Doktorer varnar: Reklam är en hälsorisk

Att reklam påverkar kan vi väl gå med på men att som en rad läkare i Australien mena att det är en indirekt hälsorisk, framförallt för barn, eftersom den skapar en normalisering av fast-food, läsk och alkohol. Jag håller med Steve Hall i hans åsikter på
Adrants om doktorernas uttalande. Personligt ansvar, föräldraansvar och sånt verkar vara något som är mindre än reklamvärldens moraliska ansvar.

Andra mer modulerade undersökningar om barn och reklam finns här: BFD – Høring – NOU 2001: 6 (norsk utredningstext) eller BRIS rapport (pdf) liksom andra rapporter hos Sveriges Konsumentråd.

Visst finns det anledning att vara på sin vakt; både som förälder men också som reklamproducent. En undersökning har räknat ut att ett amerikanskt barn ser 40000 TV-reklamspottar under ett år. En undersökning i England visade att barn ofta kände igen varumärken men inte alltid kunde sitt eget namn. I en oerhört tänkvärd kolumn i MediaGuardian skriver Dave Hill om sina barn och hans tankar om all reklam som de utsätts för. Och hans slutsats är:

Maybe contemporary disquiet about the hard-selling of junk foods and status-freighted toys and clothes is partly driven by a sentimental fear of children embracing modernity and partly of a piece with the climate of misplaced panic that has parents seeing paedophiles on every street corner and fearful of letting youngsters play outside or walk to school. And yet an argument remains that the powers that be are failing to meet their responsibilities. Perhaps the only way to change that is for parents to learn from “spoiled brats”: to nag, argue and pester until we get our way.

Grafiska gränssnitt

Det som var Apples USP när de släppte sitt MacOS var just det grafiska gränssnittet, att klicka på ikoner och tänka sig ett skrivbord. Ikonerna var viktiga – man skulle inte behöva läsa texten för att veta vad som hände när man klickade på ikonen. Global standardisering.

GUIdebook visar utvecklingen inom formgivningen av systemikonerna. En oerhört översiktlig sajt med både nostalgi och insikt om att i vissa fall var det nog ändå bättre förr…

N-gagereklam använde riktig mordplats

Nokias reklam för N-gage, där olika platser sätts i samband med delar i ett spel har visat sig vara alltför sann:

“Under a picture of a footpath in the Sighthill area of the city where 25-year-old Dag was left to bleed to death, the advert said: “This is where I got a good beating.”

Reklamen har blivit borttagen från rotation då det visade sig att platser som visades i reklamen var faktiska platser där ett mord på en ung man skett liksom att bilden på gravplatsen var hans begravningsplats.

“”We would like to express our apologies to the few people who were offended by the advertising campaign. This was not the intent.” Scotsman.com News – Scotland – Watchdog bans ads featuring site of asylum seeker’s murder

“Duh?!”

Som om detta inte räckte visar siffror från tyska GDK att Nokia tappar stort i mobiltelefonförsäljning i Sverige. Från att ha sålt mer än hälften av alla telefoner har man en marknadsandel på bara 36%. Det är Sony Ericssons satsning på kameramobiler och en aggressiv prissättning som spöat Nokia rejält. Det faktum att Sharp och Samsung också släppt bra telefoner har gett Nokia huvudbry.

Diagnos: Michelingubbsjuka

På spelmässan E3 visas inte bara en massa schysst grafikutveckling inom spelvärlden utan också en hel del kvinnohud.

Det verkar som speltillverkarna tagit över däckstillverkarnas kvinnosyn och när bilsalongerna visar konceptbilar för kvinnor, av kvinnor visar mjukvaruproducenterna upp lättklädda damer som ska sälja fler spel. Sorgligt är det. (Gizmodo)

dabitch kommenterar det hela på Bold:

Ögongodistjejer har varit väldigt vanligt på spel och software mässor – det lustiga är att gamers och äkta hackare inte bryr sig om tjejerna ett dugg [inte de som jag går i sällskap med iaf] – därimot tycks knepet fungera på inköpare till butiker etc, dvs folk om inte är gamers eller hackare. Sedan står butiken där med dagens version av Atari E.T. spelet och förlorar pengar….

Reklamen saknar respekt för individen

I undersökning efter undersökning visar konsumenterna på en aversion och en frustration över reklambranschens överproduktion av reklambudskap riktade mot varje person som har ett par öre att spendera.

Yankelovich Partners visar att 65% av amerikanerna anser sig vara utsatta för allt för mycket reklam, 61% anser att reklamen är utom all kontroll och 60% är mer negativa till reklam än för fem år sedan. Amerikaner ser reklam som en del av livet men den har tagit över för mycket av livet enligt många.

Branschen får fler och fler mot sig: oppositionen handlar om allt från den negativa impact som reklam sägs ha på barn och unga till att alla dessa gigantiska vepor förfular gatubilden. Problemet är att det inte finns några klara regler för den globala spelplanen, att det inte finns en enda plats där reklambranschen låter bli.

“the advertising industry seems caught up in a death spiral of disrespect. In its desperate clamor to claim the attention of potential shoppers, the industry invents a new intrusive ad mechanism almost every week, until citizens are driven nuts by all the billboards, product placement, junk faxes, pop-unders and all the rest of it.

Till slut kommer en kritisk massa att uppnås och reklam kommer att bli reglerad av stater och bli bunden av konventioner. Det är inte bra – reklambranschen måste skaffa sig en bättre överblick av även den negativa effekt som mängden reklam skapar såväl som den positiva försäljnings/top of the ad/brand-mind-effekten. (Ad Age)

En svensk opinion har funnits länge men nu har bland annat H&M börjat med jättevepor för sina kampanjer vilket gjort att diskussionen startat om att reklam även invaderar det offentliga rummet på ett alltför genomgripande sätt. (Expressen)

Valmöjligheternas tyranni

“Somehow, in the past five years the notion of “consumer choice” has morphed into a compulsion to bury consumers with options.[…]Years ago, you could put all the cola products in three feet of grocery shelf space. Now that will only hold the “diet, with lime” — which forms an endless chorus line with lemon, vanilla, cherry, diet, regular, and “remixed.” While the rationale may be “consumer choice,” it provides the dominant brands with a near-monopoly of invaluable space, virtually assuring that upstarts that might really represent new choices never see the retail light of day. […]The big losers in all this (besides my serenity) are advertisers. I simply don’t have time for them. Although I never once tuned into three-quarters of what comes through my digital cable box, I am still so overwhelmed by “choice” that I have to use those commercial breaks to find alternative content, which can mean online surfing with my Wi-Fi-ed laptop or reading a quick magazine story. No time for the magazine ads, the show is restarting!!!” (MediaDailyNews)

Läs också “Differentiate or Die” av Jack Trout. Siffrorna han visar på är markanta. En ordinär stormarknad för 40 000 artiklar. En normal familjs behov stillas av cirka 150 artiklar. Valmöjligheterna har blivit ett “tyranny of choice”. Till skillnad mot många kreativa reklamare menar Trout att det är livsavgörande för en produkt att hitta sin USP. Differentiering är allt.

Rysk reklam ökar

Den ryska ekonomin går igenom en stor förändring och den inhemska marknadsföringen ökar kraftigt. Mellan 2003 och 2004 har den gått upp mer än 25% till ungefär $700 miljoner. Inte så mycket jämfört med västvärlden men på de få år som Ryssland varit fritt är det ändå en markant uppgång. Störst är TV och sedan radio. Internetreklam är fortfarande liten men växer. (Gateway To Russia)

Publik och community

Från A Networked World kommer några bra minnesbetor för mediaföretagare (något som fler och fler bloggare faktiskt blir):

1. Audiences are built. Communities grow.
2. Communities face a tradeoff between size and focus.
3. Participation matters more than quality.
4. You may own the software, but the community owns itself.
5. The community will want to build. Help it, or at least let it.

Ett Mecca för fontaster

På webbloggen Typographica kan alla fontaster få sitt lystmäte – en hel webblogg dedikerad åt fonter, typografi och bokstavsformer.

Min uppfattning efter många år inom olika delar av en grafiktyngd värld är att det finns två infallsvinklar på typsnitt från mer professionella grafiska formgivare och ADs, redigerare och layoutare:

  • Minimalisten använder en väldigt begränsad fontkatalog. Sällan några vanliga typsnitt utan sådana som han/hon köpt dyrt från någon av de allra dyraste fontförsäljarna. Minimalisten hatar Arial, Times och Helvetica. Däremot har minimalisten samma orgastiska förhållande till skärningar och staplar och kan gå i spin över en speciellt ritad serif.
  • Fontasten har visserligen lärt sig att vara sparsam med att använda flera fonter på samma uppslag men är typografins motsvarighet till ekorren. Antalet typsnitt han/hon har på sin dator överstiger ofta fontastens månadslön efter skatt och frågar man om ett typsnitt får man hela katalogen för detta och ett gäng som liknar det. Går i spinn över nya snitt och sitter ofta till sent på nätterna och förbättrar fontfiler i Fontographer. Kan faktiskt gilla vanligt typsnitt som Verdana och Trebuchet MS men byter ofta topplista.

“Så blev sex och fylla till barn-tv”

Dags igen för den årliga moraliska artikeln som förfasar sig över dokusåpor.

“För den som är intresserad av att moralisera finns en skyldig – Adam Alsing.”

Så börjar Tore S. Börjesson sin drapa om Big Brother, en märklig blandning av skvallerjournalistik, historieskrivning och illa dold moralism. Visst är vi vana vid det – varje år vid den här tiden (när alla svenska dokusåpor slutat – man kan ju inte kritisera en av sina största intäktskällor ens som kvällstidning) kommer samma sorts artikel. I år är det Big Brother som får klä skott.

Det intressanta är den fullständiga frånvaron av självkritik från journalisternas sida. På marknadssidan vet vi att Big Brother skulle aldrig vara så stort om inte det var hårt pluggat i tidningarna, det handlar om marknadsföringsvärden i tvåsiffriga miljonbelopp per år. Varje vecka är det en ny snackis.

“Det är självklart ingen tillfällighet att “Big Brother” utvecklats i den riktning det har gjort. Från och med säsong två har man sökt efter unga människor, intressanta personligheter med ett fördelaktigt yttre, det här är tv. Målet är att killarna ska bli kåta på tjejerna och tjejerna på killarna: sex och intriger,” Bingo Rimér, flickfotograf mm.

Själv har herr Börjesson författat ett antal artiklar både om Big Brother specifikt och om andra dokusåpor. Att det skulle vara Kanal 5 själva som skapat det nya Big Brother. Nöjesredaktionerna och chefredaktörerna insåg snabbt att det var enkla grejer att göra som kunde blåsas upp stort. TV-kanalerna skulle ge hur mycket information som helst eftersom de insåg värdet var marknadsföringen på samma sätt som tidningarna kunde bygga intresse hos den målgrupp som annonsörerna ville ha (urban, 18-34).

Kanal 5 har levt högt på realityTV i många år. Visserligen har de aldrig kunnat hota SVT:s Robinson men jämfört med TV3s tafatta försök med Baren har Kanal 5 lyckats med sin profil. Johan Westman har dock börjat att tvivla:

“Utvecklingen av programmet var en del i målsättningen “från hokus pokus till fokus”, att tydligare positionera oss och ta ställning för inga nyheter, inga samhällsdebatter, bara roligare tv än våra konkurrenter. Men nu tror jag inte att vi kan göra så mycket mer på sex- och partytemat. Vi måste värdera hur mycket skandalsåpa som är bra för Kanal 5″

Robinson går nu över till TV3, en kanal som är kända för att ta över programformat och göra lågbudget av dem, vilket gör att tittarna snabbt tappar intresset. De realityformat som SVT verkar söka är mer reality och mindre socialt spel. Kanal 5 kommer säkert att köra en eller två säsonger av Big Brother till men snarare är det de närmaste säsongerna “Extreme Makeover” på svenska som kommer att gälla.

Tore S. Börjesson närmar sig inte det faktum att färre publikfriande realitysåpor skapar mindre material att fylla nöjesbilagor och tidningarna med. Gulddagarna kan komma att ta slut. Och självklart reflekterar herr Börjesson inte över att det knappast är självförvållat det som Linda Rosing säger i artikelns avslutande citat:

“- Jag har ett skitrykte. Det är jobbigt när man är ute på stan. Folk måste tro att jag är en idiot. Förstår du? Nu vill jag vända det här och göra nåt bra av det.”

Läs artikeln i Aftonbladet

Portabla spel för 20 miljarder 2009

Portabla datorspel kommer att växa. Jupiter Research tror att antalet användare kommer att fördubblas på fem års sikt – till ett antal av 43 miljoner spelare och marknadsvärdet kommer ligga på mer än 20 miljarder kronor. Det är fr a Gameboy och N-gage som rycker fram. (Dagens PS)

CK gör porrig utomhusreklam

Calvin Klein, vars varumärke bland annat kommit upp i utredningen runt pedofilanklagelserna mot Michael Jackson, har gjort det igen. Den här gången är det en jättebillboard på Houston Street i NYC där en bild på tre människor, där kvinnan grovhånglar med den ena killen medan den andra verkar titta på svartsjukt.

CK har helt klart kört konceptet fullt ut – allt från Kate Moss lätt flickporriga uppsyn, Brooke Shields “Nothing comes between me and my Calvin’s”, re-makes av ‘nästan-porr’, tonåringar som biktar sig för en dold kamera och så vidare. (New York Daily News).

Även Armani med sin Kids-kollektion är i blåsväder efter att deras annonser blivit kritiserade för att utnyttja och visa barn i sexuella sammanhang. ASA har fällt dem för annonserna och i England väljer man att dra tillbaka annonserna. (Ad-rag).

En fråga är: säljer provokation? CK måste hela tiden puffa gränsen framför sig och frågan är om det till slut blir bakslag – att konsumenternas tysta muttrande om “Too much porno already.” blir högre och högre.
Oroande är att CK blivit ett sorts pedofilmärke (medveten om det Ljungberg?) – om man söker på Calvin Klein, CK, finns en hel del sidor med oerhört läbbigt material.
Provokation må vara bra – men frågan är när den verkligen kommunicerar effektivt eller bara blir en sorts tröttsam posering?

Tjänsteföretag med bemanning

Årets tillväxtlista har släppts och det är en intressant läsning utifrån ett reklamperspektiv och säljinriktning. Tjänsteföretagen växer och allra mest verkar de mindre, mer nischade bemanningsföretagen växa. På första plats ligger Lernia Bemanning, nischat på industri, teknik och logistikföretag, som förra året växte med 30% trots den generella nedgången hos bemanningsföretagen.
En annan bransch som går bra är läkemedelsbranschen, något som beror på den blixtsnabba utvecklingen av biomedicin, trots att just denna bransch gick ner i Europa jämfört med branschen i USA. Hela nio företag av de 60 största tillväxtföretagen är läkemedels/med.teknik-företag. Att så många IT-företag skulle finnas på listan är nog lite oväntat för många, men det är b2b-företag som jobbar med lagring, logistik och crm-hantering bland annat. Nåt som behövs mer och mer. (SvD och Hela listan)

Onliners vs multichannelers

Onliners, definieras i undersökningen utifrån att de med jämn och hög frekvens använder varumärkets online-tjänst och sällan varumärkets icke-virtuella tjänst. I Sverige skulle det vara den som läser Aftonbladet på nätet men aldrig eller oerhört sällan köper papperseditionen.

Onliners :

  • fler män (70%) än kvinnor (30%),
  • Åldersgruppen 18-34 (40%) är högt representerad.
  • lågfrekventa TV-tittare, 21 timmarper veckauppkopplade bara 14 timmar per vecka med TV:n

lers, definieras som frekventa användare av både online och offline-tjänsterna hos ett mediavarumärke.

Multi-channelers:

  • jämn fördelning män(51%) kvinnor (49%).
  • största användare (62%) av sajter kopplade till TV-kanaler och TV-innehåll

(Center for Media Research)

Feta kampanjer på stora bilar

TV- och radioprogram liksom Bics pennor och andra företag använder hela sidor på dragkärrorna för att skapa jättereklam. Det är stora klistrade plasttryck som fixeras på på väggarna för att sedan enkelt kunna tas bort när kampanjen är över. Som en av företagarna säger:

“It’s got much more impact, plus you can run a campaign for a more limited time. And, we love this, the vendor offering the service uses GPS to track your trucks, and ultimately measure brand impact on the particular demographic you wanted to influence.” (Asphalt)