Ett bra förslag för hur man ska skydda sitt varumärke online:
(ClickZ)
Det är fortfarande svårt att få kunder att förstå att det inte räcker att bara köpa Varumärket.se – såväl .com och flera andra ord är viktiga att investera i.
Kvinnan som är ett varumärke, Linda Skugge, gör media igen. Den här gången har hon valt att “vika ut sig” i samband med att hennes dagbok publiceras i bokform. Men utviket är inte det vanliga retuscherade utan rakt upp och ner på Linda. Café ville inte ha bilderna men däremot finns de med i kommande Bon.
Linda vill starta en debatt om kvinnoideal, men utan de klassiska pekpinnarna om vad som är fel och rätt.
– Folk är inte vana vid riktiga kvinnor på bild i media och reklam. Det är bara tjejer med jättebröst och jättemunnar. Och så hycklas det: ”vi visar bara tjejer som de ser ut på stranden”. Herregud – vem springer omkring och porrar sig på stranden?
Linda har blivit hotad av olika personer både efter Fittstim och i allmänhet. Oftast av män. Stackarna. (Expressen)
Linda Skugge diskuterade utvik i TV.
I det något märkliga talk-show-sannings-debatt-programmet “Helt ärligt” med Linda Nyberg träffade Skugge en ytterligare Linda – Rosing, känd tuttdonna från Big Brother, liksom en annan tjej vars stora dröm var att vika ut sig i Playboy. Och sen en psykolog som gav sig hårdast på Skugge, istället för att ifrågasätta de väldigt “blonda” kommentarer som den unga bruden hade och de som fröken Rosing kläckte ur sig. (TV4)
Digital-TV och TiVo (DVR) tvingar reklambranschen till nytänkande i TV-reklamen.
Det har funnits en branschordning där en reklamspot ska vara 30 sekunder alternativt femton sekunder. I vissa fall har man kunnat använda 30+15=45 sekunder och de riktigt stora elefanterna har någon gång vågat sig på hela minuten.
I och med att möjligheten nu finns att spola över reklamspottarna måste branschen hitta nya format och andra metoder för att sälja in produkter och varumärken. Produktplacering är inget nytt men kommer att bli än mer medvetet använt. En annan idé är att låta reklamspottar vara olika långa, utan regler som tidigare. Det är upp till programleverantören att fixa till reklampauserna.
Reklamfilmen har också blivit film när byråer producerar längre spottar med handling som ska få tittarna att stanna kvar på kanalen.
(The New York Times)
Nyheten att Forbes.com valt att lägga betalda länkar i redaktionell text slår kanske inte ner som en bomb men väl som en nyhet som ställer medias objektivitet och autonomi i fråga. Det är tjänsten IntelliTxt från Vibrant Media Forbes.com valt att använda. De är inte ensamma, även brittiska Motley Fool, Experts Exchange och andra har valt att använda tekniken. Tekniken går ut på att företag betalar Vibrant Media för att bli associerade med vissa termer, och när termerna används i redaktionell text blir dessa markerade. Med hjälp av mouse-over-funktionen visas en text att det är en sponsrad länk och reklamtexten. (The New York Times)
FARK, som samlar udda saker från nyhetsflödet, säljer länkplatser. Till skillnad mot Forbes som gör det hela som ett försök och inte tänker fortsätta om det skadar varumärket alltför mycket, tycker Fark att det inte är så mycket att tjafsa om (The Jason Calacanis Weblog):
if you look at any news source, they are influenced by PR agencies, wine & dine’s and similar events. […] challenge you to find a pure editorial voice in news today.
Det är inte bara olika bloggare som är kritiska mot IntelliTxt, också Matt McAlister på Infoworld är oerhört kritisk efter att utvärderat tjänsten. Han ser möjligheten att tekniken påverkar det som skrivs, att vissa journalister kan väja för att använda ord som är ‘köpta’. (DMNews)
För något år sedan sålde Dagens Industri sin förstasida till Avanza. Google och Yahoo! säljer sökordsplaceringar och nu kommer en teknik som än mer kommer att göra skillnaderna mellan journalistik och marknadsföring än mindre. Det är inte konstigt, och jag är inte helt klar på hur jag ser på det. Fördelen kan vara att det innebär en möjlighet att fortsätta hålla nyhetssajter gratis och samtidigt inte behöva höja packningsgraden av banner- och popupannonsering. Samtidigt kan det innebära att journalistisk text än mer blir styrd av marknadsförare. Antingen som McAllister, att journalister väjer för vissa ord eller tvärtom: att chefredaktörer ser till att man kan få packning på köpta termer genom val av ämnen och ändringar i text.
(via adland)
AOL köper Advertising.com. Köpeskillingen beräknas bli $435 miljoner och ger AOL tillgång till en väl utvecklad bannerannonseringstjänst, spridd över stora delar av Internet.
Köpet liknar det som Yahoo! genomförde av Ouverture. (ClickZ / News)
Fast Co Magazine verkar ligga risigt till. I samband med att Gruner+Jahr-rodret togs över av en ny VD, Russell Denson, valde Media Life att låta sina läsare tycka till vad denne skulle göra och deras dom var klar: fimpa Fast Company:
Keep chopping until you clear out all the junk, and you can start with Fast Company, the business title bought by Brewster at the height of the ad economy. Their argument is that the title, whose ad pages are in a severe slump, lacks editorial vision and is too similar to Inc., the other G+J business title.
I enkäten var åsikten ändå att Condé Nast är det tidningsbolag som har en ljus framtid. (Media Life).
Även Bonniers bolag för nya tidsskrifter, Bonzoo, går riktigt kasst. 13 miljoner i förlust och försäljningsintäkter på 12,5 miljoner. Nästan alla nya titlar har lagts ned eller inkorporerats med äldre. Mama och Debut försvann bara efter några nummer, och shoppingtidningen Ruby blev en del av Veckorevyn. Det trots att Ruby vann pris som bästa nykomling. (Dagens Media).
Damernas Värld släpper ett specialnummer om mode: DV Mode med 200 sidor där innehållet ska vara vassare än i modertidningen.
Modetidnigen är lite yngre och lite trendigare än huvudtidningen. I DV visar vi både kedjemärken och märkesmärken, och priserna får inte segla iväg. Det förbehållet har vi inte på den här produkten. Här visar vi till exempel en Gucci-klänning för 100.000 kronor.
Helena Gustafsson på Damernas Värld menar att DV Mode ska stärka Damernas Världs varumärke och definiera dem som en tidning med koll på mode. 83000 ex trycks den i och packningsgraden ligger på 23%. (Dagens Media)
Virve kallar det ‘one-shot’. Men tidningen beräknas komma ut åtminstone två gånger per år. Återigen verkar Dagens Media falla i buzzword-fällan och knas-definiera nya saker inom branschen.
Online-publikationen Slate, som startades 1996, och många gånger fungerat som Microsofts goda samvete, verkar vara till försäljning. Åtminstone om man lyssnar på olika mer eller mindre initierade rykten.
Potentiella köpare är New York Times eller Washington Post. (ClickZ / News)
En lärdom att dra från de siffror för radioreklam som RAB släpper är: om din målgrupp finns lokalt – använd radioannonsering, om du ska gå nationellt – välj annat medium. I den amerikanska radion står de lokala annonserna för närmare 80%.
“Radio’s strength as a local medium continues to provide a sound footing for the industry as we anticipate activity in national to revive as the year rolls out.”
Jag tror att detsamma kan sägas om Sverige men tyvärr har de stora privata nätverken till viss del missat det.
MP3 för Alla in Scandinavia och MP3 för Alla – tekniken och musiken. Samma tidning? Nej. Den första är IDG:s produkt och den andra är Modern Kommunikations försök att slå sig in på datortidningsmarknaden. Fredrik Agrén, redaktör för PC för alla och den nya tidningen säger angående eventuella förvirringar om namnen:
” Läsare är väl alltid förvirrade ändå. Vi får väl se vad Modern kommunikation förlag gör med sin tidning, det är ju inte alls säkert att produkterna liknar varandra.”
Aftonbladets långkörare Puls läggs ned i samband med att man startar den bildbaserade och skvallerinriktade bilagan Klick.
Vi tror att Klick har ett högre kommersiellt potential än Puls. Helt enkelt att den kommer sälja mer
(Resumé)
Hur många projektledare eller marknadsdirektörer skulle kunna tänka sig att vika ut sig för att få mer buzz runt sina varor (alltså de produkter de säljer…)? Ingrid Jonasson Blank i ett läckert utvik i Slitz? Näe.
Men i det annars så pseudopuritanska USA har Heather La Bella, chef för ‘taktisk’ marknadsföring hos WNBA Los Angeles Sparks, valt att vika ut sig i Playboy för att få igång biljettförsäljningen till lagets matcher.
Heather förklaring eller det officiella pk-syftet med utviket var enligt Playboys taleskvinna Theresa Hennessey att visa att en kvinna som är framgångsrik också kan vara snygg och sexig. Och?
Det mest pinsamma i hela historien är att när VD, son till lagets ägare uttalar sig:
“My dad has always said that that’s [när hans dotter vek ut sig för nio år sedan] the only Playboy he’s never read. But this one he will read over and over again.”
Att använda interaktiv teknik i TV-program innebär att man får fler tittare som tittar längre och är mer engagerade även under reklamen. Att få tittarna involverade i programmet innebär att reklamköparna får valuta för pengarna. Läs mer hos MercuryNews.
Mitt liv består av mycket läsande av diverse bloggar och nyheter. En av de allra bästa uppfinningarna är RSS-feedläsaren. Där kan jag hela tiden på nya nyheter utan att behöva gå till varje webbsida.
Själv använder jag Sauce Reader men det finns en uppsjö andra liksom att flera onlinetjänster för att prenumerera är igång. En oerhörd mängd olika finns listade på Hebig.org: RSS Feed Reader / News Aggregators.
Inom reklamvärlden finns det några som helt klart är nödvändiga att prenumerera på:
Ad-rag har tre olika val: nyheter, reklamfilmer och en som har allt.
New York Times har äntligen skapat en rss för sin Media & Advertising-del
The Scotsman Media & Advertising
Adrants – många nyheter men ibland väl “sexifierad”.
Adverblog – mycket nyheter med ett brett marknadsföringsperspektiv.
Om du har fler – lägg dem i mina kommentarer!
En intressant artikel om “mediawatchblogs“. Det hela började med att ‘Aeolus Dill’ att kritiskt granska Vita Huset-journalisten Patricia Wilson artiklar. Fler och fler journalister blev “adopterade” av kritiska granskare. Det handlar inte om att till varje pris hitta fel utan försöka att hålla journalisterna uppe på tårna och att de faktiskt gör ett hederligt journalistiskt arbete.
‘Watchbloggarna’ är en del i en längre tradition av kritisk granskning. En tradition som startades av journalister inom de numera så kallade “traditionella medierna”. Senare har mer traditionellt inriktade ‘media watchdogs’ som FAIR och Media Research Centre med flera. I Sverige har bland annat Mediekritik försökt att fungera som mediakritiskt nätverk men oftast mest varit en lekplats för rättshaverister.
Hela mediavärlden har vridits till att vara mer subjektivt och Martin Eide, norsk professor i medievetenskap, menar att även mediakritikerna behöver övervakas då de ofta har en alldeles speciell politisk agenda. (Axess)
Jag har skrivit en essä om bloggertrenden. Du hittar den bland mina Papper.
Have you played Chinese Whispers? When person A is passing on a sentence to B who passes it on to C and so on? The outcome is often rather funny, and far away from the original.
Sometimes blogging seem to be the new way of playing Chinese Whispers. The original news can go around on several blogs.
Slutsatserna jag drar är att blogging snarare är en ny sorts “orala” traditionen. Syndikeringens viktigaste del ligger i att det ger många möjligheten att få tillgång till speciella nyheter.
DN:s kulturskribent Peter Borgström är anklagad för att ha plagierat ett antal artiklar från New York Times. Framförallt är det en artikel om hip-hopens förändrade perspektiv där många strofer är väldigt ‘översatta’. Men ingen källa har nämnts i artiklarna och NYT:s ombudsman har försökt att få till rättelser. (Stockholm Spectator)
Det är kasst av DN att de är så självbelåtna att de inte kan bjuda på källhänvisning. Sannolikheten att en stor del av läsarna väljer att läsa originaltexten är minimal.
Men den här historien, oavsett dess sanningshalt, sätter ändå fingret på problemen med texters copyright. Som bloggare använder man väldigt mycket andra personers texter, och många gånger är de hämtade från en annan blog som i sin tur hämtat det från en annan blog. Det blir en ganska lång linje och alla är inte lika noga med att faktiskt ange källan. Bloggarnas funktion liknar mer den tidiga, innan skriftsspråkets genomslag, orala traditionen av historieberättande.
Samtidigt är frågan: kan en nyhetstext vara upphovsrättsskyddad utifrån dess funktion? En nyhetstext har en oerhört kort livscykel. Kulturartiklar lite längre. Annonstexters liv spänner från extremt kort till lång (vem kommer ihåg copyn från gårdagens TV-reklam men vi minns texterna från DDB:s olika annonser för Volkswagen och Avis). Men alla texter ses utifrån upphovsrätt utifrån sitt essentiella värde – det är en text. Och därmed sammanblandas notistexter med romaner.
För copyright gäller att något måste nå en viss konstnärlig höjd, där bland annat existensen av unika kännetecken finns med. Kan en artikel räknas till det? En nyhetsartikel ska bygga på fakta, fakta kan sällan användas på ett så pass unikt sätt att det faktiskt når en konstnärlig höjd. Diskussionen om DN:s re-write/plagiering kan också visa på implikationer att journistik börjar bli journalism, att det blir mer och mer av subjektiva inslag i rapportering och därmed skapas en ‘text’ med högre konstnärlig höjd.
Enligt Media Culpa ska journalisten Peter Borgström i tysthet fått foten.
Could it be that these papers are designed for babes in earphone land?
Richard Goldstein har skrivit en kolumn värd att läsas om det faktum att yngre människor läser färre och färre tidningar. Eller snarare: de läser färre och färre print-editioner av tidningar. (The Village Voice: Generation Nix by Richard Goldstein).
Det borde ha en rejäl impact på annonsörernas mediamixer. Men det har inte.
MTG:s senaste avkomma Metro NYC har valt att differentiera sig på ett lite annorlunda sätt:
“I love a newspaper I can’t steal”
Funderingen från Media Riff är om det verkligen är potentiella snattare som Metro ser som målgrupp? Och vill reklamköpare ses i en tidning som riktar sig mot snattare?
It reminds us of the apocryphal story about the time a new New York Post publisher Rupert Murdoch was trying to drum up business for his tawdry tabloid, when one of New York’s biggest retailers reportedly told him, “But your readers are our shoplifters.”
Konkurrensen hårdnar också: både genom att det även i New York City kommit en Metro-konkurrent: AM New York liksom att NYT och WSJ senare editioner på eftermiddagarna säljs till halva priset. (Real Media Riff)
Det verkar som om inläggsomslagen i plast är tryckta efter någon sorts mall. På affären idag fick jag syn på tidningen Player1: en gamer-tidning vars layout är helt enligt pixel-gaming-trenden. Men eftersom de skickade med ett nyckelband var den inplastad och döm om min förvåning när trycket på plasten hade samma typsnitt och upplägg som vilken damtidning som helst. Det känns Damernas värld lång väg.
Jag blir förbannad på sånt här å formgivarens vägnar. Det dödar hela formen när någon klåfingrig desktoppare inte tänker. Tanken bakom att lägga med en give-away var antagligen att sälja fler tidningar men genom att klanta till det så här försvinner tidningen bland damtidningar och annat.