Ett av de kanske mest oväntade varumärkesbråken pågår just nu. Det är bandet Metallica som stämt svenska fackförbundet Metall för varumärkesintrång då fackförbundet har köpt domänen metallica.st vilket gjort det amerikanska metalbandet upprörda. Domänen är registrerad av Metalls riskkapitalbolag Förvaltnings AB Metallica och Bahnhof, som hjälper Sao Tomé med deras domän .st, menar att det hela inte är något problem. Ulrich och gänget i Metallica har inget att komma med eftersom domänen inte är tagen för att snylta på deras varumärke. (IDG.se)

Metallica verkar lägga mer tid på att skydda sitt varumärke och sin musik via advokater än att producera ny. Diskussionen om ex [[DRM]] och domäner har mest gett bakslag för de mest högljudda inom musikbranschen. Både Metallica och Sveriges egna Petter, har förlorat mycket i varumärkesvärde genom att vara oerhört inkrökta i sina åsikter runt fildelningen. Det som de inte förstått är att deras varumärken varit lite rebelliska men när de börjar att snacka illa om sin publik (de som fildelar) och som i Metallicas fall, även jaga dem med egna stämningar, blir de bara en del av etablissemanget. Deras argument må vara valida men genom sin tidigare positionering som rebeller skapar de därmed en oerhört djup spricka mellan sitt varumärkes bild och vad de väljer att kommunicera.
Metallicas senaste utspel mot Metall, visar på svårigheterna med immateriell rätt utifrån ett internationellt perspektiv – bandet anser att de har fullständig rätt till sitt namn, även om det inte är ett fullt ut unikt namn och att Metalls riskkapitalföretag hetat Metallica en längre tid. Den åsikten bandet förfäktar är möjligen gällande på den amerikanska marknaden men eftersom Metall arbetar på en europeisk marknad går de utifrån dessa regler. Det som visserligen till viss del gör domänbråket problematiskt är att toppdomänen tillhör Sao Tomé. Dock finns det en regel att den juridiska frågan när det gäller innehåll på Internet ska lösas utifrån de regler som finns i det land där servern rent fysiskt befinner sig. I en domänfråga blir det då reglerna, som jag ser det, i landet där servrarna som administrerar DNS-informationen befinner sig.