Author Archives: N/.

Essä om blogging

Jag har skrivit en essä om bloggertrenden. Du hittar den bland mina Papper.

Have you played Chinese Whispers? When person A is passing on a sentence to B who passes it on to C and so on? The outcome is often rather funny, and far away from the original.
Sometimes blogging seem to be the new way of playing Chinese Whispers. The original news can go around on several blogs.

Slutsatserna jag drar är att blogging snarare är en ny sorts “orala” traditionen. Syndikeringens viktigaste del ligger i att det ger många möjligheten att få tillgång till speciella nyheter.

DN i internationellt blåsväder

DN:s kulturskribent Peter Borgström är anklagad för att ha plagierat ett antal artiklar från New York Times. Framförallt är det en artikel om hip-hopens förändrade perspektiv där många strofer är väldigt ‘översatta’. Men ingen källa har nämnts i artiklarna och NYT:s ombudsman har försökt att få till rättelser. (Stockholm Spectator)

Det är kasst av DN att de är så självbelåtna att de inte kan bjuda på källhänvisning. Sannolikheten att en stor del av läsarna väljer att läsa originaltexten är minimal.
Men den här historien, oavsett dess sanningshalt, sätter ändå fingret på problemen med texters copyright. Som bloggare använder man väldigt mycket andra personers texter, och många gånger är de hämtade från en annan blog som i sin tur hämtat det från en annan blog. Det blir en ganska lång linje och alla är inte lika noga med att faktiskt ange källan. Bloggarnas funktion liknar mer den tidiga, innan skriftsspråkets genomslag, orala traditionen av historieberättande.

Samtidigt är frågan: kan en nyhetstext vara upphovsrättsskyddad utifrån dess funktion? En nyhetstext har en oerhört kort livscykel. Kulturartiklar lite längre. Annonstexters liv spänner från extremt kort till lång (vem kommer ihåg copyn från gårdagens TV-reklam men vi minns texterna från DDB:s olika annonser för Volkswagen och Avis). Men alla texter ses utifrån upphovsrätt utifrån sitt essentiella värde – det är en text. Och därmed sammanblandas notistexter med romaner.
För copyright gäller att något måste nå en viss konstnärlig höjd, där bland annat existensen av unika kännetecken finns med. Kan en artikel räknas till det? En nyhetsartikel ska bygga på fakta, fakta kan sällan användas på ett så pass unikt sätt att det faktiskt når en konstnärlig höjd. Diskussionen om DN:s re-write/plagiering kan också visa på implikationer att journistik börjar bli journalism, att det blir mer och mer av subjektiva inslag i rapportering och därmed skapas en ‘text’ med högre konstnärlig höjd.

Enligt Media Culpa ska journalisten Peter Borgström i tysthet fått foten.

Varför förlorar tidningarna de unga?

Could it be that these papers are designed for babes in earphone land?

Richard Goldstein har skrivit en kolumn värd att läsas om det faktum att yngre människor läser färre och färre tidningar. Eller snarare: de läser färre och färre print-editioner av tidningar. (The Village Voice: Generation Nix by Richard Goldstein).

Det borde ha en rejäl impact på annonsörernas mediamixer. Men det har inte.

Metro, snattarnas tidning

MTG:s senaste avkomma Metro NYC har valt att differentiera sig på ett lite annorlunda sätt:

“I love a newspaper I can’t steal”

Funderingen från Media Riff är om det verkligen är potentiella snattare som Metro ser som målgrupp? Och vill reklamköpare ses i en tidning som riktar sig mot snattare?

It reminds us of the apocryphal story about the time a new New York Post publisher Rupert Murdoch was trying to drum up business for his tawdry tabloid, when one of New York’s biggest retailers reportedly told him, “But your readers are our shoplifters.”

Konkurrensen hårdnar också: både genom att det även i New York City kommit en Metro-konkurrent: AM New York liksom att NYT och WSJ senare editioner på eftermiddagarna säljs till halva priset. (Real Media Riff)

Svensk spelreklam statligt sanktionerad

720 miljoner lägger ATG och Svenska Spel ner i reklam varje år. Det är gigantiska summor som monopolföretagen satsar, skillnaden gentemot det andra kvarvarande monopolet, Systembolaget, är gigantisk. Reklamen är också ‘aggressiv’, då den många gånger inte ens skulle tillåtas i Storbrittanien, där det inte finns någon reglering av själva spelandet. Douglas Roos, Nordenchef på Ladbrokes menar krasst: “Svenska Spels och ATG:s aggressiva marknadsföring är beviset på att monopolet främst handlar om att dra in pengar till Bosse Ringholm.”

I samband med att flera engelska bolag, Ladbrokes och Unibet, försökt att slå sig in på den svenska marknaden men fastnat i marknadsföringsregleringen har dessa valt att försöka få staten att förändra monopolet. En förändring är på gång och dagstidningarna väntar in den innan de släpper in utländska spelbolag på sina annonssidor. (DN)

Rullande reklam

I en tidigare postning har jag skrivit om hur taxibilar i Stockholm ska användas som marknadsföringsinstrument på ett nytt sätt. Uppenbart är att tiden för skyltar på taken är borta och i USA använder man numera taxibilens däckssidor för reklam. (Adrants).

Att marknadsföra varor via rullande ekipage är knappast något nytt: ett företag använder sig av vespor, bussar är i många storstäder fullmatade med en eller flera kampanjer och lastbilar används som reklampelare.

Omaka formgivning

Det verkar som om inläggsomslagen i plast är tryckta efter någon sorts mall. På affären idag fick jag syn på tidningen Player1: en gamer-tidning vars layout är helt enligt pixel-gaming-trenden. Men eftersom de skickade med ett nyckelband var den inplastad och döm om min förvåning när trycket på plasten hade samma typsnitt och upplägg som vilken damtidning som helst. Det känns Damernas värld lång väg.

Jag blir förbannad på sånt här å formgivarens vägnar. Det dödar hela formen när någon klåfingrig desktoppare inte tänker. Tanken bakom att lägga med en give-away var antagligen att sälja fler tidningar men genom att klanta till det så här försvinner tidningen bland damtidningar och annat.

Vespa, släp och billboard


Ett intressant sätt att sälja rullande utomhusreklam kombinerat med action marketing gör Look Media AB. Genom Eurosize-affischtavlor, upplysta och på ett (snyggt) släp bakom en vespa kan företag kommunicera med kunder.

uppseendeväckande reklamskyltar marknadsför er verksamhet och exponerar era produkter/tjänster direkt till den målgrupp ni önskar..

Genom att förarna också kan stanna och dela ut varuprover, eller på annat sätt låta produkterna skapa “buzz” blir det ett ganska starkt koncept. Coca Cola, Nike och Daily Telegraph har testat Look Media-kampanjen. (Tack till Nord @ adlist)

Gör iBooken personlig

Vanligtvis är det hardcore-PC-nördar som modifierar sina case. Det finns personer som lägger ner mer pengar på sina case än på själva datorn.

Däremot brukar Macanvändare vara rätt nöjda – Apple har satsat på design och en faktor i valet att köpa en Macintosh är att den faktiskt är snygg.

Men Graham Hicks har vett att endast förbättra en iBook snarare än att förändra.

Kolla in grahamhicks.com och om du vill veta hur man gör går du förslagsvis till Applefritter/TronBook (tips från dabitch @ adlist)

INXS söker Hutchence efterträdare

Vill du sjunga Suicide Blonde? Jag trodde de försvunnit men INXS lever vidare. De har inte hittat någon efterträdare till Michael Hutchence som tog livet av sig 1997.

Nu vänder de sig till Mark Burnett Productions för att skapa en dokusåpa där efterträdaren kommer att utses för att sedan spela in INXS’ comeback senare i år.

CBS kommer att visa det hela. (Real Media Riff och inxs.com: 1, 2)

Japansk reklam fascinerar

I den här reklamfilmen (Windows Media-format) för programvara (Open Source) föder en kvinna en häst. Ingen jag pratat med fattar någonting men den är så galen att den bara måste ses. The Register (Thanks:Marla @ ad-list)

Jag visste inte om man skulle vara glad eller sorgsen över att man inte förstod japanska och därmed fick höra copy-texten. Man skulle vara glad (tack Clay @ adlist):

“Sourcenext products are just 1980 Yen?! Oh, my Goodness….!” She faints suddenly. A guy rushs to her and says, “She is having a baby!” Everyone looks at her anxiously. The guy says, “Now, the baby was born!” And for no special reason, she had a colt. It tries to rise unsteadily to its feet. “Oh! It stands up!” Everybody is moved.

En kommentar var att japaner kanske har en annan humor än västerlänningar. Visserligen gillar de karaoke men det här verkar mer vara några pårökta japanska kreatörer som tittat för mycket på tidelagsporr.

Köp ett sökord

Jag minns upprördheten när det visade sig att Altavista började sälja de översta platserna för sökord: “Men det är viktigt att separera de betalda länkarna från sökresultaten, något annat vore rent självmord.” (ur Computerswedens rapportering om Altavistas planer). Många sökningar har skett sedan dess, och vi användare har vant oss vid både sponsrade förstaträffar och Googles radannonser.

En intressant artikel berättar om den ständiga traden för sökord:

“On Google, the minimum bid for a search term is a nickel, but that is about the only price that is stable. The rest rise and fall depending on what companies are bidding at any given moment as they try to tweak their positions on the results pages. One of the most expensive search terms these days is “mesothelioma,” a type of cancer caused by exposure to asbestos. Top bids for the word hover above $30, a premium price. The reason: The ads are for pricey legal or medical help.

Utvecklingen fortsätter. Det har visat sig att kvinnor oftare än män väljer att leta någon annanstans om de inte finner vad de söker på första söksidan. Och då blir det än viktigare att det företag som just har kvinnor som primär målgrupp måste vinna auktionen på sökord. (The Washington Post). Just Google jobbar hela tiden med olika försök och idéer, vilka användarna kan testa då och då. En rolig är Googlism – en sorts “vem-är-vem” via Google.

Frågan är nog var det slutar. Intressant är de mer avancerade data-miningtekniker med hjälp av cookies och trackbacks som börjar användas: ett sätt att styra annonserna utifrån vad surfaren faktiskt gör på nätet. Problemet är att dessa tekniker har en eftersläpning i sig: om man sökt på digitalkameror och tittat på några sådana sidor är det inte säkert att man vill se annonser för dem när man gått vidare till något annat.

Just kartläggning av beteenden kommer antagligen att bli nästa utvecklingssteg för sökmotorerna. På samma sätt som vi early adopters vägrade att fortsätta använda Altavista efter att de “lurat” oss finns det idag en stor skepsis hos konsumenter mot data-miningtekniker samtidigt som det finns klara tendenser att konsumenten söker agenter för att hjälpa till med de val som hon/han måste göra varje dag. Agenter som använder sig av kunskap från konsumentens tidigare handlande och tidigare val. Och ger samtidigt säljaren möjlighet att ge mycket vassare erbjudanden, mer träffsäkert riktade mot rätt målgrupp.

Borg vs McEnroe och en alltför liten lokal

De gamla tennisgiganterna Björn Borg (som för övrigt sagt sig ha gjort sin sista match: som han förlorade mot sin son Robin) och John McEnroe möts i en uppvisningsmatch. Det är lite väl lågt i tak. Till slut tröttnar de. Borg skickar en boll på drickabordet och Mackan en boll på lysknappen. Sen går de och McEnroe säger: “I knew you had it in you”.

Det är plotten för Vasakronans nya reklamfilm. Man kan inte annat än att bara gilla den. Payoff: Professionella yrkesmän kräver professionella lokaler (“Rätt personer i fel lokaler”).

Se filmen här

Läs också mer om spotten på Bold.se

New York-skribent skriver av sig ilskan

Som skribent kan man ibland bli lite trött. Själv älskar jag min chef oerhört men det här är faktiskt lite kul (från Craigslist men borttaget därifrån):

My fucking boss emails me when I’m out of the office (I check my work email from home because working for this clueless ditz sometimes makes me swear loudly and I’m better off doing that at home).
I hand in my story on deadline and have plenty of other fucking work to do, you clueless fuck. So what if you don’t like it? It’s a solid piece, why should I rewrite it?
When can you expect a new draft? When your wife sucks my cock in front of your two precious kids and lets me drop my load in your Starbucks coffee.
this is in or around Fuck you, Larry

it’s NOT ok to contact this poster with services or other commercial interests

(Gawker)

Dogging för regnskogen

Paret bakom sajten “Fucking for forest”, som jag skrev om i juni, har varit med på bandet “Cumshot”s konsert och satte på varandra live. “Chocken” beskrivs i både Aftonbladet, Expressen liksom Dagbladet som också har ett bildspel. (via ad-rag)

Kenneth Pilo (Bold.se) har hittat en tidig artikel om fenomenet hos ETC.

Hos Kontraband finns det hela inspelat på film. Inte speciellt upphetsande.

Big Ayatollah tack!

Hamburgerkedjan Max stämmer en iranier som tidigare bott i Sverige och med sig hem till Teheran tagit med sig både namn, meny och inredning från de svenska hamburgerhaken. Tipset fick Max Restauranger från en person som sett restaurangen på Internet. Max:s VD säger:

“Det är kul att konceptet fungerar också i Iran, men vi måste skydda vårt varumärke.

Borde inte Max bara låta iraniern bli franschise-tagare? (Aftonbladet – tack till dabitch som hittade sajten)

Bloggar som riktigt media

Webbloggarna har blivit ett riktigt media. Det finns enligt blogdex ungefär en halv miljon aktiva webbloggar. De traditionella medierna lägger pannorna i djupa veck och försöker förstå hur de ska möta konkurrensen och framförallt den mediakritik som många webbloggar sätter upp.

Olika media väljer olika strategier för att möta den nya konkurrensen: vissa har skapat sina egna webbloggar men de flesta mer eller mindre ignorerar deras existens. New York Times vaknade till liv så sent som för någon månad sedan och andra medier skriver mest “bara för att”. Erik Stattin, som kanske är den mest kände svenske webbloggaren med sitt mymarkup berättar att han ska prata blog-trend i SVT24 (Studio 24) denna vecka.

Är då webbloggen ett media som kommer att bli lika kommersiellt prostituerat som de gamla medierna? Kanske. Om webbloggare behöver tjäna hela sin inkomst på en webblogg. Det är svårt att få saker på nätet att bli vinstdrivande och en webblogg ännu svårare. Ett exempel är försöket att få en media/reklam-blog att rulla i Indien (Mediaah!).

Webbloggar är inte samma sak som traditionell media, de är snarare vad nätet är bäst på: att ge röst åt vem som helst:

“Traditional publishing is about putting on a show; building a network of weblogs is like hosting a party,”

Simon Waldman är chef för The Guardians digitala publikationer och skriver även han en webblogg. Det stora hotet mot media är inte bloggar eller pocketböcker, det är medias egen självhävdelse. (Economist.com)

Enligt Stattin räknar Technorati till tre miljoner bloggar redan. Utvecklingen är… snabb.
Se Stattin hos SVT (tyvärr Real Player men 39.20 in i programmet handlar det om blogg och Erik Stattin. Korkade journalistfrågor men bra svar *applåd*)

Retrostylishraggadish

Lite smått och gott som bländat mig genom skärmen den senaste tiden:

  • Secret Fun Spot – så totalt retro-kitsch och genomfört med en personlig touch. Sju Slush Puppies!
  • Panos gör fejkade vägskyltar. Gerillakonst. Kul idé som finns på Panos Fake Roadsigns
  • Att slänga sig med de senaste inneorden är viktigt i reklambranschen. För att citera min vän Nhisse om min pitch för jobbet: “du har verkligen lyckats fylla den med mycket marknadsföringsbs”. Kolla in BuzzWhack: The Buzzword Compliant Dictionary och lär in flera.
  • Dr Seuss, känd författare, var reklammakare. Här finns hans sköna bilder.
  • Sist: Akayism.org. Märklig konst/reklam/propaganda-projekt. The Act Is The Beauty.