Category Archives: Marketing

Web 2.0-strid

Patrick på Suburbia drar hela storyn om den senaste trademark-striden: den om uttrycket “Web 2.0” i samband med konferenser. Kort (( läs Patricks postning och fr a alla länkningar till de olika “ronderna” han gjort)) så handlar det om att det stora förläggarförlaget runt Tim O’Reilly sedan länge har haft konferensen Web 2.0 Conference. Tom Raferty skapade en konferens som fick namnet Web 2.0 half-day conference. Det gillade inte bolaget CMP som samarrangerar den förstnämnda konferensen och skickade ett “cease and desist”-brev till Raferty som självklart bloggade om det vilket gav O’Reilly och hans partners det hett om öronen.

Om vi bortser från de juridiska turerna (att CMP har namnskyddat Web 2.0 Conference) så är det fortfarande komplicerat. Självklart är det flagrant lika namn – Rafertys konferens skulle självklart av många tagits för en konferens kopplad till den ursprungliga. Det var knappast något som han inte tänkt – snarare gissar åtminstone jag att han tänkt sig lite snålskjuts på den ursprungliga konferensen kändisskap. Samtidigt är uttrycket Web 2.0 numera välkänt och ofta använt i allehanda sammanhang där ny teknik för webben omtalas. Det innebär att det är svårt att hävda ett ägande av detta som enskilt varumärke: det är generellt och åtminstone i Sverige skulle det vara svårt att skydda det. Detta innebär att Raferty knappast gjort ett varumärkesintrång i tekniskt-logiskt perspektiv. Å andra sidan kommer Raferty att klart sno en hel del från O’Reilly-konferensens brand ((Ett trademark är det juridiska, ett brand är själva varumärkets kärna, känsla och kommunikation med mottagaren)).
Det ska bli intressant att följa striden dock.

Slumpen som marknadsförare

Kan man använda slumpmässighet i marknadsföring? Och bör man göra det? Enligt Rohit Bhargava är det självklart. Han exemplifierar sin tes genom att visa på iPod Shuffle, Bloggers funktion “next blog” och att vi som människor är nyfikna ((Han anser också att BK:s Subservient chicken handlade om slumpmässighet vilket jag inte tycker. Snarare om att skaffa sig kontroll – och ett nytt sätt att använda internet.)) och hans enkla tes är:

Randomness drives curiosity, and curiosity drives attention.

Han menar också att en sajt som justcurio.us // strangers helping strangers fungerar som “catcher”.

Randomizing an experience can offer an unorganized, unsystematic means to the same end: driving curiosity and building a brief yet powerful emotional investment in what happens next. For marketers, random can really be the new order.

(Influential Interactive Marketing)

Onekligen en intressant tanke och provocerande i vår totalkontrollerande marknadsvärld. Och det är kanske just behovet av att kunna hålla kontrollen över såväl varumärken som av effekten av sin marknadsföringsinvestering som sätter de största frågetecknen runt hans tes. Och ser man hur Shuffle-versionen av iPoden sålt så är det nog snarare så att konsumenten inte gillar en påtvingad slumpmässighet. Likaså sker utvecklingen av TV, radio och andra medier mer åt hållet att de är strikt kontrollerade av konsumenten själv genom mobilitet, pay-per-view och pull-teknik, digital time-shifting och podcasting än tvärtom.

En annorlunda pitch

Hur Butler vann Mini-kontot.
En intressant kreativ pitch där de kreativa blir utsatt för en rejält kreativ workshop. Det hela startade genom att CP+B plötsligt lämnade kontot (till förmån för det amerikanska VW-kontot) och valde att utmana de deltagande byråerna på deras egen planhalva: de fick tävla mot varandra samtidigt.

  1. presentation och att kreativt skapa en namnlapp till sig själva. Mother valde att sätta bilder på sina mammor där. Smart onekligen.
  2. frågor som skulle besvaras i tur och ordning – många innebar att de behövde visa sitt laterala tänkande
  3. jakt efter idéer och saker att skapa en scrapbook. Samtidigt fick de köra Minis.

(Business Week via AdPulp)

Det är än intressantare att läsa kommentarerna hos Adpulp. Kreativa anser pitchen vara ett hån mot kreatörerna. Och lite samma sak verkar Scott Goodson från Strawberry Frog tycka

You don’t expect the client in these situations to be creative…that’s what they want us for.

Vad är det som är så farligt? Uppenbarligen att de inte har kontroll över situationen.

iPodda springskorna


Ett tekniskt avancerat och extremt designtungt samarbete har sett dagens ljus när Apple och Nike samarbetar med en specialversion av ett par skor och en iPod Nano.

Get in gear. Grab an iPod nano, a pair of Nike+ shoes, and the Nike+iPod Sport Kit.
Rock ’n’ run. Your shoes talk. Your iPod nano listens. Track your run in real time.
Stay in sync. Connect your iPod nano, then connect with the world on nikeplus.com.

Som vanligt snyggt, och även “lådan” är såklart ren designnjutning. Liksom att det är två av världens bästa marknadsförare när det gäller livsstilsprodukter som samarbetar. (Nike ♥ iPod via Beta Alfa och Macfeber)

Mer om samarbetet finns hos Rodeo:

Nikes vd Mark Parker pratade framför projektioner av Lance Armstrong och marathonkvinnan Paula Radcliffe, “vi kom på den här stora idén och då tänkte jag att jag ringer min gamle kompis som är bra på just det där med stora idéer”. Och så gled Steve Jobs in och snackade lite om att det vi nu bevittnade var början på något vackert.

Studentköp fortsätter

En undersökning gjord av Handels i Göteborg visar att studenter är en komplex grupp med stora variationer i sina köpvanor, och de shoppar gärna men är inte speciellt trogna varken till affärer eller varumärken. Uppsatsen visar också på en ologik i deras komplexitet: att de gärna kan tänka sig att kolla upp priserna på en vara, titta på varan i affären men sedan beställa den så billigt som möjligt (oftast via nätet). Samtidigt – om en vara eller tjänst säljs med “studentrabatt” är det vanligt att en student inte kollar upp priset på samma sätt.

Det intressanta är att deras köpmönster kan man förvänta fortsätter även efter studierna vilket innebär att det kommer att bli mer och mer invecklat att skapa hållbara relationer mellan konsument och produkt, affär eller varumärke. (Supermarket)

Twilfit byter position

Retailkedjan Twilfit, med tradition till början av 1900-talet, har levt ett tufft liv som en del av Lindex. Nu ska det blödande bolaget och hittills illa skötta varumärket bli nytt och fräscht. Konceptet repositioneras av de nya ägarna och man väljer att renodla erbjudandet till att handla om kvinnans njutning, välbefinnandetrenden är starkt närvarande. Det innebär att man tar bort allt annat än det som kvinnor bär närmast kroppen och istället satsar på att inkludera skönhetsvård och liknande. Anders Arnberger, VD och en av de nya ägarna förklarar konceptet:

Vi flörtar lite med yogatrenden och går på trenden i västvärlden att kvinnan vill ägna mer tid åt sitt eget välbefinnande.

Man väljer också att förändra sin kommersiella målgrupp till att vara kvinnor 30+ och kommer att gå från ett högre lågprissegment till det lägre premiumsegmentet.

Vid sidan av att vi är en kedjan ska vi också bli ett starkare produktvarumärke. Jag kommer inte att ge mig förrän Twilfit finns att köpa på utländska varuhus som Bloomingdales eller Harrods. Till 2008 ska vi ha rullat ut både nya butiker och grossistverksamhet.

Övriga ägare till det ärevördiga varumärket är Tigers tidigare vd Lars-Gunnar Schultz och riskkapitalbolaget Next Gear, i vilket bröderna Jonas och Roberg af Jochnick som skapat Oriflame har intressen. (N24.se)

Ett spännande koncept för ett så pass illa tilltygat varumärke.

Brandstretching igen

Nytt exempel på brandstretching: Fiat börjar att sälja mobiltelefoner under sitt varumärke. (italiaspeed.com och Beta Alfa 2.0)

Inte så märkligt val iofs: bilar och mobiltelefoner har en viss koppling med varandra men jag kan ändå fundera varför så många bilmärken ((Min tidigare postning om detta. Ytterligare en postning om det.)) väljer att brandstretcha eller låta företag använda såväl varumärke som grafisk profil? Jag kan se två möjligheter:

  • Varumärkena behöver en högre grad av imagemedvetenhet. Och framförallt bland unga nya blivande bilägare.
  • De har riktigt usel ekonomi och har fått en bra deal.

Lila är kaffe

Löfbergs Lila väljer att inte kräva att Färjestad har lila matchtröjor. Detta av rädsla för att den lila kulören (som Löfbergs Lila har lyckats att skydda) kan komma att kopplas mer till hockey än till kaffe. Kathrine Löfberg, marknadschef på Löfberg, förklarar:

Vi har gemensamt kommit fram till att det är viktigt att vi nu utvecklar våra varumärken var för sig. Vi måste värna om att folk fortsätter att förknippa lila med kaffe och inte med hockey.

(Supermarket)

Över(l)ilat beslut sannerligen. Lite för enkelt tänkt av Löfbergs som härmed tappar sin starkaste profilering av sin färg. Ungefär som att Kexchoklad skulle bli rädda för att rutmönstret blir synonymt med utförsåkning…

Varumärket allt viktigare

De tre VD:arna Marie Ehrling på Telia, Jesper Kärrbrink på Svenska Spel och Magnus Böcker på OMX är vid en paneldiskussion på Stockholm Media Week överens om att varumärket är viktigare och viktigare. Varumärkes- och övergripande kommunikationsstrategiska frågor hör hemma högst upp i ledningen enligt dem eftersom det är centralt både i medgång och motgång.

Man kan sammanfatta deras åsikter enligt följande:

  • Kommunikationsdirektörer och liknande bör sitta i ledningsgruppen.
  • Varumärket måste kommuniceras rätt av alla direktörer, både internt såväl som externt.
  • Reklamen som sådan ska skötas av de som kan det – inte av ledningsgruppen.

(N24.se)

Det är intressant eftersom det bara för något år sedan hissades varningsflagg att de personer i företagen som skötte kommunikationen började att bli utpetade ur ledningsgrupperna. Uppenbarligen kan det hänga ihop med konjunkturen, låg konjunktur har hittills gjort att marknadskommunikation och varumärken fått stå tillbaka för rent finansiella frågor medan en högre konjunktur har gett utrymme för “mjuka frågor” som varumärken och marknadskommunikation.
Antagligen handlar det också om att det finns en ny grupp av VD:ar i företagen som på ett annat sätt förstår frågor om varumärken och kommunikation mer än VD:ar från den “teknokratiska generationen”. Och att vi som jobbar med varumärkesfrågor äntligen lärt oss att kommunicera den vikt som det har att bygga och vårda varumärket.
Det man kan hoppas på är att det, i samband med nästa lågkonjunktur, fortfarande tänks på varumärken på grund av ovanstående faktorer. Det man sett är ändå att varumärken som vågat satsa på att bygga och vårda sin image även under en lågkonjunktur.

Mer om Kärrbrink och de andras åsikter finns hos Dagens Media

KO biter i gräset

Marknadsdomstolen har gett KO på tafsen i samband med deras försök att sätta dit Eurocards reklam. KO, vana att faktiskt vinna, är inte lite irriterade. Ställföreträdande KO Marianne Åbyhammar förklarar frankt att Marknadsdomstolen har missuppfattat alltihop. (Supermarket)

VISA å sin sida ser till att utveckla sin marknadsföring och sitt varumärke till att vara ett finansiellt instrument:

Under de senaste åren har vårt affärsområde breddats ordentligt. Tidigare var vi helt enkelt ett kontokort för konsumenter och internationellt var vi främst ett kreditkort. Idag är debitkort [dvs betalkort] och andra förbetalda produkter, kommersiella lösningar och identifieringstjänster en stor del av vår verksamhet”, säger Christopher Rodrigues, VD för Visa International. “Vi behöver utveckla hur vårt varumärke används. Konsumenter och handeln ska kunna skilja på olika Visaprodukter och tjänster, samtidigt som förtroendet för att Visa möjliggör effektiva och säkra betalningar över hela världen består. Vi använder också det här tillfället till att uppdatera logon.

(Newsdesk).

Speak Up har en stor samling VISA-kort som mycket visar på den utveckling som skett inom kreditmarknaden och runt varumärket.

Amex har också startat ett antal varumärkessamarbeten i Sverige. Detta är ett sätt att försöka rida på den utveckling som nu sker i Sverige, cirka tjugo år efter USA: folk börjar att använda sina betalkort mycket mer och även skaffa sig kreditkort. Enligt Martin Odell på Nordisk Media Analys har Amex en bra spridning fr a i Stockholm och deras varumärkeskännedom har ökat markant de senaste åren – de är ett premiumalternativ i konsumenternas ögon. Men fortfarande har de två saker att kämpa emot: rädslan att skuldsätta sig respektive att Amex inte är samma statussymbol som i USA. (SvD)

Konsumentombudsmannen visar med eftertryck den lätt vridna syn som staten helt uppenbart har på reklam: att den påverkar jättemycket eftersom svenskar inte kan tänka själva. Det finns inget annat sätt att tolka många av KO:s uttalanden och det här är flagrant. Det som KO missar är det som VISA insett – konsumenter vill ha ett kort med många funktioner. Eller flera kort men med enkelhet och transparens när det gäller användandet. Dock är svensken ofta influerad av den negativa reklamsyn som svenska staten och svensk media ofta kommunicerar vilket gör att det är svårt för ett bolag som Amex att faktiskt förklara fördelarna med ett premiumkort. Den svenska måttfullheten och Jantelagen gör att det är brackigt att flasha med sitt Amex och fortfarande har svensken en svårartad schizofreni när det gäller just ekonomi och pengar.

Konsumenten har rätt att ha rätt

Seth Godin är alltid lika abrupt:

So yes, the customer is always right. And if they’re not, then one way or the other, they’re not your customer any more.

(Seth’s Blog)

Ett annat sätt är att börja att räkna: Det kan helt enkelt vara billigare att förlora en kund som uppenbart aldrig kommer att bli nöjd än att använda alltför mycket energi till att vinna över honom/henne/dem. Det kan trots allt ibland kosta mer för varumärket än det smakar att bli älskad av alla.

Kontrollen ligger hos konsumenten

Viktigt att tänka på för varumärkesbyggare och pr-personer som försöker att bygga buzz:

control is moving from institutions to communities and the power in communities belong to the people who reside in them.

(Naked Conversations via Blogrelation del.icio.us)

Det är antagligen det här som är svårt för företag när det kommer till att jobba med WOM och bloggar – att relationerna inte kan kontrolleras av företaget. Det innebär flera saker:

  • att man som företag måste tro på sitt varumärkes styrka i förhållande till konsumenterna
  • att hela tiden skapa dialog med konsumenter och personer som fungerar som influenser till konsumenter
  • att företaget måste vara mer transparent i alla led
  • .

Kvaliteten viktigare

Med anledning av såväl Tele2:s tomtekampanj och Avanzas mer virala kampanj runt Svenska Storkapitalföreningen menar numera flera aktörer inom gerillamarknadsföringen att det till slut finns en fara för att överraskningseffekten försvinner och därmed tappar man buzzmöjligheterna runt gerillareklam. Göran Åkestam menar att kvaliteten blir viktigare och viktigare när det handlar om gerillareklam:

När man inte kan passera genom city utan att tre, fyra överraskande moment dyker upp på gatan är det ju inte lika verkningsfullt längre. När ett medie blir överutnyttjat vilket gerillametoden tangerar att bli, ställs högre krav på kvaliteten.”

Fejkade kampanjer menar Åkestam också är farligare eftersom de kan slå fel. Liksom att det är ett faktum att konsumenter inte gillar att känna sig lurade. Claes Bodén på Jung Relations menar att det alltid är bättre att hinta om vem som faktiskt är avsändaren i såväl gerilla- som viral reklam. Det innebär att konsumenten snarare får känna sig smart, att hon/han “löser” gåtan. (N24.se).

Diskussionen om såväl viral reklam som gerillareklam har pågått under flera år. Problemet har varit tvåfaldigt:

  • Byråer har använt gerillamarknadsföring som extra grädde på moset och därmed har de ofta inte stämt konceptuellt med den övriga kampanjen. Integrationen är nödvändig för effekten. Allt annat blir bara slöseri med pengar.
  • Byråer har valt att göra små saker, ofta endast på några få ställen i storstäderna. Det innebär att man inte når någon annan effekt än att det kan bli en liten buzz runt själva produkten. De mer kraftfulla kampanjer som måste till ses ofta som alltför tidskrävande och energikrävande, trots att de ofta är mycket billigare och mer effektiva både ekonomiskt och varumärkesmässigt.

H&M pressar gränserna

H&Ms nästa satsning på engångskollektion och samarbete med världskända designers (no frills) handlar om att ytterligare gå mot framkanten av modets stora. Om Lagerfeld var ett “säkert” kort och Stella-kollektionen byggde på en sorts mainstreamadoption av kläddesign så känns valet av Victor & Rolf som rätt modigt. Det handlar nu om att H&M också blir intressant för “early adopters” inom modesvängen. (Supermarket)