stulit någons idé. Vi har bara använt vår egen byrås idé, som är helt olik den från Badlord.

Yeah right.

Som Carin Fredlund uttrycker det i sin kommentar:

Endast en blind höna kan tycka att en flyttad logotyp, en struken rubrik och en något större modell på modellens trosor skulle innebära en helt ny idé.

Badlords idé är för övrigt mer kreativ med en interaktiv tanke om att riva av den påklädda modellen (pun maybe intended).

Cred till Reklamförbundet som stöder Badlord i det här.

För visst: alla stjäl idéer. Men man bör göra det på ett snyggare sätt, göra idén till sin egen genom att adaptera saker. Det här är en solklar badlander.

(Källa: Dagens Industri 12 mars 2008)

Update: Ungefär samma saker kan man läsa om här och här. Lindex marknadschef lyckas att trassla in sig ännu mer när han förklarar att han känner sig påhoppad.