Category Archives: Marketing

Rönnberg om Thailand

Bosse Rönnberg berättar om sina upplevelser i Thailand i TV4s morgonsoffa. Dels om hur han upplevde (överlevde) flodvågen och vad det gjort med honom efteråt men också hur han tror att semesterparadiset i Thailand kommer att fortsätta vara detta.

Det som Bosse tror förändras är

  • boendet – bungalowerna vid stranden kommer, åtminstone på kort sikt, inte vara eftertraktade.
  • tryggheten i charter – resandet kommer att förändras tillbaka till den mer traditionella chartern med guider och ordning och reda. Äventyrandet och backpacker-resandet kan sjunka.

När det handlar om Thailand som varumärke menar Rönnberg att det inte är sol, bad och värme som är landets usp utan snarare befolkningen och det är just den vänligheten som kommer att rädda Thailands turism efter katastrofen. (TV4 2005-01-15)

Intressant är också Johan Staël von Holsteins tanke på att bygga upp Phi Phi till en hållbar, ekologisk turistort för att skapa möjligheter för den thailändska befolkningen att långsiktigt bygga upp en turism som de kontrollerar själva.

Konsten att kommunicera

Listvännen Leslie uttalar sig i Communication Arts om online-marknadsföring:

“Consultant Leslie Burns (www.burnsautoparts.com) adds this thought for the future about Web site marketing, “I think it’s getting harder to get physical books to potential clients because they don’t have the time and they can do a preliminary review of work on a Web site. At the same time, I think the Web runs the risk of ‘dumbing down’ the creative buying process and not by the buyers’ choice, by any means. Rather, so many buyers now are having their bonuses (or in some cases, salaries) tied in with how much money they save their companies that they are really forced to cut costs wherever they can. So not calling in books for review is one way they can save money because they can review Web sites. I know this is extremely frustrating for many creative buyers—they’re really caught between a rock and a hard place.””

(Communication Arts)

Radioformatet borde styra mediavalen

I en undersökning visar det sig att radiostationernas programformat borde styra mediavalen mer:

“Among 18-34 year olds […] the All News format has the highest average household income, $79,330 but a collective adult audience of just 1.4 million. In the same age group, Contemporary Hit Radio with an average income of only $59,366 reaches 10.6 million adults that collectively constitute a market of $626.8 million for the format.”

(Center for Media Research)

Blogs och reklam

Är bloggar en bra reklamplats? Det försöker Tessa Wegert ge svar på i en tre delar lång artikel.

“How then can advertisers take advantage of this embryonic medium? First, take a cue from Nike: Keep it real.”

Ads on Blogs, Blogs as Ads, Part 1

Blogs are… dynamic, interactiv, sincere.

Ads on Blogs, Blogs as Ads, Part 2

“With interest in blogs and blogging on the rise, it’s inevitable more options for blog advertising will emerge…”

Ads on Blogs, Blogs as Ads, Part 3

Diskussionen om att använda webbloggar för marknadsföring är konstant. Tessas artiklar är en bra början men frågan är snarare: vad händer med de bloggar där reklamen blir ett självändamål? Ett öde som man ibland upplever att en hel del print-media hamnat i och även en hel del online-media av mer traditionellt snitt.

Några enkla branding-tips

En bra artikel om branding och de misstag som man bör undvika i varumärkesarbete. Artikeln är inriktad på onlinemarknadsföring men är också applicerabart på branding generellt.

  • look for pockets of opportunity
    Det är ingen idé att jaga världsherravälde. Inte från början i varje fall. Leta efter möjligheterna och låta varumärket bli känt i de delar där det har möjligheter att växa sig starkt.
  • isolate pockets of good consumers
    Att jobba med smalare grupper, som är intressanta just för det egna varumärket. Demografi och konsumenters beteende leder rätt.
  • prioritize features and benefits
    Vilka fördelar har varumärket just för den grupp konsumenter det riktar sig mot? Satsa på dem snarare än att försöka göra allt samtidigt.

(ClickZ / Brands)

Media måste våga ta besluten

Pontus Schultz gör en intressant kommentar runt medias rapportering i Asien.

Medierna har kastat alla etiska regler över bord i bevakningen av katastrofen i Asien. Men det intressanta är att de som reglerna ska skydda inte protesterar. Tvärtom. De hyllar.

Samtidigt visar det sig att opinionen anser att medierna klarat sig bäst. De stora mediernas rapportering får mer än godkänt i undersökningar som gjorts. En av förklaringarna menar Pontus är att medierna är dåliga på att lita på sitt eget omdöme, och har använt skyddet som en dogm.

“medier måste ta svårare publiceringsbeslut än bloggägare och privata sajter på nätet. Men det blir svårare och svårare att luta sig mot enkla, allomfattande regler. Vi måste tydligare definiera vår roll och uppgift, och sedan hänga med i dess förändring. I slutändan handlar det om publicistisk känsla. Den med bäst sådan får störst förtroende. Och vinner.”

(Dagens PS)

Det är en intressant vinkel. Samtidigt har kritiken varit hård mot media. På olika bloggar har diskussionen gått hög. Några exempel följer där diskussionen också fortsatt i kommentarerna: Deeva: Och resten av världen då?, Hedgehog in a storm | Var kastar man stenen när glashuset redan är trasigt? respektive Låt barnen vara nu!, No illusions – Chadies NU-blogg: Medierna konkurrerar om insamlingen och Är isen hal? Sanda!: Osmakligt, Expressen!.
Bland dessa är det genomgående en stark mediekritik som förs fram. Många gånger kan den tyckas vara reaktiv snarare än logisk men den skapar ändå bilder av medierna från de som läser inläggen och postningarna. Är dessa annorlunda än folk i gemen? Är det så att vi här har den stora klyftan: “vanligt folk” gillar sättet medierna visar verkligheten medan mer intellektuella skribenter ser mediernas arbete som oetiskt och vulgärt?

BigFatherInDaHeaven

Ännu en märklig missionerande sajt har ramlat in i min browser: BigFather.nu. Eftersom jag har en bakgrund inom kristenheten fascinerar det mig hur den mer väckelseinriktade kristenheten jobbar med sin “marknadskommunikation”.

Vi vet genom studier att de flesta missionerande sajter till nästan hundra procent av redan “frälsta”. Men hela upplägget bygger på att det är “ofrälsta” som kommer dit. Precis som med TV-evanglisterna i USA så fungerar det som bränsle för de redan frälsta: “titta, missionerande är det allra viktigaste”. Någon egentlig effekt på “marknaden” hittar man sällan.

Samma sak är det med de olika “pay-offs” som man stöter på. Under flera år var akronymen WWJD oerhört vanlig inom väckelsekristnas led. “What Would Jesus Do” – en sorts självbekräftelse och eget mantra för fr a unga kristna. Nu verkar det vara “I am a disciple. Are you?” som gäller. Åtminstone här i Sverige.

Och vad kan man lära sig av det här? Kanske att självbedrägeriet är den bästa varumärkesstrategin.

SMS-utskicket blev lyckat

Svenska regeringen må verka lätt handlingsförlamade men de valde i alla fall att skicka ut ett “area-specifikt” SMS till alla mobiler som finns i katastrofområdet. Mer än tusen namn kom in i samband med SMS-meddelandet. (svt.se via Är isen hal? Sanda!)

Det är uppenbart så att SMS kan användas till många olika saker. Jag tror inte att konsumenter kommer att vara positiva till ren marknadsföring via SMS men däremot borde samhällsinformation kunna gå ut mer via den nya tekniken.

Ikoniseringen av verkligheten och fantasin

En intressant artikel om hur reklambilderna blir en sorts ikoner som sedan används genom andra kommunikationskanaler för att säga något om verkligheten (eller kommunicera den bild av verkligheten som man vill att mottagaren ska se som verklig). I det här fallet handlar det om den hur man i bildjournalistik tar upp symbolik ur reklam: i det här fallet The Marlboro Man.

Läs artikeln hos Guardian Unlimited.

Religiösa böcker som give-aways

När International Bible Society valde att köpa reklamplats och skicka med Nya testamentet i en söndagsupplaga av Colorado Springs Gazette var det egentligen inte så många läsare som reagerade. Men inom media blev diskussionen högljudd. Några ansåg att det gick över linjen när det gällde vad en tidning kan göra – bland annat Aly Colón på Poynter institute:

“I do think it’s important that any newspaper that engages in new or different types of advertisement approaches think carefully about how they do that and how their independence from this particular product is achieved.”[…] “And I think the Bible takes on some additional meanings at times like this, as people are trying to balance religious freedoms and concern about the separation of church and state.”

Tom Rosenstiel, som jobbar för “Project for Excellence in Journalism” menar däremot att det handlar om yttrandefrihet:

“I think this is one of the things about newspapers: they deliver you everything. If a newspaper is open to all, I don’t understand the issue here. Are we frightened of having this in our house? Should people of one religion not read the scriptures of another? We can’t neuter our society.”

Det var 125 olika lokala kyrkor, organisationer och andra som finansierade kampanjen och IBS har gjort liknande inlägg i andra tidningar, och på andra sätt fått ut Nya testamentet, både i USA och i övriga världen.

Ett antal judar blev rejält upprörda eftersom de såg det som ett rent övergrepp: att man dels skickade enbart NT, att man inte kunde värja sig när det kom hem. Muslimer såg det lite annorlunda, då dessa ser Jesus som en av profeterna och därmed är NT en helig bok även inom islam, men det fanns en oro över att det hela visade på den vridning mot kristen (höger)fundamentalism som pågår.

IBS’ representant uttalade det vanliga som kristna brukar säga: “om så bara en person finner Jesus Kristus så är det värt det” och pastor Gaylord Hatler i First Christian Church (Disciples of Christ) gnisslar lite om att det är så svårt att vara kristen:

“If we’re going to celebrate diversity, then all of us should be able to celebrate everyone’s position. But it seems that it’s O.K. to be anything these days but Christian.”

(The New York Times via AdLand)

Religion är svårt. Vad ska en tidning göra? Handlar det om yttrandefrihet när det kommer till så pass djupt rotade värderingar som de religiösa? Jag vet inte.
Ingen ställde dock upp den kanske mest självklara funderingen: om det istället varit en bok med “Best of Koranen” eller “Torah – söndagseditionen” – skulle det tas emot lika enkelt? Skulle ens en tidning välja att plocka med dessa i sin inplastade söndagsedition? Jag är skeptisk.
Många församlingar i vårt land använder istället DR och events för att lämna ut specialutgåvor av hela eller delar av Bibeln. Problemet med det är på samma plan – när slutar yttrandefriheten och var börjar vår personliga integritet och rätten att slippa religiös propaganda? Jag har diskuterat med flera olika grupper som använt DR som sin metod och när jag frågade hur de valt att göra om det står “Ingen reklam”-skylt på dörren. Svaret har oftast varit: “Det här är ju inte reklam!”.
Men det är ju just vad det hela handlar om: ska marknadsföring av idéburna organisationer räknas som samhällsinformation? Jag är osäker.

Mer katastrofinformation

Medierna jagar på regeringen om att de inte sköter katastrofberedskapen ordentligt. Några av resebolagen har skapat speciella mikrosajter om katastrofen och när man går in på alla bolagens sajter finns en förstasida med viktig information för anhöriga och andra.

Rent PR-mässigt har flygbolagen skött sig oerhört bra, helt klart finns det en ny medvetenhet i branschen efter Gottröra, Estonia och 9/11 när det gäller hur information hanteras vid en katastrof.

  • Inga diskussioner om ekonomiska avbräck.
  • Man talar om samarbete inom branschen och med myndigheter (trots journalisters idoga försök att få regeringen till en syndabock enligt medias egen dramaturgiska mall).
  • Inga siffror nämns från bolagens sida utan man hänvisar till myndigheterna.
  • Lugnt och sakligt men mänskligt framträdande. Man låter sin egen känsla sippra fram utan att det blir alltför gråtmilt.