Missarna du inte vill göra

Apsis har samlat några av de mindre intelligenta marknadsföringsexemplen:

När den svenska storheten Electrolux skulle introducera sina dammsugare i USA höjde man på ögonbrynen över hur dåligt de sålde. Helt oförklarligt, inte minst med tanke på den energi som svenskarna lagt på sin slogan – “Nothing Sucks Like Electrolux”.

De flesta av missarna visar att research är roten till all god marknadsföring, och att man aldrig kan räkna med att en produkt enkelt kan överföras från en marknad till en annan.

Själv säger jag: owned!

North Kingdom mjölkar

Goodby Silverstein & Partners har länge jobbat med den amerikanska kampanjen Got Milk? och nu har även svenska North Kingdom fått uppdraget att göra en kampanjsajt av det mer genomgripande slaget Brittlelactica: Planet in need. Tyvärr extremt tungladdad, även för mig med sexton mbits lina men snygg och en genomgående historia med stil av såväl Star Trek som Babylon 5. (tips från Frozentoy)

Jag kan känna lite “har man inte sett det här tusen gånger förut?” Bäst är introt med den flygande kossan, och fr a ljudläggningen i samband med introt.

Nittio procent skickar saker vidare

Ett bevis på att virals rent statistisk fungerar är Sharpe Partners undersökning som visar att nästan 90 % av Internetanvändare vidarebefordrar mail med olika innehåll.

63% of the respondents share content at least once a week, with 25% sharing daily or almost daily, and as many as 75% of the respondents forward this content to up to six other recipients.

Humor var vanligast – hela 88 % skickade vidare skämt, seriestrippar etc, följt av nyheter, hälsotips, religiöst/andligt material, spel och företagsinformation respektive sport/hobbyinformation. Kommentaren som Kathy Sharpe gör är att humor kan vara väldigt subjektivt. Demografin är också spännande: kvinnor i 30-40 årsåldern är de som vidarebefordrar mest och, eftersom det är en amerikansk undersökning, är den etniska tillhörigheten också en faktor: afroamerikaner är de som vidarebefordrar allra mest. Däremot visar sig varken utbildning eller andra sociala respektive socio-ekonomiska faktorer ha någon influens på att skicka vidare saker. Intressant är att vidarebefordrandet kan tänkas skapa en positivare uppfattning om branded content:

We also discovered that those who share content more frequently are less inclined to view brand affiliation as a negative, so the key becomes targeting those individuals.

Undersökningen är solid, över tusen respondenter som via nätet fick svara på frågor om sin vana att skicka vidare virals.

We knew a lot of people were sharing content, but even we didn’t expect it to be so pervasive.

(via Beta Alfa 2.0)

Platinaägget 2006 till Lasse Collin

Lasse Collin tilldelas årets platinaägg i samband med Guldäggsgalan.

Med envishet och talang fick han solen att gå upp även i väster, den kreative revolutionsledaren i sjuttiotalets Göteborg som förde kampen mot dåtidens kontaktmän och stadens reklambaroner. En evig rebell och fri radikal, med obändig vilja och okuvlig arbetsmoral, som fick hela folket att inse att fötterna är huvudsaken och att Till England, ja ja – dit ska man ta sig med båten. Den fula lilla Volvon kom i sitt livs form, men med nolltolerans mot lathet och flathet kunde han lakoniskt avsluta ett tynande samarbete med en enda bevingad rad: ”Sången har tystnat”. I ett betydligt längre manifest med rubriken ”Konsten”, beskrev han hela sin ideologi: “Gör det extremt. Gör det pedantiskt. Gör det våldsamt. Gör det klokt. Gör det fantastiskt. Gör det mänskligt. Gör det ärligt. Gör det med känsla. Gör det för att det är skoj. Gör det om och om igen.”

(Bold)

Att göra rätt när det blir fel

Design Observer beskriver i artikeln When Design is a Matter of Life or Death den arkitektoniska mishap som Citicorpbyggnaden utsattes för av byggnadsingenjören William LeMessurier och arkitekten Hugh Stubbins. Några felräkningar och saker som verkat ovidkommande visade sig i efterhand tillsammans skapa en farlig situation, där byggnaden kunde ramla ihop om den utsattes för hårda vindar. Det hela innebar ett etiskt dilemma för LeMessurier: skulle han hålla tyst, ta livet av sig eller berätta och ta smällen att ha räknat fel? Han gjorde det senare, vilket innebar att man kunde förstärka byggnaden och därmed rädda både materiella värden och antagligen många människoliv. Och genom att faktiskt ta sitt ansvar och lösa det problem han själv varit med att skapa fick han och Stubbins ett gott namn:

His exemplary courage and candor set the tone. As Arthur Nusbaum, the building’s project manager, put it, “It started with a guy who stood up and said, ‘I got a problem, I made the problem, let’s fix the problem.” It almost seemed that as a result everyone involved behaved admirably.

Och hur många gånger är det inte problem som uppstår i såväl designprojekt som reklamkampanjer som vi antingen kan vara tysta om, eller stå upp för vår egen kvalitetskänsla och säga: “Det blev lite fel men jag vet hur vi ska lösa det.” Eller som Michael Bierut på Design Observer skriver:

We designers call ourselves problem solvers, but we tend to be picky about what problems we choose to solve. The hardest ones are the ones of our own making. They’re seldom a matter of life or death, and for maybe for that reason they’re easier to evade, ignore, or leave to someone else. I face them all the time, and it’s a testimony to one engineer’s heroism that when I do, I often ask myself one question. It’s one I recommend to everyone: what would William LeMessurier do?

Så sant. Och jag kan själv frustrerat gnissla tänder när projektledare liksom försöker låta eventuella problem blåsa över istället för att tillåta mig och andra att lösa dem direkt. Jag tror att kunder hellre ser att vi erkänner våra misstag och rättar till dem än att känna osäkerhet inför om något verkligen är fel eller rätt.

Mass customization

Fler och fler produkter ger konsumenten möjlighet att välja sin individuella smak/utseende. Mass customization bygger på den genomgripande individualistiska trenden som i princip tar död på alla trender som försöker att kollektivisera en persons utseende, smak och upplevelse. Peter Davidson (via PSFK) menar, utifrån att företaget Ipifini skapat en teknik för att välja vilken sorts läsk man vill ha – men bara behöva köpa en flaska, att:

The 20th century was all about standardization, the 21st century will be all about user customization.

Det hela är knappast en ny tanke – Joseph Pine har skrivit mycket om det, vilket också förklarar att så många olika märken klarar sig. Ett exempel: jeans. Det finns en stor mängd jeansmärken numera och de flesta klarar sig riktigt bra eftersom de inte längre behöver oroa sig att själva varumärket ska tappa i värde, om de ser till att skapa kläder som stämmer överens med målgruppens smakriktning(ar). Ett annat exempel är sneakers, som som köparen själv kan välja look på genom att skon kommer med en mängd färger som kunden sedan kan måla på (Adidas Adicolor-kampanj), eller Nikes ID-kampanj där konsumenten kan välja hur skon ska se ut online och sedan få en helt unik sko (fler skocustomizations hittar du hos JC Report).

Det handlar inte längre om att bara välja delar av något – eller färdiga koncept utan att skapa sin alldeles egna stil, oavsett om det handlar om kläder, inredning eller teknik. Fler exempel hittar du på Core77

Wackå satsar svenskt

Kullin berättar på Media Culpa att Fredrik Wackå tänker sluta att utveckla sin engelska blog Corporate Blogging för att satsa helhjärtat på sin svenska blog.

I started this one at a time when there were, more or less, no discussion about social media in the Swedish/Scandinavian blogosphere. Now there are and it makes more sense to be part of that. We have also seen an explosion of international blogs on this subject. Whatever role I may have thought this blog could have, there are so many others doing it now.

Ungefär samma sak har hänt när det gäller reklambloggar – det har skett en formlig explosion av mer eller mindre bra reklambloggar. När jag började var det i princip Adland, Adjab, Adrants och ett antal fler, men det var relativt överskådligt. Idag är det nästintill omöjligt att hålla koll på alla, och Researcher har fått sällskap även i att skriva om reklam på svenska: Bisonblog, Tankar om planning, Beta Alfa och Reklamfeber. Bloggandet börjar att finna en form, och ursäkta att jag tjatar – men det hela liknar när hemsidorna blev vardag och nyttiga.

Bloggar ökar fortfarande

Enligt Nicklas Lundblad på Neo Blogg så har PEW gjort en ännu inte publicerad undersökning som visar att hela elva procent av vuxna internetanvändare har en egen blog – och att 25 % uppger att de läser en eller flera bloggar kontinuerligt.

Det är knappast förvånande och visar än en gång att min åsikt att bloggar bara är ett nytt format för kommunikation håller. (via Mymarkup)

Och nu blir det reklamfilm 5

AMV BBDO har gjort en dystopisk film om livet på jorden åt Wrigleys.
Publicis Conseil i Frankrike har gjort en reklamfilm för Coca-Cola Light som är tio gånger bättre än det koncept som CP+B skapat. Lätt Matrixinspiration.
Fallon har gjort en rätt så märklig spot för Ask.com. Extra bonus är Iron & Wines (?) (jepp) version av Postal Services “Such great heights”.
Den argentiska reklamen för Pampers av Saatchi&Saatchi är både prisvinnande och lite småskojig.
Den har pratats förut men den är både rejält fånig och storslagen: Chanel No 5 med Nicole Kidman. Läs mer om vad ad-grunts tycker hos AdLand
Hur man snurrar till historien: Telecom Italia och Y&R lyckas med konststycket att låta Gandhi prata till hela världen genom telekommunikation.
Jag gillar enkel men intelligent reklam och Mizuno sneakers har låtit AlmapBBDO göra en sån vinnande spot.
Dentsu har gjort en något udda reklam för Ajinomoto Stadium.
Science World kysser till – och den kanadensiska byrån Rethink står för idén.
Underligt är det mesta som kommer från engelska Mother – så också spoten för Fanta Z