Nyheten om att den första helt kommersiella nästan-rymdfärden (de åkte precis under den höjd som forskarna menar är gränsen till rymden) genomförts över Mohave-öknen ger implikationer på en ny riktning av upplevelseturismen. (Indiana Gazette)

“You really do get the feeling that you’ve touched the face of God when you do something like this”

Pilotens uttalande är kanske symptomatiskt för upplevelseindustrins utveckling. Man vill nå så högt, så långt, så djupt som möjligt och man är beredd att betala för det.
Det finns många olika upplevelseturismer: allt från valsafari till att göra guidad resa genom något ghetto. Sales proposition är att det är något utöver det vanliga och att det är lärorikt.
Det intressanta blir när man frågar sig var gränsen går för vilka upplevelser människor söker. Upplevelseindustrin bygger på människans behov av kickar; adrenalinkickar och dopaminrush. Det är en prekär väg att gå eftersom kickandet innebär en tillvänjning och sökande efter starkare kickar. Större njutningar och mer fara för att få adrenalinet att rusa.
Hjältar blir de personer som utmanar naturkrafterna och den egna kroppens begränsningar: i Sverige har vi Skinnarmo och hans kvinnliga motsvarighet i Chlumska, och David Blaine vars blandning av extremt trolleri och extrema utmaningar på New Yorks gator skapar en hjältekrönika av bibliska proportioner. Gänget bakom Jackass-serien, där målet är att göra det mest otänkbara och galna skapar efterföljare både hos unga vildhjärnor och i reklamen (Toyotareklamen där de testar massa galna idéer är klar Jackass-tradeoff). Robinson, fångarna på fortet och Big Brother handlar också om att uppleva och utmana sina gränser.

“Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” (2 Mos 23)

Eftersom jag har en bakgrund som teolog blir pilotens uttalande en varningsklocka. Hur långt kan vi gå innan upplevelserna blir oss övermäktiga och gränsen suddas ut?

Helvetica eller Arial. Det krävs ett tränat öga för att se skillnad. Själv fick jag 8 av 10 rätt. Hur klarar ni det? arial or helvetica?

Snott från Medialab

ÄKTA VARA ÅTERUPPRÄTTAS

Hans Villius lär ha sagt att han inte kan beställa en sillmacka utan att folk omkring honom tror att andra världskriget brutit ut på nytt. I tider då all teveproduktion låter som reklamradio, oavsett om det handlar om dokumentärer, nyhetsinslag eller dokusåpor; forcerat tal, eviga upprepanden i traileranda och flåshurtigt tonfall, är Villius med kollegan Häger kanske det bästa exempel på skillnaden mellan bra och dålig infotainment. En färsk avhandling från Uppsalahistorikern David Ludvigsson påvisar nämligen att de båda herrarnas ambitiösa tevearbete under 30 år har betytt mer för svenskarnas bild av historien, än Guillous, Englunds och Lindqvists samlade litterära verk. Men så hade Häger och Villius en unik känsla för formatet: “Bilden får aldrig bli enbart en illustration i ett tv-program”, uttalade sig Häger nyligen. Vem kan leva upp till det idag?(Källa: SvD)

STATISTISKT SÄKERSTÄLLD COOLNESS

Enligts MTV och Kairos Futures nya ungdomsstudie “Nordic Youth” står pengar högst på listan över saker svenska ungdomar värderar här i livet, tätt följt av “att vara inne”. Glada nyheter för företag och ekonomijournalister som ser de trendsäkra svenskarna som en viktig testmarknad av köpstarka livsstilskonsumenter. Oroande nyheter enligt SvD:s Lars Berge som kopplar samman dem med ökat bruk av antidepressiva mediciner och andelen självmord bland svenska ungdomar. Pengar och “att vara inne” kan mycket väl tolkas som att kidsen är giriga och osäkra, på väg att knäckas under konsumtionshetsens ok. Men som Berge avslutar:”…det här handlar förstås bara om siffror. Förhoppningsvis säger de inte mer om verkligheten än Dow Jones slutade ner med 0,1 procent.”(Källa: SvD)