Apple klarade sig i slutänden. Beatles och deras skivbolag Apple förlorade stämningen för varumärkesintrång. Det hela började för flera år sedan då skivbolaget ansåg att datortillverkaren inkräktade på deras varumärke. Det hela blev till en överenskommelse att Apple inte skulle arbeta inom musikbranschen. I och med iPod och sen iTunes menade Beatles jurister att överenskommelsen brutits. Domstolen menade att eftersom Beatles bolag arbetar inom musikskapande medan Apple arbetar med hårdvara respektive försäljning av musik så finns ingen intressekonflikt. (BBC News)
Category Archives: Marketing
Sökordsoptimering i print
Metro gör ett försök att flytta över sökordsannonseringen till printeditionen. Det hela fungerar precis som på nätet – en annonsör köper ett specifikt ord och får sedan sina annonser placerade vid de artiklar som innehåller de orden. Sakari Pitkänen förklarar:
Dagstidningar och print måste skärpa till sig och utveckla sina annonsaffärer, eftersom vi utmanas av allt fler annonskanaler. Det vore konstigt om vi skulle fortsätta med de annonsaffärer som vi hade innan de nya konkurrenterna dök upp.
5000 kostar ett ord och produkten finns endast tillgänglig på sport-, nöje- och featuresidor. Det hela är automatiserat i den mening att det bara är ordet som styr om annonsen kommer in – även om det är en negativ artikel. Detta menar Metro därmed räddar objektiviteten. (Dagens Media)
Det hela är onekligen ett vågspel för annonsören snarare än för Metro. Men onekligen en smart pedagogik.
Äkta vara
Månpocket och byrån Ruth har valt att jobba med konceptet “äkta Månpocket” i den nya kampanjen. Därmed släpper de det koncept de kört med ett par år: “En bra bok fastnar.” Förlagschef Louise Bäckelin gör ett alltför vanligt uttalande:
Vi vill få fram att bara de bästa böckerna från alla förlag blir Månpocket. ”En bra bok fastnar” har fungerat bra, men vi ville göra något nytt.
(Resumé)
Synd. “En bra bok fastnar” är klockrent. Att försöka få en pocket att bli mer “äkta” är däremot snett. En pocket är en pocket, att försöka göra det till något annat är att försöka göra en Skoda till en Lexus. Funkar inte.
Flyga högt
Fly Nordic har släppt sin största kampanj hittills med en reklamspot signerad Johan Renck med musik av Klas Åhlund, känd som Robyns producent och medlem i Teddybears Sthlm. Kay Höök på Scholz & Friends orerar fritt:
Rencks film ska visa upp vad vi står för genom att visa hur sjuka saker kan vara annars. Vi kan knappast förändra världen. Vi hoppas snarare att folk kan få upp ögonen för hur onödigt det är att betala 8000 kronor för en flygbiljett till Köpenhamn bara för att få lite gåslever.
Ett intressant uttalande när man också förklarar att man vill slå ett slag för ett anspråkslöst liv och att man vill sudda bort bilden av affärsresenären som en gubbe i kostym…
Filmen är rejält rockvideoaktig ((Jag ser många influenser och nästan rakt av tagna figurer från videon till “Black hole sun” med Soundgarden 1994.)) och hela upplägget är att skapa en annorlunda spot. Slutet är udda gentemot övrigt innehåll, men också konceptuellt genom att både vara “reklamigt” till sin spets och samtidigt visa på bolagets varumärkes värden som sammanfattas i kampanjens tagline: Vi kan inte förändra världen. Men vi gör vårt bästa i luften.
Den strategiska planen handlar enligt Fly Nordics marknadschef Mikael Apelgard mer om impact, en positionering, snarare än att nå en säljfrekvens. (Dagens Media)
Kampanjen innehåller också (självklart) en sajt – för ovanlighetens skull inte i form av en egen mikrosajt utan en underavdelning av Fly Nordics egna hemsida: www.flynordic.com/greed/ och den går i samma collagestil som spoten – självklart finns filmen, musiken och ringsignalen att ladda ner (dock fick jag reklam för en resa istället för ringsignal i min telefon…).
Sen funderar man över om det är rubriksättaren på Dagens Media eller reklambyrån som inte har alla getterna hemma när man kallar en lyftkran, en jättevepa och Stockholms luftrum för “gerillamarknadsföring” (såja lorden – lugn och fin…).
Helt klart har PR-byrån Comunicado gjort ett rejält jobb – bland annat har DI kört nästan en helsida om den förra veckan. Och man har använt sig av ett mindre snyggt “spam”-sätt när det gäller att skapa buzz – jag vet ärligt talat inte varifrån de fått den adress som de skickade mail till mig på…

Är det bra då? Fan vet. Självklart, rent produktionsmässigt och stilmässigt är det något jag gillar. Musiken är stencool och självklart är Rencks bildspråk häftigt och triggar mina synapser. Men utifrån vilka målgrupper Fly Nordic kan tänkas behöva nå, och utifrån det mål de satt upp så känns det som ett långskott (ett dyrt sånt) som kan träffa mål men det är lite chansartat och långskott brukar inte vara speciellt hårda när de till slut når keepern. Jag tror att en stor del av de personer som kan vara målgruppen för ett “billigare alternativ” sorterar bort den här reklamen i lådan “konstig-reklam-för-ungdomar”. Det är en kampanj som jag upplever med god altitud vad gäller kreativitet men som virrat bort sig strategiskt redan vid incheckningen.
Ibland blir det väldigt galet
JC:s reklam med Carmen Electra visar sig fullkomligt missa målet – en undersökning från Quickwise visar att de som gillade reklamen mest var män 50+ medan unga kvinnor tyckte den var rejält sexistisk och ett stort antal upplevde den så negativ att det påverkade deras önskan om att handla på JC. (Dagens Media)
När jag såg reklamen så skakade jag på huvudet. Det här kändes fullkomligt vansinnigt och tråkigt eftersom JC förut gjort väldigt bra reklam. Två saker: Carmen Electra är knappast en celebritet som appellerar till dem som är JC:s målgrupp. Electra är gårdagens nyhet liksom. Och varför välja att flytta sin position inom marknadsföringen så mycket som man gör: från “The Store”-konceptet till det här som inte känns speciellt intressant.
Dock visar andra siffror på att kampanjen med Carmen Electra gett JC de högsta siffrorna hittills när det gäller reklamerinran och försäljning. Tyvärr kan jag inte berätta mer på grund av Dagens Medias sugiga internetpolicy.
Skype me
Vad kan man lära sig av Skype? (Förutom att nördar som heter Niklas är framgångsrika ;)):
- do simple things really well
- release all the time
- evolve
- open up
- use viral features
2007 eller 2008
All that said, the balance is beginning to shift. According to one forecast, both print and television dollars will have monies shift to the Internet in a big way by around 2007, with those mediums seeing a “peak” in their revenues. There has obviously been ad spend that has gone to the Internet as opposed to print or broadcast in the last few years, but much of that has taken a chunk out of organic growth of ad budgets. What we’re talking about here is actual dropping of one budget and increasing another – across the board.
(AdJab eller MediaPost Publications)
Det är inte bara tidningarna som påverkas av “Internet-effekten” när det kommer till annonser utan också reklambyråer som förlorar olika jobb inom printindustrin.
Reklambyråerna måste hitta nya sätt att tjäna pengar – det som kommer att försvinna är intjänandet genom påslag på tryck och mediaköp (det senare försvinner också på grund av mediabyråernas uppkomst).
Psykologi snarare än demografi
Susan Mboya, Procter & Gambles trendanalytiker inom afro-amerikansk kultur förklarar sin syn på framtidens reklam:
“The consumer is the boss. The consumer will remain the center of everything the advertiser will be doing. What’s changing is the way we define the consumer. In the future, there will be more focus on psychographics than demographics.”
Åsikter om reklam
Det är träning för ens reklamarödmjukhet att läsa om vad folk ibland tänker om reklam. Läs Åsiktstorpeds postning Findus reklam säljer Felix-produkter.
Jodå. Nog är det moral som spökar.
Redaktörn gör en intressant genomgång av den senaste censuren av reklam. Redaktörn visar på att hela historien verkar vara rejält styrd av Calvin Kleins PR-byrå.
Det som dock står rätt klart – till skillnad mot det som Redaktörn vill påskina: att hela historien är byggd runt att få PR – är att banken som äger huset för jättevepan, Kauphing, har sagt nej till jättevepan och att Stockholms stadshus också sätter käppar i hjulet, med åsikter om storleken på vepan och dess placering.
Jag gillar att sätta saker i sina sammanhang. Det hela sker i en situation där SL under ett par år har stoppat diverse annonser som knappast kan kallas vågade. Stockholms stad har börjat att ifrågasätta de klubbar som inte är helt comme il faut. Socialdemokratiska riksdagsmän samarbetar med kd:are och andra ofta högljudda politiskt korrekta åsiktsmaskiner för att förbjuda “sexistisk reklam” dvs. reklam som någon – ingen har egentligen berättat var gränserna egentligen ska gå och vem som ska avgöra vad som är sexistiskt och vad som inte är det – ska kunna förbjuda att visas.
Statlig reklam bra eller dåligt?
Elias på Money Reklambyrå skriver ungefär det som jag länge sagt om statlig reklam:
För sanningen är ju att de statliga företagen och verksamheterna har ett och i vissa fall två idéer och uppgifter:
– att vara så lönsamma som möjligt
– att bedriva opinionsbildning.
Om man tror att reklam är en bra investering för företag, och det tror jag att de flesta liberala ekonomijournalister och politiker tror, så måste per definition statliga företag vara aktiva reklamköpare.
Själv kan jag tycka att Timbro och borgerlighetens ogillande av statlig reklam är lika bisarr som socialdemokraters och vänsterpartisternas avoghet mot reklam som visar på tuttar eller hamburgare. Det hela bygger på en sorts syn på skatt som individens ägande trots att det är till ett kollektiv. Och det verkar som om borgerligheten också känt in vinden och gärna offrar reklambyråerna, oftast småföretagare, på den folkliga indignationens altare. Läs exempelvis Moderaternas pressrelease
Truth or dare
The Hidden Persuader ställer onekligen en viktig fråga:
Is honesty an effective tool capable of creating spontaneous surprise and good-will towards a brand?
Jag är helt övertygad om detta.
En underlig undersökning
ISI Wissings mätning av svenska varumärken bland tusen svenskar är en intressant värdemätare – även om jag kan tycka att utfallet är väl förvånande:
- Yes
- Lego
- Orrefors
- GB Glace
- Kosta Boda
- Alvedon
- Helly hansen
- Svinto
- Höganäs Keramik
- Duracell
Helt klart ett antal förvånande svar. Svinto? Och Helly Hansen? Hur ser det ut med nöjda kunder? En rätt annorlunda lista:
- Lejonet och Björnen
- Rolex
- Yes
- Lego
- Orrefors
- Häagen-Dazs
- Royal Copenhagen
- Rosenthal
- KostaBoda
- Certina
Det som är markant i den senare listan är att nöjda kunder är direkt kopplat till kostnaden för produkten (om man bortser från Lejonet & Björnen, Yes och Lego). Wissings menar också att det inte finns en direkt koppling mellan mängden media satsad på reklam och var de placerar sig men att den som sett reklamen har en klart mer positiv inställning till varumärket. Vilket därmed borde innebära att det logiskt är bättre att satsa mycket på reklam…
Jag är böjd att hålla med signaturen Ehrm:
Någonting är garanterat fel på den här mätningen. Hur i hela fridens namn kan Höganäs Keramik placera sig på den här listan. Vad har de gjort för fel på mätningen kan man fråga sig? Vart är Coca Cola, Levi´s, Pepsi, Lee, Diesel, Ferrari, Lamborghini, Mercedes, BMW, Volvo, Ericsson o.s.v. Hela undersökningen känns som en stor defekt. Knappast det som behövs för att väcka förtroende till undersökningsbranschen.
(N24.se)
Staten är ute efter reklamen
Under de senaste veckorna har man börjat ana en dold agenda från statsapparaten och politikerna: en agenda som i grunden kommer att förändra yttrandefrihet och reklambransch: N24.se: Sexistisk reklam kan förbjudas
Aftonbladet: Hårdare tag mot skräpmatsreklam.
Det hela innebär att reklambranschen är hårt ansatt och det intressanta är vem som ska göra gränsdragningarna och hur man tänkt sig att uppehålla ett nationellt förbud i en globaliserad mediavärld.
Varumärken som kapats
Globaliseringen gör varumärkesskyddet komplicerat. Varumärkeskapning blir vanligare och vanligare. Ryssland och Kina är framförallt de marknader där inarbetade varumärken ofta uppkommer i helt andra konstellationer. Ett exempel är det ryska H&M International som anser att de var först på ryska marknaden.
Dock har även ryska och kinesiska myndigheter börjat att inse att den immateriella juridiken måste ses över för att uppehålla goda relationer globalt. (N24.se)
Kan snus bli premium?

Swedish Match har valt att både gå i budgetvarianter av snus men också vågat satsa på ett premiumsnus: Onyx. Det är en snygg ask och upplevelsen när man öppnar den är helt annorlunda – det är snyggt ordnade, svarta bitar i en annorlunda, trekantig form. Doften har en dragning av citrus och det känns inte alls som den vanliga snusdoften som till och med jag kan tycka är lite otäck.
Målgruppen är en grupp som förut antagligen rökte – kan tänka mig att det är de personer som förr feströkte och då köpte kanske en cigarr eller schyssta cigaretter. Swedish Match själva har valt att använda Paal Fure för att förklara varför man släppt ett “lyxsnus”. Han skapar sig ett nytt ord -som i sig är lite motsägelsefullt: “massexklusivitetstrend” och förklarar att
Massexklusivitet är en trend där mer sofistikerade premiumprodukter görs tillgängliga för en bred publik. Inom många kategorier där det tidigare inte funnits utpräglade premiumprodukter skapas det nu lyxigare varor.
Han jämför Onyx med saker som färsk juice, No-frills chic hos H&M och iPoden. (Trendexpert om General Onyx och di.se)
Japp. Det är ett jävligt bra snus. Men Paal Fure känns lite väl långt ute i myllan när det gäller sitt försök att skapa en trend i det här. Ja: det är en stark trend där design differentierar varumärken och produkter, ja: det finns en stark lyxtrend. Men att säga att något är exklusivt och samtidigt i en massmarknad funkar inte. iPod är inte lyx utan design. Färskpressad juice har inte med lyx att göra utan ett sökande efter kvalitet och No-frills chic-trenden bygger på just exklusivitet och att skapa buzz runt produkterna. General Onyx kommer aldrig att bli en storsäljare, men däremot kommer det antagligen fungera som ett premiumsnus som köps i vissa situationer. Själv kan jag tänka mig det på en fest, istället för cigarrerna sätter man fram de snygga dosorna.
Det gick bra
Vad är effekten?
PR är hett. Enligt Sveriges Annonsörer väljer fler och fler företag att satsa sina marknadsföringsbudgetar på PR, utan att egentligen veta vad de får för det. Läs mer i SA:s pressmeddelande på Newsdesk
Metod i galenskapen
“We believe in smart people. And we believe that planners are among the most brilliant people in advertising. Do we think great advertising can be created in the absence of a planning department? Absolutely. But we’d be fools not to work alongside people who can find a method in our madness. And bigger fools not to work alongside people who can inspire us.”
Jamie Barrett, Goodby, Silverstein & Partners via The Hidden Persuader
No more upfront
Dagens media har pratat ((Det ser ut som en re-write men jag har ännu inte hittat originalet)) med Joe Tripodi på Allstate, USAs största försäkringsbolag och en av de största mediaköparna som valt att gå ur [[upfront]]-systemet och istället ställa TV-nätverken inför att behöva mer eller mindre pitcha gentemot sina reklamköpare. Samma sak har storheter som Procter & Gamble m.fl. börjat med.
Vi har ett helt annorlunda tillvägagångssätt nu när vi går in med betydligt färre dollar i “upfront-marknaden” för att få maximal flexibilitet. Vad du också ser är att fler reklamköpare har gått samman och tittar på huruvida det här systemet är rätt sak att ha och hur det i så fall kan förändras och utvecklas.