Jag förstår varför Dagens Media valde att köra den här nyheten. Det är inte varje dag man kan skriva “Verkligheten i konkurs” som rubrik – även om det råkar vara en relativt liten ointressant byrå det handlar om.
Allvarligt. Går Rolf van den Brink på prozac? Han har lyckats få till två riktigt bra krönikor på raken!
Den senaste handlar om reklambranschens egenreklam, och det är inte minst jag sen att hålla med om. Men först – RvdB är riktigt rå och ironisk:
Hm. På pricken… Sen försöker han faktiskt vara allvarlig även om det är med RvdBs vanliga ironiska anslag: Reklambranschen borde ha ett guldägg för reklambyråernas egna reklam. Då kanske det skulle bli lite mer vett i det hela.
Och jag är jävligt böjd att hålla med – ärligt talat kan jag inte påstå att jag på rak arm kan ge namnet på en enda svensk ((Flera internationella byråer är bra mycket bättre på egen marknadsföring.)) byrå som gör riktigt bra marknadsföring. Visserligen menar jag inte, i likhet med RvdB, att det viktiga är printreklam (typ Hilanders) men tyvärr är inte ens byråernas hemsidor mer än kopior av varandra (vår inkluderad).
Rolf van den Brink tar “bladet från munnen” och ser en utveckling av media där det hela bygger på marknadsdifferentiering och annonsintäkter – där gratismedia blir större på bekostnad av media som tar betalt för sina nyheter. Han lyckas självklart också att dissa bloggandet liksom [[citizen journalism]]. Så här är verkligheten – åtminstone enligt Rolf van den Brink, chefredaktör på Dagens Media, där diverse kändisar skriver krönikor om media och där artiklarna har blivit kortare och kortare. En tidning som differentierade sig gentemot sin konkurrent Resumé när det begav sig.
van den Brink skissar också en tänkbar framtida utveckling för journalistiken:
Hörde ni klirret från glashuset?
Jag kommer med kommentarer om vinnare och förlorare i årets Guldägg. Inte hunnit att irritera mig färdigt :).
Tänkvärt om att “lyxa till det i vardagen”: idas blog
Lisa Rennerstedt ställer en oerhört central fråga – som hon menar att marknadsförare och mediasäljare totalt missat:
Morgondagens pensionärer vill till största delen sätta sprätt på sina pengar istället för att lägga på hög. Vi vill konsumera, när vi äntligen får tid. Samtidigt har vi också lojalt kvar tvn som en central möbel i vardagsrummet. Vi är långt ifrån någon homogen grupp. Vad kan ålder som parameter berätta om intressen, värderingar och livsstil?
Det har aldrig funnits en så stor och så ekonomiskt solid grupp äldre som nu – och de närmaste tio-femton åren kommer detta innebära stora möjligheter att skapa en marknad för aktiva pensionärer. Varför är det så få varumärken som inser detta? Fråga inte mig.
Nej. Det rockar inte hur man än försöker.
Det går inte att använda orden bajs och gullig i samma mening.
Det funkar inte att säga att bajskorvar blir gulliga.
Antingen har någon copywriters hjärna totalhavererat, eller så var det hela så äckligt att man gjorde jobbet fortast möjligt eller så är det någon marknadsnisse på företaget som blivit för insnörd i fascinationen av sina egna produkter (och då menar jag inte de “produkter” som knyts in i plasten…) att det liksom bara blev… fel.
Bild och tips kommer från Schmut som har ögonen med sig…
Att Internet förändrar våra medievanor visar många siffror. Frågan är om det förändrar marknadsföringen på ett traditionellt sätt, i meningen att en ökning på ena stället innebär en minskning på ett annat ställe i mediemixen. Jag är inte så säker på det.
bisonblog citerar Rebecca Lieb som i sin tur citerar en undersökning av Jupiter Research:
the average online user spends an equivalent amount of time surfing the Web as she does watching TV — some 14 hours per week (many do them simultaneously). Those same users spend about an hour reading magazines, two hours reading newspapers, and five hours listening to the radio.
Av detta drar Fredrik och andra slutsatsen att Internet håller på att förändra sin plats i mediemixen – traditionell mediaplats stödjer snarare Internetsatsningarna än tvärtom. Faktorer som visar detta menar man vara att Internetannonseringen beräknas öka med nitton procent år 2006 vilket är sex till åtta gånger så mycket i ökningsgrad jämfört med traditionella media.
Problemet är att statistik alltid måste sättas i sitt sammanhang – att säga att ett nytt media ökar med större grad än ett traditionellt säger inte att det nya media ökar på bekostnad av de traditionella medierna. Och eftersom Internetannonseringen i den generella mediemixen är runt 10-20 % så innebär den ökningen inte någon större skillnad i faktiska siffror. Att det procentuellt ökar med flera gånger mer än övriga medieköp beror helt enkelt på att övriga medieköp redan är så pass stora att deras ökning nått sin peak och inte kan öka mer eftersom det skulle skapa obalans i marknadsföringens mediemix.
Ett ytterligare problem är att det hela blir lite som att jämföra äpplen och päron. Internetannonsering är inte samma sak som traditionell annonsering – internetsatsningar bygger på annonser+mikrosajter. Internet som media är ett helt annat media än de vi tidigare sett. Den stora skillnaden som vi ser idag är att mycket av ex printannonsering jobbar med imageskapande och att dra konsumenten till webbplatsen för ytterligare information/hjälp till köpbeslut. Det innebär inte självklart att printannonseringen enbart är ett komplement till webbplatsen, eftersom Internets konstitution innebär att du som marknadsförare behöver andra kanaler för att göra webbplatsen känd och du behöver andra media för att skapa medvetande om varumärket.
Så min slutsats av siffrorna är lite annorlunda: det är inte en förändring av mediemixen som är det viktiga utan det är en grundläggande strukturomvandling som sker. Mediemixen förändras visserligen men det är fr a till vad de olika delarna används som förändras. Det är helt enkelt inte en fråga om antingen-eller utan en fråga om både-och. För min del, som planner och strateg, är det rätt solklart att marknadsföringen måste vara konceptstyrd, där koncepten är medieneutrala i grunden. Det handlar om att göra integrerad reklam på riktigt och använda alla delar av en mediemix på ett genomtänkt sätt.
Eftersom det är söndag på en måndag så kommer en bonus i form av en ytterligare bukett designade påskliljor:
Habitat och Candyculture säljer läcker formgivning: 50×50. (via Frozentoy)
The Human Empire gör superläcker formgivning.
Design Observer har samlat 64 av de bidrag från “up-and-coming” formgivare, som New York Magazine publicerar varje vecka: High Priority.
Web2.0-logos – eller som Michael Beirut säger: “I have seen the future of online branding, and it looks like VAG Rounded in lime green”.
Domain of Graphics (DOG) jobbar mycket med retusch – kolla in portfolion.
Antennadesign – en grupp som gör i princip allt. Och gör det bra.
Annorlunda radio: Radio Light via Shiny Shiny
Lampan Beside från bkm via Beta Alfa
Jag tycker personligen att såna här undersökningar är rätt ointressanta och mest visar på att Sverige fortfarande försöker vara kvar i någon sorts pseudo-stalinistisk planekonomi. Dock – Sveriges Konsumentråd, med stöd från Svenska Konsumentverket och Nordiska Ministerrådet, och ett antal medieforskare vid Lunds universitet har skapat ett OHM-index, alltså OHälsosamMatindex och har mätt andelen direktreklam där mat som anses ohälsosam förekommer och kommit fram till att 26 % av reklamen innehåller mat som kan klassas som ohälsosam. Enligt Helena Sandberg, filosofie doktor i mediekommunikationsvetenskap, är mycket av reklamen riktad mot barn – eftersom det är barn på bilderna. För, enligt henne så
Det förekommer barn på bilderna i 40 procent av all direktreklam och det är lite skrämmande då vi vet att barn attraheras av andra barn.
(Dagens Media och Newsdesk)
Det är här nog den största icke-nyhet på senaste tiden. 26 % är inte speciellt mycket – om det inte är mer “ohälsosam mat” som marknadsförs via dr är det väl snarare så att dagligvaruhandeln sköter sig. En fjärdedel är ingen överhängande fara. Vad anser Sveriges Konsumentråd vara vettigt? 1 %?
Och Sandbergs uttalande om att barn attraheras av andra barn är en smula vridet – det är inget som säger att barn attraheras mer av att se andra barn. Det som snarare är intressant är väl att vuxna, dvs. den som gör inköpen, faktiskt kan bli påverkad av att se lyckliga, glada barn i reklamen (det är ju liksom hela idén…). Fr a får jag heller inte ihop hennes siffror: om det förekommer barn på 40 % av bilderna – men endast 26 % av maten är ohälsosam så måste det ju vara en stor del av barnen som gör reklam för hälsosam mat. Det hela luktar reklamanimositet.
Roligast är dock Newsdesk rubriksättning: Uppemot 26 procent av matreklamen är onyttig! *asg* Det förklarar väl hela undersökningen – reklamen är onyttig, och då tar man till helt ointressanta siffror för att bevisa det :)
Toyota gör sin största reklamsatsning sedan man släppte sin Camry-modell 2001. Kampanjen går på $ 175 miljoner, att jämföras med tidigare $75 miljoner per modell/år i vanliga fall, och kommer att gå tungt fr a i amerikansk TV. Det intressanta är just att man väljer att göra om Toyota till en amerikansk bil – reklamspotarna byggs upp runt det faktum att Camryn sätts samman av amerikanska bilarbetare. Med sedvanlig amerikansk reklam-mumbo jumbo förklarar Saatchi & Saatchis Harvey Marco hur de tänkt:
“It is not in the brand’s culture to say, ‘Aren’t we great?’ So we asked the question, ‘When does a car become more?’ and built everything from that part forward, going from sheet metal to the emotional, bringing humanity into play.”
Kampanjen kommer, förutom TV-spotarna (som du kan se hos Adland) kommer man jobba med många andra delar, exempelvis genom “golvannonsering” av Camryns speciella fördelar för allergiker hos de stora apotekskedjorna – just där allergimediciner säljs. De kommer också att jobba med utomhusreklam i busskurer etc. (Brandweek)
Jag gillar tanken på att våga göra en sån positionsförändring – Toyota ger amerikanerna känslan av att den stolta bilindustrin inte är döende.
Ok. Gammal nyhet men för dem som missat det: McDonald’s tävling i att designa sommarens kaffemuggar är avgjord och vinnare är Anna Broström med mönstret Pelargon, Elisabeth Månsson, från designduon Ingela & vi, med mönstret Mormors guld och Dan Berglund, student på Beckmans och hans mönster Fikaställe. Det intressanta i sammanhanget är att det är “wildcardet ((Juryns egna val, utanför omröstningen))” Pelargon som blir porslin, något som Anna Broström, till vardags keramiker, tror beror på att det är enkelt och svartvitt. Dan Berglund passade enligt C&D i samband med prisutdelningen på att fråga om praktik hos byrån New. Det gäller att ligga i…
Tävlingen i sin helhet måste ses som en framgång: 6 907 bidrag, 120 000 besök på kampanjsajten och 20 500 röster på olika bidrag. (Newsdesk och – CAP&Design)
Reklam som motsvarar det värde den här artikeln i Aftonbladet har för Mediamarkt. Att få in följande i ingressen i en artikel är värt motsvarande en jättekampanj i både TV och print:
Den tyska lågpriskedjan Mediamarkt ska öppna 30 butiker i Sverige. De säljer platt-tv till priser som är 25 procent lägre än de svenska elektronikkedjorna.
Det är fr a intressant att Aftonbladets journalist väljer att jämföra priset i företagets tyska affärer med priserna hos de svenska kedjorna. Detta trots att det senare i artikeln påpekas att priserna antagligen inte kommer bli lika låga när Mediamarkt öppnar sina affärer i Sverige.
Gerillareklam och viral reklam har branschen pratat länge om. Nu börjar också resten av världen vakna. Läs en artikel om “den nya smarta reklamen” i Affärsvärlden.
Graffitti är konst. Också hos New Art Center beläget i Newton som blivit utsett till Amerikas säkraste stad. (via Coolhunting)
Will Gurley gillar det psykedeliska.
När utomhusskyltar är annat än reklam: Marilyn Minter Billboards.
Gigantiskt och galet – snyggt såklart. Det är verkligen Mark Dean Vecas smått surrealistiska målningar som tar över hela rummet – eftersom det är målat i hela rummet. (via Coolhunting)
Stolen Fully loaded av Alexander Reh är ett konceptuellt sit-in. Den består av tomma hagelpatroner. Dedikerad till Hunter S. Thompson.
Anthony Lister gör konst av popkulturens skräp och vardagens ting. (via Coolhunting)
I en intervju förklarar Erik Sollenberg, VD på Forsman & Bodenfors, varför de vinner så många priser i Guldägget och i andra tävlingar:
Vi är övertygande att kreativitet är avgörande när man gör bra reklam. Vi har ett starkt kreativt fokus på byrån. Sedan beror det på den samling talangfulla medarbetare vi har.
Sollenberg ser att F&B nu är bäst på integrerade kampanjer och fr a på webben med sina jobb för IKEA och Volvo. (N24.se)
Nya kreativa sätt att göra annonser. Kollor Designbyrå har hittat en annons från Always som använder nya möjligheter.
Jag kan dock inse hur kritiken kommer att låta – när annonserna börjar att inkräkta rent fysiskt på redaktionell yta.
Ett av de kanske mest oväntade varumärkesbråken pågår just nu. Det är bandet Metallica som stämt svenska fackförbundet Metall för varumärkesintrång då fackförbundet har köpt domänen metallica.st vilket gjort det amerikanska metalbandet upprörda. Domänen är registrerad av Metalls riskkapitalbolag Förvaltnings AB Metallica och Bahnhof, som hjälper Sao Tomé med deras domän .st, menar att det hela inte är något problem. Ulrich och gänget i Metallica har inget att komma med eftersom domänen inte är tagen för att snylta på deras varumärke. (IDG.se)
Metallica verkar lägga mer tid på att skydda sitt varumärke och sin musik via advokater än att producera ny. Diskussionen om ex [[DRM]] och domäner har mest gett bakslag för de mest högljudda inom musikbranschen. Både Metallica och Sveriges egna Petter, har förlorat mycket i varumärkesvärde genom att vara oerhört inkrökta i sina åsikter runt fildelningen. Det som de inte förstått är att deras varumärken varit lite rebelliska men när de börjar att snacka illa om sin publik (de som fildelar) och som i Metallicas fall, även jaga dem med egna stämningar, blir de bara en del av etablissemanget. Deras argument må vara valida men genom sin tidigare positionering som rebeller skapar de därmed en oerhört djup spricka mellan sitt varumärkes bild och vad de väljer att kommunicera.
Metallicas senaste utspel mot Metall, visar på svårigheterna med immateriell rätt utifrån ett internationellt perspektiv – bandet anser att de har fullständig rätt till sitt namn, även om det inte är ett fullt ut unikt namn och att Metalls riskkapitalföretag hetat Metallica en längre tid. Den åsikten bandet förfäktar är möjligen gällande på den amerikanska marknaden men eftersom Metall arbetar på en europeisk marknad går de utifrån dessa regler. Det som visserligen till viss del gör domänbråket problematiskt är att toppdomänen tillhör Sao Tomé. Dock finns det en regel att den juridiska frågan när det gäller innehåll på Internet ska lösas utifrån de regler som finns i det land där servern rent fysiskt befinner sig. I en domänfråga blir det då reglerna, som jag ser det, i landet där servrarna som administrerar DNS-informationen befinner sig.
Seth Godin tar upp oerhört viktiga saker:
1. Do the work necessary to be sure that your perception of the world is similar to the world as it is.
2. Create the stories (and the experiences to back them up) that change the world as it is.
Han menar att de flesta marknadsförare misslyckas med den första genom att blint stirra på det de vill själva. Genom att inte se andra än sig själva förlorar de kunskapen om den verklighet som konsumenterna lever i – och därmed misslyckas de även med den andra delen:
Your story has to be grounded in the worldview of your intended audience.
(Seth’s Blog via Beta Alfa)
Wasabröds reklamfilm “Whole grain” (se Whole grain-filmerna här) har många förklarat sitt gillande inför. Jag gillar idén, den känns ändå rätt. Men när man lyssnar på texten så är det rätt “sloppy” copywriting. Eftersom jag själv inte är helt genom perfekt på engelska så frågade jag Åsk på Adland om det hela och hon hade reagerat på samma sätt.
Varje gång jag ser den känns det som om någon drar naglarna på svarta tavlan, så mycket svengelska som de sjunger. Jag hatar sånt!
Varför väljer man att göra en kampanj på engelska i Sverige? Och om man nu nödvändigtvis ska göra det – varför använder man så dålig engelska?
Much more healthy är inte direkt comme il faut.
Man “kan” säga “much more healthy” om man nu prompt måste det men det är inte helt rumsrent och i mina öron låter det ungefär som när barn pratar bäbyspråk. Charmigt när de är fyra men inte när de är vuxna och skriver texter till reklamfilmer!
Enligt Åsk, och även den engelska jag själv lärt mig så är det mer rätt att säga “it’s much healthier”.
Vidare använder de ibland det rätta “switch bread” men ibland också det märkliga change bread.
Och vem har någonsin hört uttrycket “soft bread? Eftersom det inte finns hårt bröd i anglosaxiska länder så behövs heller inte någon differentiering av brödets konstitution.
Ibland blir man tvungen att göra kampanjer på engelska även om målgruppen till största delen är svensk – en del kunder tror de verkar mer internationella då. Och jag skulle aldrig våga att låta en kampanj gå från mitt bord innan jag var säker på att engelskan var riktig.