Heta högen

Tidningen Sälj&Marknadsföring listar Sveriges 100 viktigaste marknadsförare.

1. Richard Sjöberg, informationschef Coca-Cola 2. Maria Erixon, designer, Nudie Jeans 3. Thomas Areskoug, brand manager, V&S 4. Thommy Bindefeld, reklamchef, Indiska 5. Stefan Olander, europeisk reklamchef, Nike 6. Anna-Lotta Model, marknadsdirektör, GM Norden 7. Karin Rågsjö, informationssekreterare, Alkoholkommittén 8. Anne Thunman, projektledare för Alcro Designers, Alcro Färg 9. Karin Ahlström Jensen, informationschef, Öhrlings Pricewaterhouse Coopers 10. Michael Smirnoff, informationschef, Nokia 11. Ingrid Jonasson-Blank, marknadsdirektör, ICA 12. Nina Okmark, marknadschef, Ellen 13. Olav Ljösne, Shell, policy coordinator 14. Johan Axell, informationsdirektör, Naturvårdsverket 15. Birgitta Olsson-Tapper, kommunikationschef, Folksam 16. Anna Vegerfors, marknadsdirektör, Aftonbladet 17. Greger Hagelin, VD, We 18. Greg Varner, marknadschef, svenska Adidas 19. Marie Lindqvist, marknadschef Kolmården 20. Mikael Gordon-Solfors, vVD, Wallmans Nöjen 21. Erik Andersch, marknadschef, JC-koncernen 22. Christian Alçenius, VD, Futurelab 23. Karin Peterson, marknadschef, Skistar 24. Georg Kittel, varumärkesansvarig, Pågen 25. Staffan Slörner, Försvarsmakten 26. Håkan Sandman, marknadschef, Ikea 27. Bengt Möller, informationsdirektör, Vasakronan 28. Elisabeth Ström, vVD och ställföreträdande koncernchef, Posten 29. Björn Jutendahl, marknadschef, Volvo Personvagnar 30. Yngve Bergqvist, VD, Ishotellet 31. Ingela Stenson, verksamhetschef, Mjölkfrämjandet 32. Patrik Lundström, marknadschef, SBAB 33. Torbjörn Valfridsson, varumärkesansvarig, Sydkraft 34. Jessica Johansson, Sylvia.se 35. Göran Orre, informationsdirektör, Carlsberg 36. Maria Wengle, marknadschef, Scan 37. Björn Thärnström, antisvartjobbkampanjen, RSV 38. Ingvar Skeberg, AMF Pension 39. Jens Engström, försäljnings- och marknadsdirektör, OLW 40. Henrik Ziefelt, marknadschef, Citroën Sverige 41. Sara Kullgren, VD, Nokia Mobile Phones Skandinavien 42. Fredrik Hedlund, informationschef, Sweco 43. Anna Lilja, marknadsansvarig privatmarknad, Göteborgs-Posten 44. Anna Bergius, marknadsansvarig, Resfeber 45. Fredrik Hjelmqvist, VD, Pause Ljud & Bild 46. Lottie Knutson, informationsdirektör, Fritidsresor 47. Johan Ehrén, marknadschef, Forex 48. Tobias Osmund, marknadschef, Finnmer 49. Fredrik Berglund, VD, Tele 2 i Sverige 50. Christer Baldhagen, informationsdirektör, Länsförsäkringar 51. Ola Thorén, Mölnlycke Health Care 52. Peter Torstensson, Vice President Corporate Communications, Alfa Laval 53. Anna Bernsten, Vice President Corporate Communications, Assa Abloy 54. Lena Eklund, Head of Market Communication, Vodafone Sverige 55. Lena Stark, marknadschef, IBM 56. Carl Osvald, marknadsdirektör, RFSU 57. Rolf Degerlund, världens ende isteaterchef 58. Claes Tellman, informationschef, Svenska Spel 59. Marie Ehrling,VD, Telia Sverige 60. Roland Olsson, marknadsdirektör, OnOff 61. Kjell Eriksson, VD och ägare, Lulebuss 62. Thomas Jonsson, marknadschef, Stadium 63. Ulf Johansson, VD, UPC 64. Mikkel Berg, chef Marketing & Branding, IF 65. Fredrik Landahl, marknadschef, 3 66. Jörgen Andersson, marknadschef, H&M 67. Lars Hygrell, nybliven Country Brand Manager i Kanada, Saab 68. Anki Cedergren Borg, Global communication manager, SCA Hygiene Products 69. Anders Tillander, marknadschef, Telia Företag 70. Elisabet Thorén, produktchef, Pfizer 71. Lotta Lindquist, Sverigechef, Ryan Air 72. Jonas Welander, marknadschef, Milko 73. Cathrine Simonsson, marknadschef, KappAhl 74. Johanna Bengtsson, produktgruppchef, Arla 75. Mats Dahlquist, skandinavisk marknadschef, Apollo 76. Mats Wester, marknadsdirektör, Spendrups 77. Thomas Behring, marknadschef, Dressmann 78. Michael Persson, Director Market Communications, Absolut Vodka 79. Roger Nordström, reklamchef, Beijer Byggmaterial 80. Peter Hallerbäck, produktchef för Andningsväg, Astra Zeneca 81. Kai Sundström, kommunikationschef, Rädda Barnen 82. Magdalena Rohdin-Hurtig, marknadschef, SAS Sverige 83. Gösta Turefors, marknadschef, Nikon Svenska AB 84. Nina Westgerd, marknadschef, Däckia 85. Fredrik Thor/Per Bergkrantz, Systembolaget 86. Stefan Dinér, marknadschef, Fristads 87. Boris Lennerhov, VD, GE-kås i Ullared 88. Tommy Gullbo, marknadsdirektör, Hästens 89. Pernilla Wigren, VD, Falu rödfärg 90. Kjell Westerback, marknadschef, Dotcom Solution 91. Ingvild Falkenhaug, informationschef, Hörselskadades Riksförbund 92. Yvonne Borg, marknadschef, Bostream 93. Pauline LindWall, nordisk marknadschef, Nestlé 94. Bengta Hallberg, produktchef, SCA Hygiene Products 95. Filippa Knutsson, grundare och kreativ chef, Filippa K 96. Theodor Paues, Årets lobbyist, Svenskt Näringsliv 97. Björn Vingård, chefredaktör, Vi i Villa 98. Anders Forssten, marknadsche, Max Hamburgerrestauranger 99. Katarina Jordell, marknadschef, Glocalnet 100. Mikael Löfstedt, marknadsstrateg, Toyota.

(Dagens PS)

Alla listor är alltid subjektiva och den här verkar vara rätt märklig i fråga om viktning. Att Greger Hagelin på WE kommer så högt som sjuttonde visar i värsta fall att juryn räknar att den gamla sanningen “all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet” gäller än. Och det måste vara lite surt för Blank att hamna så pass långt ner på listan trots att hon i flera år har köpt den mest omtalade reklamen. Indiskas reklamchef? Hallå liksom. Och Filippa nästan utanför listan. Och att flatsajten sylvia.se skulle vara värd en 34:e plats är för mig en gåta. Och att Theodor Paues hamnar på 96:e är en ren skymf. Däremot är det mycket kul att Pernilla Wigren på Falu Rödfärg kommer med på listan.
Och var är Micke Storåkers?!!

Röda reklamklassiker

Klassiska billboards än en gång. Det är vad The Economist har släppt i Storbrittanien. Det är än en gång den klassiska röda färgen och företaget har ett så pass stort självförtroende att man i vissa fall struntar i såväl logotyp som text.

Enligt Sean Brierley är det ett “badge-brand”, ett varumärke som många vill bli kopplade till men som därmed inte används på samma nivå:

“What is fascinating about the Economist’s campaign is that it has never emphasised the quality of the editorial product, but it has always concentrated on the self-image of the readers. Intuitively, I would say that this is indicative of the fact that though many people buy it, not many read it.”

(BBC News tipstack Caffeinegoddess)

Med LEGO som hjälpreda

LEGO är en fantastisk uppfinning. Min son är LEGO-frälst och det är få nätter en sömndrucken fader inte trampar sig halvt fördärvad på någon lite två-pinnars bit som glömts kvar på golvet.

Mark Simonson är en typograf av klass och har som ett projekt att läsa in gamla typsnittsfolier för att sedan (antar jag) försöka återskapa typsnitten. Och vad använder han som ett sorts robotar om inte LEGO. Egenhändigt ihopbyggda. (Lego, the Type Designer’s Friend. Hattip to dab)

Hegarty om virals

John Hegarty, legendarisk CD på BBDO, skriver om virals och problemet med allt för dåligt underbyggda kampanjer.

“Brands also live or die by context. The value we put upon them is directly related to how we position them in our minds. That context can be geographical as well as emotional.”

För varumärken och för konsumentens relation till varumärken, mitt i en yster McLuhansk globalisering, blir rötter viktiga. Och det är det som kan vara faran med viralreklamen – att den missar mottagarens kontext och därmed blir relationen mellan varumärke och konsument mindre relevant. Alla virals ska fungera överallt, det finns inga styrmedel för målgrupper. (MediaGuardian via Caffeinegoddess)

Hegarty har en intressant poäng. Viral må vara lite coola, men om man tar Subervient Chicken så var det rätt få som egentligen visste om den. Många inom den mer ‘savvy’ populationen men går de på Burger King?
Ett annat perspektiv: Om viral missar konsumentens kontext så borde gerillareklamen göra precis tvärtom – att fungera endast i konsumentens kontext.

Diskussionen fortsätter…

Min mening att det på grund av modulskyltsystemet inte skulle behöva spela någon roll vilken logotyp man valde har fått ett svar från Anna Berger-Kettner:

“För det är just det du verkar mena som var hela poängen med vårt ställningstagande i somras. Att det inte kan spela någon roll om man trycker ett eller ett annat märke på modulerna.

Utom det som hävdades av våra proffs, både egna och konsulter, att själva användandet av flera loggor var ett jätteproblem. Att därför beslut att byta logga – till den raka – nödvändigtvis betydde att alla skyltar måste bytas i ett slag. Det finns minst 18 000 busshållplatsskyltar. Sen kommer alla stationsskyltarna vid spåren till. Och en massa annat. Därför kunde man inte kombinera ett byte av logga med stegvis skyltbyte. Då såg vi inget annat möjligt beslut än det vi tog…”

That makes sense. Men jag förstår fortfarande inte: är inte skyltsystemet nytt? Om så behöver man väl nya skyltar oavsett vilken logotyp man väljer?

Sen kan jag ibland fundera om vissa experter tänker lite för fort. En möjlighet vore väl att byta ut logotyper efterhand, bara man använder samma logotyp per linje? SL är ju knappast ett bolag som är okänt och därmed riskerar att förlora varumärkesvärde på grund av olika logotyper.
Rent PR-mässigt är logotyphistorien antagligen en större förlust för varumärket än att olika linjer under ett par år har olika logotyper.
Jag har visserligen inga vetenskapliga belägg för detta men problemet är ibland att vi varumärkesstrateger hänfaller åt en viss rigiditet i våra idéer.

Övriga artiklar finns här, här och här.

SL-logotypen än en gång

Anna Berger-Kettner, trafikborgarråd i Stockholm, skrev ännu ett brev till Researcher:

Hej igen

Var inne på din länk och konstaterade att du gav mig chans att där också möta dem som reagerat. Tack! Sen kan jag bara för upplysnings skull säga att det mesta i brevets innehåll står jag för själv, även om jag fick hjälp med det praktiska runt det – de där dagarna hade jag det ju rätt hektiskt med några direkta trafikfrågor oxå – Tensta och Nynäshamn.

Sen för att vara supertydlig runt det du tyckte fortfarande var luddigt. Det vi sa i styrelsen handlade i stor del om frågan om vi skulle göra ett massivt byte av varenda skylt under kort tid – vilket vi var väldigt tveksamma till möjligheten att få acceptans för hos resenärerna. Vi förordar att man byter skyltarna allt eftersom, och då använder det modulsystem vi nu harutvecklat.

Vänliga hälsningar

Anna

Övriga artiklar kan du läsa här och här.

Modulsystemet verkar väl bra. Frågan är bara: vad har det med logotypen att göra? Det kan ju inte spela någon roll om det är den nya eller gamla logotypen som inkorporeras i skyltmodulsystemet?

Internetannonsering

“Any single ad, commercial, or promotion is not a summary of our strategy. It’s not representative of the brand message. We don’t need one big execution of a big idea. We need one big idea that can be used in a multidimensional, multilayered, and multifaceted way.”

Det är Larry Light, marknadschef på McDonald’s som citeras av Yahoo!s Wenda Harris Millard. Och det tål att tänkas på.

Reklamen genomgår stora förändringar, och det faktum att man in undersökningar kan se att en affärsmans vanligaste kanal för inhämtande av information är online ger onekligen en helt annan möjlighet för att arbeta med branding. Om man vågar se det.

Problemet är att reklambyråer ofta är dåligt rustade för bra online-kampanjer. Antingen har man en webbutvecklare anställd som inte är kunnig i marknadsföring eller så har man ingenting. Och lämnar fältet öppet för små hungriga bolag att käka hela kakan.

Problemet ligger inte längre i en digital klyfta mellan uppkopplade och icke-uppkopplade utan att reklambranschen tror att folk gör en sak men folk gör tvärtom:

“it’s the gap between what people are really doing and what we still believe they’re doing. ”

(ClickZ / Experts)

Fuel med hög personaloktan

Den lilla animerade uppstickaren Fuel har ett visst tillvägagångssätt för att få sina anställda att trivas. Bland annat finns det plats för allas hundar på kontoret, och de anställda fick en snowboard och fem dagars vintersemester vid en skidort till julklapp förra julen.

“Matthew Marquis, executive producer and second-in-command, said that in order to attract the type of creative, in-demand people that have made the company successful, Fuel needs to keep the work environment fun. Being relatively small makes that possible.”

(Los Angeles Business Journal)

Uppenbarligen inte bara byrån Mad dogs and englishmen som har hundar som medarbetare. Själva väljer vi att jobba som hundar…

New balls!

Madrids mastersturnering satsar på fotomodeller som bollkallar. Anledningen är att försöka få upp intresset för turneringen. Framförallt bland manliga tittare. Under tre veckor har de kvinnliga modellerna drillats i den vita sporten:

“Fotomodellerna har tränats i tre veckor för att klara sitt jobb.
– Vi var tvungna att visa dem hur tennis fungerar, vi fick förklara vad ett game, set och ett serveess är för något samt hur de skulle ge bollarna till spelarna.”

(Aftonbladet)

Sexistiskt? Nä, snarare plain stupid. Om inte tennisstjärnorna kan dra folk nog borde man väl börja med att sänka deras löner. Spanjorer är inte kloka – men rätt bra på PR :)

Reklamstunts

På temat “jag försöker på alla sätt och vis att skaffa mig ett jobb” har ännu ett kapitel skrivits genom att någon hi-jackat domänen kamprad.se och försöker att få jobb på det sättet. Kommer det funka? Jag tvivlar. (Kamprad.se via Bold)

I Kanada har Vaughn Whelan & Partners försökt sig på ett pitch-stunt. Genom att göra en reklamfilm för ölmärket Molson och köra den i reklamTV hade de tänkt sig att få jobbet:

“The goal is to literally hijack the pitch process so that our little agency can get our big idea on the table.”

Molson själva är skeptiska minst sagt:

“I don’t think anybody wants anybody representing your product or brand to a potential audience that you have no say over. It’s not something we would encourage anybody to do.”

Gissar att Vaughn Whelan kan skatta sin lyckliga stjärna om han ens kommer undan med blott förskräckelsen. (, Project Hijack och The Globe and Mail via Adland)

Fekalier i reklam

“The most powerful element in advertising is the truth.”

Bill Bernbachs citat må vara vist och genomtänkt men ibland måste det väl ändå finnas gränser för “sanningen”. Se exempel:

Thumb on bajs

Diskussionerna runt bindor och blöjor har pågått länge, bland annat menade sanningssökarna att det var helt klart fel färg på det blå vatten som använts för att visa hur mycket vätska som en binda/tampong/blöja absorberar. Andra gånger har sanningen framgångsrikt använts för att skapa bra reklam – se de klassiska annonserna från DDB för såväl Volkswagen som Avis.

Jag hävdar visserligen att sanningen ibland må vara den allra bästa kommunikatören men inte alltid. Konsumenten söker att bli lite förd bakom ljuset, även om hon/han aldrig skulle erkänna det och därmed anser att reklam ska tyckas illa om. Men precis som att människor väljer att läsa böcker med spänning, med romantik och liknande så kan reklamen fungera som upplevelseskapare: det ger möjligheten att ge sig själv lite tid att dagdrömma en stund. Det finns ett stort värde i detta, vilket vissa reklammakare missar och försöker förklara emotionell reklam genom olika rationella slutsatser.

Det visar sig att det är en av mina list-buddies som skrivit annonsen via Saathci&Saatchi i Köpenhamn.

Gult är fult

NU JÄSER DET BLAND VARUMÄRKENA

I tider då antalet varumärken blir fler och fler, originaliteten sämre och sämre samt kopiorna bättre och bättre, gäller det att skydda vad man har för att inte ständigt behöva göra om sig. Dessvärre tar varumärkesskyddandet sig ibland märkliga uttryck när stora varumärken försöker skydda helt vanliga ord såsom jeep. Ryktet att orkestern Metallica försökt skydda ackorden E och H är emellertid betydligt överdrivet (fast väldigt roligt).
En mer modern och modest varumärkesansökan står Jästbolaget för. De önskar skydda jästpaketens karaktäristiska gula färg i sin varuklass. Smart och rimligt tycker FutureLab. Men de behöver nog vare sig vara rädda för nedladdning av jäst från nätet, frifräsande jästarbetare från Baltikum eller asiatiska jästkonglomerat, utan snarare en och annan Private Label i kyldisken.
(Källa: Brandnews via Futurelabs nyhetsbrev)

Jag fick ett brev…

… från Anna Berger Kettner där hon vill förklara sina märkliga uttalanden i DN. Onekligen ger det pluspoäng att ta sig tid att svara (även om det känns som en informatörsskriven text :))

Hej

jag förstår din och många andras frågor och upprördhet om det skeende kring SL:s logotyp, som målades upp i DN-artikeln igår, och som sedan spred sig till övriga media. Jag skulle själv reagerat med stor ilska om jag läst något sådant.

Den journalist som intervjuat mig har ryckt mitt citat ur sin sammanhang. Även andra citat är vad jag vet fel eller missbrukade. Han och andra journalister undvek också att berätta att de 30 miljoner som nämndes i artikeln har omfattat väldigt mycket mer än bara den nya logotypen (det framgår dock i den “uppföljare” som finns med i DN idag). Stora delar har handlat om helt andra saker än varumärken, som att ta fram nya och billigare skyltsystem för trafiken. Detta kommer att användas när vi måste reparera eller byta ut felaktiga skyltar. Allt detta har rymts inom ett flerårigt projekt för att ta fram en ny grafisk profil. Arbetet finns beskrivet på SL:s hemsida, http://www.sl.se .

Logotypfrågan har funnits med som en del i projektet. De företag som sedan 90-talet kör trafik åt SL har velat sätta sina märken på bussar, stationer och tåg, istället för SL:s logotyp. För att lösa problemet togs det fram en “icke-logga”, ett sätt att på fordonen skriva ut entreprenörens och SL:s namn utan att använda respektive företags logotyp. Därefter har denna “icke-logga” spritt sig och kommit att i praktiken fungera som logotyp, parallellt med SL:s gamla logga. När hela ärendet om grafisk profil kom upp på ett styrelsemöte före sommaren framfördes kritik mot denna förvirring kring logotyper. Kritiken kom från nästan alla ledamöter, såväl socialdemorkrater som moderater. Därefter klargjordes att den logotyp som gäller är den runda och att denna ska användas ihop med resten av den nya grafiska profilen.

För mig är det inte viktigt att styrelsen bestämmer exakt hur SL:s logotyp ska se ut. Däremot ska styrelsen ta ställning till hur SL:s pengar hanteras. Ett beslut om att byta logotyp skulle kostat mångmiljonbelopp i investeringar i nya skyltar, pengar som jag tycker bättre kommer till nytta i trafiken. Jag tror heller inte att det är rätt för SL:s trovärdighet att enorma summor läggs på att byta skyltar. Det var just konstaterandet att vi idag måste lägga alla pengar och all energi på trafiken, att allt annat vore stötande, som styrde styrelsens beslut. Jag blir därför ledsen när beslutet istället framställs precis tvärtom. Att behålla den gamla logotypen innebär å andra sidan att projektet om ny grafisk profil kan införas successivt, i samband med att nya fordon införskaffas eller stationer byggs om. Det var också detta jag avsåg när jag i DN-intervjun talade om beslut som är principiellt viktiga för styrelsen att hantera.

Påståendet att 30 miljoner skulle vara bortslösade är fullständigt felaktigt. Såväl den “nya” som den gamla runda logotypen fanns sedan tidigare. Inte heller att återgå till den gamla logotypen kommer kosta några större summor, om ens något. Den runda logotypen kommer återinföras successivt i samband med t ex att nya fordon sätts i trafik, eller att nya tidtabeller trycks.

Med vänliga hälsningar

Anna Berger Kettner (s)
ordförande SL AB

Hon lyckas snärja in sig i dubbla uttalanden igen: “Jag tror heller inte att det är rätt för SL:s trovärdighet att enorma summor läggs på att byta skyltar.” och samtidigt längre ner: “Påståendet att 30 miljoner skulle vara bortslösade är fullständigt felaktigt. Såväl den “nya” som den gamla runda logotypen fanns sedan tidigare. Inte heller att återgå till den gamla logotypen kommer kosta några större summor, om ens något. “.
Jag må vara lite korkad (jag jobbar ju i reklambranschen) men är det inte något som gnisslar lite i det uttalandet? Det skulle kosta enorma summor att byta skyltar men att byta skyltar kostar inte så mycket (om det är till den gamla logotypen).
Rent pr-mässigt är det här en större katastrof än om de fullföljt bytet och lagt “enorma summor” på att få en ny fräsch grafisk profil.
Tre saker som SL skulle behöva göra (mer än att komma i tid):
1. Fortsätta relationsmarknadsföringen som den nye VDn initierade genom att vara ute och lyssna på folk.
2. Jobba upp servicen mer och kommunicera att man satsar extra på det.
3. Byta grafisk profil för att därigenom kommunicera att det är ett “nytt” SL som finns idag. Den gamla loggan kommunicerar däremot alltid “strul-SL”, den kommunicerar “kommer inte i tid” osv.

Vill SL ha närmare och mer råd får de höra av sig till vår byrå ;) .

Surfa på en öde ö

Vad skulle du ta med dig till en öde ö? (Nej, det är inte till Robinson-tävlingen).

När det gäller vilka media som man skulle ta med sig kan jag tänka mig att det svenska svaret blir likt det svar som OPA fick när de ställde frågan. Internet rankades högst eller näst högst. 77% av de som svarade rankade Internet högt. Högst av 25-34 åringar men näst högst av 18-24 åringarna. Tidningar kom långt ner på listan. (Poynter Online)

Goddag yxskaft

SLs nya slopade logotypStyrelsen i Stockholms Lokaltrafik (SL) har valt att dra tillbaka den nya logotyp som tagits fram. Logotypen har skapats av Design Systems och tagits väl emot av dåvarande ledning. Den tilldelades också ett Silverägg 2002.

Men se – styrelsen hade inte fått säga till något om det hela. Så nu dras den tillbaka – för en kostnad av 30 miljoner. Hur det försvaras? Läs vad Anna Berger Kettner, socialdemokratiskt trafikborgarrådd säger:

Hur mycket kostar det SL att skrota loggan?
– Det vet jag inte. Det är en fråga för tjänstemännen.
Enligt SL kostar det 30 miljoner kronor. Är det verkligen värt kostnaden?
– Det är en principfråga. Vi kan inte vara ansvariga för något som vi inte kan få ha ett inflytande över.
Vilken logga tycker du är snyggast?
– Det ska inte vi politiker bedöma. Vi är inte proffs.

(DN Ekonomi)

Goddag yxskaft.