Gå med i klubben och få en skjorta struken

Malmö Aviations klubbmedlemmar får ett schysst erbjudande: Man får tillgång till att beställa tjänster från James At Your Service. Biltvätt, fönsterputsning, skjortstrykning och andra vardagsbestyr ingår tjänsteutbud deras tjänsteutbud.

– Man går bara in på vår hemsida och bokar in de tjänster man önskar, sedan har vi en disk på Bromma flygplats där folk kan lämna in skjortor eller bilnycklar eller vad det nu kan vara. Så är det klart när de kommer tillbaks från sin resa,

Lotta Gröhn, informationschef på Malmö Aviation. (Dagens Media).

Posten skapar en händelse i brevlådan

“- Det rör sig om att stödja postens dr-affär och skapa en händelse i mottagarens brevlåda.”

Roto Smeets Publishing är företaget som ska göra om Postens “Svepet” som varit omslag till reklambunten som Posten delar ut. Nu ska det bli en sorts “tidning”. En tidning som ska

“…höja värdet på vår tjänst genom att erbjuda mottagarna lite läsning och information. Vi hoppas skapa förväntan på vår dr genom att erbjuda en spännande läsning, < p>Det säger Peter Westerståhl, affärschef för marknadskommunikation på Posten.

A4-omslaget kräver 60 ton papper per vecka (utkommer måndag och torsdag). Svepet kommer att få tre spalters redaktionellt material och kommer att bestå av olika teman inom breda ämnen. Enligt Roto Smeets Joakim Bergman ska basen bygga på allmänbildning – ungefär som Arlas mjölkpaket.

Posten ändrar inte annonspriserna när Svepet blir en redaktionell produkt. En helsida kommer att 360.000 kronor i färg även i fortsättningen. ” (Dagens Media).

Uruselt förtroende för media

Professorer Holmberg och Weibull har gjort en undersökning om svenska folkets förtroende för massmedia och Martin Jönsson tar upp det i sin krönika hos Journalisten:

“Hela 79 procent av de tillfrågade anser att medierna mycket ofta eller ganska ofta brister i respekten för människors privatliv. 57 procent anser att medierna mycket ofta eller ganska ofta visar prov på bristande självkritik. 60 procent anser att nyheterna är förenklade och ytliga och nästan lika många anser att det mycket ofta eller ganska ofta förekommer felaktiga sakuppgifter. Lek en stund med tanken på att denna kritik gällt en annan yrkeskår, säg läkare eller poliser, och fundera över hur stort uppslagen den då blivit i Ekot och andra nyhetsfora.”

Hans lösningsförslag är enkelt: större öppenhet och fler läsarombudsmän, större självinsikt och självkritik inom medierna, berätta hur en läsare/tittare kan få rätt mot ett media. (Journalisten.se)

Jönsson har rätt och fel. Problemet med läsarombudsmännen är att det är journalister vilket innebär att de inte blir så självklara konsumentföreträdare. De ombudsmän som finns hänger sig oftast åt diverse förklaringar och försvar för mediet och produkten. Alltså blir det ett sorts påfyllning av medias egentillräcklighet. Självsaneringen sköts av de egna, granskningen är journalistisk och kåren lever på varandra. Du är som journalist beroende av goda relationer till andra journalister eftersom du annars inte kommer att få tillgång till nyheter vid bardisken. En journalist som granskar media kommer möta en mur av tystnad och fientlighet – på samma sätt som att poliser som granskar poliser anses som femtekolonnare. Vad som behövs är väl snarare att konsumenten får insikt om sin egen kraft – anser man ett media vara kasst: bojkotta det.

Sälja väst till islam

“- De tycker formatet är jättespännande.”

Strix har sålt option på formatet “Baren” till Irak. Antagligen blir det i cafémiljö eftersom muslimer inte får dricka alkohol. (Dagens Media)

Onekligen visar det på två saker: tanken att det finns gemensamma värden som skapar ett behov efter vissa format i media. Baren består av de klassiska momenten av tävling, konflikt och personligheter. Precis som all annan reality-TV.

Nätet viktigare än bostadsbilagorna

I samband med diskussionerna om DN:s och SvD:s eventuella förluster i samband med att Metro och Hus & Hem startar en bilaga och har skrivit kontrakt med flera stora mäklarhus.

Skandiamäklarna har gjort en undersökning som visar att det stora problemet för printmedierna inte nödvändigtvis är konkurrensen från varandra utan konkurrensen från Internet.

“Undersökningen omfattar 1040 bostadsköpare i hela Sverige. 49 procent hittade bostaden på internet, medan bara 35 procent hittade sin bostad i en dagspressannons.” (Resumé)

Att mäta och göra sig erfarenheter

Mats Ahldén, vd på event- och produktionsbolaget Baluba och tidigare marknadsdirektör på McDonalds, skriver en krönika om hur effektmätningarna kan bli en fiende till att skapa bra marknadskommunikation:

“Så det kanske är dags att börja använda mätningar på ett nytt sätt. Att inte bara se dem som ett effektivitetsinstrument utan snarare som en källa där vi kan hämta information som ger oss insikt i mänskliga beteenden, behov och drivkrafter hos dem vi vill beröra. En insikt som ger oss kraft att tänka bort de metoder och medier som tycks funka men som ändå inte når ända fram. Och med den kraften kan vi våga oss på en idé eller ett medium som kanske inte ens finns idag och framförallt inte på förhand är mätbart. Tänk bara på hur mycket mätningar och trygghet som Röda Korset, Ica, Skogaholms och Polarbröd skulle behövt när de tog beslut om julbrödskampanjen förra året? Eller vågade de lita på kraften i en ny och riktigt stark idé?
(Dagens Media)

Nya reklamplatser

Lågprisbolaget Ryanair har använt de gigantiska platserna på sina flygplan för reklam – man har sålt reklamplats både till Heinz och Jaguar liksom att det irländska ölmärket Kilkenny har haft reklam på planen (Sunday Business Post). De tar också chansen att använda sin stewards nya kändisskap i Big Brother UK och önskar honom lycka till på ett av planen. (MediaGuardian).

Ryanair har också fått flera av sina annonser fällda i granskningsnämnder och liknande, både i Storbritannien och Sverige, när det gäller att marknadsföra deras billigaste resor utan att berätta att priset bara gäller i mitten av veckorna. (BBC News)

När varumärken krockar

Palmones nya communicator Treo 600 är anledningen att Palm köpte hela handdatorföretaget Handspring för något halvår sedan. Treoserien var en av de första att faktiskt utmana Nokia i biznizen PDA-GSM-i-ett.

Problemet är att Pfizer har namnskyddet för varumärket Treo och därför kommer Palmones nya P900-konkurrent att komma först efter årskiftet. Onekligen intressant att det nu blivit ett problem i och med att Palmone tagit över Handspring eftersom Treo funnits i flera år även på den svenska marknaden.
Beror det på att det just är Palmone som kommer med en väldigt bra produkt eller beror det på den utveckling som varumärkestänkandet har fått på några år?

(ComputerSweden)

Årets Viktigaste Reklamköpare 2003

Årets Viktigaste Reklamköpare 2003 heter Björn Jutendahl, Volvo Personvagnars marknadsdirektör. Listan är som följer:

1. Björn Jutendahl, Volvo Personvagnar

2. Ingrid Jonasson Blank, Ica

3. Nizze Larsson, Ikea

4. Jörgen Andersson, Hennes & Mauritz

5. Maud Frisk, Teliasonera

6. Anna-Lotta Model, Saab-Opel Sverige

7. Jens Willumsen, SAS

8. Åke Lundqvist, Arla Foods

9. Niklas Forser, Carlsberg Sverige

10. Marcus Bove, Skandia (!!!!)

Listan bygger på vilka företag som 110 byråchefer helst vill jobba med, företagens bruttoinvesteringar i kommunikation och varumärkenas styckeutveckling. Intressanta delar av listan är dels H&M som inte har någon stadig byrå utan gör det mesta inhouse men har både hög grad av bruttoinvestering och hög styckeutveckling. Sen är väl H&M en riktig godbit i byråchefernas våta kunddrömmar. Skandias tiondeplats är både väntad och förvånande: att byråerna kan se det som en utmaning att bygga upp det hårt sargade varumärket kan vara förståeligt samtidigt som det mest liknar ett självmordsuppdrag för vilken byrå som helst. Förra årets vinnare: Ingrid Johansson-Blank fick trots allt gå ner från tronen – kanske beroende på att ingen byrå tror att samarbetet med King kommer avta eller kanske på grund av den rejäla djupdykning ICA:s reklamfilmer gjort rent kvalitetsmässigt. (Resumé)

Moderat varumärke

Martin Gumpert, VD för Audumbla, har som privatperson gått in i att hjälpa moderaterna med tillväxtbegreppet.

“Vad kan reklamvärlden lära politiken?
– Massor, tror jag. Fast jag är inte med beroende på min roll som reklamman. Men visst är det så att vi som jobbar med kommunikation är vana att jobba med mottagarens huvud påskruvat.

Du ska inte ta in Ipren-mannen i partiet?
– Det vore intressant. Kanske i ett senare skede. Men jag är alltså inne i det här som privatperson. Vi, min grupp, ska utreda tillväxtbegreppet.

Som privatperson, vad tycker du har varit moderaternas problem?
– Att man har balanserat mellan mjuka och hårda värden. Är man trovärdig när man kommunicerar mjuka värden om man samtidigt för en hård skattepolitik? Min privata tanke är att moderaterna borde släppa det högkyrkliga och militära.

– Man kan se moderaterna som ett varumärke. Det ska vara aktuellt, prisvärt och ha en vision som man kan tro på.”

(Resumé)

Ungdomar – en laglös målgrupp

Jack Feuer går igenom ett seminarium om att marknadsföra till tonåringar och med en smula cynisk och trött tonårsförälders stora insikt säger han:

“Think of them as Bonnie and Clyde, only not as well dressed.”

Men han har också en point när det gäller att försöka se ungdomar som en homogen målgrupp:

“Asking what kind of consumers teens are is solipsistic. Advertisers are talking to themselves when they ask that. Because teens are not consumers. They’re outlaws. At least in their own minds. “

Det blir intressant att utifrån det försöka utröna hur man ska få bästa kontaktpris just för tonåringar som varken finns i någon ordnad verklighet och vars egenskaper skiljer sig så markant inom gruppen. Feuers förslag är att man kör reklam på hans vardagsrumsgolv – för det är där som alla ungar brukar häcka på helgerna. (AdWeek)

Ungdomar tolkar också sig själva som en annan grupp och inte sällan upplever de sig sämre behandlade på grund av att de just är ungdomar:

Men vad får man höra, gång efter gång? …vi är ju ungdomar. Opålitliga hormonpåsar. (ur en av Zashas dagböcker på Lunarstorm)

Oavsett tonåringars eventuella laglöshet så kan man slå fast att den gruppen inte på något sätt är speciellt homogen, kanske är det så att gruppen ungdomar är inom gruppen mer segmenterad än övriga läsargruppen. I en amerikansk studie ser man dock generella linjer i ungdomars val: “solo-but-social” – något som kräver ett minimum av planering men som kan göras ensam eller i grupp. Unga vuxna väljer helst “cheap-but-social“: sånt som man kan få ut mesta av en billig penning men också att man kan göra det tillsammans med vänner. (Tidningsutgivarna)

Skåden framtiden – prenumerationstjänster

Aftonbladet.se väljer att satsa på en prenumerationstjänst där spel, hälsa och nöje blir bakom det virtuella vändkorset. Många har försökt tidigare men få har lyckats med att ta betalt för en sajts innehåll. Flera tidningar har istället valt att låta sina papperstidningsprenumeranter få tillgång till allt på nätet medan ‘free-riders’ får klara sig med det allra senaste (ex. DN och DI).

Problemet med det är att nyheter är färskvara och fördelen med att ha tillgång till hela arkivet på sajten är ändå relativt måttlig. Knappast något som gör att man köper sig en prenumeration.

Andra väljer att ge betalande fler och bättre tillämpningar på sajten (ex. Lunarstorms PRO). Eller att man slipper reklam om man betalar (ex. Bloggers tjänst Blogspot).

Men jag tror liksom Pontus Schultz att just prenumerationerna kommer att öka i takt med att nätet blir i var mans ägo och den vardagliga mediakällan. Det som behöver utvecklas är “mikrobetalningar” och säkra certifikat.

Titta igenom det [Aftonbladet.se; N/. kommentar] och skåda framtiden på nätet.
Kalle Jungkvist och gänget bakom Aftonbladet.se har gjort det igen. Gått i täten på en väg som experterna sågat. Betalning på nätet har varit dött som ett dotcomlik, men kommer att bli en av de viktigaste trenderna för de stora mediehusen de närmsta åren.
Jag är övertygad om att prenumerationen som modell för konsumtion av media är något som folk förstår och kan tänka sig att använda också på nätet.
Förutsättningen är förstås kvalitet och begåvad förpackning.

Det finns två dominerande trender i media just nu. Den ena är att de stora medierna befinner sig i en generisk dödsdans. De är så rädda för att inte vara viktiga att de satsar allt sitt krut på att göra exakt samma nyheter, bevaka exakt samma presskonferenser och ha exakt samma nyhetsförmedlande agenda som alla andra. Nyanserna är minimala.
Samtidigt minskar intäkterna för nästa alla, och det verkar inte bara vara en konjunkturförändring utan också en strukturell förändring. Det betyder att den spiralen kan bara gå nedåt. Kvaliteten sjunker.
Men, säger, men, den som först kliver av tåget och satsar på kvalitet på utvalda saker kommer att stå ut rejält. Och kunna ta betalt för det. Kvalitet är fördjupning och en orientering i det nya medielandskapet, att förstå sin roll i nyhetsförmedlningskedjan. […]

Den andra stora trenden i medievärlden just nu, som få vågat hoppa på, är rationalisering för att skapa rörlighet. SVT har länge lidit av kolossjukan och politikernas tröttsamma detaljstyrning. Att göra regionalpolitik av styrningen av ett medieföretag är katastrof. Det är just det kravet på lokal produktion har varit på SVT. När världen börjat snurra allt snabbare, osäkerheten om vartåt tv-världen går blivit större och konkurrensen hårdnat, har det kravet blivit allt mer katatrofalt.

(Pontus Schultz i DAGENS PS)

Striden om bostadannonserna

I tysthet pågår ännu en viktig strid i medievärlden just nu.
Först SvD och sedan Metro har på olika sätt utmanat Dagens Nyheter om eftertextannonsmarknaden för bostäder.
SvD genom att dela ut sin bilaga till alla hushåll i Stockholm. Det fick de göra i mer än ett år ostört innan DN följer efter på lördag. Under tiden har redan Metro hunnit samla sig till nästa anfall. En egen bilaga med prispress på annonserna. I går stod det klart att Metro vunnit en seger i det slaget när jättemäklarna Svensk Fastighetsförmedling valt att få i Metro.
Det är för övrigt en mycket intressant marknad, eftersom mäklarna allra helst vill gå runt medierna och skapa sin egen annonsmarknad på nätet.
Räkna med fler sådana attacker framöver.

(Pontus Schultz i DAGENS PS)

Hårda paket i Postens julkampanj

Skillnaden mot alla andra år är att Posten i år inte gör reklam för sina rabattfrimärken utan kommunicerar fördelarna med sin paketförsäljning.

Uppenbarligen har Posten till slut insett att brevens tid är förbi och att även julhälsningar sker på elektronisk väg. Men man kan inte skicka julklappar per mail.

“Hela tanken med julkampanjen ‘Stor tanke, liten insats’ är att visa att det inte krävs så mycket att göra någon glad. Men Postens förfrankerade paket och vadderade kuvert är det dessutom enkelt att höra av sig,

Andreas Engstrand, projektledare på Åkestam Holst, som gjort Postens julkampanj.
(Resumé)

Festivaler och strategiska samarbeten

Unilever har använt sig av active marketing på olika evenemang och därigenom skapat en relation utan att slå på den stora kommunikationstrumman. Företaget har satt upp tvätterior, där festivaldeltagare på Hultsfred såväl som deltagare vid O-ringen kunde tvätta sina kläder för en billig penning. Erfarenheten de gjorde var att festivalbesökarna var oerhört positiva och lätta att ha att göra med medan orienterarna ofta var svåra och ofta otrevliga.

“Inom Unilever finns inget projekt som enggerat och entusiasmerat den egna personalen lika mycket som samarbetet med Hultsfred.
– Det kan komma att påverka hela vår marknadsföringstrategi, även internationellt

Maria Stareborn, Unilever. (Eventertain)

Ett kinesiskt swoosh

Li-Ning, Kinas största sportvarumärke, har sin vision klar som korvspad: Att bli ett globalt varumärke innan de olympiska spelen går av stapeln i Beijing 2008. Förebilden, för att inte säga mallen, är amerikanska Nike. Loggan består av initialerna L och N, sammanflätade till en swiish istället för en swoosh, ungefär som om Coca-Colas formspråk skulle möta Nikes, fast på kinesiska. (LI-NING) Snurrigt? Jo vars, ibland kolliderar kulturerna ordentligt. Som när det Li-Ning sponsrade spanska damlandslaget i basket mötte Kina, och de kinesiska spelarna var helt draperade i Nike-plagg. Frågan är om kopian kan klå originalet? I Kina säljs en Li-Ning-produkt var tionde sekund. (FutureLab nyhetsbrev)

Onekligen har den gode Li-Ning, elitgymnast och numera kinesisk oligark tittat på Nike – inte nog med att logotypen ser ut som en upp och nervänd swoosh – “anything is possible” känns som en omskrivning av “just do it”.
Mckinsey har också gjort en översikt över just kinesiska varumärken och dess möjlighet att “slå” igenom globalt sett (The McKinsey Quarterly: Can Chinese brands make it abroad?).
Kina har framförallt varit oerhört stort när det gäller OEM – att tillverka för andra varumärken. De har billig arbetskraft och det är ordning och reda eftersom ingen vågar säga något mot partiapparaten.
McKinsey menar dock att kinesiska varumärken, som de försöker att få ut på världsmarknaden, har en lång väg att gå. Det handlar inte om produkter eller kvalitet utan frånvaron av både frihet och kunskap att bygga upp hållbara marknadsstrategier. Ett varumärke handlar mycket om värde och konsumenter väljer gärna ett varumärke de känner till. Ett exempel är kylskåp och frys-marknaden där man i USA kan se att de inhemska varumärkena har över 80 % marknadsandel och i det fallet tenderar människor att vara varumärkestrogna – när man byter, byter man till samma märke.
Varför ska Kina då försöka att slå sig in bland de kända varumärken som finns?

“Makers of branded goods can charge higher prices partly because they promise higher quality, and that is a crucial issue for Chinese companies in developed markets.[…]Chinese companies have shown convincingly that they can produce competitively priced, high-quality goods.”

“The Chinese companies most likely to succeed in establishing brands in overseas markets are those that have a track record in low-cost, high-quality manufacturing and show marketing prowess on the local level. In general, Chinese manufacturers have relied on a fully integrated model in the domestic market. They start off using foreign technology and then try to develop their own technology and products. Most of these companies are heavily asset-based and have large manufacturing organizations, and almost all have their own distribution networks and large, cheap sales forces. Replicating this model with traditional products in developed markets would be prohibitively expensive, time-consuming, or beyond the skills of management.”

McKinsey föreslår två affärsmodeller för kinesiska varumärken: Step-by-step: att arbeta sig sakta in på olika marknader respektive buy your way in.

Penna eller sexleksak?

“Don’t worry. It’s not pornography. It’s shot in black and white, so obviously it’s art.”

I en recension av de senaste annonserna från AT Cross Co och deras dyra penna “Verve” tar Garfield ett rejält tag om företagets kulor och förklara det hela som synnerligen suspekt. Och man kan inte något annat än att hålla med honom. Plus att hans sätt att göra det är oerhört snyggt och närmare lustmord kan man nog inte komma utan kniv:

In a second ad, titled “Windowsill,” in which the blonde is writing a note while the guy removes her camisole, the pen is similarly superimposed but situated in such as way as to suggest either: 1.) Verve. The Sexy Pen, or 2.) vibrator. Impossible to tell what exactly she’s writing, but we’re guessing: “Oh, God! Oh, God! OH, GOD!”

och hans avslutande meningar är ett under av skön sågning:

We’ve seen spam for Vicodin with more thought behind it.
Please note: The way to give a product sex appeal is not necessarily to present literal images of sex in progress.
Because, if it did, the Joe Lieberman campaign would suddenly get very interesting. (Ad Age)

Starlet är tillbaka

Tidningen som alla tjejer läste och som de flesta killar läste i smyg har kommit tillbaka. Starlet, den lilla tidningen som mest hade noveller och tecknade serier har kommit i en uppdaterad version för 2000-talet, men med känslan från 70- och 80-talet är kvar.

“- Det är ju mycket 80-talsmode i samhället nu, både vad det gäller musik, kläder och trender. Vi har tittat i de gamla Starlettidningarna och tycker att typsnitt och utseende ligger i tiden igen. En annan anledning till att vi lanserar nu är att vi tycker att det saknas en tidning för högstadietjejer, säger redaktionschef Cecilia Sandbring.

Musik, kläder och kändisar har lagts till men hälften av materialet går i den klassiska tidningens spår. Egmont menar att de har en målgrupp som inte någon annan tidning riktar sig emot och de ser ingen direkt konkurrent eftersom både Frida och VR riktar sig mot en äldre målgrupp.
(Dagens Media)

Millers hamnat rätt till slut

Efter åratal av mer eller mindre fantasifulla kreativa koncept har Miller´s till slut gjort en rätt så traditionell reklam och faktiskt tagit fram logiska kärnvärden: att dricka Millers Lite innebär att man får i sig färre kolhydrater än i importerade öl. Som Bob Garfield säger:

“If the claim is true, and Miller Lite is genuinely less fattening, presumably that has been true all along. And if so, those foolish, gullible, stubborn and desperate managers were one other thing, as well.
Utterly incompetent.”

Att inse att man jagat på i en fart och ändå förlorat marknadsandelar kanske vore en läxa för många företag och framförallt flera reklambyråer. (AdAge)