Dags igen för den årliga moraliska artikeln som förfasar sig över dokusåpor.
“För den som är intresserad av att moralisera finns en skyldig – Adam Alsing.”
Så börjar Tore S. Börjesson sin drapa om Big Brother, en märklig blandning av skvallerjournalistik, historieskrivning och illa dold moralism. Visst är vi vana vid det – varje år vid den här tiden (när alla svenska dokusåpor slutat – man kan ju inte kritisera en av sina största intäktskällor ens som kvällstidning) kommer samma sorts artikel. I år är det Big Brother som får klä skott.
Det intressanta är den fullständiga frånvaron av självkritik från journalisternas sida. På marknadssidan vet vi att Big Brother skulle aldrig vara så stort om inte det var hårt pluggat i tidningarna, det handlar om marknadsföringsvärden i tvåsiffriga miljonbelopp per år. Varje vecka är det en ny snackis.
“Det är självklart ingen tillfällighet att “Big Brother” utvecklats i den riktning det har gjort. Från och med säsong två har man sökt efter unga människor, intressanta personligheter med ett fördelaktigt yttre, det här är tv. Målet är att killarna ska bli kåta på tjejerna och tjejerna på killarna: sex och intriger,” Bingo Rimér, flickfotograf mm.
Själv har herr Börjesson författat ett antal artiklar både om Big Brother specifikt och om andra dokusåpor. Att det skulle vara Kanal 5 själva som skapat det nya Big Brother. Nöjesredaktionerna och chefredaktörerna insåg snabbt att det var enkla grejer att göra som kunde blåsas upp stort. TV-kanalerna skulle ge hur mycket information som helst eftersom de insåg värdet var marknadsföringen på samma sätt som tidningarna kunde bygga intresse hos den målgrupp som annonsörerna ville ha (urban, 18-34).
Kanal 5 har levt högt på realityTV i många år. Visserligen har de aldrig kunnat hota SVT:s Robinson men jämfört med TV3s tafatta försök med Baren har Kanal 5 lyckats med sin profil. Johan Westman har dock börjat att tvivla:
“Utvecklingen av programmet var en del i målsättningen “från hokus pokus till fokus”, att tydligare positionera oss och ta ställning för inga nyheter, inga samhällsdebatter, bara roligare tv än våra konkurrenter. Men nu tror jag inte att vi kan göra så mycket mer på sex- och partytemat. Vi måste värdera hur mycket skandalsåpa som är bra för Kanal 5″
Robinson går nu över till TV3, en kanal som är kända för att ta över programformat och göra lågbudget av dem, vilket gör att tittarna snabbt tappar intresset. De realityformat som SVT verkar söka är mer reality och mindre socialt spel. Kanal 5 kommer säkert att köra en eller två säsonger av Big Brother till men snarare är det de närmaste säsongerna “Extreme Makeover” på svenska som kommer att gälla.
Tore S. Börjesson närmar sig inte det faktum att färre publikfriande realitysåpor skapar mindre material att fylla nöjesbilagor och tidningarna med. Gulddagarna kan komma att ta slut. Och självklart reflekterar herr Börjesson inte över att det knappast är självförvållat det som Linda Rosing säger i artikelns avslutande citat:
“- Jag har ett skitrykte. Det är jobbigt när man är ute på stan. Folk måste tro att jag är en idiot. Förstår du? Nu vill jag vända det här och göra nåt bra av det.”
Läs artikeln i Aftonbladet
