New Balance är ett märke som är relativt okänt men som kommit att bli omtyckt bland samma personer som väljer att jaga Nike med anti-globaliseringsargument.
New Balance tillverkar skorna “schysst”, i New England. Trodde vi. Sex industrier men de tillverkar bara en liten del av New Balance alla skor och kläder. Men det hela visade sig vara en rejäl PR-lögn. New Balance, likväl som Reebok och Nike, tillverkar skorna i Asien. (Haaretz )
Next stop Nike Grand Station. Något som kan bli verklighet om företag ber att få sponsra de allmänna kommunikationerna i New York City.
“It’s our job to figure out other ways to add revenue. Every dollar we get from these types of sources is one dollar more we don’t have to take in fares or tolls.”
Gamla idéer som att göra om Battery Park till Duracell Park är kanske inte heller så långt bort? Eller som en av de luttrade newyorkarna säger:
“They’ll get us used to branded subways, and next will be ‘the Statue of Liberty, brought to you by Microsoft’.”
(Ananova)
Nestlé Rowntree släpper en av reklamvärldens mest kända taglines. Det är Kit Kat som byter slogan och låter “Have a break” ta en lång paus. En källa i företaget förklarar tilltaget:
“Marketing managers found that while 90 per cent of the population could recite the slogan, it didn’t actually make them purchase a Kit Kat any more.”
‘Have a break’-taglinen har använts i femtio år och ersätts av den längre och klart mindre catchy
‘Make the most of your break’
Den nya taglinen sätts igång med tre reklamfilmer varav en innehåller en fånge på Death Row som gör det bästa av sin paus innan avrättningen… (Ananova)
Madonna är rätt duktig på att bygga sitt eget varumärke, och nu har hon fått en ölsort uppkallad efter sig.
Det är bryggeriet JW Lees i Manchester som har gett en specialutgåva av ett av sina ale namnet “Material Girl Ale”. I samband med att Madonna spelade i staden valde bryggeriet att göra något speciellt av detta tillfälle. Självklart fick Ikonen själv en back men historien förtäljer inte om hon testade ölen.
Tanken var att ölet bara skulle finnas under hennes vistelse i staden men på grund av fansens påtryckningar har bryggeriet släppt 300 flak till. (Ananova)
Absolut Vodka kommer än en gång att göra något som de aldrig gjort förut: TV-reklam. I samband med releasen av Absolut Raspberri, den sjätte smaksatta vodkan i deras line-extension.
Absoluts ‘absoluta’ framgång med sitt varumärkesbyggande har tidigare enbart byggt på printannonsering, via en genomtänkt och artsy brand idea. Och ett koncept som skapat ett eget format, i gränslandet mellan reklam och konst.
Det är den klassiska kreativa byrån TBWA/Chiat/Day som fört Absoluts printannonsering till sin yttersta kvalitativa spets.
Absolut Spirits nya strategi beror på flera saker: den amerikanska marknaden för vodka är överfylld. Konkurrensen har hårdnat betänkligt under de senaste åren. För att Absolut ska behålla sin ledande position måste marknadsföringen bli mer integrerad. För att fånga in ännu en ny generation måste Absolut använda TV och mer Internet som delar av den totala mediamixen.
Absolut väljer att gå ut på bred front i samband med releasen av sin jordgubbshallonvodka: print, TV, billboard-annonsering och promotion kommer att skölja över den amerikanska marknaden. Integration mon frérè.
Men Absolut och TBWA viker inte från den kreativa spjutspets de ändå varit: TV-spotarna bygger på kända konstnärer som målar på Absolut Raspberri flaskor big size, och printannonserna visar flaskorna efter att konstnärerna målat klart ur dem. (New York Times)
Steve Moynihan, MPG i Boston.
Flera av Bostonbyråernas exec’s pratar i en artikel om vad “nästa grej” är för reklambranschen, TiVO och DVR, den allmänna ökningen av informationsdensiteten i samhället och en högre bildningsgrad gör att reklamens makt minskar och därmed möjligheten att sälja. Alla försök med reklam på människors pannor, gerillareklam på bättre eller sämre sätt har visserligen fått mycket buzz, men knappast kunnat nå en större konsumentgrupp.
Onlinemarknadsföringen anser en av de exekutiva är intressant…
Men citatet i början visar ändå en grundläggande insikt: konsumenten har kontrollen. Och den bästa insikten står Terry Clarke, på Clarke Goward, för:
“Advertisers have to stop shying away from doing something good or risky.”
Termen “nylon” är en blandning av New York och London. Nej. Inte alls. Och inte heller är Coca Colas TAB akronym för “Totally Artificial Beverage”.
Däremot har Gatorade fått sitt namn ifrån football-laget Florida Gators. Streetklädmärket FUBU är däremot en akronym för “For you (U) by us”. Tänk så mycket det finns att lära sig! (Urban Legends Reference Pages)
Två intressanta artiklar om strategier runt intellektuellt kapital och varumärken. ClickZ Experts on Intellectual Capital Strategies 1 respektive ClickZ Experts on Intellectual Capital Strategies 2
Donald Trump är en man som är ett varumärke. Och han är inte sen att utnyttja det. Den senaste idén är att starta ett universitet.
‘The millionaire developer/reality TV star this month filed an application with the U.S. Patent and Trademark Office to secure a TM for the Trump University name in connection with planned “educational services in the nature of conducting on-line courses in the fields of business and real estate.”‘
En intressant artikel av Richard Ambrosius med Dick Strouds kommentarer, om hur äldre konsumenter ses på i marknadsföring.
Vita underkläder och “fresh” är uttjatade signaler för marknadsföring av hygienartiklar inriktade mot kvinnor. Framförallt finns en sorts dubbelhet inför att marknadsföra artiklar som bindor och tamponger. Diskussionen om färgen på vattnet när företaget försökt att positionera sina produkter utifrån vetenskaplighet och pris/prestanda har varit stor.
Ändå har de flesta företagen, i varje fall när det gäller den nordiska och europeiska marknaden förändrat reklamen och låter det handla om emotioner, humor och igenkänning.
I USA har ett nytt märke börjat att marknadsföras som tar kvinnors hygienprodukter ännu ett steg. Design är Dittie L.L.C:s viktigaste USP. Att göra förpackningar som inte ser ut som vårtmedel. Deras marknadsföring använder sig av lika delar action- och permission-marketing, gerilla och traditionella reklaminslag men med en humoristisk twist. (The New York Times)
Ljud. Att använda ljud som en del av varumärket är en fråga som kommer att bli viktig men som fortfarande hanteras relativt styvmoderligt av branschen. Martin Lidström har undersökt hemsidorna hos företagen på Fortune 500-listan och endast 10% använder ljud, och färre använder det genomtänkt: som en del av varumärket. (ClickZ Experts on Brand Marketing Strategies)
I en diskussion på Bold berättar signaturen Fleno, som är ljudproducent:
“Det är inte speciellt många företag i Sverige som har utvecklat ljudlogotyper. Två exempel på företag som har ljudlogotyper är Telia och SF. Och med ljudlogotyp så menar jag inte de klämkäcka “Du får mycket mer hos Vivo, yeah”-varianterna, utan ljudillustrationer som hör ihop med logotypen. SF är väl det mest solklara exemplet på en lyckad ljudlogotyp som egentligen inte behöver den grafiska profilen för att man ska kunna identifiera vem avsändaren är.”
Hörseln är det sinne som minst blivit exploaterat när det gäller marknadsföring och branding. I reklamen översköljs vi visserligen av ljud, musikjinglar och mer eller mindre goda exempel på dialog eller monolog. Men det är få som verkligen bygger upp en ljudsignal som gör att konsumenten känner igen varumärket även om hon/han inte sett reklamen förut. Beteendemässigt är hörseln viktig för människor, vi minns genom ljud och minnen av ljud skapar olika känslor.
Ett sidospår handlar också om speakerljudet. Sverige har uppenbarligen allt för få bra röster som jobbar inom speakersvängen. Det blir lite fånigt när samma röst berättar om en bra film och i nästa fall om ett kök. Det är samma misstag som man på femtiotalet gjorde med celeb-branding, då samma skådespelerska gjorde reklam för nio olika produkter i en och samma tidning.
Problemet ligger i tradition mer än att det är möjligt att genomföra. Vi är vana att tänka marknadsföring i form av kampanjer, först nu som marknadsföring online blivit en självklar del i mediamixen. Och det är just online som möjligheterna med ljudlogotyper finns.
Samtidigt blir varumärket ännu en del av det allmänna bruset. Tystnaden är oerhört sällsynt, framförallt i urbana miljöer. Det finns en stor grad av ‘ljudnedskräpning’ i samhället och att lägga till ljudlogotyper innebär än mer ljud som ska hanteras av konsumenten, tillsammans med alla andra intryck som reklamen ger.
go.garbergs har inte bara DN, Skandia och SAS som kunder utan nu också Svenska kyrkan. Det analysarbete som Audumbla Pilots gjort ska nu få en driftning och en kreativ dräkt. 4000 varumärken ska bli ett, enligt en artikel i Resumé.
Som före detta präst och under alla år försökt få kyrkan att förstå saker som “marknadsföring”, “varumärke”, “pr” och liknande kan jag bara le och säga lycka till åt go.garbergs. Förhoppningsvis tar de jävligt bra betalt för jobbet eftersom de kommer att behöva stångas med varenda politiker, ämbetsbärare och till och med Fan’s moster. Och inget kommer att bli bättre. Inget kommer antagligen att hända. För ingen vill förändra något.
I dagens lokalblad fanns en rätt pinsam annons (jag hoppas att annonsen inte är gjord av Sprida – det vore ju för sorgligt…). Copy-texten säger
“Via lär oss att vinna [/] har du någonsin sett en Brage-spelare varit rädd för att smutsa ner sin vinnartröja? / nej, vi trodde väl det! [/] IK Brage använder Via för att få sina kläder rena till nästa seger.”
Problemet är att svaret på frågan “har du någonsin…” är ett klart nej. Inte beroende på att spelarna i Brage skulle vara mer rena än spelare i andra lag utan på grund av att IK Brage ligger sist i tabellen och har bara vunnit tre av sina 21 matcher i år!
En sån här annons ger knappast något mer än fler stenar på bördan som IK Brage har. Och förutom det är hanteringen av språket lite underlig: ett gement h i början av en mening, att inte skriva ihop Bragespelare och istället använda ett bindestreck innebär att det är en spelare som spelar Brage. “för att få…” är bara riktigt dålig svenska.
“Det började med att en 21-årig Malin Baryard slängde kläderna i en maskeradtävling efter Europafinalen 1996 i ett fullsatt Scandinavium i Göteborg och red ett varv i raffset. Genomslaget blev enormt. H&M nappade. ”
Dagens Industri har idag en intressant artikel om varumärkesbyggande. För det är få personer i Sverige som så medvetet blivit ett varumärke som ridsportens egen drottning Malin Bayard. Hon är snygg, hon är verbal och hon är en av världens bästa i sin sport. Samtidigt är hon vanlig, lite tjejen som finns i ridhuset eller i grannhuset.
Det är PR-bolaget OTW:s Anders Abenius som under flera år jobbat för att göra Malin Bayard till en stjärna utan att H&M nämns speciellt ofta. Det behövs inte då Malin Bayard är intimt förknippad med varumärket. Dealen är att hon ska bära H&M:s kläder privat, vilket blir värdefullt i och med att hon också går på kändisfester vilket gör att H&M:s kläder syns bland alla premiumkläder från Biblioteksgatan. H&M vill också vara med att döpa hennes hästar: H&M Corrmint, H&M Rastella, H&M Lady Liberty och H&M Butterfly Flip.
TV-programmet “Min väg” som sändes ett flertal gånger i SVT var producerat av just OTW, något som en del TV-recensenter missade.
Att H&M väljer att satsa så hårt på hästsport beror på flera saker. Petra Leijon, projektledare för H&M:s sponsring av hästsport:
“Ridsporten är en stor och växande sport på många av H&M:s marknader. Förebilderna inom sporten håller på länge. Dessutom är den skonad från doping.”
Charlotte Persson, arvinge inom H&M och sysslar med hästavel:
“Det är en olympisk gren där kvinnor och män tävlar på lika villkor. Det är en sund och uppfostrande sport där man lär sig att ta ansvar i stallet”.
Malin Bayards kontrakt med H&M går ut inom kort och OS-medaljen i lagritt borde ge henne ett bättre utgångsläge i förhandlingarna med H&M såväl som med andra bolag. (Dagens Industri)
Varje presidentval verkar börja med löften om rent spel och positiva reklaminslag men som vanligt kommer det slag under bältet mellan kandidaterna. Bush har använt det mesta av sina $100 miljoner till att göra anti-Kerry-reklam. Kerry och resten av de demokratiska kandidaterna spenderade sina kampanjer med att ge sig på Bush. Och nu senast använder några Vietnam-veteraner en och halv miljon för att göra opinionen medveten om att Kerry inte är någon hjälte.
Men strategerna menar att folk säger en sak men visar på en helt annan åsikt i sina värderingar:
“Focus groups will tell you they hate negative ads and love positive ads. But call them back four days later and the only thing they can remember are the negative ones.”
Människor verkar ta in negativa argument lättare än positiva. För en negativt laddad spot tar det färre sändningstillfällen för att fastna i tittares medvetanden än motsvarande spot med positiv laddning. Kathleen Hall Jamieson på Annenberg Public Policy Center vid University of Penn. försöker förklara det med biologi:
“There appears to be something hard-wired into humans that gives special attention to negative information. I think it’s evolutionary biology. It was the wariness of our ancestors that made them more likely to see the predator and hence to prepare. The one who was cautious about strange new food probably didn’t eat it, they sat back and watched other people die. There’s a reason to be hesitant about that which is vaguely menacing.”
Rent PR-mässigt är en negativ kampanj bättre – den ger mer mediautrymme än positiva motsvarigheter. Diskussionen om den sk Swiftboat-ad ger ytterligare impact.
Väljare vill ha reklam som grundar sig på fakta och övertygelser när det handlar om politik, de vill ha kunskap för att välja att rösta på en person, och kunskap nog för att välja att inte rösta på en annan. Beroende på detta kan en negativ kampanj också vara vettig att sända ut. Ett exempel är “Willie Horton ad” som påpekade att presidentkandidaten Dukakis var “soft on crime”. Det byggde på siffror från hans guvernörskap och slog igenom hos väljarna. (The New York Times)
Individen säger att den ogillar negativa kampanjer men det är de kampanjerna som kan vinna ett val. Det är en viktig pusselbit även inom övrig reklam. Negativ reklam, gärna lite skrämmande, sätter sig.
Exempelvis:
vilken av följande organisationers reklam kommer du ihåg bäst?
.
Min gissning är att de flesta kommer ihåg OAS-filmerna. Beror det på att människan är en hyena? Kanske. Eller att man hellre minns det negativa än det positiva? Det intressanta är att det finns en så stor dubbelmoral i människor, vilket reklamen utnyttjar på olika sätt. Och får skit för det.
Annonser som följer sökorden på sökmotorer visar sig vara nästintill heltäckande i varumärkesintrång. NameProtect har gjort en undersökning på de 100 viktigaste varumärkena och där visar det sig att hos Google och Y! är det 98% av dessa varumärken har fått sina varumärken använda i konkurrerande betalda kontextuella annonser. (MarketingSherpa.com)
Hemköp byter logotyp och försöker få bort stämpeln som en “dyr” affär. Den nya logotypen är stiliserad och färgvalet signalerar ICA lång väg.
Det är Forsman & Bodenfors som är byrån bakom omgörningen av Hemköps kommunikation. (Resumé)
Problemet för Hemköp är väl att de visserligen haft sin logotyp länge men att de försökt att få framgång genom ett antal olika koncept. De har varit miljövänsbutik, de har varit en av de tidigaste att satsa på EVM men ändå inte lyckats.
Kanske handlar det om just det – de har inte haft ett riktigt långsiktigt fokus. Jakten på marknadsandelar har suddat ut Hemköps varumärkesvärden i kanterna. Istället för att jobba in sin egen nisch blir Hemköp nummer två. Hela tiden. Forsman & Bodenfors har ett ganska ok track-record men frågan är om det inte är försent för Hemköp?
Gud gör varumärkesintrång. Åtminstone om Intel skulle vara rejält gnidna. En kyrka i England har använt Intels “… inside”-koncept och bytt ut Intel mot Jesus i en rad affischkampanjer. (The Register). Men de är knappast ensamma om det: Christian shirts säljer T-shirtar med mera och
Det intressanta i det hela är att sloganen “Jesus Inside” mötte jag redan 1995-1996 hos en svenskkyrklig församling med dragningar åt framgångsteologin. Jag tror att de egentligen var först.
Hur ska man göra när just religiösa gör varumärkesintrång och spoofar ens koncept? Det är ganska svårt eftersom det är känsligt läge att börja dra kristna grupper inför domstol, det finns starka påtryckargrupper – fr a i USA – som är kristna och äger stora aktieposter liksom att just USA har en väldigt märklig inställning till kristen tro.
Samtidigt innebär underlåtelse att skydda sitt varumärke och sitt kommunikativa koncept gentemot kristna att man indirekt tar ställning i en religiös fråga och kan alienera människor av andra religioner.
Problemet för Intel är att de inte gjort något för flera år sedan och nu är det nästintill omöjligt att göra något åt det utan att det blir en väldigt stor grej av det hela.
Trogna läsare av Researcher.se vet att jag brukar citera delar ur Boråsbaserade byrån Futurelabs nyhetsbrev. Men veckans nyhetsbrev om sedlighet känns ovanligt politiskt korrekt. Tråkig känsla av “vi-har-gått-på-krypto-viktorianismen-slash-moralfeminismen”. Continue reading