Category Archives: Marketing

Reklam och produktplacering i spelen

Spelmarknaden måste förändras. Det är slutsatsen som många aktörer drar när de ser hur spelkonsumenternas demografi förändras. Fler och fler spelar spel och det är inte längre spelnördarna som regerar marknaden. Spelmarknaden delas upp mellan ‘casual’-spelare och ‘hardcoregamers’. De senare satsar mycket pengar både på spel och utrustning medan casual-spelaren tycker spelen är dyra. Det ökande spelandet och även en förändrad demografi av spelare, fler och fler unga kvinnor liksom att majoriteten av ‘hardcoregamers’ är över arton gör att spelmarknaden är ett media som inte kan ignoreras.

“Casual game players are not going to pay at the level a serious gamer would, but the production costs are a constant, and you have to augment that somehow,”

Gary Stein, senior analytiker på Jupiter Research.

Branschen inriktar sig mer på att skapa en betalningsform där reklam och produktplacering står för de största inkomsterna när det gäller nya spel. Problemet är hur man ska lyckas att mäta marknadsföringens impact utan att låta den ta över spelets essens. För mycket reklam innebär att spelaren tappar intresset.

Richard Skeen, Massive Inc., som försöker skapa ett system för att mäta marknadsföringen inuti spelen, säger:

“The numbers are there, the content is there, we just have to figure out how to package and sell it.”

The Rise of the Game Titans

Gillette riktar sig mot tjejer

Gillette har förstått att kvinnor inte söker på nätet för att få reda på saker om att raka benen. Alltså väljer företaget att försöka finnas där kvinnor finns: ofta communities och där skapa ett lustfyllt och roligt sätt att nå målgruppen. Digitas skapade ett koncept runt revealing versus removal och rakning sattes i samband med skönhet. Duh!.

Venus was a hit in environments such as Bolt. Girls there are so connected. They have multiple buddy lists, forums, and viral elements. All these elements allow for heavy brand interaction.
[…]brand interaction is key[…]

Målet är att ha rätt kampanj på rätt plats vid just rätt tidpunkt. Oavsett om det handlar om kryssningar, rakning eller tuggummi är det viktiga att staying ahead of the curve. (Online Spin)

Seth Godin om PR idag

I en intervju med Seth Godin, en guru när det gäller PR under Info-Age. Han diskuterar bloggarnas möjligheter att användas som ett verktyg i PR-arbete och han menar att man måste satsa mer på att lära sig av sina konsumenter – mer p i pr-arbetet. Många företag har synen att

customer feedback as a cost and a threat, not an opportunity.

Det som Godin för fram är vikten av att faktiskt veta vad som skrivs om det företag, den produkt eller varumärke som man arbetar med. Att inte använda Technorati är att inte göra sitt jobb.

“Two moms are talking. One mom says, “Oy vey! My son is going to become a lawyer! He’s so smart and so good and I don’t know where we went wrong.” The other mother consoles her… “at least he’s not going into PR.”

(PR-Machine)

“All products are conversations”

A brand is a place, not a thing: Media is not ‘entertainment’ or ‘information’. Media is an interface. Interface implies action.

Hugh Macleod är CD och på hans blog gapingvoid finns det ofta nya små ritade bilder (either on business cards or bristol board cut to the same size i.e. 3.5″ x 2″. mostly a Rotring 0.25mm rapidograph pen) underfundiga dystopier om reklambranschen. Och hans Hughtrain Manifesto är värt att läsa: lösryckta tankar som har både djup och bredd. Inspirerad av Cluetrain Manifesto.

Logotypen i musiken

Under (den fantastiska) konserten med Iron Maiden insåg jag att det här med varumärken kan vara lite hit och dit när det kommer till klassiker som Nicko McBrain och trumvarumärken. Ofta är logotyper skyddade som kronjuveler men Nicko och Iron Maiden har fått både göra om både Paiste (cymbaler) och Premier (trummor) med det typiska Iron Maiden-typsnittet.

Det intressanta är att Iron Maidens speciella typsnitt är ett minst lika starkt varumärke. Ingen skulle kunna tänka sig att använda deras typsnitt i något annat sammanhang. Just hårdrocken under sjuttio- och åttiotalet har starka logotyper som bygger på typsnitt. Kiss, Judas Priest, Iron Maiden såväl som Europe och Ozzy.

“The greatest ideas are often met with violent opposition from mediocre minds.”

Joey Rayman, skapare av Brighthouse som jobbar med varumärken och kreativ management, skriver om hur förändringen från producerandet till tänkandet har börjat att rulla. Han jämför med hårfrisörskans prissättning, som inte innebär pris/minut utan pris/kunnande alternativt pris/idé.

Great thinking is today’s most valuable commodity. That’s why Fortune 500 companies are seeking thinkers whose thoughts motivate, inspire and ignite minds. The Ideation Nation, as Albert Einstein prophesied, will be a place where “imagination is more important than knowledge.”

Den enda egentligt hållbara konkurrensfördelen idag är möjligheterna att ha tillgång till bättre idéer än konkurrenten.

The age of the big thinker has finally come — and that’s why it’s time for advertising agencies to stop selling ribbons.

Reklambranschen har tänkandet och de kreativa idéerna som grund men under senare år har idéerna mest byggt på att förmera aktiekapitalet för byrån snarare än att skapa revolutionerande kreativ reklam. Snabba produktionstider får företräde före genomtänkta koncept.

In the advertising age, speed was rewarded. In the idea age, patience wins.

Joey Raiman menar att tänkaren, analytikern och kreatören kommer att vara morgondagens mest eftersökta person. Tänkandet och idéskapandet är inte någon grundläggande kunskap inom dagens industri och har inte varit det på många år. Att sälja sina idéer har byggt på producenters goda vilja snarare än tvärtom. Men genom det nya samhället, där tjänster, kunskap och kreativitet blir differentierande värden, förändras detta. Återigen vänds hela steken upp och ner.

So, the next time someone asks you for an idea, ask him or her how much?

(Ad Age)

För mig är det svårt att referera en artikel som säger vad jag sagt under många år. Och många med mig. K-samhället, där ‘K’ står för kompetens, kunskap, kreativitet, kommunikation, kultur och känsla, är här. Reklambranschen har dessa kärnvärden i sin essens, men ofta har själva existensen tappat bort det.
Flera kritiker av K-samhället menar att det hela redan prövats: IT-bubblan handlade om att sälja idéer med förväntade resultat. Och visst har de rätt. Men liksom att DaVinci:s helikopter inte blev verklighet förrän på sent 1900-tal var inte samhället moget för Den Nya Ekonomin. Det var dyra läropengar för många av oss men också nyttiga.
Det är få produkter som skiljer sig nämnvärt. Industrisamhällets produktion har nått ut till så pass många att oavsett hårdare patentstrider och vaktande av produkthemligheter differentieras USP utifrån K-värden och de relationer ett varumärke kan skapa gentemot sina kunder.

Madison and wine

Madison & Vine, bok av Scott DonatonIn the convergence of Madison Avenue and Hollywood, there is a very real danger that content will be developed first and foremost with an advertiser’s needs in mind, and will only then seek an audience.
Forgetting that the consumer comes first is a surefire model for disaster, one that leads to weak products that are unable to attract an audience, or earn its trust if they do attract it. The public loses out. The media company loses out. The advertiser loses out.

Ett utdrag ur den nya boken Madison & Vine av Ad Age:s redaktör Scott Donaton, som handlar om hur underhållningen blivit en del av reklamen och vice versa. Han tar upp vilka följder närmandet mellan reklambranschen, symboliserad av Madison Avenue och film- och nöjesbranschen, symboliserad av Hollywood, får.

Product placement may seem like an effective marketing tool, but it’s a poor substitute for an idea.

Donaton är kritisk i många stycken. Både mot hur Hollywood styr reklambranschen och flatheten hos Madison Avenue och det dåliga självförtroendet i reklambranschen. (Ad Age)

Köp ett sökord

Jag minns upprördheten när det visade sig att Altavista började sälja de översta platserna för sökord: “Men det är viktigt att separera de betalda länkarna från sökresultaten, något annat vore rent självmord.” (ur Computerswedens rapportering om Altavistas planer). Många sökningar har skett sedan dess, och vi användare har vant oss vid både sponsrade förstaträffar och Googles radannonser.

En intressant artikel berättar om den ständiga traden för sökord:

“On Google, the minimum bid for a search term is a nickel, but that is about the only price that is stable. The rest rise and fall depending on what companies are bidding at any given moment as they try to tweak their positions on the results pages. One of the most expensive search terms these days is “mesothelioma,” a type of cancer caused by exposure to asbestos. Top bids for the word hover above $30, a premium price. The reason: The ads are for pricey legal or medical help.

Utvecklingen fortsätter. Det har visat sig att kvinnor oftare än män väljer att leta någon annanstans om de inte finner vad de söker på första söksidan. Och då blir det än viktigare att det företag som just har kvinnor som primär målgrupp måste vinna auktionen på sökord. (The Washington Post). Just Google jobbar hela tiden med olika försök och idéer, vilka användarna kan testa då och då. En rolig är Googlism – en sorts “vem-är-vem” via Google.

Frågan är nog var det slutar. Intressant är de mer avancerade data-miningtekniker med hjälp av cookies och trackbacks som börjar användas: ett sätt att styra annonserna utifrån vad surfaren faktiskt gör på nätet. Problemet är att dessa tekniker har en eftersläpning i sig: om man sökt på digitalkameror och tittat på några sådana sidor är det inte säkert att man vill se annonser för dem när man gått vidare till något annat.

Just kartläggning av beteenden kommer antagligen att bli nästa utvecklingssteg för sökmotorerna. På samma sätt som vi early adopters vägrade att fortsätta använda Altavista efter att de “lurat” oss finns det idag en stor skepsis hos konsumenter mot data-miningtekniker samtidigt som det finns klara tendenser att konsumenten söker agenter för att hjälpa till med de val som hon/han måste göra varje dag. Agenter som använder sig av kunskap från konsumentens tidigare handlande och tidigare val. Och ger samtidigt säljaren möjlighet att ge mycket vassare erbjudanden, mer träffsäkert riktade mot rätt målgrupp.

Big Ayatollah tack!

Hamburgerkedjan Max stämmer en iranier som tidigare bott i Sverige och med sig hem till Teheran tagit med sig både namn, meny och inredning från de svenska hamburgerhaken. Tipset fick Max Restauranger från en person som sett restaurangen på Internet. Max:s VD säger:

“Det är kul att konceptet fungerar också i Iran, men vi måste skydda vårt varumärke.

Borde inte Max bara låta iraniern bli franschise-tagare? (Aftonbladet – tack till dabitch som hittade sajten)

Printmedias tillförlitlighet ifrågasätts

Tidningars och magasinens reklamsäljare vill sällan se att MRI inte alltid är tillförlitliga.

“We need more accountability to what the goals were… Did I shift attitudes? Did I make a sale?”

Marknadsförare anser inte printmedia vara så tillförlitliga när det gäller demografiska data som man kan tro. Trots att det finns så pass mycket undersökningar som görs, så mycket data som mäts just inom print är det vissa saker som fattas, menar marknadsförare i en paneldebatt under New York Magazine Day. Och printmedia tenderar att hålla med. (MediaDailyNews)

För mycket manlig humor

Kritiken mot vinnarna av Cannes Awards har handlat om många olika saker. Bland annat menar P&G:s VD att den manliga oneliner-humorn dominerar alltför mycket. P&G vars viktigaste målgrupp är kvinnor vill se mer reklam som riktar sig mot dessa:

“I’d like to see more about relationship-building” in the award winners, as opposed to one-off jokes.”

(Ad Age)

Ad Age listar reklamens viktigaste kvinnor

Mary Beech, Walt Disney Co., Kerri Martin, BMW of North America, Ellen Turner, Sara Lee Foods, Esther Franklin, Starcom Worldwide, Linda Kovarik, Leo Burnett Worldwide, Claire Watts, Wal-Mart Stores, Lisa Klauser, Unilever Bestfoods, Cathy O’Brien, Time Inc., Holly Stein, Mattel, Jane Barratt, Euro RSCG Worldwide, Karen Fondu, L’Oreal, Lita Sands, Pfizer, Janet Fitzpatrick, Motorola, Chantel Lenard, Ford Motor Co., Sara Mirelez, Coors Brewing Co., Denise Strauss, Bayer, Barbara Jackson, Allied Domecq Spirits, Dina Howell, Procter & Gamble, Ros King, J. Walter Thompson, Amy Parker, Toys ‘R’ Us, Jackie Woodward, McDonald’s Corp., Stephanie Klein Peponis, Revlon, Frances Page, Magna Global, Liz Sarachek, Yahoo!, Kimberly Peddle, Nestle. (Ad Age)

Proctor & Gamble förändrar sin varumärkesstrategi

Proctor & Gamble har separata varumärken som främsta kommunikationskanal mot konsument. P&G, liksom Unilever m fl, blir en sorts holdingbolag för olika varumärken som kan vara divergenta när det kommer till segment och kategori. Varumärkeskommunikationen blir då bred och framfusig reklam för sådana saker som Pringles, Hugo Boss eller Pampers.

The basic model: Research secretly, and carry a strong brand.

Men nu ser strateger att framgång på nätet kan mer handla om varumärket tillsammans med innehåll. Pampers kan massor om föräldraskap:

The people at Pampers, for instance, know a ton about parenting. “Consumers say, ‘Do what you have to do. We know who you are and what you sell. But give me good content.’ “[…]

Från att bli bäst på att skrika ska P&G bli bäst på att lyssna.

“Using the Internet, you can extend your listening beyond the narrow confines of one or two test-market cities.[…]We try to bring order to chaos,[…]But we don’t want to change what the brands are doing.”

Premium när det gäller både produkt och innehåll. Goda lyssnare bygger varumärkestillit genom innehållets objektiva perspektiv. (Fast Company)

Bygga varumärken med hjälp av de anställda

En gammal sanning inom varumärkesbyggande är att de anställda antingen kan fylla varumärket med värde eller dränera det. Beroende på vad de säger, hur de uppträder och liknande (läs en bra artikel hos Brand Channel i ämnet). Genom webblogg-tekniken har många människor börjat att skriva dagböcker till allmän beskådan. Och många jobbar på företag där varumärket är livsviktigt. Vilken väg ska företaget välja?

“Log on to Sara Ford’s Web log, and you’ll get a cinema verité look into her daily world. […] her addiction to TV shows starring Richard Dean Anderson […] geek penchant for jokes with punchlines like “F1 F1!,” […] Gore-Tex. […] you’ll learn that 26-year-old Sara Ford is a software design engineer at Microsoft Corp., […] Her most prominent posts are ones about the product she’s working on, […] There’s also her day-in-the-life workplace diary, complete with a glossary decoding Microsoft arcana and strategies for nabbing extra espresso coupons. Customers post replies. Ideas are swapped. Bonds are formed. And Bill Gates is happy.” (BW Online och hennes webblog handlar om artikeln och att hon fick svar från Bill)

Förr fanns en oerhörd rädsla för att företagens anställda skulle läcka, även Microsoft har haft hårda nypor när det gäller personer som “gått över gränsen“. Eller att anställda skulle tala fritt från hjärtat. Numera har många företag insett att webbloggar är en tillgång: företagen får gratis pr och webbloggarna skapar närmare relationer än de opersonliga vanliga pr-meddelanden som förut setts vara den rätta vägen att bygga relation företag-konsument.

Earl Mardle menar att den här tanken redan fanns att finna i Cluetrain Manifesto:

“The other secret is this, you can’t fake it, the net is not, repeat not, a channel for marketing, you will be caught, and you will be hammered for it.” (A Networked World)

Han har rätt – men ändå fel. Många bloggars äkthet är ifrågasatta, en av de mest kända är Belle de Jour, en webblog av en person som säger sig vara call-girl i London. Hennes identitet är vida omdiskuterad, så mycket att engelska tidningar tagit upp frågan. Samtidigt – vem säger att det inte skapar “buzz”. Hela viral-konceptet bygger på den grundförutstättningen, om det är tillräckligt spännande skapar man en trafik som därmed ger en sorts relation. Problemet är att det kan snedtända, och då tar varumärket största smällen. Fördelarna med att låta en sådan som Sara skriva är att det aldrig kan bli osanning. Det finns en äkthet som det krävs oerhörd författartalang att skapa för att bygga varumärkesrelation. På samma sätt har Google skapat en officiell blog där googleianer skriver. Det är lite tafatt, nördigt och känns rätt så äkta. Många andra företag skapar webbloggar i samband med olika kampanjer. Om det sköts rätt kan det innebära en viss höjning av relationerna.

Bootcamp at Madison Ave.

[…]interactive advertising professionals need to be trained in a traditional advertising environment.

The media teams, the account teams, and of course the creative teams, need to have a basic understanding of the type of technology that is available for them to use. This does not mean you need to know how to build in flash, but everyone should be able to debate the differences between technology vendors.

[–]
area for training is presentation skills and writing skills

[–]
Be inquisitive. Seek out mentors and seek out information from various sources around you. They are invaluable and are often more than happy to help you out.

(MediaPost)

Sex säljer

Linda Wolf, styrelseordförande och chief exec. på Leo Burnett Worldwide tar sin utgångspunkt i TV-serials och böcker inriktade mot en kvinnlig målgrupp, “Sex and the City” och “Bridget Jones’ Diary” med flera och menar: “Sex sells, but try a new position, one with a distinctly female point of view,” och menar att de flesta reklambyråer missar det faktum att kvinnor har en högre konsumtionsnivå idag.

“With women’s new financial strength comes a lot of confidence, and with that confidence…women around the world are demanding that advertisers recognise it and communicate in a way that is relevant,”

Procter & Gamble, som är en av Leo Burnetts globala kunder tog åt sig av Wolfs ord, deras kunder är företrädesvis kvinnor och därmed ser man att reklamen måste göras utifrån ett kvinnligt perspektiv. (Reuters)

Varumärkesvågor

Reklamnätverket Euro RSCG Worldwide har gjort en värdering av globala varumärken och ser att tre varumärken får ökade värden: eBay, Dell och Google. Dessa tre har byggt sina varumärken utan att ta till traditionella varumärkesstärkande vapen som marknadsföring och TV-spottar. De har skaffat sig rykte genom sitt eget arbete och att ha positionerat sig funktionellt gentemot konkurrenter.

“Getting the new fundamentals right is how the new innovators in these spaces are building their brands.”

Varumärken som tappar i värde är AOL på nätet och Kmart såväl som Sega. De tappar förtroendet hos sina kunder, och det menar undersökningen beror på svaga fundament inom själva företaget.
(ClickZ|News)