Politiker och vanligt folk

Politiker har övertrumfat varandra med att förfasa sig över snabbmat och fr a reklam för snabbmat. Sveriges Annonsörer gjorde en undersökning hur partiernas anhängare väljer snabbmat. Och uppenbarligen är det en viss skillnad mellan vad politikerna upplever och hur deras väljare lever:

Mest snabbmat äter folkpartiets sympatisörer där 39,5 procent av dem besöker ett snabbmatsställe en gång i månaden eller oftare. Sämst på att besöka snabbmatsinrättningarna är centerpartisterna där bara en femtedel av sympatisörerna äter snabbmat så regelbundet som minst en gång per månad.På andra plats kommer moderaternas sympatisörer (37 procent), följt av vänsterpartisterna (31 procent), socialdemokraterna (29 procent), miljöpartisterna (26,5 procent), kristdemokraterna (27 procent) och slutligen centerpartiets sympatisörer (20,5 procent). Sammanställningen bygger på material från undersökningsföretaget Orvesto Konsument som omfattar cirka 16 000 intervjuer.

(Newsdesk)

Stolt

Allvarligt så kan även en messerschmidt som undertecknad bli lite fånleende stolt-tuppig av att inse att Researcher är länkad på åkestam.holst blog. Made my day. (Och jodå, Researcher delar länkutrymme med Åsk och hennes Adland/Commercial Archive).

Tillskott i träningsfloran

Om man jämför de två koncepten som finns för olika träningsdrycker så vinner väl ändå Gainomax på knockout. Friggs Body Check där en seg tennisboll blir övertygad från två paket Body Check känns extremt trist. Gainomaxs tagline “Bananas is for monkeys” växer hela tiden och har den sköna laterala förflyttningen – konceptet är stabilt och därför behöver man inte säga saker rätt ut. Saatchi & Saatchi gör rätt.

apan_stor.jpg

Sen förstår jag inte de företag som satsar stort på TV-reklam men sedan gör som Body Check (som ägs av Friggs) – att man inte lagt ut reklamen på hemsidan!

Och nu blir det reklamfilm 17

Rätt elak film, Gas Gussler, som mer får mig att fundera över hur Greenpeace människosyn utvecklats än på att byta bil. Eller?

Cingular har däremot gjort en intelligent copy för sin reklamfilm för “ungdomstelefonen” Go. Det tar ett tag innan man inser att allt är precis tvärtom. Liksom.

Den här filmen för ett italienskt non-alcoholic öl borde svenska ölfabrikanter titta på. Den anspelar på alla tänkbara fördomar som finns. Klockren helt enkelt. Fast paret borde nog gå i familjeterapi – de verkar inte vara på riktigt samma våglängd :).

BMWs film Kinetic Sculptures med konstnären/konstruktören Theo Jensen är för den sydafrikanska marknaden. Men den borde gå worldwide för den bygger på en oerhört vältänkt storytelling från Ireland/Davenport. Varumärkesbyggande av bara fan. Sen gillar jag BMW:s stringenta och uthålliga användande av ett ljudlogotyp tillsammans med den grafiska.

Nåt som mest känns flåsigt amerikanskt, trots sin flirt med filmen The Great Escape är H3s kontorsslavsflykt. Storyn har knappast någon som helst koppling till varumärket. Kasst helt enkelt.

En fokusgrupp får uttala sig om Dodge Caliber. Onekligen lite reklamnördigt. Bra? Näe…

Vi har sett det förut – bland annat IKEA har gjort det – en film som ser ut som en amatörfilm. Här är det sockerfri Sprite som förklarar att Friendship is overrated. Rätt kul men problemet är att det här skapar en osäkerhetskänsla om vad som är reklam och vad som är verklighet. Vilket inte nödvändigtvis alltid är bra för ett varumärke. Å andra sidan – reklam och verklighet är inte helt skilda saker ;).

Plagiat är inte alltid plagiat

Hanna Dunér försöker pracka på Volt att de snott reklamidén närde gjort reklam för Skanska. Det som hon anser vara en “badlander” är att Volt använt ett flygfoto och idén om att sätta ut pilar som kommunicerar känslan av att veta var man kan bo. Ungefär samma sätt använde HSB för ett tag sedan. Unikt? Knappast ens när HSB gjorde det. (Dagens Media)
VW Sverige försöker få till det att Volvo och F&B har snott Klassiker-idén. För ett år sedan gjorde VW en kampanj för sina jubileumsbilar som byggde på att visa gamla bilder. Volvos idé bygger på split-screen och liknande sätt för att visa att dagens bilar är framtida klassiker. VWs marknadschef anser att bildidén är ett plagiat av deras. Granath Euro RSCG håller däremot väldigt tyst i frågan. Och det gör de verkligen rätt i. (Resumé)

Plagiatanklagelse ett visar tyvärr en galopperande utveckling där journalisterna på branshens tidningar visar sig ha flagrant låg kunskap om reklam och reklambransch. Dunér är helt enkelt ute och cyklar. I den andra visar sig samma låga kunskap finnas hos marknadschefer. Vilket förklarar vår branschs svårigheter att faktiskt lyfta oss en smula kreativt.
Ett ytterligare problem är att det hela handlar om att försöka att copyrighta en idé. Om vi idag redan har stora problem med upphovsrätten runt bilder och ljud så blir idén om att man “äger en idé” nästintill idiotiskt naiv (och det säger jag trots att jag jobbar just med att ta fram idéer). Problemet är helt enkelt ju mer reklam som görs desto färre unika idéer finns det kvar. Och att ropa på att få ha ovanstående idéer för sig själv, som i sin form är oerhört generella, är bara dumheter.
De som upplever sig plagierade borde istället fundera om det inte är så att deras reklam faktiskt fungerat – på en omedveten påverkansnivå. Och är det inte det som man betalar för?

Brand i emailen

USA har kommit mycket längre än Europa när det gäller att seriöst använda email som marknadsföringskanal. Trots att de minst är lika utsatta för spam väljer många företag att använda sig av mailen, vilket gör att det finns en mycket grundläggande kunskap om vad som funkar och vad som inte funkar. På ett seminarium där den amerikanska intresseorganisationen EEC berättade om den amerikanska situationen tog de bland annat upp möjligheten att bygga varumärke även i emailen och gav fem tips:

  1. Know your “brand-lationship”–the context of which your audience is engaged with your brand.
  2. Understand how your audience perceives your brand.
  3. Be aware of how your brand “appears” to others when it lands in the inbox.
  4. Establish and follow through with an engagement program.
  5. Have a disaster recovery plan.

(Email Insider)

Knappast speciellt omvälvande idéer men många företag verkar ofta glömma bort såna självklarheter när det kommer till online-marknadsföring och fr a hur email hanteras utifrån ett varumärkesperspektiv. Och all varumärkesstrategi borde egentligen ha en katastrofplan inbyggd. Problemet är att det är något som få kunder vill betala för, och att det ofta blir kontraproduktivt att försöka sälja in ett (positivt) varumärkesjobb och samtidigt säga “men om det skiter sig så…”

Anmäl dig idag! OmForm06 är världsklass!

Glömt att anmäla dig till året OmForm? Ett seminarium i världsklass!
Den 25e september i Mediehuset, på Regementet i Falun.
Just do it! Gå in på OmForm.se

Tre seminarier om att sticka ut ur mängden och om att använda design och marknadsföring för att bli världsklass. Och en utställning om Helmut Krone. Så mingel förstås.

omformma.jpg

300 spänn exkl. moms för att höra ICAs nya marknadschef Magnus Wikner som också har varit marknadschef för Svenska McDonald’s under många år, Mikael Schiller som är VD för det internationellt välkända Acne Jeans och Henrik Roos, VD för spelutvecklingsföretaget SimBin vars racingspel är bland de bästa i världen.

Till paneldebatten – om design som skillnad mellan att vara medelgod och i världsklass kommer förutom Magnus, Mikael och Henrik också Jonas Nilsson, VD, CCS Skin Care och före detta världsmästare i slalom, Pernilla Wigren, VD för Falu Rödfärg som är ett varumärke internationellt känt, Magnus Björkman, VD för Tension Playground Squad som, i Falun, utbildar spelutvecklare i världsklass och jobbar med Criterion, EA och alla andra stora spelutvecklingsföretag. Erik Fohlin är också med, VD för Barsark som utvecklar system och lösningar för online-TV och har vunnit ett utvecklingspris hos Apple.

Inte att förglömma – en fabulös utställning om Helmut Krone och hans arbete på klassiska DDB i New York tillsammans med Bill Bernbach. Claes Bergqvist har samlat ihop en utställning i världsklass om en kreatör i världsklass. Missa inte!

Och självklart ska du hänga med på Club OmForm på kvällen. Hundra spänn för en buffé och mingel.

Bland annat med mig :).

Sniff dissar

Direkt recension av ett reklamformat…

Den värsta ärketypen av all reklam är den som sätts på bilrutan. Att komma till bilen och se en förbannad reklamlapp ligga där och flaxa får mig att vilja
1) slå den oskyldiga reklamutdelaren och
2) ringa till företaget och skrika fula ord samt lova att köra omvägar kring deras verksamhet så länge jag lever

(Singel!)

Hoffman och KappAhl

”You Look Great”
Det är KappAhls nya giv. Och de satsar på celeb-vertising genom att låta Dustin Hoffman “prata” med målgruppen. Fast det vill ju inte KappAhl kännas vid. Utan de kör stenhårt med att Hoffman får en “biroll”. (Supermarket / Market)

Jajustja. Intressant att läsa är hur celebvertising egentligen fungerar:
Is celebrity advertising effective?
Celebrity sells
Celebrity advertising.

Frilansnätverk spöar storbyråerna

Sturegallerian väljer att satsa på ett frilansnätverk för sin marknadskommunikation. Och nätverket har det lite udda namnet “Cecilia Kusoffsky m fl” ((Onekligen svårt att hitta till det nätverket. Cecilia Kusoffsky genererar få träffar och Jens Soneryd hittas på konstprojektet/byrån Diagram)). De slog ut fyra etablerade byråer ur pitchen och det är bara att gratulera till ett konto på närmare tio millar. Målet är att göra Sturegallerians kommunikation mer livad och “shoppingbejakande”. Detta utifrån det nya konceptet “Sturegallerian livar upp”. Kanske inte så jättelattjo… (Resumé)

Extra kul är att copywritern är en gammal vän till mig från min hemstad! Det är helt klart lite spännande att Sturegallerian väljer ett frilansnätverk, samtidigt som det är lite samma idé som flera andra företag internationellt testat på. Exempelvis valde Microsofts MSN att slänga ihop ett “dream team” där de bästa kreatörerna från CP+B, W+K och andra stora kreativa byråer ingick. Även ComHem testade det ett tag.

In remembrance. An old mediaworld.

Det är fem år sedan planen flög in i Two Towers och Ground Zero blev ett sorts terrorns varumärke. Fem år sedan ett plan flög in i Pentagon och ett störtade på en åker, destinerat att flyga in i Vita Huset eller Capitolium.

Oavsett vem man nu tror ligger bakom det hela (onekligen kan man som PR-person lära sig en hel del om hur man saluför en konspiration genom att titta på filmen Loose Change) så skapade det en ny medieverklighet. Joe på Real Media Riffs minns det som ett nytt nätverkande:

It was the strangest and most profound media experience we ever had. Dispatches from individual people – conductors, people talking on cell phones and listening to radios – forming their own ad hoc communications network.

Det var första gången som en världshändelse sändes helt i realtid, och första gången som Internets styrka (och vissa sajters svagheter) visade sig.

Bloggande en del av PR-erbjudandet

PR-byrån Mahir tänker sig använda sig av bloggare för att få ut sina budskap. Bland annat har de skapat en bloggrupp där bland annat Fredrik Wass från Bisonblog och Johanna Ögren från Fashionista. Fredrik Pallin på Mahir är rätt så hemlighetsfull om vad det hela egentligen går ut på. Och glömmer att säga att en av Mahirs egna konsulter står bakom den mycket lästa Mitt liv som populärkultursjunkie. Själva gjorde de ett halvhjärtat “test” med en byråblogg som de sedan la ner efter nåt år. ((Efter en uppläxning av Johanna så inser jag att jag helt enkelt missat att Mahir fortsatt sitt bloggande.)) De få saker som kommer fram är mest mummel: ungdomar, nya sätt att mötas, kunder förstår inte bloggande.. (Resumé)

Det verkar tyvärr som om den största delen av Resumés läsare inte heller förstått det här med nischmarknadsföring eller att jobba med “rätt” media för att nå early adopters och skapa buzz. För det blir mer och mer ointressant att i medieköp och PR-sammanhang “räkna huvuden” – däremot blir det viktigare och viktigare att hitta “rätt” och kunna pinpointa sin strategiska målgrupp mycket mer. Jag tror att Mahir gör rätt, men det är synd att Pallin, antingen av konkurrensskäl eller på grund av att han inte klarar av att kommunicera en idé, inte tar chansen och missionerar lite mer.

Tävling med guldkex

I Göteborgs Kex-paket kommer det att innehålla guldkex som är inträdesbiljetter till en tävling. Idén känns direkt hämtad från filmen Willy Wonka och Chokladfabriken, självklart något som Göteborgs Kex inte vill kännas vid. Eller helt enkelt en rätt simpel idé som använts hur många gånger som helst.

Det är 50 000 guldkex som ska singlas ut i närmare en miljonförpackningar. Vinnaren vinner femtiotusen kronor. Informationen om tävlingen sker i butik och tävlingen kopplas till sajten Guldkex.se. I den självklara mediemixen ingår också TV-spotar. (Dagens Media)

När jag skrev om det kände jag plötsligt “men varför luras jag att skriva om det här? Det är knappast någon ny idé!”. Men det viktiga i det är inte nödvändigtvis att bryta ny mark utan insikten om att det fortfarande knappast finns ett bättre sätt att både skapa ökat intresse för produkterna, viss ökad försäljning och interaktion direkt med sina konsumenter än en tävling. Men frågan är om det inte är en relativt kortsiktig vinst man gör.

IFK hånar GAIS med hjälp av ANR

Joakim Brinkenberg på ANR har tänkt till. Han försvarar de virala filmerna som visar hur GAIS-missar på träning:

Vår uppgift är att bidra till stämningen inför derbyt mellan IFK Göteborg och Gais den 25 september, liksom locka publik till matchen.

Det låter ju jättebra efter de skandalscener som skett på diverse Stockholmsderbyn. (Resumé)

Brinkenberg kan förklara hur mycket han vill att göteborgare har humor – det hela visar en rätt märklig sida av reklamare. En cynisk eller rejält idiotnaiv sida av reklamare. Kreativitet och läckra idéer får aldrig gå före taktisk tanke och strategiska konsekvensberäkningar. Inte ens i reklambranschen.