Elias B på Money skriver något som jag i princip håller helt med om. Att det är lite för mycket snack och liten verkstad när det handlar om WOM och buzz marketing: (Money Reklambyrå). Framförallt bör ni följa den diskurs vi håller i kommentarerna eftersom det känns som en hög kvalitet på den.
Helena, kulturstudent i London skriver om immaterialrätt och idéstölder i sin postning: Om intellektuell äganderätt, apor och Kent och Morian fortsätter
via diskussionen.
Ju mer produkten som livsmedelskedjan säljer är lik din egen, desto mer måste livsmedelskedjans varumärke för produkten skilja sig från ditt varumärke för att förväxlingsrisk inte ska föreligga.
DI fortsätter att tipsa företagare om varumärken (di.se)
Mediebyrån OMD skriver om den lätt excentriske men geniale (enligt mitt förmenande) franske branding gurun Rapaille: Använd reptilhjärnan.
CBC har gjort en podcastingserie om The End of Media.
Om du bloggar: läs Probloggers gamla postning 3 factors to consider before starting a blog. För tillfället är fortsättningen intressant för min del maintaining blogging momentum”. Och läs också The biggest lie about blogging (via Beta Alfa).
En lärdom att dra: hur man ökar försäljningen med hjälp av genomtänkt re-design av sin webbplats. Läs MyTravel Redesign increases online Booking Conversion by 20% (via Användbart)
Min holländske bloggarkollega Coolz0r skriver en dråplig historia om How not to start a social network apropå AOLs totalt misslyckade försök att både vara hypercensor och bygga ett fungerande användarnätverk.
Fuse ska hjälpa företag att identifiera ”passion points” där konsumentens positiva upplevelser ska möta varumärket på ett naturligt men nytt sätt, berättar Maria Jartman , ansvarig för Fuse och med ett förflutet som affärsutvecklare på Zodiak Television. OMD nyhetsbrev
Antar att ni kanske sett reklamen för Knorr Vie?
För min del kan jag säga: det funkar inte.
Knorr är inte ett varumärke att sätta samman med frukt- och grönsaksjuice. Det är för långt mellan Knorr-såser, Knorr-soppor till nyttigheter i form av “ren” frukt- och grönsaksjuice.
Bad brand extension. Helt enkelt.
En ny era i sponsring? Jag vet inte men Trygg Hansas val att lämna den traditionella passiva sponsringdelen ((Ett av argumenten från försäkringsjätten är att de numera syns mer i print och i TV… och om de räknar med att nå många med den fullkomligt urusla TV-reklam som Le Bureau producerat åt dem så borde de nog tänka en gång till…)) och istället satsa på ett mer cmr-inriktat och aktivt sponsrande är onekligen intressant.
Vi kommer att fokusera på våra livbojar och reflexvästarna för förskolebarn i stället. Vi vill ligga närmare vår kärnverksamhet så att kunderna verkligen har nytta av det i stället för att vi träder in i någon annan värld.
(Resumé och Dagens Media)
Fattar faktiskt inte varför det inte blivit ännu mer diskussion kring det här.
Har inte riktigt tänkt klart kring om det är helt jävla genialt. Eller helt jävla idiotiskt. Det är ju något alla reklamare och strateger utan att blinka skulle gjort för 1000 år sedan, men samtidigt är ju hela samhället överbelamrat med irrelevant (ej kopplad till vare sig kärnvärden, målgrupp eller mål utan bara ren exponering) sponsring av båtar, bilar, konserthus och golfbanor.
Problemet är möjligen att ett sånt här sätt innebär att man bortser från den samhällsnytta sport ändå har – att sponsring av a-laget kan ge möjligheter till en bred ungdomsidrottslig satsning inom ett lag. Att satsa på reflexvästar för daghem är mer att gå in och konkurrera, eller egentligen rädda något som borde ligga på det kommunala ansvaret. Det höjer också frågan om reklam till barn – och om kommunen, som en kommersiellt objektiv entitet faktiskt ska tillåta att saker sponsras av privata företag och därmed skapas en tidig relation mellan barn och logotyp. Jag är inte så säker på att det är rätt väg att gå.
Enligt den senaste Kundbarometern ((250 av de största svenska företagen har tillfrågats.)) tänker svenska storföretag satsa på CRM. Mats Gustavsson på CRM-Företagen menar att anledningen till att mer än hälften av tillfrågade företag flaggar för satsningar på sina kundrelationer är:
Hyperkonkurrens, faktumet att produktskillnader försvinner, ökat mediabrus och att kunden vet sitt värde och kräver mer och mer från leverantören leder till att företag tvingas förbättra kundarbetet. Det blir allt svårare att nå igenom bruset på marknaden. För att lyckas behöver företagen öka träffsäkerheten genom att fokusera rätt budskap mot rätt kundgrupper.
Sent ska syndaren vakna. Problemet är att det är en analys som bygger på att företagen satsar på CRM utifrån en reaktiv strategi. Och att CRM-företagen verkar totalt glömma bort den lilla saken med varumärken…
I serien “Stora-medieföretag-köper-små-innehållsproducenter” har vi nu ännu ett avsnitt när Reuters köper syndikeringstjänsten Pluck. Lidbom på Vassa Eggen kommenterar det utifrån gate-keeper vs. user generated diskursen:
Bloggen decimerad till innehållsproducent. (Newspaperindex och Vassa eggen)
Trender inom media. Lidbom på VE borde veta:
Läs vad han menar i hans Sex Medietrender.
Vassa eggen berättar att Odd at Large nu både kommer att distribueras gratis men också via Interpress – precis som tidningen Pause.
Bra tycker jag som bor ute i spenaten.
Analysföretaget Invent Observer har gjort en kontroll av utomhusreklamen, vilket visat att tjugo procent av reklamen är skadad. Visserligen är det hela ett försök att sälja in sin metod för att kontrollera och verifiera kvaliteten för reklamen, men det hela innebär att företaget som handlat upp reklam av CC eller JCD helt enkelt inte får ut allt som de betalat för. Det innebär också sk “bias” för de olika mätmetoder som används av såväl mediebyråer som av utomhusföretagen själva.
Clear Channel lyssnar, men verkar inte så intresserade. JCDecaux har inte ens ett intresse av att lyssna. De tror att deras produkt är perfekt vilket vi har bevis på att den inte är. (Dagens Media)
Och det lär inte bli bättre av att det nu går rykten om att JC Decaux kanske kan komma att köpa upp Clear Channel. I Sverige skulle det innebära ett fullständigt monopol på utomhusannonsering. (Resumé)
Resumé har en lång intervju med W+K:s två CD:s och det är intressant läsning. John Norman låter Nike vara ett exempel på hur ibland kunden förändrar sin inriktning och tvingar med byrån:
Det visar åtminstone att det inom konsumentsegmentet mer och mer handlar om digitala media och integration mellan alla media. Frågan är när branschen ska lära sig?
På frågan Vilka problem innebär det att inte ha ett stort nätverk bakom sig? är herrar Moseley och Norman skönt ironiserande:
Uppfriskande.
Att sälja kallt kaffe i Sverige. Och öka försäljningen med 30 % på några månader. Att peta ut Kraft och Löfbergs från hyllorna. Det är vad Emmi gjort med sina triangelformade koppar av kallt gott kaffe.
Tricket är lanseringsmixen. Timingen är otroligt viktig och att handeln kan lita på att vi arbetar enligt vår handlingsplan. Vi lät ingenting störa lanseringsplanen. Det är annars lätt att man ändrar strategi och man får motgångar och det tror jag handeln uppskattar.
En intressant artikel utifrån det faktum att kallt kaffe knappast känns som det första man skulle satsa på gentemot svenska konsumenter – inte utifrån en sorts kulturell analys. Och det är kanske ett av problemen som många analytiker bär på – att man ser för mycket på en sorts traditionell kultur istället för att ligga i framkanten och prognosticera vad som kan tänkas komma.
Trenden för morgondagens marknadsföring är att bolagen går från traditionellt varumärkesarbete till att fokusera mer på att bygga goda kundrelationer.
?
Would you buy a car from this man?
Dale Dauten skriver i en artikel om den amerikanska bilindustrin, och med referens till boken “Branding Iron“:
Detta är varför jag ber dig på mina bara knän Steve Jobs, starta ett bilföretag. Du förstår att det inte handlar om att vara billigast, det handlar om att vara coolast genom att fungera bäst och vara en glädje att använda. [översättning av IDG; admin. påpekar]
(IDG.se)
För övrigt, för att koppla tillbaka till en tidigare postning, så vore det snarare en smärre disaster. För genom Apples historia har isolationism och icke-standard varit det viktigaste. Skulle man föra över iPod, iTunes och även MacOS till en bilindustri så skulle det innebära att man bara kunde köpa bilarna på iCar-affärer och köra dem med iGas. Reparationer utförs endast på iRepairshops, bilarna går bäst på (vissa modeller fungerar endast på) de egna iWays och väldigt få tillverkare skulle tillåtas att göra originaltillbehör. Sen skulle man länge köra med en gammal teknik för motorn för att skilja ut sig och hålla kvar möjligheterna att sälja sin egen bensin osv. För att inte tala om att alla bilarna måste låsas in i iGarage.
Icke att förglömma är att det skulle vara en hel del buggar som tar väldigt lång tid att åtgärda, där företaget påpekar att det bara är så och batteriet kommer endast att hålla ett år. iCar skulle också kosta ungefär en tredjedel mer och ha ett rätt lågt andrahandsvärde.
Alltså. Jag gillar vad Apple gör, jag gillar det varumärket. Och jag gillar storyn runt Jobs. Men fan om jag skulle köpa en bil från Apple…
Det här är nog den roligaste och samtidigt den sorgligaste varumärkes/namingnyheten på länge: rörfirman Utube anser att sajten YouTube antingen ska byta namn eller på annat sätt se till så att Utube slipper strulet med att många går in på deras sajt och därmed skapar problem genom att trafiken blir för hög. Deras argument är att “de var tio år före”. Ett argument som åtminstone inte skulle hålla i Sverige. Och knappast ens i USA eftersom namnen faktiskt inte är lika. Så det hela kommer helt enkelt sluta i att en rörfirma med en ordinär sajt slänger ut pengar på dyra immaterialrättsadvokater. Och förlorar. (IDG.se)
En sidoeffekt kommer att bli att rörfirman kommer att få ännu mer “oönskad” trafik till sin sajt i samband med sin stämning mot YouTube. Lite att “farka” sig själv av misstag.
Nu börjar det visa sig hur buzz marketing-företagen faktiskt tänker. Att det skulle handla om någon frihet att faktiskt säga vad man verkligen tycker om det hela visar sig vara fel:
Låt säga att buzzadorens hår blir grönt av schampot. I det läget hänvisas han eller hon att ta kontakt med Buzzador för ytterligare instruktioner.
”Vi informerar då buzzadoren om att inte delta i kampanjen och att inte heller prata om produkten”, säger Pär Thunström.
Buzzador kör stenhårt vidare med sina värvningar och berättar exempelvis inte heller om hur hela Kronfågelskampanjen gick snett då kylningen av kycklingen inte fungerade för vissa buzzadorer. Något som flera av buzzadorerna bloggade om – något som knappast stämmer överens med Buzzadors strategi.
Den slipade ingressen är tyvärr alltför sann:
Gillar du prylarna – sprid budskapet om deras fantastiska egenskaper till dina vänner. Avskyr du dem – knip käft och returnera dem på posten.
(Diego)
Jag tror helt enkelt inte på en ordnad buzz marketing på det sätt som diverse företag försöker sig på. Helt enkelt eftersom det innebär en alltför rigid gränsdragning för den som ska skapa spinn för en produkt. Bra buzz skapar sig själv, möjligen med hjälp av företag som förstår att uppskatta sina kunder. Men blandningen av databaskopplade utvalda personer och sampling blir lite mycket maskineri. Och inget maskineri har hittills lyckats att bygga starka varumärken som bygger på kärlek.
Något som borde vara självklart – att faktiskt se till att ge sina kunder upprättelse om något går fel. Läs La Reinas diskussion runt hur Posten hanterar ett ärende jämfört med hur företaget Lush hanterar ett misstag.
Statliga posten är fortfarande inne i ett felaktigt tänkande – insidebox där företagets eget administrativa intresse är större än intresset för sina kunder. Lush visar på ett outsidebox-tänkande, där den extra kostnaden för att ge kunden något extra är minimal gentemot att förlora kundens förtroende, och därmed riskera ett negativt word of mouth-rykte.
En märklig sak som jag mött under den senaste tiden är när undersökningsföretag ställer frågor om ekonomi och frågar om “den som har huvuddelen av hushållets inkomst”. Det blir för många en väldigt liten skillnad i många hushåll. Och en svår fråga att svara på. Liksom att det inte på något sätt därmed skapar en verklig bild av … verkligheten.
Inte så bra för varumärket Hästens. En anställd i deras NYC-butik förklarar för New York Magazine att “Jag har stämt träff med kvinnor som jag har sålt sängar till.”. Knappast något seriöst byggande av varumärket på världens största marknad där sexualmoralen är en valfråga. (Supermarket / Market)
Samtidigt kan det vara så att Hästens valt att nischa sig mot mer liberala och frisläppta urbana singlar i USA.
Martin Jönsson påminner oss om att SVT totalt bytt ställning gentemot bloggandet. Idag används det som marknadsföring för det nya programmet “Hos Jihde”. Det var inte länge sedan SVT förbjöd sin medarbetare Per Gudmundsson att blogga (han är dock tillbaka i bloggosfären igen). (Jönssons blogg på SvD)
En liten tillbakablick kan vara på sin plats:
gudmundson: Den stora illusionen – Pers avsked till bloggosfären.
politiskt.nu – Gudmundsson, public service och att bloga – en postning som i sig är intressant eftersom den är av licensskolkaren Billström, numera minister i Reinfeldts regering.