Patrice Chaminade dissar svensk webbdesign och då framförallt tidningarnas misslyckade satsningar. Att inte kunna fullfölja strategin in i designen och användarvänligheten är alltför vanligt.
Läs hela hans lustfyllda sågning på Cap & Design
Adobe vinner en Emmy. Och gör det för utvecklingen av Flash Video som används på de flesta videosajter: YouTube, GoogleVideo och MySpace liksom av de flesta största TV-bolagen. (IDG.se)
Onekligen ett bevis på att Internet och TV har vuxit ihop på ett sätt som bara för något år sedan var en teoretisk möjlighet.
Com Hem tvingar de kunder de köpte av Chello/UPC att byta sina e-postadresser till den nya domänen. Diskussionsforumet menar att den som använt en chello-adress som företagsadress är lite korkad men som vissa påpekar – Chello har funnits väldigt länge och för åtta-tio år sen var det inte så enkelt att skaffa en egen domän ens om man hade ett mindre företag. (PC för alla)
Själv kan jag varumärkesstrategiskt förstå Com Hem. De vill att deras varumärke även ska markeras via de domäner som deras kunder använder. Men som relationsmarknadsföring suger det rejält. E-postadresser är inte något som man längre gör lite hur man vill med: för Com Hem kommer det här att innebära en dyr pr-förlust.
Forgent Networks lägger ner alla stämningar mot företag som använder jpeg-formatet i sina applikationer efter att det amerikanska patentverket förklarat att Forgent inte kan hävda patentet på det sätt som de gjort. (IDG.se)
Den här diskussionen är nog en av de längsta som pågått på nätet. Samtidigt har det inte hänt något vilket också gjort utvecklingen av nya bildformat ointressant, vilket är synd då png-formatet borde vara mycket intressantare i dagens nätvärld.
Intressant demografi om unga och medier.
Har inte hunnit läsa den själv ännu.
Du kan läsa Martin J:s sammanfattning.
Beta Alfa har också läst rapporten.
Det har Computer Sweden också gjort.
BSA är inte bara irriterande. De gör rätt ful bannerreklam också.
Uppköpen i det sk [[Web 2.0]]-svängen fortsätter.
Google har köpt wikitjänsten Jotspot och Wired köper Reddit.
Jag tror iofs att det inte är samma sak som förut men jag kan inte hjälpa att tänka på vad som hände runt millenieskiftet. Som Money påpekar:
Kommer ngn ihåg boo.com, letsbuyit och oppido?
Martin Jönsson påminner oss om att SVT totalt bytt ställning gentemot bloggandet. Idag används det som marknadsföring för det nya programmet “Hos Jihde”. Det var inte länge sedan SVT förbjöd sin medarbetare Per Gudmundsson att blogga (han är dock tillbaka i bloggosfären igen). (Jönssons blogg på SvD)
En liten tillbakablick kan vara på sin plats:
gudmundson: Den stora illusionen – Pers avsked till bloggosfären.
politiskt.nu – Gudmundsson, public service och att bloga – en postning som i sig är intressant eftersom den är av licensskolkaren Billström, numera minister i Reinfeldts regering.
Eftersom både E24 och Martin J skriver om hur stora modebloggarna är kan Johans inlägg om diverse bloggtopplistors glädjesiffror vara viktigt att föra fram. Att jämföra Bloggtoppens siffror med siffror från KIA-index är fullkomligt vansinnigt.
Varför? Jo, för såna här artiklar visar dels på hur illa ställt det kan vara mer researchen inom media, vilket för min del skapar ifrågasättande av deras övriga artiklar om ekonomi. Dels är det ren desinformation gentemot annonsörer och reklamköpare som kan få för sig att de betalar för fem gånger så stor räckvidd mot vad den verkligen är.
Det hela håller på att utveckla sig till en rewind av haussen runt webben som skedde under 98-00, och som sedan skapade en ganska svårartad backlash för marknadsföring på Internet – något som egentligen först nu gjort nätet till ett reellt medium, med någorlunda vettiga siffror både vad gäller räckvidd och impact.
Det är lätt att glömma, både för oss inom bloggosfären men uppenbarligen också för journalister, att bloggen är ett format för att nå early adopters. Bloggen kan inte användas som massmarknadsföringsinstrument, oavsett hur upphottade vissa listor väljer att sina siffror att vara, utan är ett media för att skapa buzz. Liksom att det är ett format för att bygga relationer med befintliga kunder. Men att oreflekterat mena att bloggen är själva grejen gör bara bloggandet en björntjänst.
En intressant aspekt är också det som Jarno Vanhatapio, VD för Nelly, påpekar:
Omvandlingstrafiken, den del som verkligen handlar, är avsevärt högre än vid annonsering på till exempel Aftonbladet.se.
Självklart. Konstigt vore annars. Men – problemet är att det bara säger att bloggläsare har en högre grad av ‘conversion’ – däremot så säger det inget om själva antalet köp. Om fler köp nominellt kommer via bloggar än genom annonsering via Aftonbladet så är det snarare en diskussion om annonseringen via banners på Sveriges största sajt som borde föras. Om inte så är vi åter tillbaka i en diskussion om målgruppen. Att bloggar handlar om något annat än säljinriktad marknadsföring.
Martin Sjöström på Whyred förstår det hela, även om också han gärna framhåller att säljet skapas via bloggarna (utan att faktiskt ge några incitament mer än sitt ord):
Visst påverkar de försäljningen – det är definitivt mer än en känsla jag har. De får saker att snurra.
(E24)
Min bloggarkollega Fredrik Wass påpekar i en kommentar på sin blogg att:
Men vad som ändå är intressant i det här sammanhanget är att modeföretag märker direkt inkommande trafik som leder till köp från flertalet bloggar. Det handlar ju lika mycket om kvalitets- som kvantitetsbesökare. Dvs med rätt besökare kan det som skrivs få stor påverkan även om antalet är lågt. Jag tror många skulle tjäna på att inte stirra sig blinda på besökssiffror utan istället titta på profilen hos de som läser.
En ganska bra bild av den begreppsförvirring som finns just runt både bloggar, besöksstatistik och vad ett format bör användas till.
Problemet – som Martin J också tar upp – är att det blir svårare och svårare för läsaren att avgöra om en bloggare verkligen gillar det han/hon skriver om, eller om han/hon är köpt av företaget självt eller ett företag som specialiserat sig på buzz. Förtroendekapitalet hos en bloggare är högt men kan också snabbt försvinna om det visar sig att hon eller han inte är ärlig när det gäller de produkter och märken han eller hon skriver om (tidigare postning om detta: Buzzmarketing går fel).
Detta problem innebär i sin tur att företag som satsar sitt varumärkesarbete i att bli känt via bloggar också riskerar mycket mer eftersom en bloggare som förlorar “ansiktet” också drar med sig de varumärken han eller hon skrivit upp. Och det spelar ingen roll om varumärket inte har “köpt” bloggarens åsikter – om en bloggare visar sig vara alltför köpt får alla varumärken samma negativa släng av sleven. Så tyvärr är Jarno Vanhatapios synpunkt när det gäller bloggen Engla’s Showroom inte speciellt säker: viktigt att hennes blogg fortsätter att handla även om konkurrenterna, annars försvinner trovärdigheten. Trovärdigheten ligger i Englas person och att hon skriver utifrån sitt eget intresse – inte i hur många varumärken hon skriver om.
Fördelen med bloggen är samtidigt det som är risken: att det blir ett sorts “lovemark”. Bloggarna skapar sina personliga varumärken som många gånger är mycket värda för läsarna – en bloggare kan ha en mängd tillskyndare som, ifall “älsklingsbloggen” hotas eller dissas, helt enkelt ger sig på den som talar illa om personen via kommentarer och egna bloginlägg. Det har skett regelrätta [[flame wars]] där läsare hos Engla, Lassbo och andra modebloggare fyllt kommentarsfält med försvar.
Jag vill inte påstå att någon av bloggarna skulle göra såna saker för att öka sina siffror på exempelvis bloggtoppen etc. men det kan vara viktigt att tänka på att det faktiskt går att fejka siffror själv.
2005 använde vi, enligt MMS, media på följande sätt:
I mätningen av uppmärksamhet kring olika medieformer dominerar internet under nästan hela dagen – och det är först framåt 22 som tv går om. Uppmärksamheten för radio är generellt låg och är bara störst under tidiga morgonen. Sedan blir det mest skvalfaktor, jämfört med webb och tv.
MMS berättar nu om en ny mätmetod som bättre ska spegla hur mediekonsumtionen faktiskt ser ut. De kallar det ADL – A Day In Life – och ska se hur medieanvändningen ser ut över dagen och framförallt kunna visa på hur olika media spiller över varandra tidsmässigt. (Martin Jönssons blogg Svd)
Det är onekligen en intressant funktion som skapar ett DNA-träd för din sajt. Applikationen tittar helt enkelt hur sajten är uppbyggd kodmässigt. Ett antal stora sajter visar sig ha mycket olika “DNA” – CNN är gigantisk medan Google är mycket liten (titta på dem på bloggen Aharef).
Jag gjorde DNA över mina två bloggar och intressant är att, trots att båda bygger på samma underliggande system, så ser de olika ut.
För att verkligen se skillnaden gjorde jag också ett träd för vår byrås sajt heimercompany.se
(tips från anvandbart.se)
Tidskriftsgalan har gått av stapeln här i Sverige och vinnarlistan är på sina ställen något av en högoddsare:
Årets populärpress: King
Årets fackpress: Kommunalarbetaren
Årets nya medier: Gatbilar.se (spöade Resume.se)
Årets nykomling: Tromb
Årets journalist: Torbjörn Nilsson på Fokus
Årets medierookie: Karin Kärnéus, Stora & små
Årets AD: Kai Ristilä, Plaza
Årets krönikör: Annika Sundbaum Melin, Tove (slog Leif G W Perssons krönikor i Icakuriren)
Årets marknadsföringspris: Situation Sthlm
Det intressanta är att “Ameliaimperiet” helt blev utan priser. Och att Fokus inte vann nykomlingsklassen.
Och M inom Ameliasfären har just nu en märklig reklamkampanj igång – där redaktionen är avporträtterad i underkläderna.
Martin J gör en genomgång av de sajter som nu är hetaste hett: sajter som bygger på att användarna skapar innehållet. Fr a ger han nyckeln till varför vissa köpare är intresserade. Det är inte reklamintäkterna utan att kunna använda ett uppbyggt system, där användarna redan är vana och hemma.
Enkelt – men effektivt. Och när man väl fått publiken att strömma till krävs inte mer än så för att bli ett miljardobjekt, trots att det inte finns minsta reklamplats att skymta någonstans på sajten och därmed heller inte några intäkter. Pengarna kan komma senare, för den köpare som kan placera den i rätt sammanhang.
(E24.se)
Ving väljer att stänga hälften av sina butiker till förmån för ett supportcenter och nätet. En tredjedel av kunderna köper redan sina resor över nätet och över 80 % använder nätet för att skaffa sig den information de behöver för ett köpbeslut. (Supermarket / Market)
En ytterligare bild av hur den svenska bloggosfären ser ut får man via Knuff.se och den realtidslista över De 50 mest länkade bloggarna i Sverige. Researcher.se är inte med (däremot systerbloggen Deepedition.com) och märkligt nog är inte heller Adland med – fast den är antagligen mest länkat från engelskspråkiga bloggar om reklam.
För övrigt ser listan ut som väntat (idag ska tilläggas – eftersom Johans imperium av bloggmätning bygger på realtidsmätningar kan det självklart förändras). Nummer ett är Tjuvlyssnat som ju är ett (stulet) koncept och i mångt och mycket läsargenererat. På andra plats är ung vänsters tidigare ordförande Esbati och hans politiska kommentarer medan tredjeplatsen innehas av Karolina Lassbo.
Det man kan se är att, förutom Lassbo och Ett liv i exil (plats nummer 6), är det politiskt inriktade bloggar som är mest länkade (jag räknar Isobel till pseudopolitisk i detta fall). De mer modeinriktade kommer först på tolfte plats med Engla’s Showroom. Och Linda Skugge får nog hjärtsvikt av att bara ligga på femtonde plats efter att ha investerat så mycket kredd i att vara en av de populäraste svenska bloggarna.
Inom Researchers ämne finns ett antal bloggar på listan: redan på sextonde plats återfinns kollegan Beta Alfa. Det gläder mig eftersom det är en blog som Researcher numera hittar mycket innehåll hos. Kullin och Media Culpa återfinns på plats 23, vilket är kul eftersom Researcher och MC funnits ungefär lika länge – vi tillhör den där “gamla” bloggosfären… På plats 38 ligger relativt nystartade NMI och sedan kommer Martin Jönssons medie- och reklamblogg.
Blaskan har skitit i det blå skåpet. I sin annonsbilaga har de plockat upp en hoper av reklambranschens nunor.
Problemet är att de uppenbarligen inte frågat personerna om de faktiskt vill vara med i reklam. Och Resumés advokat förklarar irriterat (efter att ha förklarat att det just är förbjudet att publicera någons namn eller ansikte utan att tillfråga personen) att
större delen av bilagan ett utdrag ur tidningen. Då är det annorlunda.
Resumé själva verkar ha noll koll eftersom annonsbilagans projektledare väljer att hänvisa till chefredaktören som gjort sig oanträffbar.
Michael Storåkers påpekar att han inte har blivit tillfrågad.
Snacka om att göra ett generalfel – att som reklambranschens organ inte tillfråga personer innan man gör använder deras ansikten i reklam bryter mot såväl PUL som mot ICC-reglerna.
1-0 till Dagens Media.
Att Resumé också gör reklam på Aftonbladet.se känns också rejält beigt, och onekligen kan man, precis som Beta Alfa gjort, fundera över hur fräscht varumärket Resumé känns som vilken nasartidning som helst.
Och hur många byråer kommer inte känna sig jävligt dragna vid näsan när man år ut och år in betalar dyrt för blaskan, som man sedan kunde få så här billigt?
Synnerligen intressant landningssida för bröllopssviten på Muang Kulay Pan Hotel i Thailand:
(tips via Coolz0r)
Ett märkligt försök att skapa ett buzz marketing-format på bloggar är Creamaid ((Till och med namnet är riktigt udda. “Gräddhjälp” – visst: att kunna åka i gräddfilen men hallå: there’s no such thing as a free lunch.)). Projektet, som har ett tröttsamt Web 2.0-gränssnitt, handlar om att skriva om en produkt, lägga till en [[widget]] som länkar till övriga som skrivit om densamma. Det hela bygger på två saker som blir intressanta för bloggaren: möjligheten att få mycket länkpoäng respektive möjligheten att bygga trafik. Plus att det enligt CreamAid också ger flis. Och verkar vara ett test än så länge, där företaget CreamAid köper textreklam för varumärken som inte har beställt reklamen. Vilket rent faktiskt är att göra intrång på varumärkets immateriella rättigheter. (Magnus tankar)
Även om buzz marketing fått en del bloggare att gå igång så verkar det här helt enkelt ett företag som är tekniskt kunniga men rätt okunniga när det gäller brand marketing. Att ens våga skapa en tjänst och sälja reklam utan att företag bett om det är totalt galet och mycket mycket farligt. All PR är inte bra PR.
Beta Alfa uppmärksammar oss på att Coop Sverige har en länkpolicy som dels är fullkomligt meningslös, dels fullkomligt obsolet och motsäger allt som ett varumärke online ska våga göra.
Länkning till coop.se får endast ske från hemsidor vars innehåll, enligt Coops uppfattning, inte kan anses skada Coops varumärke eller goda renommé.
Det Coop inte gjort är att frågat sina varumärkesstrateger (eller så är det just vad de gjort vilket vore ännu värre) utan tänkt sig att en URL är en sak som ligger under copyright. Det gör det inte. Det var väl nån gång för säg två år sedan såna här fåniga länk-disclaimers fanns på olika företag (läs här)- och de fick snabbt inse att det gav större förluster i kredd än att någon länkade om något negativt.
Fyrkantigt regeldeontologiskt varumärkestänkande. Gör mig förbannad på att så stora företag inte gjort hemläxan.
Peter Kadhammar har tagit tag i själva public service-TV efter alla diskussioner om licensskolk bland ministrarna. En bra artikel som går igenom olika programcase och visar hur SVT under Jutterström dels nästan enbart satsat på att nå gruppen unga vuxna – och misslyckats varje gång.
Ditt val. Nyckelord: “samtal, unga frågor, alternativ, respekt”.
Vinkel mot media: “Unga får ge uttryck för sina frågor utifrån sitt perspektiv.”
Publikutfallet blev visserligen högre än målet, men “med tydlig tyngdpunkt på medelålders, pensionärer och äldre”.
Kadhammars genomgång lyser genom hela det TV-hus och den public service som idag ligger elva procent under det tittarmål som sattes 1999. Och hans slutsats är bister när han jämför dagens SVT med SVT för tjugo år sen:
Vid närmare eftertanke har SVT nog inte blivit sämre.
Vid närmare eftertanke har det, trots alla bråk, allt skrik om SVT:s förfall, alla interna intriger och offentliga debatter, interna omorganisationer och rationaliseringar, inte hänt något alls. (Aftonbladet)
Varumärkesstrategiskt har egentligen SVT försökt med det mest vettiga sättet: att försöka vinna de konsumenter som kommer att konsumera tjänsten längst tid. Det finns en anledning varför varumärkesstyrda produkter jobbar med livsstil och har just yngre som sin målgrupp – det handlar om att bygga varumärke på lång sikt.
Problemet är att SVT samtidigt är bakbundet av en kortsiktig politik liksom ett krav att vara “allt för alla”. Vilket som varumärke är omöjligt. Skalfördelarna ger inte någon lojalitet.
Public service måste snarare välja sin målgrupp och genom att använda den strategiskt vinna ytterligare delar av befolkningen. Så – satsningen på unga vuxna är strategiskt rätt. Problemet är att just i den gruppen är konkurrensen som hårdast – inte bara från de kommersiella kanalerna utan också från andra medier.
Gruppen unga vuxna är en internetgeneration och söker att vara gränslös på såväl ett socialt som på ett personligt plan. Den målgruppen är helt enkelt mycket otrogen mot stora övergripande varumärken men lojal mot nischade varumärken som är såväl målgrupps- som marknadsspecialister.
Advertising Age har gjort sin årliga byråutnämningslista.
Årets digitala byrå blev Goodby, Silverstein & Partners.
A couple of years ago, there was a lot of introspection about what our involvement in interactive would be. We wanted to be more like the Crispin [Porter & Bogusky] and R/GA people.[…]The key is figuring out what part of the overall story should be told using different channels.
Årets digitala marknadsförare blev Nike:
We create demand for our brand by being flexible about how we tell the story. We do not rigidly stay with one approach. […] We always start with the consumer and then look for the best ways to connect with them.
Årets digitala mediebyrå blev MediaVest.
If you start with the consumer at center, you need an integrated product and strategy — and that’s above the line, below the line and digital. You can’t just be in an interactive silo and expect to put powerful communication plans at the center.
Det är helt klart så att trenden (äntligen) slagit igenom: att marknadskommunikation handlar om integration av alla tänkbara kanaler. På Tendensdagen pratade också Nakeds Niku Banaie om just detta – att ett koncept måste vara medieneutralt och sedan omskapas, revideras utifrån varje media. Och precis som Fast Companys artikel från förra året prognosticerar så har budskapet gått in.
