Category Archives: Media

Siffror är aldrig bokstäver

Finn felet på Resumés anti-spamcaptcha:

screenshot009.png

Ibland är det nästan skrattretande.

Gregger menade att inlägget var superointressant och en Nim förklarade att han/hon tänkte sluta läsa min blogg på grund av den här postningen. Så det är kanske på sin plats att förklara att det hela inte bara var en ordinär Resumé-bashing utan har också sin grund i att jag anser att en tidning som faktiskt skriver om kommunikation måste hålla en högre status på all text. I det här fallet är det helt enkelt uruselt dåligt att skriva “siffror” när det faktiskt handlar om en kod som både innehåller siffror och bokstäver. Det blir ungefär som i det här fallet – genom att misslyckas med att göra rätt så blir det mycket mer fel än annars. Resumés miss blir också intressant i skenet av den flagranta besserwissrighet som visas i artikeln om Serners kritik av tidningen.

Världens mest sedda virala video är inte reklam

Viral Factory, specialiserade på marknadsföring via ett viralt distributionssätt, har mätt vilka filmer som setts mest. Det intressanta är att titta vilka som faktiskt är viral marknadsföring (även om man aldrig egentligen kan vara säker).

(MSNBC.com via Beta Alfa)

Om man bortser från det faktum att man kan fundera hur Viral Factory statistiskt säkerställt det hela så är det onekligen ett bevis på att vi antingen tror för mycket på den virala tanken eller att viral marknadsföring bäst används till att sikta in sig på en viss grupp konsumenter, och därmed blir de oftast inte så vitt spridda. Samtidigt innebär det en sorts inneboende motsägelse – om viral marknadsföring per se ska vara framgångsrik så ska den spridas okontrollerat, och göra det under lång tid.
Samtidigt så skulle en jämförelse mellan virala kampanjer, exempelvis Subservient Chicken från BK och andra virala kampanjer som faktiskt använder sig av nätet på ett mer interaktivt sätt. Läs mer om olika virala kampanjer i kategorin: Viral/Guerilla och gör en historisk odyssé genom att läsa igenom Adlands alla artiklar om viral marknadsföring: Virulating the web.

Den nya undersökningen från USA som visar att personer under 25 år är skeptiska mot användarskapat/viral reklam kan sägas till viss del också bevisar min tes om att det hela är en trend som inte har motsvarande effekt mot vad som skrivs om den. Läs mer på Resumé. Och det hela borde vara en varningsklocka för företag som tror att satsningar på buzz marketing är det som de ska lägga största pengarna i. AMAs marknadschef Nancy Costopulos:

Unga vuxnas skepticism kan ha sina rötter i att de vill distansera sig från företagssponsrade budskap.

Slave to the varumärke

Per Robert Öhlin startar ett varumärkesmagasin “Brandslave”:

Magasinet är väldigt personligt och jag har inte några ambitioner på att vara hundraprocentigt objektiv. Folk lägger alldeles för mycket energi på att vara objektiva. Konsumenter vill i allmänhet inte lyssna på institutioner, utan människor. Och människor är subjektiva.

Dyrt är det men fasen om det inte kommer att vara värt pengarna. (Dagens Media)

Resumé går av stapeln

Resumé dissar fd VDn för Reklamförbundet och hennes åsikt att deras “101 marknadschefer” innehar felaktigheter. Hela kommentaren från Tobias Rydergren andas småaktighet och knappast några argument gentemot Serners debattartikel. Att försöka göra guilty by association som en sorts gyllene regel för sin artikel visar mest på samma sak som han anklagar Anna Serner för: småsint bitterhet. Patetiskt är det sannerligen.

Priset tar denne skribent – som verkar gått i skola hos Mäster Vigs när det gäller att göra markanta missar – när han i ett PS förklarar för Serner:

Ett tips i all välmening Anna. Om du nu ska försörja dig som skribent.
Båtar går av stapeln.
Det gör inte reklamtävlingar.

(Resumé)

Vän av ordning kan tycka att jag väldigt mycket väljer att dissa Resumé och visst – det gör jag. Varför? För att jag som reklamare vill ha en tidning som behandlar min bransch med allvar, seriositet och skarp journalistisk granskning. Inget av detta finns på Resumé efter att Viggo Cavling tog över. Det är mycket tråkigt. Det är riktigt illa. Och nej, tyvärr har Dagens Media inte alls lyckats att ta upp den fallna manteln. Även om de numera tenderar att vara en mer dedikerad marknadsföring- och mediagranskare än sin konkurrent. Så jag tänker fortsätta basha Resumé och fr a Vigs, som jag anser inte hör hemma på den chefredaktörsstolen. Att det sedan antagligen innebär att jag aldrig mer kommer att få vara med i olika tester eller publiceringar må vara hänt. Jag gillar reklam för mycket för att hålla käft när det som historiskt sett varit branschens huvudsakliga media helt enkelt blir en sämre (om det nu ens är möjligt) kopia av en kvällstidning.

Beta Alfa har rotat vidare i historien och skärmdumpar hur Resumé själva gärna använder uttrycket “går av stapeln” i samma sorts sammanhang som Rydergren menar att Serner inte borde använda dem. Och spiken i kistan för Resumé är när Betan frankt visar på hur DN:s språkvårdare helt enkelt förklarar att det inte går att säga att ett dylikt uttryck är fel att använda metaforiskt. Ridå Rydergren.

Kan man lita på Wikipedia?

Det beror antagligen på vilken språkversion man väljer att använda ((Själv väljer jag att använda den engelska språkversionen så långt som möjligt när det gäller Wikipedia.)).

Johan, bloggvärldens verkliga sugardaddy (han står bakom såväl knuff.se, intressant.se, bloggar.se som nyligen.se) gör ett som det kan tyckas ointressant avslöjande men det sätter onekligen en viktig spot på Wikipedias tillförlitlighet:

Någon med Aftonbladets ip-adress har redigerat svenska Wikipedia så att Aftonbladets Sigge Eklund bland annat hegemoniskt beskrivs som “en förgrundsgestalt för den svenska bloggvärlden”.

(Johans bloggblogg på knuff.se)

Det har diskuterats väldigt mycket om Wikipedia faktiskt är trovärdigt. Vad gäller den engelskspråkiga versionen så har tester visat att den har mycket få fel, jämfört med andra uppslagsverk. Det visar sig att journalister mer och mer väljer Wikipedia som källa.
Problemet är att den svenskspråkiga versionen inte på något sätt testats på samma sätt, fr a gör de rätt få användarna/redigerarna att den svenska versionen knappast automatiskt kan sägas ha samma tillförlitlighet.
Grejen är att Wikipedia oftast sätts som en gemensam entitet, trots att det egentligen är ett antal språkversioner som är autonoma från varandra.

Länkdump2

Helena, kulturstudent i London skriver om immaterialrätt och idéstölder i sin postning: Om intellektuell äganderätt, apor och Kent och Morian fortsätter
via diskussionen.

Ju mer produkten som livsmedelskedjan säljer är lik din egen, desto mer måste livsmedelskedjans varumärke för produkten skilja sig från ditt varumärke för att förväxlingsrisk inte ska föreligga.

DI fortsätter att tipsa företagare om varumärken (di.se)

Mediebyrån OMD skriver om den lätt excentriske men geniale (enligt mitt förmenande) franske branding gurun Rapaille: Använd reptilhjärnan.

CBC har gjort en podcastingserie om The End of Media.

Om du bloggar: läs Probloggers gamla postning 3 factors to consider before starting a blog. För tillfället är fortsättningen intressant för min del maintaining blogging momentum”. Och läs också The biggest lie about blogging (via Beta Alfa).

En lärdom att dra: hur man ökar försäljningen med hjälp av genomtänkt re-design av sin webbplats. Läs MyTravel Redesign increases online Booking Conversion by 20% (via Användbart)

Min holländske bloggarkollega Coolz0r skriver en dråplig historia om How not to start a social network apropå AOLs totalt misslyckade försök att både vara hypercensor och bygga ett fungerande användarnätverk.

Beta bashar Vigs

Beta Alfa hänger på den av Researcher inte vackra men rätt roliga Viggo-bashingen:

Med andra ord är det kvällstidningstänket med lösnummer/många klick som går före branschbevakningen, om jag tolkar det rätt? Och dagboken.

Inget fel i det, men orden “Resumé är Nordens största affärstidning om medier och marknadskommunikation” börjar kännas som just bara ord….?

(Beta Alfa)

Och seriöst så är det milsvid skillnad mellan Resumé pre-Vigs och dagens. Till det sämre.

Ett andra liv i ett pararellt universum

Second Life har kommit att bli ett rent ekonomiskt pararellt universa för många användare där riktiga pengar plöjs ner i byggnader, kläder etc. Reklambyråer, nyhetsmedia och diverse ungdomsevent sker inuti den världen. Läs mer i E24s Virtuell vinstmaskin och gå med Coolz0r på en tur i medialandskapet.

Själv tillhör jag de personers som inte gillar att spela datorspel. Eller så är det att jag inte känner att jag har tid att hålla på att lära mig något på det sättet som ett modernt datorspel kräver. Och Second Life är en sorts blandning av en community och Sims. Med drag från Myst/Riven och med nätverkandet i WoW, gamla goda MUD och de animerade chattar som uppstod och dog i samband med att proppen gick ur IT-sfären 2000.
Men Second Life fascinerar mig ändå. Som socialt experiment, som bevis på att den virtuella världen faktiskt är en riktig värld (något som Sherry Turkle visade på i sin bok leva.online redan ’97) och för mig som marknadsförare: ännu ett nischat möjligt medieval. För är det något som Second Life är så är det där man skulle kunna möta early adopters. Självklart gäller det i vissa, specifika segment – ungdom, teknik, savvydesign – men ändå. Jag tror att Second Life kan vara social networking på riktigt – allt tidigare är lite skissartat gentemot det här.

Och för min del är det bara att inse – till slut har jag blivit gammal även för Internet.

De:sign8

En fantastiskt snygg installation: Ytlig sten

Folio Magazine – tidningsdesign.

Brasiliansk typokonst hos Ytlig designblogg

Nyttigt: kuler från Adobe hjälper till med färgerna.

Mer färger:

How do you create flexible concepts that can fit into a local community while still retaining and reinforcing the client’s global brand image?

Läs om Tim Kobe och Wilhelm Oehl, och deras jobb med Nokia Stores: Fast Company: Local Color.

The Times har fått ett nytt utseende. Frozentoy har koll: The Thunderer’s New Face.

Sjukt läcker brödrost: Rendering toaster

Presentpapper kan vara riktigt trist. Om man inte hittar så läckra grejer som Josh och de andra på Cool Hunting: Five Gift Wraps

Något annat som verkligen kan vara riktigt fult är BiB-design. På nåt sätt innebär BiB en ökning av funktionalitet gentemot glasflaskor (antagligen då BiB känns mindre premium än en glasflaska), vilket gör att designen får stryka på foten. Men hos CH hittar du en del goda designförsök: Boxed Wine

På BASE finns en massa schyssta designpresenter. Vad sägs om en samling camo mönster och en medföljande royalty-free cd-skiva för att användas i din design.

DI sponsrar Guldägg. Också.

DI snor Guldägget från Resumé – alla bilagorna kommer framöver ligga i DI. Tungt för Vigs. Det är uppenbarligen kontentan av att Dagens Industri väljer att sponsra både sin och Svenska Annonsörers tävling 100W och B2B-kategorin i Guldägget. Frågan om de två tävlingarna konkurrerar med varandra ointressant – dels handlar den ena mest om kreativitet och den andra mest om effekt liksom att intresset att vinna knappast handlar om antingen eller. (Dagens Media)

En dåligt underbyggd undersökning

I en lång rad har svensk media svalt företaget Qbricks undersökning och förklarat att 77 % av svenska ungdomar hellre väljer dator än TV. Exempelvis IDG.se och Dagens Media.

Problemet är att det är en dåligt underbyggd statistik. Den bygger på svar från 150 ungdomar på tre Stockholmsgymnasier. Enbart.

Det man möjligen kan använda svaren till är tendenser. Men att slå fast att ungdomar tittar så mycket på “webb-TV” genom det här är inte möjligt med någon sorts vetenskaplig ärlighet.

Att hyra en stjärna

En våldsamt intressant artikel där Hal R. Varian, professor i företagande och information management vid Berkeley, jämför kostnaden för en stjärna med kostnader för produktionen av en film. Han använder hyra som en bild för hur problemet faktiskt är genomgående. Han sätter det sedan i sammanhanget runt en billigare och enklare väg till att skapa film vilket innebär ett reellt hot för fr a film som ligger i en mellanklass mellan underground och blockbusters. Men självklart också därmed ett hot mot Hollywood.

Economic rent comes from scarcity. It is true that there is only one Tom Cruise, but it is equally true that there are only 24 hours in a day. The more time young people spend watching Lonelygirl15, the less time they will have to watch Mr. Cruise.

Läs artikeln (efter registrering) på New York Times.

Tjugo procent förstört

Analysföretaget Invent Observer har gjort en kontroll av utomhusreklamen, vilket visat att tjugo procent av reklamen är skadad. Visserligen är det hela ett försök att sälja in sin metod för att kontrollera och verifiera kvaliteten för reklamen, men det hela innebär att företaget som handlat upp reklam av CC eller JCD helt enkelt inte får ut allt som de betalat för. Det innebär också sk “bias” för de olika mätmetoder som används av såväl mediebyråer som av utomhusföretagen själva.

Clear Channel lyssnar, men verkar inte så intresserade. JCDecaux har inte ens ett intresse av att lyssna. De tror att deras produkt är perfekt vilket vi har bevis på att den inte är. (Dagens Media)

Och det lär inte bli bättre av att det nu går rykten om att JC Decaux kanske kan komma att köpa upp Clear Channel. I Sverige skulle det innebära ett fullständigt monopol på utomhusannonsering. (Resumé)