Category Archives: Media

Ett udda konstverk för fildelning

Ett annorlunda konstprojekt som bygger på såväl fildelning som på viralitet: Filter. En 73 minuter lång konstfilm vars existens bygger på att den delas ut. Originalfilmen är kastad. Konstnären Anders Weberg ser det som en del av den flyktighet som den digitala världen innebär för allt som inte längre gillas:

I framtidens fotoalbum kommer det bara finnas perfekta bilder. Men det är ofta de bilder som blev lite fel man minns.

Filmen kan laddas ner från projektets hemsida: P2P Art.

Gör burkig konst

Jag brukar sällan ge mig på separata kampanjer men det intressanta med Red Bull Art Of Can är att ett varumärke som Red Bull gör något så… förväntat. Visst – de har jobbat med sina tecknade reklamfilmer (Red Bull ger dig vingar) men varumärkets styrka ligger i deras sponsring av diverse extremsporter (Red Bull Rampage är ett exempel), diverse stolligheter som Vancouver Flugtag och av Felix Baumgartners mer eller mindre vansinniga base jumps (däribland Turning Torso). Problemet är att det spretar. Vilken är deras strategiska målgrupp? Och vilken identitet bygger de egentligen? Ska jag känna att jag är en person som får lite extra kraft eller vill jag uppleva mig som en del av ett extremsportsäventyr? Och var kommer designen in i det hela?

Länkdump om bloggande i företagssfären

En massa länkar om bloggandet inom företagande:
Blogs: The Marketing Killer
Bloggar är ett mysterium för företagsledareBlogrelation har uppenbarligen lagt ner.
Alla är inte lika glada i bloggar
Sweden’s Minister for Trade brought down by blogger
Bloggsfären kommer bli en sfär för ytligheter?
Blogs: A Good (If Scary) Buy for Advertisers
Time for the last post
Ligg steget före i arbetslivet
Corporate blogs to double in 2006
Corporate Blogging 101: What You Said
Bloggar som effektfull pr-kanal
Påverkar buzzreklam på en blogg dess trovärdighet i negativ riktning?
Bloggsfären har fått cancer

Att strategiskt bygga varumärken på nätet

Det blir ingen länkdump idag utan ett whitepaper om hur sökmotorerna valt att jobba med sina brand extensions och varumärkesportföljer.

Det finns en intressant synkronicitet i hur de stora sökmotorerna valt att utvecklas – och fr a att knyta användaren till sig och kunna kapitalisera sitt varumärke och sin annonsfunktion:

  • Knyta till sig nyhetstjänster
  • Skapa eller köpa kontextuell annonstjänst
  • Köpa eller starta email-tjänst
  • Inkorporera och skapa forumfunktioner (usenet, mailinglists etc.)
  • Skapa individuellt gränssnitt
  • Integrera sig i webbläsare och i desktopmiljö
  • Bygga in eller knyta till sig chatfunktioner
  • Skapa eller köpa användargenererade format
  • Bloggar
  • Bilder
  • Filmklipp
  • Köpa eller bygga en kalenderfunktion
  • Skapa eller köpa in kontorsapplikationer som körs online

Det visar ganska klart att Google och även Yahoo! (även om den senare har ekonomiska problem) helt enkelt skapat relevans utifrån sitt grundkoncept och kunnat generera relevanta utvidgningar för användaren. Sökmotorerna har blivit en personlig betjänt, och genom att bygga in mycket av användarens liv och behov under samma paraply. Genom detta konsolidierar sökmotorerna användarens trohet till ett varumärke. Google eller Yahoo! får värde genom att vara en del av sina nya varumärken – samtidigt som Google och Yahoo! står som garanter gentemot de varumärken de köpt.

Det intressanta är att jämföra detta med de sökmotorer som inte lyckades (läs Altavista, Fast, Webcrawler). Exempelvis Altavista utvecklade sig till en portal efterhand. Problemet var att de därmed glömde bort att hela tiden bygga vidare på sin kärnverksamhet – genom att de började att lägga på diverse andra tjänster förflackades deras sökmotors kvalitet och de tappade mark gentemot den då nya Google och mot Fast. Den senare valde däremot att utveckla sin kärnverksamhet enbart medan Google tog en position av att vara “geekiga” och helt enkelt bygga vilt men aldrig låta kärnan förflackas. Yahoo! valde att en mer sober utveckling men hela tiden med utvecklingen av sökfunktionaliteten i centrum.

Affärsstrategiskt kan man lära sig några viktiga saker av hur Google och Yahoo! valt att handla:

  1. Soft overtakes – att låta de tjänster som köps upp fortsätta som ett eget varumärke och istället låta huvudvarumärket fungera som co-brand eller som garanter för tjänsten. Fr a har Google varit duktiga på att göra detta (Blogger, Picasa etc.) medan Yahoo! tidigare gjorde hard overtakes och helt enkelt varumärkte allt under eget namn. Men iom Flickr valde Yahoo! samma strategi som Google.
  2. Känner sin strategiska målgrupp. Altavista glömde bort vilka som var deras strategiska målgrupp och därmed kunde Google enkelt ta över som ett lovemark för early adopters och netsassy-användare. Att ta över en tjänst som många använder måste innebära att något adderas. Och det är något som båda lyckats med: Flickr by Yahoo! innebar helt enkelt att fler kunde logga in. Blogger tillsammans med Google innebär ökad sökfunktionalitet på bloggar.
  3. Att inte släppa fokus på kärnverksamheten – både Google och Yahoo! har fortfarande sin identitet som sökmotor intakt. Det är centrum och allt annat är utvidgningar av varumärkesterritoriet.
  4. Att låta användaren vara i fokus för hur man gör affärs- och varumärkesstrategiska utvidgningar. Både i vad man väljer att utöka funktionaliteten med och i hur man taktiskt väljer att utveckla sin varumärkesportfölj.

Den nya kulturministern

Onekligen kommer många journalister och andra att vrick tungan när man försöker att uttala den nya kulturministerns namn. Och hon skräder inte heller vad hon tycker – ex.vis i en intervju med Martin Jönsson:

Vad är din viktigaste nyhetskälla?
– Jag är inte så intresserad av nyheter. Den nyhetslogik som blivit förhärskande, där samhällsmaterialet bytt plats med det lokala händelsematerialet tycker jag ofta är för ointressant.

Men det måste väl finnas några medier du inte kan vara utan?
– Det är tysk tv i så fall. Jag tittar mycket på tysk public service. Där finns gott om fördjupande välgjorda samhällsprogram.

Vilka tidningar/tidskrifter läser du?
– DN, DI och Svenskan. The Economist. Sydsvenskan och vissa kvällstidningsskribenter läser jag på nätet.

Vad saknar du på den svenska mediemarknaden?
– En veckotidning med högre ambitioner än Fokus.

(Svenska Dagbladet)

Bloggen som opinionsbildare

NMI har gjort en genomgång (hela rapporten i pdf-format) av hur bloggarna användes i valrörelsen. En svidande vidräkning med partiernas misslyckande av att använda ett nytt media:

flesta av dessa satsningar är ogenomtänkta, röriga, oinspirerade eller visar på bristande kunskaper om bloggvärlden. Folkpartiet ser tydligen bloggen som en hygienfaktor. Centerpartiet tycks ha tänkt att det skulle bli en kul satsning för att locka fler ungdomar. Socialdemokraterna kör enligt principen ”more is more”. Och kristdemokraterna hälsar blivande kd-bloggare att ”Riksorganisationen kommer att bidra med inspiration och teman som du kan blogga om”.

De bloggar som får godkänt är exempelvis Esbati och Federley, liksom att även Norberg, Morian och flera andra får godkänt. Det intressanta med deras bloggar är att de är startade av personerna, drivs av dem och (ofta) funnits redan innan “bloggtsunamin” som NMI väljer att kalla förra årets totala bloggcraze.

Tidningarnas bloggar får mer en sorts avgörande om att vara komplement till den vanliga rapporteringen. Bloggarna har här använts, enligt NMI, mer som kommentarer till nyheter i huvudupplagorna.

Rapportens slutsats är krass:

På ett sätt har Sverige en intressant och mycket levande bloggosfär. Men på ett annat saknar den politiska bloggosfären, från vänster till höger, bred dragningskraft därför att denna valrörelse helt enkelt har saknat en dominerande sakfråga som varit tillräckligt polariserande för att driva landets väljarkår till nätbarrikaderna.

Enligt NMI kan man inte finna några svar om bloggarna verkligen har påverkan haft någon påverkan på valutgången eller ((Nöjd, Morian? ;) )) på opinionen. Och det hela visar antagligen mest på att bloggosfären fortfarande är ung i Sverige, samtidigt som det inte finns samma gräsrotsmentalitet varken i eller utanför det partipolitiska etablissemanget.

Den här rapporten är viktig även när det gäller reklambranschen – om inte bloggandet egentligen gett något stort genomslag på en övergripande opinion så är såväl bloggbuzzande eller ren marknadsföring via bloggar ännu inte så pass säkert att man som marknadsförare kan föreslå det som en stor del av en mediemix. Och samtidigt kan den utveckling som skett helt klart innebära att bloggandet måste vara med som en del, även om den är mindre, i en mediemix.
Rapporten visar också att det är innehållet som styr bloggar, och att det viktiga är att bloggandet är relevant och personligt. Det är vad Federley, Esbati och Morian gjort – och det som många partianknutna bloggar misslyckats med. Det visar också att en framgångsrik blog helt enkelt måste ha en skribent som kan skriva, och som gillar att skriva – och som förstår syftet med “sin” blog.

Drömkök är mest prisade

Det faktum att Forsman och Bodenfors IKEA-webbkampanj för kök har blivit den mest prisade visar ett antal saker att lära sig av:

  1. Det krävs kännedom om företaget men också om mottagarna för att lyckas även på webben.
  2. Om din målgrupp inte är early adopters – gör inte coolaste webben utan en som är intressant även för de personer som inte är webb-savvy.
  3. Sverige är bra på reklam. Och på webb.

Buzz inte mogen?

Coca Cola har fått på pälsen efter att några buzzbyråer spammat norska diskussionsforum med stealth-aktig reklam. Norska Coca Cola pudlar vilt:

Vi har köpt en rad marknadsföringstjänster, och använt oss av en del reklambyråer som är specialiserade på att nå män i 20- till 24-årsåldern. Men vi har lagt märke till att de blivit lite provocerade av det här, så det kommer vi att ta hänsyn till nästa gång vi ska köra en kampanj och nästa gång vi använder oss av en byrå.

(Expressen.se)

Oops. Ännu ett bevis på att buzz marketing inte är speciellt mogen.

You Tube en videokopia av Napster?

Analysfirman Forrester menar att You Tube kommer att sluta som Napster: stämda och sedan ointressanta som uppköpskandidater.

Now I tell this fable because now, more than five years later, YouTube is in an analogous situation. YouTube is romancing media companies, just as Napster was. YouTube will take down copyrighted content if you complain, just as Napster would. And YouTube’s model is based on masses of material available without regard for copyright status, just as Napster’s was.

So, mark my words, YouTube will get sued. And it will lose.

Däremot menar många kommentatorer att Josh på Forrester har fel. Skillnaden är att den icke-kommersiellt skyddade delen av You Tubes innehåll är både större och intressantare än det som fanns på Napster-nätverket. (Devices, Media, And The Future Of Everything)
Tidigare har dock Marc Cuban, som skapade HDnet, menat att den som får för sig att försöka köpa upp You Tube är en idiot eftersom de kommer att bli stämda för upphovsrättsintrång. Framförallt sätter han också spotlighten på det faktum att användargenerat material knappast är det bästa för reklam och varumärken:

But do you want your advertising dollars spent on a video of Aunt Jenny watching her niece tap dance?

(CNET News.com

Om Cuban visar på ett problem för annonsörer på You Tube pekar IDC:s experter på att You Tube knappast kan välja någon annan väg än att försöka skapa intäkter via annonsering och samarbeten. Men, som Josh Martin påpekar, är detta något som användarna inte nödvändigtvis gillar. Det finns fortfarande en syn på nätet som en “fri” plats och dubbelheten i att You Tube väljer att lägga ansvaret för copyrighten på användarna samtidigt som de väljer att ekonomisera sig med annonser minskar såväl credd som förtroende.

Eventually, the paradigm will shift, where viewers accept watching advertisements to support their free video[…] ((Något som vissa undersökningar visat och som sajten iFilm använt sig av en längre tid.))but not likely quickly enough for YouTube to reinvent itself in the short term.

(CNET News.com)

Tips via IDG.

Två saker kommer jag att tänka på: Web 2.0 känns mer och mer som en repris av IT-bubblan i slutet av nittiotalet. Och tyvärr verkar investerarna inte lärt sig hemläxan. Och onekligen finns det stora strategiska problem för varumärken att försöka samarbeta med sajter som bygger på användargenererat material. Samtidigt som behovet av kontroll av varumärken blir större och större på grund av dess ökande värde så sker en utveckling där just kontroll blir svårare och svårare att hålla när det gäller annonsering.
Samtidigt gör det här åter frågan om copyrightlagstiftningen intressant. I en digital verklighet försöker företag skydda sig själva genom att hänvisa till en lagstiftning som har sin grund i en analog verklighet. Detta problem lyfte [[Nicholas Negroponte]] redan i mitten av nittiotalet men tyvärr är lagstiftningen mest att se som en sorts släpande back på utvecklingen.

Beta Alfa har hittat lite info om YouTube:

  • 45 terabyte filmer
  • 70 % amerikaner
  • 2000 stycken uppladdade av Christy Leigh Stewart
  • Sammanlagd tid för användarnas tittande: 9305 år

Fler magasin delar på reklamkakan

Annonsmarknaden för magasin beräknas bli 2,4 miljarder i år och det är sex procent mer än förra året. Dock är det fler tidningar som ska dela på kakan – mängden nystartade tidningar är stor, sedan 2002 har 400 titlar lanserats och magasinsläsandet ökar, trots att många trott att webben skulle ta mycket av intresset. Detta har inneburit att det sker en hård prispress på annonser och många tidningar har svårt att fylla sin packningsgrad. (N24.se)

Hoppsansa så det kan gå

Det är mänskligt att fela… men om man driver en blogg som heter Reklamfeber borde man veta att Lynx och Axe är samma varumärke men med olika namn på grund av en snöskoter… Det verkar dock Daniel missat. Ooops!

Lynx och Axe. Vad är skillnaden?

Axe reklamuttryck är kanske mer uppenbart sexistiskt med räknare för hur många tjejer man fått blickar av och dylikt. Lynx gör, åtminstone denna gång, lite mer subtila annonser.

(Reklamfeber)

Åsk är eliten

Det känns skönt att den nya medie-eliten har ett namn som jag håller högt:

ÅSK WÄPPLING
När det handlar om ämnet marknadsföring är det Åsk Wättling ((Det är onekligen intressant att de glömde att ändra namnet i brödtexten när de ändå ändrade den (efter ett tag) i rubben…))som regerar på nätet. Mer känd under smeknamnet ”Dabitch” driver hon bland annat bloggen ”Adland” som lockar tusentals marknadsföringsnördar över hela världen.
commercial-archive.com

Övriga på Att:entions lista är förväntade namn många gånger. Men äntligen får Åsk den uppmärksamhet hon är värd!

Nejdå. Jag var inte med. Det hade jag inte förväntat mig heller. Att det drösvis är ip-nummer kopplade till reklam och media som besöker mig varje dag skapar ju ingen “elit” ;)

Åsk och jag råkade ut för en total brainsync: båda skrev en nyhet på Adland nästintill samtidigt: “Åsk is the elite” (min) och “Swedens new media elite” (dab’s)

Microsoft skapar målgruppsbaserad annonserbjudande

Microsoft väljer att samla all sin annonsförsäljning under ett globalt digitalt “paraply”: Microsoft Digital Advertising Solutions. Det innebär att all annonsering under alla produkter och tjänster som Microsoft saluför blir samordnat, och målgruppsbaserade snarare än formatbaserade. Nästan en halv miljard användare kan nås via Microsofts olika kanaler. Joanne Bradford, corporate vice president och chief media revenue officer ((Shit… hon måste ha ett visitkort i A4-format)) på Microsoft förklarar strategin:

Allt fler konsumenter spenderar mer tid online med olika digitala enheter som mobiltelefoner och tv-spel. Det innebär att annonsörer får allt svårare att nå sina målgrupper genom att annonsera på ett enda medium. Microsoft sitter på en unik position eftersom vi har en global publik som är aktiva konsumenter och som enkelt kan nås via Microsofts olika plattformar och tjänster. (Newsdesk)

Användargenererat – flipp eller flopp?

Warner väljer att ta det här med användargenererat innehåll på allvar. I ett samarbete med YouTube ger de användarna möjlighet att se och använda Warners hela videobibliotek. Ett synnerligen annorlunda sätt att hantera problemet med allt material som läggs ut utan tillåtelse. (Realtid.se)

Vi har sett det förut. När rebellerna blir stora väljer de att samarbeta med de stora elefanterna. Är det här bra? För kreativiteten – säkert. För kvaliteten knappast. Svårigheten blir ännu större att säga vad som är vad: spoof eller original.

Design är världen, världen är marknadsföring

GI IHR BLOGG kommer 150 studenter vid de båda skolorna att blogga om design, marknadsföring och kommunikation utifrån olika världsdelar. Olika gästbloggare kommer att finnas med. Fredrik Wass på Bisonblog var först ut och bloggade om valrörelsen:

Vinnare av valet på söndag är de partier som bäst lyckats ladda sina varumärken med värme, i allt från valaffischer, partiledarutfrågningar och personliga samtal. Jag har en känsla av att vi kanske måste byta färg på kranarna nästa vecka. Blått för varmt. Rött för kallt.

Spännande projekt.

Yttrande- och tryckfriheten inte politikernas bästa gren

Tidningsutgivarna har gjort en undersökning om hur riksdagens ledamöter ser på tryck- och yttrandefrihet och det är onekligen smått överraskande siffror i ett land som ofta håller hög svansföring gentemot andra länders användande av tryck- och yttrandefrihet. PeO Wärring, ordförande i Tidningsutgivarnas tryckfrihetsgrupp sammanfattar sina känslor inför undersökningens utslag:

Det är skrämmande att så många av riksdagens ledamöter inte förstår hur viktig tryck- och yttrandefriheten är för det öppna demokratiska samhället.

Undersökningen visar en markant vindkantring där 89 % av de tycker att enskilda polisers meddelarfrihet ska begränsas, 74 % tycker att det bör införas en lag som begränsar medias möjlighet att bevaka kända personer, 68 % tycker att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål ska höjas kraftigt dvs. media ska få betala mycket mer om de döms, 72 % vill införa regler om ekonomiskt förtal så att företag och organisationer skall kunna kräva medierna på skadestånd och 84% tycker att det är bra att media inte kommer åt pass- och körkortsbilder.

Riksdagens ledamöter har lätt att förbise tryck- och yttrandefriheten i obekväma frågor. Det är väldigt kortsynt och på sikt utarmas tryck- och yttrandefriheten – och därmed demokratin. Tryck- och yttrandefriheten har vunnits i politisk kamp av folket. Detta får inte våra politiker glömma utan de måste ta sitt ansvar för medborgarnas rätt att få veta.

(Newsdesk)

Det visar att politikernas hårda linje vad gäller reklam inte enbart riktas mot reklam utan är en genomgripande värderingsförändring gentemot de demokratiska friheter som vi har i Sverige. Att som politiker å ena sidan anse att Bushregimen gör fel och å andra sidan arbeta för att inskränka yttrande- och tryckfrihet visar på en utveckling som inte bara kommer att förändra reklambranschens utgångspunkter utan hela samhällets.