Category Archives: Relation marketing

Söndagslänkar

Den här veckan har gått fort. Dags för en söndagslänkdump igen:

Lite färg lära och årets (höstens) trendfärger – colr.org
via coffeeandtv.org

Åsa tycker till om reklam:

“Häromdagen såg jag en reklamaffisch som fick mig att studsa. Det var för glassen Solero Persika. Mitt i glassen låg det en persikokärna. Jag såg fel och var helt övertygad om att det var en hjärna som låg där. Så någon Solero Persika blir det inte för mig. Glass får jag i mig utan reklam, men sådan reklam kan kanske vänja mig av med glass.”

En samling av några av Coca-Cola Slogans. En copy som sannerligen haft genomslag.

Mer slogans, taglines och straplines – ta Emergence Slogan Survey och svara på vad som är viktigt så att vi reklamare lär oss lite mer.

Neurobranding är allt mellan fullständig mumbo-jumbo och oerhört skarp vetenskap. Eftersom neurobranding bygger på samma (irriterande) funktioner som gör att vi går och nynnar på “My Number One” dagen efter Melodifestivalen är det intressant att läsa mer om själva fenomenet: Därför får vi sånger på hjärnan, Stimulera reptilhjärnan, Anatomy of Give and Take (kräver registrering – använd Bugmenot) och Searching for the Why of Buy.

Med slagorden “Recycling is beautiful” bjuder Chris Jordan på otroliga bilder.

En något skämtsam “take” på demografi: Din bil säger vem du är. Jag har en Opel….

Monstruöst event

Hundratusen svar hade jobbsökarsajten Monster räknat få – slutsumman blev 276 000. Det är en oerhört bra siffra för en kampanj bestående av en mix av “indirekt” WOM (skicka vidare e-post med förslag om att vara med till sina vänner) och slutkampanj på TV.

Imorgon sker sluteventet med 600 inbjudna på Sturecompagniet där vinnaren kommer att utses. (Dagens Media)

Full tank och lyxig middag

Jag kommer ihåg att jag en gång behövde köpa spolarvätska och gick in på Shell-macken vid Coop. Där hade de inget sånt, däremot kunde jag få såväl grillad korv, köpa mjölk och DVD-skivor.

Amerikanska “convinience stores” uppdaterar sig med Slim Jim’s i täten.

“We’re trying to make these stores destinations rather than convenience stops, […] If you choose to just get in and get gas you can. But if you want to sit down and have a gourmet meal, you can do that, too.”

Positioneringen förändras från bensin och cigaretter sålt till arbetare och lastbilschaufförer (“blue collar-group”) till personer som har helt andra krav och som tillbringar mycket tid i bilen: försäljare och andra (“the grab-and-go affluent”) som vill ha mat och dryck att äta på vägen men något annat än den vanliga skräpmaten. Själva grundargumentet är att butiker kan tjäna mer på en bra kopp kaffe än på en full tank. Det handlar om att skapa hållbara relationer till sina kunder så att de kommer tillbaka. Bensin är bensin men valet av kaffe och mat bygger på fler faktorer än bara pris och tillgänglighet. (MSNBC.com)

Reklamkritiken nyttig – men också ologisk

Reklamkritik kan ofta vara en smula jobbig. Samtidigt är det viktigt att ta den på allvar för branschen. Vi pumpar ut marknadskommunikation i en aldrig sinande ström – självklart är det irriterande för många människor när man i det närmaste överfalls av reklam.

Under de senaste veckorna har jag hittat ett antal blogpostningar som handlar om kritik av reklam. I slutet argumenterar jag visserligen mot dem, men det innebär inte att åsikterna är ointressanta eller felaktiga.

Livet på en pinne skriver om all reklam som han möter hela dagarna.

“det finns helt enkelt ingen möjlighet att komma undan reklamen eftersom den inte bara finns i ovanstående medier utan i stort sett överallt.”

Fotolasse skriver om falska bilder i bilreklamen och menar att det är märkligt att bilreklamen visar bilder som inte är sanningsenliga. Hans argumentation bygger på att konsumenter vill ha upplysningar om varan och inte förljugna bilder som inte har något med konsumentens verklighet att göra.

Mine förfäras över Yves Rochers reklam för skönhetsmedel. Hon frågar sig om reklammakarna tror att kvinnor föds utan hjärna.

“…manipulativa, adjektiv-indränkta fördomsfulla formuleringar…”

Hon ger exempel på copy som hon anser vara nästintill sekteristiskt “love-bombing”.

Det är intressanta texter. Dels visar det på hur mycket känslor reklam skapar och dels visar det också på det problem alla branscher har med kommunikationen om sitt eget existensberättigande. Continue reading

MQ förvånade över homofobin

MQ har blivit förvånade över reaktionen mot de annonser i senaste kampanjen där homosexuella par figurerar. Joakim Holmstrand på MQ förklarar sin förvåning:

“Jag är förvånad över att människor tycker på det här viset och att de tror att de har rätt att vara så aggressiva. Vi vill bidra till mångfald, det är essensen i våra kampanjer.”

Joakim Holmstrand menar också att de var “först” och får ta smällen av homofoberna. (Dagens Media)

Om MQ och deras byrå Micael Bindefeld/Catt & Co inte fattat vad som skulle komma är de mer än lovligt off. Å andra sidan är “Bindefeld” inte något annat än en PR-byrå – och det här är jävligt bra PR. MQ behöver inte annonsera sin utgångspunkt om mångfald och frihet. De får det med hjälp av små homofobiska dumskallar. Det är bara att tacka och ta emot…

Stilguidebloggen Manolo tar upp MQ-kampanjen och anser att det hela är osmakligt.

Det är inte först och främst bilden av ett homosexuellt par som upprör sajten utan att MQ använder mailen som de fått från homofober för att skapa PR.

“Det finns förvisso en möjlighet att MQ totalt missuppfattat sin roll som prånglande klädjätte och tror att man med lite varma tankar och några annonser kan förändra förlegade attityder, men det känns mindre troligt. Annonsen är inget annat än ett pr-trick och att hävda att intentionerna är att beröra är rent patetiskt.
MQ vet precis vad de gör och har uppenbarligen lyckats eftersom de fått några uppretade homofober att dansa efter deras pipa. Det faktum att man går ut i media och berättar om “hatmailen” ställer knappast MQ i en bättre dager. Om intentionen verkligen var att avdramatisera har man misslyckats fatalt, men så är nog som sagt inte fallet.”

Va? Om man gör båda sakerna på samma gång – är det fel? Anser Manolo att allt som görs måste antingen vara PR eller god intention? Uppenbarligen anser Manolo att Benettons kampanjer också konstant är osmakliga eftersom de hela tiden bygger på att bryta mot fördomarna.

Företag som missar sina relationer

En av de allra viktigaste sakerna inom marknadsföring är att sköta sina befintliga kontakter med kunder och potentiella kunder.

Det handlar om relationer. Och det är på relationer företagen lever av.

Det märkliga är att det fortfarande är många företag, organisationer och myndigheter som ger fan i att svara på mail och i telefon. Samtidigt lägger samma företag ner pengar på annan marknadsföring (och ger inte sällan sin reklambyrå skulden för att de inte får några nya kunder eller förlorar gamla).

För mig är det helt oförståeligt att inte sköta såna här saker. Vad är problemet med att skapa en policy för att alltid se till att svara på kunders kontaktförsök.

Bloggen Frihetens Vingar har blivit förbannad och startar en kampanj. Bra initiativ. Konsumentmakt. (via Barseblog)

Marketing Bytes Man skriver också om relationer men mellan företag och försäljare:

“However, keeping your word and returning phone calls to those who have a previous relationship that was valuable in the past is, in my mind, the correct way to conduct business even if the message is “Thanks, but no thanks.”.”

(MarketingBytesMan.com)

Expressen idiotförklarar sjukhuschef

Expressen reagerar hårt mot Helsingborgs sjukhus och deras bojkott av tidningens löpsedlar. Per-Anders Broberg som är redaktionschef på tidningen är både raljerande och gör rätt märkliga uttalanden om sjukhuschefen Carina Molins beslut:

“Det är häpnadsväckande att en sjukhuschef har tid att ägna sig åt en sådan här fråga. Man undrar vad som blir nästa steg.”

På Sara Lombergs fråga om det är dags att se över löpsedlarna på grund av det även sker en bojkott av dem från Livsmedelshandlareförbundet så svarar Broberg:

“Inte på grund av att Carina Molin inte tycker att de passar i hennes kiosk. Våra löpsedlar är ett vikigt instrument för att sälja och profilera tidningen och vi funderar ständigt över vad som är bra och dåliga löpsedlar. Men det är upp till läsarna att bedöma. Vi för diskussioner med dem dagligen och försäljningsutvecklingen är ju ett tydligt tecken på att löpsedlarna är väl fungerande Men vi ogillar när enskilda branschföreträdare går ut och har åsikter.”

(Dagens Media)

För att sammanfatta redaktionschef Brobergs åsikter: Löpsedlarna är reklam. Men de ska inte ifrågasättas eftersom de tillhör en tidning och ska därmed gå under tryckfrihetsförordningen. Lysande. Och jag trodde faktiskt att företrädare för Sveriges näststörsta kvällstidning hade erfarenhet nog att lyssna på vad en reporter ställer för frågor… Goddag yxskaft.

Löpsedlarna bojkottas

Lasarettskiosken i Helsingborg har valt att bojkotta kvällstidningarnas löpsedlar på initiativ av de olika fackförbunden och efter ett beslut av sjukhuschefen Carina Mohlin:

“Facken tycker att löpsedlarna är stötande för både personal och patienter. Jag kan bara hålla med och därför beslutade jag att löpsedlarna inte ska sitta uppe längre.”

Självklart anser kvällstidningarna att beslutet är fel och de får stöd av Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén:

“Man kan ju alltid diskutera vad som är god journalistik men därifrån är steget långt till att göra sig till förhandssmakdomare åt allmänheten. Om folk tycker att löpsedlarna är stötande så får man förmoda att de inte köper tidningen.”

Löpsedlar är reklam. Men journalisternas självgodhet gör att de ser det som en fortsättning på journalistiken.

SvD tittar på målgrupperna

SvD identifierar sina läsare som “superkonsumenter” och “moderna ledare”. Anne Britt Berentsen, marknads- och försäljningschef, förklarar målgruppens persona:

“Våra läsare konsumerar väsentligt mer än genomsnittet och är utpräglade early adopters. Jämfört med andra morgontidningsläsare är de verkliga superkonsumenter.

SvD stödjer sig på senaste Orvesto mätningen som visar på att tidningens Stockholmsläsare konsumerar 17 % mer den stockholmska DN-läsaren och hela 30 % mer än Metros läsare.

“Dessutom är våra läsare överrepresenterade i framtidsbranschernas ledningsgrupper och har en mycket jämnare fördelning mellan manliga och kvinnliga ledare än andra morgontidningsläsare. Moderna ledare är en passande beskrivning.”

(SvD och Newsdesk)

Tips för söndagsläsningen

Speak Up har funderat över hur ett lands varumärke kan byggas med hjälp av landets valuta: The Branding of a Country through the Design of its Currency som bygger på en uppsats i ämnet (pdf). Att se det hela i ljuset av en mer och mer digital ekonomi är väldigt givande.

Fredrik på bisonblog har hittat Shel Holtz åsikt att nya medier inte ersätter de gamla utan att det hela bygger en större mediadensitet. De olika medierna kompletterar varandra istället för att äta varandra. Jag och många med mig är rätt osäkra på att Holtz har rätt. Hos Wired finns också en översikt över hur de nya media klarar konkurrensen med de traditionella medierna. Även Center for Media Research visar på den gamla klyftan mellan de som är uppkopplade och andra, icke-uppkopplade.

Två artiklar om reklamens påverkan på konsumenterna hittar du på Chicago Tribune: Ad nausea: We just don’t know when it’s getting a grip on us och på San Franscisco Chronicle Without advertising, our lives would be empty. Hos Seattle Times försöker man svara på frågan: Why we are slaves to marketing.

Enough is enough

“Supersize me” har gjort sitt. Nu har både konsumenter och kedjor tröttnat på smalmatstrenden. Burger King lanserar en fettbomb på 730 kalorier till sina amerikanska kunder och Hardees lanserar “Monster Thick Burger” som innehåller 1400 kalorier. Pizza Hut kör på med en Full House XL Pizza. (Ekot. Läs också om det hos MSNBC)

Som trendanalytiker har jag bara väntat på det här – mottrenden. Diskussionen om snabbmatens farlighet, fetmans utbreddning och onyttigheternas kostnad går i grunden emot konsumentens självbestämmande. Människan har ett drag av nihilism och framförallt kommer denna fram när myndigheter börjar säga åt konsumenten att konsumenten tycker fel. Snabbmatskedjorna är inte sena att se det och göra vinst på det.

DN läxar upp kritiska läsare…

Den helt nya bloggen “Mediakoll” har en högljudd diskussion med DN om deras bristande kontroll av uppgifter och varför ekonomifrågor som kritiserar rådande världsläget hanteras i kulturdelen.

Det är en intressant inblick i hur fr a Maria Schottenius, chef för DN Kultur, mest är otrevlig och elitistisk. Även om Mediakoll helt klart har “troll”-varning och borde tagga ner en smula. (Mediakoll)

En föranledd förklaring:

Eftersom en del verkar tro att jag “håller på” Mediakoll så ska jag förklara:
DN försöker att positionera sig som en “läsarnas tidning”. Det pågår kampanjer för att tvätta bort “elitist”-stämpeln och skapa en större närhet till läsarna. Att då göra som Maria Schottenius gjort i sina svarsmail är dåligt PR-arbete och hon kan komma att skada varumärket.
På vilket sätt? Jo, genom att hennes handlande går stick i stäv med det varumärkesvärde som DN och go.garbergs försöker skapa genom sina kampanjer.
Om varumärkets positionering handlar om att ta åt sig av allas åsikter ska det knappast vara så att man ignorerar “anonyma” mail. Så enkelt är det. Väljer man en position på marknaden måste man leva den fullt ut.

Ännu mer på förekommen anledning

En “Johan” a k a flameboy@tiscali har dykt upp och har lite svårt att läsa innantill. Så jag får väl skriva ut det i fetstil: Min post om Mediakoll vs DN handlar inte om något ställningstagande i själva frågan – det är en postning om hur man på DN sköter sitt varumärke i mötet med kritiker. Researcher.se är mitt, Niclas Strandhs, privata projekt. Det är en blog om reklam och om media, men det är ingen mediawatcher och ingen reklamkritikersajt. Det får andra gärna sköta. Researchers idé är en helt annan.
Så internettroll likt denne “Johan” göre sig inte besvär. Jag bryr mig föga. Tycker bara att Mediakoll och andra liknande bloggar ska tänka sig för – att få en länkning på Researcher.se innebär exponering för mer än 2000 besökare per dag. Sånt som denne “Johan” pysslar med innebär ett avbräck för Mediakoll – de verkar aggressiva och ogenomtänkta, rent av korkade eftersom denne Johan försvarar dem mot något som aldrig sagts i Researcher.ses post. Vore jag Nicke på Mediakoll skulle jag be denne Johan tagga ner några hekto.

Avkoppling, Näring och Gemenskap

I vår bransch är det vanligt att lunchen intas vid skrivbordet. Kanske kan någon få lite inspiration hos Lunchfrämjandet. Eller lära sig lite om hur man använder positiva tips och idéer som PR för sina egna intressen.

Bakom stiftelsen Lunchfrämjandet står SHR (Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare), LRF (Lantbrukarnas Riksförbund), Martin Olsson HAB, Accor Services/Rikskuponger AB och Svensk Köttinformation. Deras vision är långtgående och politiskt korrekt:

” Den övergripande målsättningen för Lunchfrämjandet är att främja en positiv lunchkultur i Sverige. Vi är övertygade om att lunchen är ett verktyg i arbetet med att skapa arbetsmiljöer och företagskulturer, som på lång sikt motverkar ohälsa och sjukskrivningar bland personalen på landets arbetsplatser.”

Det hela bygger mycket på att använda idéer från såväl näringslära, psykologi och tjuvåka på “slow city/slow food”-trenden. För projektledning står Jan Berg från skandinaviska PR-firman Geelmuyden-Kiese.

Bloggläsarna blir äldre och får bättre ekonomi (eller blir fler)

Bloggardemografin håller på att förändras. Fler och fler börjar blogga vilket innebär att bloggarpersonan “plattas ut”. Chadies No illusions refererar Blogads årliga undersökning som visar att fler och fler som läser bloggar är äldre (30+) och har bättre socioekonomisk ställning (siffrorna kan bero på att de traditionella bloggläsarna blir äldre och tjänar mer år efter år). Men enkäten ska också tas för vad den är: rätt så ovetenskaplig, 30 000 har svarat via länkar på andra bloggar och då oftast bloggar med politiskt innehåll. Blogads påpekar detta själva:

“How much credence should you give this survey? The survey was designed as much to provoke as to prove. I’ll paraphrase what I wrote last year: the survey’s responses are a fragment of a sample of a subset. There are millions of bloggers. Last week I e-mailed roughly 100 of them — some of the biggest bloggers, many of whom focus on politics and/or sell blogads — suggesting they link to they survey. Some of the bloggers I wrote to (and some I didn’t) linked to the survey; some of their readers clicked; some were offended by questions written mostly for Americans; some aspiring respondents were unable to complete Surveymonkey’s sometimes buggy forms. So wield a salt shaker as you munch on this data.”

Den är intressant som riktningsgivare, den visar på tendenser som kan vara mycket intressanta när vi i marknadsföringsbranschen börjar titta på bloggen som möjligt verktyg.

De branscher där blogläsarna finns är visserligen förväntade men att Utbildning ligger högst är en förändring som är värd att hålla ögonen på. Bloggare är läsare (tidningar står för en stor del av deras mediakonsumtion) i allmänhet – tidningar som ligger högt i listan över prenumerationer är Time, Newsweek, New Yorker, The Economist medan Soldier of Fortune, Ad Age och Downbeat är några titlar med under en procent prenumeranter bland de 30 000 tillfrågade. Trots detta är det fortfarande en liten del av bloggläsarna som använder RSS-flöden.

Enkätsvaren avslöjar att de flesta använder ungefär tio timmar för att läsa bloggar men läser ungefär fem stycken bloggar. Fortfarande är det bara en av fem som själva bloggar och det intressanta är anledningen till varför hela 75 % av de svarande säger att de läser bloggar: “News I can’t find elsewhere” tätt följt av “Better perspectives“.

Generalismer

Många personer skriver om hur illa AF-tjänstemän handlar, om hur dåliga och dumma i huvudet de är. Det finns en sorts “fri chans” för att tycka illa om arbetsförmedlare (och försäkringskassetjänstemän såväl som folk som jobbar på kommunernas socialtjänst).

Sådana skrivna åsikter underblåser ett allmänt förakt för dylika tjänstemän – och med föraktet skapas, hos personer med låga trösklar, ett handlingsunderlag för att ge sig på tjänstemän både ordligen och handgripligen när dessa inte gör som man vill.

De som skriver generalismer bör tänka sig för. Den kan bli en tändande gnista för riktigt otäcka saker.

Min fru är arbetsförmedlare. Idag har hon blivit misshandlad av en arbetssökande.

Gumpert har go

DN uppmärksammar hur Ipren-mannen och VD Martin Gumpert lyckades vända Garbergs reklambyrå från konkursmässighet till en lysande stjärna.

“Att snabbt få in nya stora kunder var livsviktigt. Gumpert tycks ha lånat en del drag till den envise Ipren-mannen, som han är andlig pappa till. Likt Ipren-mannen tycks Gumpert ha en fenomenal förmåga att ta sig in till företagens styrelserum och vinna nya uppdrag. Nu senast är det DN:s kampanj med partiledare som fått nya frisyrer, som är signerad Garbergs. Tidigare har byrån vunnit stora uppdrag för Skandia, Svenska kyrkan och Svenska Spel. Samarbetet med SAS avbröts dock efter kort tid. Kund och byrå hamnade på kollisionskurs.”

Läs mer på Researcher.

Läs också Dagens PS-artikel om Gumpert.