“För att ge sina besökare en “positivare upplevelse” så kommer Spray nu att ta bort omkring 90 procent av popup-reklamfönstren på sina sidor. Det har Lycos Europe, som äger Spray, beslutat. De få popupfönster som kommer finnas kvar kommer vara väldigt dyra, och det är främst befintliga viktiga kunder hos bolaget som kommer använda sig av dem.” (FL-Net)
“Marknadsföring via mejl har etablerat sig som det vanligaste verktyget för företag som vill underhålla sina kundrelationer.”
Det visar en undersökning från DMA, den engelska organisationen för direktmarknadsföring.
89 procent av företagen har ett register med sina kunders e-postadresser, en dubblering jämfört med motsvarande siffra för 2002.(Dagens Media)
Professorer Holmberg och Weibull har gjort en undersökning om svenska folkets förtroende för massmedia och Martin Jönsson tar upp det i sin krönika hos Journalisten:
“Hela 79 procent av de tillfrågade anser att medierna mycket ofta eller ganska ofta brister i respekten för människors privatliv. 57 procent anser att medierna mycket ofta eller ganska ofta visar prov på bristande självkritik. 60 procent anser att nyheterna är förenklade och ytliga och nästan lika många anser att det mycket ofta eller ganska ofta förekommer felaktiga sakuppgifter. Lek en stund med tanken på att denna kritik gällt en annan yrkeskår, säg läkare eller poliser, och fundera över hur stort uppslagen den då blivit i Ekot och andra nyhetsfora.”
Hans lösningsförslag är enkelt: större öppenhet och fler läsarombudsmän, större självinsikt och självkritik inom medierna, berätta hur en läsare/tittare kan få rätt mot ett media. (Journalisten.se)
Jönsson har rätt och fel. Problemet med läsarombudsmännen är att det är journalister vilket innebär att de inte blir så självklara konsumentföreträdare. De ombudsmän som finns hänger sig oftast åt diverse förklaringar och försvar för mediet och produkten. Alltså blir det ett sorts påfyllning av medias egentillräcklighet. Självsaneringen sköts av de egna, granskningen är journalistisk och kåren lever på varandra. Du är som journalist beroende av goda relationer till andra journalister eftersom du annars inte kommer att få tillgång till nyheter vid bardisken. En journalist som granskar media kommer möta en mur av tystnad och fientlighet – på samma sätt som att poliser som granskar poliser anses som femtekolonnare. Vad som behövs är väl snarare att konsumenten får insikt om sin egen kraft – anser man ett media vara kasst: bojkotta det.
“- De tycker formatet är jättespännande.”
Strix har sålt option på formatet “Baren” till Irak. Antagligen blir det i cafémiljö eftersom muslimer inte får dricka alkohol. (Dagens Media)
Onekligen visar det på två saker: tanken att det finns gemensamma värden som skapar ett behov efter vissa format i media. Baren består av de klassiska momenten av tävling, konflikt och personligheter. Precis som all annan reality-TV.
Aftonbladet.se väljer att satsa på en prenumerationstjänst där spel, hälsa och nöje blir bakom det virtuella vändkorset. Många har försökt tidigare men få har lyckats med att ta betalt för en sajts innehåll. Flera tidningar har istället valt att låta sina papperstidningsprenumeranter få tillgång till allt på nätet medan ‘free-riders’ får klara sig med det allra senaste (ex. DN och DI).
Problemet med det är att nyheter är färskvara och fördelen med att ha tillgång till hela arkivet på sajten är ändå relativt måttlig. Knappast något som gör att man köper sig en prenumeration.
Andra väljer att ge betalande fler och bättre tillämpningar på sajten (ex. Lunarstorms PRO). Eller att man slipper reklam om man betalar (ex. Bloggers tjänst Blogspot).
Men jag tror liksom Pontus Schultz att just prenumerationerna kommer att öka i takt med att nätet blir i var mans ägo och den vardagliga mediakällan. Det som behöver utvecklas är “mikrobetalningar” och säkra certifikat.
Titta igenom det [Aftonbladet.se; N/. kommentar] och skåda framtiden på nätet.
Kalle Jungkvist och gänget bakom Aftonbladet.se har gjort det igen. Gått i täten på en väg som experterna sågat. Betalning på nätet har varit dött som ett dotcomlik, men kommer att bli en av de viktigaste trenderna för de stora mediehusen de närmsta åren.
Jag är övertygad om att prenumerationen som modell för konsumtion av media är något som folk förstår och kan tänka sig att använda också på nätet.
Förutsättningen är förstås kvalitet och begåvad förpackning.
Det finns två dominerande trender i media just nu. Den ena är att de stora medierna befinner sig i en generisk dödsdans. De är så rädda för att inte vara viktiga att de satsar allt sitt krut på att göra exakt samma nyheter, bevaka exakt samma presskonferenser och ha exakt samma nyhetsförmedlande agenda som alla andra. Nyanserna är minimala.
Samtidigt minskar intäkterna för nästa alla, och det verkar inte bara vara en konjunkturförändring utan också en strukturell förändring. Det betyder att den spiralen kan bara gå nedåt. Kvaliteten sjunker.
Men, säger, men, den som först kliver av tåget och satsar på kvalitet på utvalda saker kommer att stå ut rejält. Och kunna ta betalt för det. Kvalitet är fördjupning och en orientering i det nya medielandskapet, att förstå sin roll i nyhetsförmedlningskedjan. […]
Den andra stora trenden i medievärlden just nu, som få vågat hoppa på, är rationalisering för att skapa rörlighet. SVT har länge lidit av kolossjukan och politikernas tröttsamma detaljstyrning. Att göra regionalpolitik av styrningen av ett medieföretag är katastrof. Det är just det kravet på lokal produktion har varit på SVT. När världen börjat snurra allt snabbare, osäkerheten om vartåt tv-världen går blivit större och konkurrensen hårdnat, har det kravet blivit allt mer katatrofalt.
(Pontus Schultz i DAGENS PS)
Tidningen som alla tjejer läste och som de flesta killar läste i smyg har kommit tillbaka. Starlet, den lilla tidningen som mest hade noveller och tecknade serier har kommit i en uppdaterad version för 2000-talet, men med känslan från 70- och 80-talet är kvar.
“- Det är ju mycket 80-talsmode i samhället nu, både vad det gäller musik, kläder och trender. Vi har tittat i de gamla Starlettidningarna och tycker att typsnitt och utseende ligger i tiden igen. En annan anledning till att vi lanserar nu är att vi tycker att det saknas en tidning för högstadietjejer, säger redaktionschef Cecilia Sandbring.
Musik, kläder och kändisar har lagts till men hälften av materialet går i den klassiska tidningens spår. Egmont menar att de har en målgrupp som inte någon annan tidning riktar sig emot och de ser ingen direkt konkurrent eftersom både Frida och VR riktar sig mot en äldre målgrupp.
(Dagens Media)
Rolf van den Brink skriver en ledare om redaktionell reklam och tar upp exempel ur Expressen, Aftonbladet och nu SvDs skryt om upplagesiffror, ökat genomslag och liknande. Hans slutsatser är:
“Tidningar som använder redaktionell reklam:
Hans slutsats är att man borde ha en speciell Guldäggskategori för skrytreklam och i år skulle det lätt gå till Anders Gedin på Aftonbladet. (Dagens Media)
If the print media were an ancient civilization, it would be the Gauls, getting pummeled into souffle by Caesar’s legions. If it were a basketball team, it would be those patsies that always get clobbered by the Harlem Globetrotters by 100 points. And if print were a man, it would be Lou Costello, getting slapped around by a taller, better-looking guy who always got the girl.
The Romans, the Globetrotters and, hey, Abbott would, of course, be broadcast television. […]
Forget about Power Point presentations, coffee cup premiums and tickets to the ballgame. Let’s see the media haul out the heavy artillery and have at each other. Because that’s what it is, after all. A war. It’s not just business…Of course, what they all ought to do is band together and smash the living daylights out of every computer in the country.
Because if there is a total war, online may be the only medium left standing when the dust clears.
(Ad Week – kolumn av Jack Feuer)
Kanal 5 har beslutat att börja att sända alkoholreklam men då efter klockan 22. Detta beslut beror på att reklambranschen ser hur relgerna börjar luckras upp och att det finns pengar att tjäna:
– Det är klart att det finns en del pengar i alkoholreklam. I nettopengar för hela marknaden skulle jag tippa att det rör sig om 30-40 miljoner kronor.”
Jonas Sjögren på Kanal 5.
Däremot kommer vi ännu inte få se de mer “reklamiga” spottarna för sprit:
– De hårda måttfullhetskrav som finns kring alkoholannonsering kommer vi att beakta in i minsta detalj. Vi kommer snarare att vara lite hårdare än vi behöver vara när det gäller utformning och placering av reklamen.
(Resumé)
Däremot har Kanal 5 valt att låta Alkoholkommiténs filmer endast visas efter 19.30 eftersom Jonas Sjögren menar att ironin inte är helt framträdande i dem. Självklart blev Alkoholkommitén purkna:
– Jag förstår inte riktigt hur man kan se våra filmer som alkoholpositiva. Det är väl i och för sig bra att Kanal 5 har en kritisk inställning till alkoholbudskap. De borde titta över vad de sänder ut för program,”
Karin Rågsjö på Alkoholkommittén. (Resumé)
Uppenbart är shoppingnischen stor – Advertising Age har utsett Lucky till årets tidskrift i USA. Det handlar om lite text, mycket bilder och gott samarbete med sina annonsörer.
“Det är en tidskrift som ser världen som en ‘serie av produkter som ska konsumeras’, som en redaktör för en annan tidning uttryckte det.”
(Resumé)
Precis som att utse Ruby till årets nykomling så är valet av Lucky som årets amerikanska tidsskrift okonventionellt. (Ad Age:)
Prestigetävlingen, Sveriges tidnings-“Oscar”, har avgjorts med stor baluns (Peppe Engberg citerar en av sina kompisar: “Dör det ingen i den branschen?” Dagens PS).
Tidskriftsdagen med närmare 600 deltagare fick se Sportmagasinet S på pris som årets populärpress, Affärsvärlden vann både i fackpresskategorin och Nya Medier med afv.se. AD-priset gick till Naddermeier & Wessel som gör BON och Martina Haag, Elle och Mama, fick årets krönikörpriset (utsedd av nämnda Engberg, Linda Skugge och Lasse Anrell!). Medierådgivare för året blev Thomas Juréhn på Mediaedge CIA.
De tunga priserna – medierookie och årets journalist blev Lawen Mohtadi som är redaktör på Mana respektive Christer Berglund, gossen ruda inom frilansarna.
En av de priser som antagligen kommer att diskuteras hela året är att shoppingtidningen Ruby fick årets nykomling – många menar att tidningen är en nästintill fullständig ripoff från Lucky, en amerikansk föregångare inom hårt nischade tidsskrifter.
(Dagens Media)
Robert Lutz, styrelseordförande för GM, pratade på den stora internationella tidsskriftsdagen. Han ifrågasatte dels värdet av TV-annonsering av bilar när endast arton procent av bilkunderna nämner TV-annonseringen som anledning till sitt bilinköp.
Han menade också att de tidningar som recenserar bilar får inse att deras frihet att få vara objektiva också kan kosta – eftersom företaget faktiskt har frihet att välja var man vill lägga sina annonspengar.
“Why should we feed the hand that bites us?”
(Ad Age)
Onekligen en förändring när det gäller storföretagens syn på media. Han har ju rätt Lutz och kan numera också säga det eftersom mediavärlden är så stor att det inte är ett vinna/försvinna-beslut om man skulle nobba att köpa annonsplats i en viktig tidning – det finns ofta flera viktiga tidningar. Kostnaden för utvecklingen av nya bilmodeller har ökat till astronomiska summor och konsumenterna är vaknare och kritiska liksom att de är mer otrogna mot bilmärket man haft. Det är få som “inte kan tänka sig en XX” utan det handlar om pris, prestanda, säkerhet och allt detta får konsumenten reda på genom media. Ingen litar på bilhandlaren sedan gammalt. De enda modeller som på något sätt kan se en viss trohet mot sitt varumärke är bilarna i allra högsta premiumklass.
Mediabyrånätverket OMD är en viktig faktor i den globala delen av branschen och har blivit utsett till årets mediebyrå av AdAge Global. Nätverkets chef tittar i kristallkulan:
° Dagspress tappar i både läsare och vikt för marknadsföring. Ryktet om dagspressens död är överdrivet men det är inte ett ungt och friskt medium.
° dr blir viktigare och viktigare genom att företagen lär sig att optimera vad som skickas till vem. Utskicken måste bli mer relevanta för mottagaren. Genom detta blir det mer ekonomiskt intressant att använda god dr – tryckkostnaderna mindre och genom digitaltryckerierna kan man trycka mindre serier och få en större flexibilitet.
° Internet ökar när det gäller att nå effekt och därigenom ge avkastning för reklaminvesteringarna. Att bli bättre på att integrera Internet i mediamixen innebär att marknadsföringen blir mer helhetsinriktad.
° Mobila medier har en framtid av ökande effekt. Fortfarande i sin linda och svårt att optimera en relevant integration i mediamixen.
° Populärpress (tidsskrifter) får en annan vikt i en mediamix genom att den branschen blir mer och mer specialiserad, tidningar hittar mindre nischer där de når en mindre men mer engagerad målgrupp. För en marknadsförare innebär det att man lättare kan hitta den målgrupp man vill nå och optimera sin kommunikation via en eller ett par magasin.
° Radio är åtminstone internationellt ett intressant medium, som bakgrundsmedium bäst för integrerad reklam – sponsrad och programdriven marknadsföring.
° TV håller på att förändras till att bli mer av ett bakgrundsmedium än något som man aktivt tittar på. Framförallt reklamfinansierade kanaler använder sig av program som fungerar som bakgrundsskval. TV-apparaterna finns numera på fler ställen i ett hem än i vardagsrummet och därmed blir reklamen en integrerad del av vardagen. Faran för TV-reklamen är PVR-maskinerna som kommer, där man spelar in program på en hårddisk och får både möjligheten till time-shifting och att hoppa över reklam.
° Utomhus (billboards) har en fortsatt stor plats i mediamixen men det måste till nya mer udda och stora format som väcker uppmärksamhet på ett annat sätt än de traditionella tavlorna.
Det allra viktigaste är att finna en “stark och beskrivande kommunikationsprocess för att man ska komma fram till en stark kanaloberoende idé för varumärket/målgruppen”. (Sälj- och marknadsföring #062003)
*för oss som levde vår ungdom i 80-talets synthsubkultur är OMD också ett band: Orchestral Manouvers in the Dark vars stora hit var “Enola Gay”.
Årets minst emotsedda siffror inom media är nog Orvestos, samtidigt som de är de viktigaste.
Årets siffror för tidskrifter visar på ett tapp på ungefär fem procent i medel. Mest har tidskrifter som handlar om resor och heminredning/huspyssel tappat. Hus & Hem har till exempel förlorat 17% av sina läsare.
När det gäller dagstidningar har alla tappat jämfört med förra året. DN är fortfarande störst med över 800 000 ex i upplagan och även om Metro knaprar in så ligger gratistidningarna fortfarande en bra bit efter. När det gäller affärstidningarna har även de tappat. Dagens Industri har 414 000 prenumeranter och har tappat nästan tio procent. Kvällsdrakarna faller också. (Resumé – Dagstidningssiffror och Resumé – Tidsskriftssiffror)
För dagstidningarna, kvällstidningar och affärstidningarna är det med stor sannolikhet Internet som slagit mot upplagesiffrorna liksom att lågkonjunkturen fortfarande syns i läsarnas plånböcker. Tidsskriftsmarknaden tappar också mark, främst genom att TV-kanalerna fyller de behov som specialiserade tidskrifter förut haft som egna nischer (motor, heminredning, mat).
När det gäller just heminredningstidningarna är marknaden numera benhård och tidningar som ligger mer åt premiumklassen verkar ha tagit läsare av de mer modesta tidningarna: Residence är en klar vinnare. Antagligen handlar det om att läsarna inte nödvändigtvis söker handfasta råd och att se rum som de skulle ha råd att inreda utan de vill se det där som de kan drömma om. Det ouppnåeliga och få inspiration att ändå göra något.
Framöver kommer vi se att dagstidningarna som fortfarande är i broadsheetformat, kommer att bli tabloid på grund av den stenhårda konkurrensen om utrymmet i tunnelbanan och på frukostbordet. Det kommer att komma speciella abbonnemangsformer för Internetplatserna (Aftonbladet är på gång att starta något sådant) och printeditionen blir sakta mindre prioriterad gentemot webbeditionerna.
Tidsskriftsmarknaden kommer att gå åt samma håll som skedde under åttiotalets glamdagar – mer premium, mer drömmande och mindre down-to-earth. Fler tidningar kommer att hitta nya nischer (exempelvis Ruby som är en shoppingtidning istället för ordinär modetidning eller Leva! som behandlar psykologiska måenden). Att skapa nära relationer med sina läsare har aldrig varit så viktigt som nu.
Nu är tjejerna under 17 år i kapp killarna – i alla fall på nätet. Enligt den senaste mätningen från Nielsen Netratings så surfar de 16 timmar och 14 minuter per månad jämfört med killarnas 12 timmar och 18 minuter. Men totalt sett så är det fortfarande männen som surfar mest – i genomsnitt 10 timmar och 37 minuter per månad mot kvinnornas 6 timmar och 46 minuter.
(FL-Net)
Kabling! sa det i min epostbox och jag rasslade iväg till 99Reklam (numera Bold.se) och fick där nyheten till livs: att Peppe, Bengt Uggla och Pontus är tillbaka. Dagens PS heter deras nya projekt som följer ungefär samma intressanta inriktning som deras tidigare tidningar Vision och FinansVision hade: uppkäftigt, korsbefruktande och hellre en vision för mycket än en förväntad trygghet. Tanken är att erbjuda en affärstidning på webben som uppdateras dygnet runt och länkar direkt till källorna. De kör lo-fi, istället för att anställa “monkeys” som skriver om nyheter väljer man att länka direkt, frilansande journalister och krönikörer står för originaltexter; och allt sköts från Ugglas villa på Lidingö och de räknar med att nå breakeven till jul.
“Jag pratade med Mats Hellström om det där på invigningen av TIME-veckan i torsdags (jodå, den finns kvar). Han tyckte att jag var defensiv som pratade om framtiden.
”Det är nu det händer”, påpekade han.
Jag sa att mitt perspektiv på framtid relativt sett var rättkort, och att jag alltid betraktat mig som varande i framtiden redan.
Han sa att det fanns mycket att göra för att få fart på Stockholm och konjunkturen.
”Skapa en vision”, föreslog jag.”
ur Pontus Schultz’ (fd Forsström) krönika
Det är sånt här man saknat. De halsbrytande teorierna, de annorlunda perspektiven. Affärsnyheter från de stora nyhetsförmedlarna men också från “golvet”. Liksom att inte bara stirra sig blind på “affärer” som ett smalt eget koncept utan ta det breda greppet.
För många är det nog förskräckligt – få publicister har fått löpa ett så konstant gatlopp som Peppe Engberg och Pontus Forsström (numera Schultz). Och varje gång reser de sig på nio, skakar av sig dammet och går i clinch igen. Jag gillar upplägget där någon faktiskt läser och gör en nyhetsvärdering av de medier som man vet är viktiga men inte hinner med. Att sajten är ful som stryk får man leva med. Något jag dock kan skönja som ett smärre problem är det faktum att det kan komma en förändrad upphovsrättslag där djuplänkning kan bryta mot upphovsrätten. Fast det återstår att se. (Dagens Media och Resumé)
Det har kommit ett hot mot medlemstidningar genom att skattelagstiftningen är oklar när det gäller tryckeriernas momsplikt i tryckning av dessa tidningar. Tidningarna i sig är momsbefriade så även distributionen men tryckerierna måste då kunna bevisa att de även har hand om distributionen för desamma. (Dagens Media)
Det här kan vara ett hot mot den trend av både medlemstidningar men också indirekt mot kundtidningar eftersom ett frånfälle av medlemstidningar kan ge en sorts back-lash mot alla tidningar som s a s driver en fråga/säljer en produkt. Den höjning av kvalitet och läsarnytta som vi ser kan komma att stoppas upp.
För att hålla kvar tittarna under reklampauserna väljer NBC att köra ett försök med minifilmer i form av serials med bland annat Carmen Electra i en roll. Det är ett försök och görs genom att låta själva reklampausen brytas av ett enminutersavsnitt av någon av de två serier minifilmer man producerat. (Ad Age)
DI väljer att profilera sitt varumärke genom att profilera sina skribenter. “Dagens Industris varumärke är verkligen urstarkt. Däremot är våra skribenter ganska anonyma. Därför känns det naturligt att göra dessa mer bekanta för våra läsare.” Gunilla Herrlitz, chefredaktör DI. (Pink News)
Helt klart också i linje med byline-journalistiken och krönikörernas intåg. Personen bakom texten blir viktigare: journalistens objektivitet blir mindre intressant än att läsa något av någon man vet att man gillar att läsa.
En undersökning från Interactive Advertising Bureau menar att om Astra Zeneca skulle addera mer on-linemarknadsföring till mixen för Nexium så skulle man nå en högre effekt hos både doktorer men också hos patienter med sura uppstötningar.
AZ satsar bara 4% av sin marknadsföring online men om man lät Internet stå för mellan 10%-15% skulle man enklare nå både brand awareness, lead generation och även trial. Målet med Nexium-kampanjen har varit att få personer med sura uppstötningar (heartburn) två eller flera gånger i veckan att fråga sin läkare om Nexium (brand awareness). Mixen var TV: 73%; 17% magz; 6% radion; 4% online. Rena pengar handlar det om $192m för offlinemedia och $4m för onlinemedia.
Studien visar att en mix mellan magazine-ads and onlinemedia är en kraftfull kombination både när det gäller awareness of key attributes och att vara kostnadseffektivt.
“The message is about targeting and that the best way for an advertiser like this [in a high-involvement category] is to go after their cohort on the Web,” (Ad Age)
Uppenbart skulle man kunna se en affärsmöjlighet här – hur skulle man kunna skapa en högre brand aw för ex Durogesic? En mix med online-kommunikation, både när det gäller banners men att skapa en heltäckande kommunikation för fr a människor med kroniska smärtor – tips och råd när man använder smärtplåstret: det skulle innebära att fler personer kommer att fråga efter det. Även om Nexium är en mer spridd medicin och kan byggas utifrån den friare amerikanska lagen kan man tänka sig att Durogesic kan använda de kanaler som är tillåtna. I Sverige handlar det om att köpa sökord på de vanliga motorerna och sälja in faktainformationen till olika länksidor.