Category Archives: Marketing

Nya rekord i reklamtävlingen Super Bowl

Det hör till så här års. Vad? Att CBS sätter nya rekordpriser för Super Bowls reklamtid. Nu är rekordpriset 2,6 miljoner dollar. För en trettio sekunders spot på bästa tid. Fast som Willebrand påpekar: kontaktkostnaden är typ 14 öre (förutom all PR som en sån spot ger). Samtidigt är det ett sorts utgångspris. En mediebyrå i USA menar att priset sannolikt ligger mella 1,8 och 2,2 om man ser till olika rabatter och liknande. Fast en hel del företag köper ju å andra sidan flera slots. Å tredje sidan så är det ju inte medräknat kostnaden för själva reklamen – en dålig reklamfilm får mycket mer negativ press här än i andra sammanhang. (Resumé och CNN Money). Å fjärde sidan så är redan närmare 80 % av alla slots slutsålda… (Mediaweek via Adland)

Blogsoft ingår i reklamsamarbete med sina bloggare

Bloggsoft väljer att utöka sitt samarbete runt reklam på de bloggar som ligger i deras nätverk. Medan det idag är endast modebloggarna Engla’s Showroom ((jag fattar inte varför inte Roland ser till att Engla får en vettig URL…)) och Hotspot som ingår i samarbetet tänker Roland åtminstone försöka att samarbeta med tio stora bloggare till.

Själv gissar jag att Hedgehog-Sara är en av dem. Eller åtminstone borde hon vara det.

Svenskar i designvärlden

Det klassiska måste hela tiden utvecklas – det är den gemensamma slutsatsen man kan utläsa i två artiklar om två av de svenskar som fortsätter den svenska designexporten.

Det är en framtidsvision. Det är den riktning vi vill att Jaguar ska ta i framtiden.

Linda Andersson är 29 år och anställd på Jaguars Advanced Design-avdelning som jobbar med att utveckla framtidens bilar inom det klassiska engelska varumärket. Hennes nytolkning av logotypen är en rejäl förändring åt en mer uppdaterad minimalism. (Aftonbladet)
En intressant artikel om det brittiska hyperlyxmärket Asprey och Håkan Rosenius, som är creative director för märket och jobbar med att repositionera märket från juvelerare till ett lyxmärke inom hela modegenren.

Att göra något modernt men ändå tidlöst är vad lyxartiklar handlar om.

Rosenius uppdrag är att att se till att den 225-åriga hovjuveleraren blir en reell konkurrent till Hermes och Louis Vuitton. Bland annat har han sett till att Asprey fått en symbol som man kan kapitalisera som signal i likhet med Burberry och LV. (di.se)

Nu har DN vaknat till liv: “Svenska bakom Jaguarens nya form”

Emotionell reklam bevisat effektiv

Elias har grävt fram en mycket intressant undersökning. Hans sammanfattning kan kännas självklar:

Reklam med ett högt emotionellt innehåll och lågt informationsinnehåll är mest framgångsrikt när det gäller att skapa positiva associationer till ett varumärke.

(Money Reklambyrå)

Jag håller inte med om att “vi” (dvs. reklambranschen) trott att högt informationsinnehåll alltid ger högsta effekt men däremot är det ofta svårt att bevisa att imageannonsering inte bör byggas med samma byggstenar som informationsmarknadsföring eller utbudsannonsering.

Varumärkestänkandet i centrum

Ett exempel på att varumärkestänkandet genomsyrar allt inom köp och sälj är genomgången av bilars andrahandsvärde. Hans Edvardsson, marknadsansvarig på KVD, säger bland annat om Toyota:

Toyota har lyckts med sin image. Personligen tycker jag Toyota Corolla är en tråkig driftsäker plåtburk. Men de har lyckats med kvalitet och prissättning. De har fått ut varumärket och får därför bättre betalt för begagnade produkter.

(di.se)

De:sign10

Att göra 3D runt är svårast – så CGSphere är en intressant tävling (via Suburbia)

Läcker design: Generate.

Gulf gör comeback – frågan är om varumärket blir poppis. Gulf-loggan är snygg men har också en retrokänsla genom att den inte längre finns. Förrän nu.

PopCatcher – en tjänst som knappast hjälper upp det för skivbolagen.

Kikkerland KNOCK-OFF Lamp. Snygg.

Designetnografi med Kelly Goto. Fast det intressanta var att hela artikeln egentligen handlar väldigt lite om etnografi…

The Vintage Advertising Pool – inspiration

ICA:s miljonärer i direktmarknadsföring

SIFOs reklammätningar visar att ICA satsar dubbelt så mycket pengar på oadresserad direktreklam som de satsar på TV-reklamen. Och det är stora pengar det handlar om: förra årets odr enbart från ICA var en investering på mer än 240 mkr medan man investerade 99 mkr i TV. (Supermarket / Market)

Knappast konstigt – snarare visar det på en genomtänkt integrerad marknadskommunikation (och jag säger inte det för att jag är bekant med ICAs marknadschef :)). ICA har också försökt att få använda datamining för att kunna utveckla en mer målgruppsinriktad adresserad dr men fått nej från Datainspektionen.
Det som jag däremot funderar över är när ICA tänker satsa hårt på internet…

Integrerade maskrosfrön av media

En mycket vettig och genomtänkt översikt av framtiden för medier och medieformaten har gjorts av Beta Alfa i hans postning Det virusvåras för maskrosmedier. Jag citerar några bitar – gå dit och läs:

[…]Lösgör nyheter från mediet — gör dem till sociala objekt.
Etikettera sedan varje nyhet med etiketter som berättar vad det faktiskt handlar om.
Först där efter kan man välja vilka mediearenor som nyheten skall bli en del av. Det kan vara nyhetsflöden, webbtidningen, bloggosfären, videovärlden eller kanske allihop.
Jag ser bilden av en maskros framför mig. När frön från maskrosbollen sprids med vinden — helt utan fysisk kontakt med blomman — men som slår rot överallt i gräsmattan — med en mental kontakt med blomman — en länk.[…]Problemet är att få ekonomi i sina frön. Jag tror att dessa frön antingen får marineras i annonser — eller så skall dessa frön ses som satelliter. Lockbeten till mervärde, det skall löna sig att bjuda på mer om man besöker källan. Kanske är det sammanfattningarna och ingresserna som skall spridas med vinden. De intresserade klickar sig tillbaka till moderskeppet. Därmed får man även enbart de mest intresserade besökarna och kan erbjuda en allt mer nischad och dyrare annonsering.

Beta Alfa startar en sorts teoretisk grund för att använda sig av “bits and pieces” inom marknadsföringen. Det som är viktigt för att få det att fungera måste vara ett starkt övergripande koncept som i sin tur är skalbart, vars essens bygger på en sorts lagerprincip.

Ett namn är svårt att skydda, Manne

Sinner aka Pash har hittat ett mail till Schulman och Stureplan.se där Manne af Klintberg aka Clownen Manne påpekar att han tycker det är fel att någon använt hans artistnamn i en diskussion på Stureplan.se’s forum. Och Sinners slutfråga är onekligen intressant:

Nicknames på Internet. Kan det vara nästa hetsjakt för upphovsrätts-jurister?

(Sinner)

Om man bortser från att mailet visar att Manne af Klintberg uppenbarligen är rätt oinsatt hur Internetdiskussioner faktiskt fungerar så är det en bra fråga: hur ska ett varumärke faktiskt kunna skydda sig från att användas i situationer där skadan kan vara relativt liten men ändå så finns den där. Exempelvis kan man tänka sig att någon i en bloggkommentar kallar sig “Coca Cola Jesus” men skriver oerhört dumma, elaka och nedvärderande saker. Detta kommer sedan att indexeras på sökmotorer vilket innebär att en sökning på Coca Cola kommer att ge en träff på den kommentaren (beroende på om bloggverktyget tillåter indexering av kommentarer). Nu är det knappast någon fara att Coca Cola skulle skadas nämnvärt (de lyckas rätt bra själva att urholka sitt varumärke) men just för ett sånt varumärke som Clownen Manne kan det bli ett problem. Och det finns idag inga legala möjligheter att hantera en sån fråga, och de möjliga sätt att göra det är antingen mycket komplicerade och inskränker mycket av den frihet som varumärken många gånger vinner på när det gäller buzz och onlinemarknadsföring.

Bingo för PReklamen

PR-byrån JMW har släppt sin första reklamkampanj för Party Bingo ((bingo räknas bli 2007 års poker. Fr a är det på nätet som bingo kommer att växa och då fr a hos kvinnor som enligt entreprenörerna inom spelbranschen söker mer sociala spel. (Ekonominyheterna: Bingo på nätet). Ett bevis är att kvällstidningarna väljer att varna för spelet: Nya bingotrenden högrisk för kvinnor)). Och förklarar att de nu, liksom många andra PR-byråer, gör ren reklam för en kund med att:

Vi på JMW har länge missionerat värdet av integrerad kommunikation och att det är idéer, budskap och affärsnytta som vi ska utgå från; snarare än vem som ska göra vad och om det är PR eller reklam som ska användas för att lösa kommunikationsproblemet.

(JMWs blogg)

Jag kan personligen skriva under värdet av integrerad kommunikation men funderar om det till slut inte blir generellt en sämre marknadskommunikation om pr-byråer gör reklam och reklambyråer sköter kunders pr-konton. Snarare tror jag att vi ser en nödvändighet med att samarbeta i lösa nätverk av byråer för att nå effekten hos ett integrerat koncept.

Svenska kyrkans PR: Gud vilken soppa!

I artikeln Gud vilken business så förklarar en av Svenska kyrkans pressekreterare att man inte vill att bilder till artikeln tas inne i domkyrkan:

Den här intervjun ska handla om pengar och inte om det sakrala rummet. Vi är måna om att de bilder som tas i kyrkorummet ska det handla om det som sker där.

Fint och verkar ju vara genomtänkt varumärkes-PR. Problemet för Kristiina Ruuti, pressekreterare på Kyrkokansliet, är att bara några veckor tidigare har det varit helt okej att göra ett inslag om förslaget om “kollektomater” (möjligheten att lämna kollekt med bank- och kreditkort) från Uppsala Domkyrka. Inslaget gick dels i ABC men också på riksnyheterna (se inslaget: ABCs inslag om kollektomater).

PR-mässigt är det en smått monumental miss. Och intressant. ((Artikeln i övrigt är lika märklig. Dock handlar det om idiotiska käpphästar jag försökte att kämpa mot under min tid som präst, exempelvis:

nationella annonskampanjer. Det kostade 30 miljoner kronor. Men Lars Friedner vill inte kalla det marknadsföring.
– Ordet känns ganska främmande för oss. Vi kallar det medlemskommunikation.

Sic!

Liksom det mycket märkliga “det är ingen fara”-mantra som kyrkan ända sedan skiljandet från staten upprepat om medlemsflykten, med en dåres envishet – något som knappast ger en positiv vilja att stödja kyrkan: eftersom de säger att det inte är någon fara så verkar ju kyrkan inte behöva medlemsavgifterna.))

  • Kristiina Ruuti visar att hon inte har koll på allt som händer. Att det ena går igenom men inte det andra är klart problematiskt. Det visar på en pr-mässig inkonsistens.
  • Det visar på en önskan om att inte låta ekonomin vara kopplad till det sakrala – att man skäms lite för det här med pengarna. Det må vara: problemet är att det i “kollektinslaget” inte gjordes några som helst dragningar åt skam utan stolt visade man upp idén för hur man skulle få alla att ge kollekt.
  • Frånvaron av konsistens skapar därmed bilden av att Svenska kyrkan vill mörka sin ekonomi. Att det ligger ett gäng hundar begravna och att det hela handlar om dubbelmoral.

Ruutis försök att skydda varumärkets kärnvärden slår snarare hårt mot samma värden. Hon omintetgör möjligheten till en positiv koppling mellan ett sakralt perspektiv och den världsliga (och för ett företag som kyrkan) nödvändiga ekonomin. Istället skapar hon en än högre dissonans mellan å ena sidan kyrkans idé och kyrkans strukturella verklighet. Hon bygger helt enkelt förutsättningar för en misstänksamhet hos läsaren mot kyrkan som ett storföretag som vill mörka sin ekonomiska status.

Länkdumpar

Vi tror det finns en ganska tydlig affärsnytta. Det kan attrahera kunder som tycker att det här är viktiga frågor. Ett tydligt exempel är de oerhört många positiva reaktionerna från våra kunder på att vi inte säljer äkta päls.

DI.se: CSR är bra för affärerna

#341- “It’s simple really: I want you to come up with something that’s never been done before; something that touches hearts and minds all around the world. Oh, and I need it by 11 tomorrow morning.”
(Agency, Marketing Director to Creative eam)

Jag vet inte om jag tipsat om det tidigare men strunt samma: AdVerbatims är jävligt läckert.

I USA har Nielsen undersökt hur hushåll med en PVR tittar på tv, rapporterar Adage. Och det är alarmerande siffror för tv-kanalerna. Hela 40 procent av det total a tittandet är på inspelad tv och knappt hälften ser på reklamen.

Resumé – TV-kanalernas värsta fiende

Admetas produkt är ett system, som inte är statistiskt till skillnad från konkurrenternas, utan bygger på artificiell intelligens. Det innebär att genom att se mönster “lär sig” annonskampanjen konsumenters beteenden genom att studera mångfalt mer data än sedvanliga system, vilket leder till mer effektiva kampanjer.

Ekonominyheterna – Annonsörernas bästa vän

The thesis of “Citizen Marketers” is that a solitary citizen today with a blog or podcast has a substantially better chance of influencing the public’s perceptions of billion-dollar corporations than ever before. With a voice, a vote and a vocation, tens of millions of Americans are involving themselves in the cultural lives of business. Social media are enabling the fusion of pop culture with traditional marketing, and it’s causing all manner of disruption.

Church of the Customer Blog: Previewing

Viral marknadskommunikation är en strategi som uppmuntrar personer att på eget initiativ sprida ett fördefinierat meddelande i sina nätverk och på detta sätt åstadkomma en exponentiell spridning och exponering. Spridningen är virusbetingad i bemärkelsen att den är epidemisk och exponentiell, samt att den sker mellan människor i olika möten – inte för att den har med verkliga virus att göra.

Send this to a friend [pdf] via Beta Alfa 2.0

While a celebrity alone won’t sell a product, the “right” celebrity may help grab the attention of some consumers who may have otherwise not noticed a product. On the other hand, choosing the “wrong” celebrity or sports figure may have a negative effect on the consumers’ perceptions of the brand or product. A new report by leading consumer and retail information company The NPD Group, sheds light on those celebrities that consumers like seeing in ads and those they don’t.

NPD: Who’s hot and who’s not in celebrity advertising via Leslie

Anna Serner och konsumenter, teknik och företag som inte förstått

“Den intressanta politiska debatten förs inte längre på DN Debatt.”

Det här är något av det insiktfullaste jag läst på länge:

Vi lever i en tid då de som har makten, i myndigheter och i företag, inte har en susning om den teknikanvändningsrevolution som pågår. De enda grupper vuxenvärlden som har börjat förstå internets möjligheter är media och politiker. Övriga grupper, inklusive min egen grupp, tjänstemän som arbetar med strategiska framtidsfrågor, har hört talats om bloggar, men förstår inte sprängkraften i det, förstår inte att det faktiskt kan förändra det sätt på vilket vi arbetar och interagerar med varandra.

Den riktiga politiska debatten, den intressanta politiska debatten förs inte längre på DN Debatt. Vill jag få veta vilka sakfrågor som diskuteras, och få andra perspektiv på dem, så går jag in på knuff.se.

Jag har tillräckligt med självinsikt för att förstå att jag tillhör de gamla världen. Men jag hänger i varje fall med så pass bra att jag förstår att världen förändras, och att våra förklaringsmodeller och glasögon behöver anpassas, för att vi skall förstå omvärlden, och för att vi skall kunna påverka omvärlden. Om inte fler analytiker och beslutsfattare försöker förstå informationsrevolutionen så kommer vi att bygga Maginot-linjer inom alla möjliga verksamheter.

(The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman editerat citatet med tillagd länk)

Detta är fascinerande när man jobbar med strategier och koncept för konsumentprodukter. Kunden kan ha en förutfattad mening om vad som är inne – men inte ha något hum om vad det handlar om. Och jag tror att det finns alltför många reklamare som ännu inte riktigt har koll på den bredd som bloggandet handlar om, hur en community socialt fungerar och väldigt få som ens känner till Second Life och än mindre varit inne för att förstå känslan.
Alltför ofta får man förklaringen “men det hinner man ju inte!”. Men det är något som faktiskt ändå förväntas av oss – eller åtminstone borde förväntas av oss: hur skulle den personen, som anser att han eller hon inte hinner med att ta reda på vad som faktiskt händer inom den värld där målgrupperna finns, reagera om hans eller hennes bilmekaniker förklarade att “nej, du vet – man hinner ju inte hänga med vad som händer på bilfronten” när man kommer in med sin nya bil på service?

Thumbs up

Man kan tycka att det hela är lite fånigt vid första anblick:

Thumbvertising får människor att le, engagerar, blir ihågkommet och har en positiv känsla som fattas i den mesta moderna reklamen.

Men trots att Strawberry Frog mest blivit känd för en kreativ höjd och kanske inte en så strategiskt genomgående tanke så är deras nya reklam för kaffemärket Café Switch även sammanbundet med strategin och produkten: man använder tummarna på kaffemuggen för att få till ett skum. (Resumé)

Tyvärr fattar inte Resumés reporter såna här saker med strategisk och kreativ sammankoppling när han avslutar artikeln med:

Återstår att se om thumvertising fungerar på andra, inte så tum-relaterade, kampanjer.

Eh… nej. Eftersom det inte finns någon anledning till att använda det i andra sammanhang. Media is the message du vet…

Fem myter om konsumentbeteende

Paul Allen Smethers and Alastair France har skrivit boken Amazon.com: Five Myths of Consumer Behavior: Create Technology Products that Consumer Will Love och deras fem myter om konsumenters beteenden är viktiga att tänka på:

Myth 1: Consumers behave the same in all markets
Reality: Consumers behave differently in new markets than in established markets

Myth 2: The more consumers see it, the more successful it will be
Reality: If the offspring isn’t attractive, there is no sense getting more users to see it

Myth 3: If I’ll use it, my users will
Reality: Consumers don’t have your knowledge or your motivation when they try your product

Myth 4: Consumers will find a product’s value
Reality: The value must find the user

Myth 5: Consumers want more features
Reality: Consumers only want a few key features, and they want them to work well

(Creative Generalist)

CC bränner Red Bull

Coca Cola väljer att gå face-to-face med Red Bull och lanserar Burn i Sverige.
Energidrycker är ett segment som ökat med 40 % under senaste åren och Red Bull har varit ensam herre på täppan. (Supermarket / Market)

Coca Colas nya produktstrategi är intressant – istället för att försöka lägga in nya värden i sina befintliga varumärken väljer man att skapa nya. För ett par år sedan köpte man upp Bjäre för att gå in på mustmarknaden och nu går man in med ett nytt varumärke på energidryckssegmentet. Precis som man i Europa gjort med Blak, när det gäller mer kaffeliknande drycker. Deras “house of brands” är gigantiskt numera.

PR-branschen behöver fila på imagen

Fackförbundet DIK gjorde en undersökning i samband med en artikel om PR-branschen. Det är inte så många som svarat (35 st) så själva grafen är rätt ointressant men frisvaren kanske är viktigare. Frågan löd: “Håller du med om att allmänhetens förtroende för PR-branschen och dess yrkesutövare är lågt?” och 15 stycken hade svarat Ja och 15 stycken “Både ja och nej”. Onekligen har PR-branschen en del att göra när det gäller sin egen image när personer inom ett förbund där informatörer mfl samlas har åsikter i stil med denna:

PR-branschen uppfattas av vanligt folk ute i landet som ett Stockholmsfenomen. Ytan verkar viktigare än innehållet och det funkar inte överallt. Utrymme i media prioriteras.PR-byråer förknippas med politiker (som vill framstå i bättre dager) och tjusiga evenemang dit inget vanligt folk har tillträde.Pengarna styr.

Just manipulationen menar kommentatorerna är starkt inom bilden av PR. “Folk” anser att PR handlar om manipulation:

Jag misstänker att folk har börjat bli medvetna om att alla har en dold agenda. Något som vill säljas och att man börjar bli trött på det.

Och någon menar just att det är branschen själva som varit dåliga på att kommunicera vad PR faktiskt handlar om:

PR-branschen dras fortfarande enligt min mening med gamla rykten och spöken från hur PR tidigare användes. Här, om någonstans handlar det om att kommunicera strategiskt för att vända synen.

(DIK Forum)

Onekligen är därmed Westanders initiativ till att göra PR mer transparent intressant, tillkommet utifrån den SIFO-undersökning [pdf] (via Westander pressrum Pressmeddelande 21 februari 2006) som visar att åtta av tio vill att media ska vara transparenta från vem som de fått nyheten. Westander skriver i sitt “manifest”:

“Som lobbyister ska vi inte medverka till att bilda opinion och påverka beslut i hemlighet, utan tvärtom verka aktivt för att berörda parter – såväl politiska beslutsfattare som media och allmänheten – får veta vem eller vilka som står bakom varje lobbyingkampanj vi driver.”

(Westander Publicitet och Påverkanvälj Om Westander/Öppenhetskrav)

I en tid där reklam och PR mer och mer smälter ihop på olika sätt och medievärlden fragmenteras, vilket ger en mycket sämre överskådlighet och därmed svårare att följa något tillbaka till källan, är mediekonsumentens upplevelse av att bli lurad viktig.

Dels handlar det om journalistikens sämre möjlighet att faktiskt bakgrundskontrollera alla stories: det är ett antal artiklar som visat sig vara felaktiga på grund av tidsbristen och jakten på att vara först.

Dels genom att bloggandet ((Det finns också exempel på hur PR- och reklambyråer valt att skruva artiklar på Wikipedia till sin fördel.)) har gett PR-branschen en, visserligen relativt svårkontrollerad, skarp möjlighet att skapa nyheter utifrån den agenda som valts. Genom att medierna börjat att inse att bloggarna kan komma fram med nyheter före dem själva så har man också börjat att använda dem som källor, dock nästan uteslutande utan att nämna varifrån de fått nyheten.

Det ger i princip fritt spelrum för mindre nogräknade marknadsförare och opinionspåverkare att plantera saker redan på bloggarna – antingen genom att använda sig av en befintlig blogg och försöka att skapa buzz, antingen genom att påverka bloggaren att skriva om ämnet eller att släppa intressanta saker i kommentarer. Eller genom att skapa bloggar själva, men som bygger på en sorts stealthteknik, där man flyger under radarn genom att använda sig av bloggens relativa anonymitet.

Allt detta kan vid första anblick tyckas vara förfärligt. Men det är en utveckling som snarare är logisk utifrån de möjligheter som teknikutvecklingen gett. Så oavsett diverse försök från statsmakten att kontrollera både reklam och PR så handlar det antagligen mest om att se till att medvetandegöra branschen själva om att det hela i slutänden slår tillbaka på en själv – att vara transparent handlar om respekt. Respekt innebär att man överlever som varumärke oavsett om det handlar om reklam- eller PR-byrå.

Världens mest sedda virala video är inte reklam

Viral Factory, specialiserade på marknadsföring via ett viralt distributionssätt, har mätt vilka filmer som setts mest. Det intressanta är att titta vilka som faktiskt är viral marknadsföring (även om man aldrig egentligen kan vara säker).

(MSNBC.com via Beta Alfa)

Om man bortser från det faktum att man kan fundera hur Viral Factory statistiskt säkerställt det hela så är det onekligen ett bevis på att vi antingen tror för mycket på den virala tanken eller att viral marknadsföring bäst används till att sikta in sig på en viss grupp konsumenter, och därmed blir de oftast inte så vitt spridda. Samtidigt innebär det en sorts inneboende motsägelse – om viral marknadsföring per se ska vara framgångsrik så ska den spridas okontrollerat, och göra det under lång tid.
Samtidigt så skulle en jämförelse mellan virala kampanjer, exempelvis Subservient Chicken från BK och andra virala kampanjer som faktiskt använder sig av nätet på ett mer interaktivt sätt. Läs mer om olika virala kampanjer i kategorin: Viral/Guerilla och gör en historisk odyssé genom att läsa igenom Adlands alla artiklar om viral marknadsföring: Virulating the web.

Den nya undersökningen från USA som visar att personer under 25 år är skeptiska mot användarskapat/viral reklam kan sägas till viss del också bevisar min tes om att det hela är en trend som inte har motsvarande effekt mot vad som skrivs om den. Läs mer på Resumé. Och det hela borde vara en varningsklocka för företag som tror att satsningar på buzz marketing är det som de ska lägga största pengarna i. AMAs marknadschef Nancy Costopulos:

Unga vuxnas skepticism kan ha sina rötter i att de vill distansera sig från företagssponsrade budskap.

Slave to the varumärke

Per Robert Öhlin startar ett varumärkesmagasin “Brandslave”:

Magasinet är väldigt personligt och jag har inte några ambitioner på att vara hundraprocentigt objektiv. Folk lägger alldeles för mycket energi på att vara objektiva. Konsumenter vill i allmänhet inte lyssna på institutioner, utan människor. Och människor är subjektiva.

Dyrt är det men fasen om det inte kommer att vara värt pengarna. (Dagens Media)