Category Archives: Marketing

AA försöker sätta krokben för Google AdWords

Det är inget nytt att många företag med värdefulla varumärken är ganska irriterade på Google Adwords som väljer att sälja deras varumärken som sökord till konkurrenter. Nu har American Airlines stämt sökmotorgiganten och förklarar sin klagan:

Google’s search engine is helping third parties to mislead consumers and misappropriate the American Airlines Marks by using them as ‘keyword’ triggers for paid advertisements and by using them within the text or title of paid advertisements

Tidigare rättstvister har gått Googles väg men den här gången är det ett, som immaterialrättsprofessorn Eric Goldman säger, företag med djupa fickor, många varumärken och en vilja att ta fajten. Läs mer på NYT Bits och på Goldmans egen blog.

En intressant sak är att Google vägrar andra sökmotorer köpa sökordet Google…

Ett rött kors är ett rött kors

Det är onekligen lite roande när DN – som annars tenderar att vara vänligt inställda mot hårdare upphovsrättskontroller och liknande, skriver en “så synd om lilla idella föreningen American Red Cross”-artikel i samband med att Johnson & Johnson valt att stämma amerikanska Röda Korset för varumärkesintrång. Det som Röda Korset gjort är att börja sälja produkter inom sårvård och liknande, och använda sin logotyp. Detta trots att man sedan länge har en deal med J&J om att de har exklusiv rätt till att använda logotypen på sina produkter mot att de ger Röda Korset sponsring.

Alla kan inte göra en Cheap Monday

När jag läser om att Cheap Monday och Monki stolt påpekar att de växer utan att köpa reklam så funderar jag över vad man egentligen kommunicerar i stort. Under en längre tid har vi översköljts av idéer om relationsmarknadsföring, WOM och viral buzz. Och självklart – de är kanaler som är mycket viktiga. Men problemet visar sig när Örjan R och Cheap Monday påpekar att PR-vinsterna handlar om artiklar som hänsyftar företaget till “unga och nya entreprenörer”. Hur mycket man än kan driva fram ett varumärke på det så är det svårt att uppehålla varumärkets värden utifrån det – fr a måste man låta varumärket växa och mogna. Att hänga kvar i “gasellsvängen” blir svårt och i slutänden blir man ett varumärke utan substantiella värden och istället gårdagens nyheter.

Branschen och vi planners har pratat om det ofta – men ibland känns det som om vi glömmer våra seriösa idéer eftersom alla Web2.0-grejer är så coola och virala filmer känns så fräscha och nyskapande: men att inse att all marknadsföring måste integreras med varumärkets substansvärden och inte leva på sina tillfälliga metavärden borde vara med i varje tanke som vi för fram. Och problemet är ju att “alla” varumärken inte kan satsa all sin budget på att skapa buzz – dels bygger det en inflation i pratet om varumärken och dels kan bara ett visst antal “få plats”. Om däremot buzzen hjälps upp av mer traditionella marknadsföringsinsatser så kommer det bli mer säkert och effektivare relationer. Tror jag. Vad tror ni?

Nina tar en liknande dragning:

Men. Det jag inte fattar (kanske för att jag inte är journalist) är varför alla nya hypes inom marknadskommunikation per definition ska slå ut de gamla. Cheap Monday är en dundersuccé utan reklam. Då är helt plötsligt reklambyråerna illa ute. Eller om någon satsar på förpackningsdesign. Eller PR. Eller web. Eller vad-fan-som-helst.

Ursäkta, men är inte det lite som att dödförklara mjölk för att nån kom på att man började importera kaffe? Vissa gillar bara mjölk. Det funkar för dem. Andra gillar kaffe, men HATAR mjölk och skulle aldrig ta ett glas. Men däremot kan man gärna ta en Loka. Och de flesta tycker väl att kaffe med en skvätt mjölk i är gott. Man gillar det ena, man gillar det andra, men allra bäst blir det tillsammans, liksom.

Precis. I ena änden pratar vi om Long Tail och valfrihet, å andra änden gör reklambranschen precis samma saker som alla andra.

Ett exempel på dåligt gjord hemläxa

Ibland blir det lite galet det här med varumärkesintrång. I en artikel jag hittade i min rss-läsare hittar jag ett sånt exempel: ett italienskt företag har slutligen fått sin överklagan nekad av PRV. Det hela handlar om det italienska varumärket Solidea som anser att den svenska kungens registrering av varumärket Solliden är ett intrång.

Det som historien visar är att det är av vikt att faktiskt göra sin hemläxa. Varumärket Solidea menar att Solliden surfar på deras goda namn. Och inser inte riktigt att Solliden för svenskar är mycket mer känt och inarbetat än deras eget namn. Tittar man på den enda svenska sajt som Solidea verkar ha: tahandombenen.se så är de själva inte så noggranna när det gäller att surfa på andra varumärkens goda namn.

Det förpackade smakar bättre

I en undersökning som Saabira Chaudhuri refererar till i Fast Co:s blog visar det sig att 77 procent av en grupp barn (3-5 år low-income) menar att McDonald’s-pommes fritsen som serverades i märkta förpackningar smakade bättre än precis likadan mat förpackad i omärkta förpackningar, och 55 % ansåg att minimorötterna som var Donkanförpackade smakade bättre än de omärkta.

Dr. Tom Robinson opined that the children’s perceptions about the food were “physically altered by the branding.”

Raison Pure, som jobbar med brand design menar att det egentligen är självklart – förpackningen är en del av produkten och måste därför vara central när man jobbar med varumärkesstrategier. (Marketing Tuesday: Study Confirms the Power of Brand Packaging)

En utgångspunkt har alltid varit att se förpackningar som viktigare i lättrörliga konsumentsegment än i säg B2B-segment. Dock tycker jag att den studie som Saabira refererar till ställer intressanta frågor. Visserligen kan man tänka sig att barnen redan känner igen varumärket McDonald’s och därför får en positiv upplevelse av smaken genom salienta upplevelser av varumärket. Man kan till och med gissa att barnen har en varumärkesrelation med företaget. Samtidigt har barn i den åldern ännu inte utvecklat en rationalitet vilket ger indicier att förpackningen, oavsett segment, adderar upplevelse av varumärket på ett mycket basalt och relativt omedvetet plan. Och om man utgår från det så är det vansinnigt att slarva med förpackningar oavsett vad som ska säljas för just som Raison Pure också påpekar: det är förpackningen som har den nästlängsta relationen med konsumenten.

Godmorgon branschmedia ;)
BoR:ed: banal – pwnd

David Report citerar Marc Gobé som skrivit boken BrandJam:

Design is the new advertising. The agencies should fold, they’re out of line and out of touch. The only advertising that works is about product that you’re drawn to any way.

Plockdump

Red Bull ska slå KFC:s rekord i att skapa världens största utomhusannons berättar Realtid.se. På fälten runt Heathrow och Gatwick ska loggan svepa ur kycklingvingarna ur Guinness Rekordbok.

En intressant analys gör Pia Gripenberg i Världsmarknadens mobiljättar har mycket att lära av lillen Iphone. Men hon glömmer att iPhone inte har en “pek och tryckskärm” utan en skärm som helt styrs av rörelser på den. Det är ungefär lika revolutionerande som när man visade sin soptunna.

Idag beräknas ungefär 80 % av all skickad e-post vara spam. Om utvecklingen fortsätter kommer det handla om närmare 99 % om några år. Problemet är antagligen störst för de seriösa marknadsförare som försöker att använda e-posten som en riktig marknadsföringskanal.

En oerhört intressant artikel från CIO där Sven Hamrefors får lägga ut texten om omvärldsanalys inom företagsvärlden. Läsvärd minst sagt: Från Business Intelligence till intelligent bissniss

Dagligvaruhandeln blir mer och mer komplex att förstå sig på: dels ökar Lidl starkt samtidigt som fler och fler väljer premiumprodukter. Det hela börjar att likna hur konsumenter inom mode fungerar: att blanda billigt och dyrt i en egen personlig mix. Läs lite siffror runt DVH: Lillen Lidl tar sjumilakliv och Billig matkasse är alltmer värd

Att “snygga människor” säljer är väl en gammal sanning som konstant bevisas, oavsett feminister och andra politiskt korrekt personers försök att falsifiera det hela. Nu senast är det Magnus Söderlund på Handels som gjort en undersökning, vilken refereras här: Sant att skönhet säljer. Problemet är helt enkelt att den skönhet som bevisats sälja är den skönhet som den som utformat undersökningen anser som skönhet:

Hälften av deltagarna fick se en variant av annonsen med en vacker kvinna, den andra hälften en med en kvinna som var mindre attraktiv.

Så beviset är bevis på att skönhet bygger på en sorts social överenskommelse om vad som är vackert. Inte att skönhet ad hoc faktiskt säljer.

Länkdumpat

Skribenten av Coolz0r berättar sitt senaste case för Microsoft på Second Life. Kul att läsa tänket och hur de valt att använda sig av den inre logistiken och de tjänster som finns inuti SL.

Björn på JMW listar vad han tycker PR-branschen måste bli mycket bättre på för att i framtiden kunna tävla mot reklambyråer om Guldägg: bättre på att presentera tävlingsbidragen och beskriva idén bakom.

45 minuter om hur man designar för att bygga varumärke. Via Användbart. En sannerligen användbar blogg.

Nintendo söker nya kundgrupper och väljer att använda Nicole Kidman som ansikte för deras nya segment av “hjärnträningsspel” berättar E24.se

Två roande förslag för affärsplaner: Guy Kawasaki beskriver The World’s Shortest Marketing Plan, Version 2.0 och Brand Tarot skriver om hur (back of napkin) version of a BIG management book?.

Jag och lord Fredruk diskuterade de senaste gerillakampanjerna: dels reklamen för Die hard 4.0, dels Kings undervattensskylt för Vings. Även om man kan tycka att det finns olika värde och kreativ höjd i de båda kampanjerna så har båda lyckats att få storyn att leva lite längre genom att människor reagerat på dem: för Die Hard-kampanjen handlar det om personer som (uppges ha) blivit upprörda och rädda. För Kings dykarkampanj har det fungerat att få mer press genom att köra ett “missförståndsstunt” med grannarna.

Adland berättar om hur Die Hard-kampanjen gjordes – att man faktiskt sprängde bilarna… Die Hard 4.0 explodes van in Sweden – Citizens of Stockholm get a little scared. But they ain’t Boston.

När annonsörer går över gränsen

Det här är ett exempel på hur annonsörer inte förstår den fina linjen mellan att påverka genom att köpa annonser och få lite PR på köpet och att hoppas på det. Lidbom berättar en sedelärande historia om hur en annonsör missförstått det finstilta:

En annonsör (icke namngiven) har fått dåliga betyg av tidningen. Nu skickar han ett rekommenderat brev där han förklarar att om inte Bike “gillar mina produkter, slutar jag att annonsera” och garnerar med en harang om att “du kan fetglömma att Du ska kunna slingra dig undan med dom vanliga klyschorna om journalistisk objektivitet”.

(Vassa eggen)

Quite quote

Execution is everything. Execution and persistence and the ability to respond to the market far outweigh a pundit’s gut instinct. But, the thing to remember is this: if everyone loves it, it is almost certain to have troubles.

(Seth’s Blog: Pundits are (nearly) always wrong)

Maybe the reason it seems that price is all your customers care about is…

… that you haven’t given them anything else to care about.

(Seth’s Blog: Price)

Most Hated Advertising Techniques = effektiva

Det här är rätt kul:

    Develop your message with absolutely no conceptual idea. You think: “Let’s just wing it. We’ll try a bunch of tips and tricks I read in a blog.

  • The boss won’t see the ad anyway, so why bother developing a strategy and spending time articulating it in a meaningful manner? We can always change it on the fly.”
    How did you get your job? Creating any advertising without forethought is like inviting a complete stranger into your home, letting him throw up on the rug, then trying to ignore the smell.
  • Load the ad with lots of really annoying flashing colors. You think: “Those are so pretty. They just make people so happy. I bet people will click on the ads because the colors will catch their eye.”
    More like, they make most people sick. This technique comes from the same folks who enjoy sticking a flashlight in your face after dark or staring at pinwheels close up for hours. At least think of the users with visual impairments and exercise some mercy here.
  • Cram as many words as possible into a small space. You think: “We better get the client’s money’s worth. We’re pretty sure people will lean in to read the copy.”
    Yikes! Here’s a test. Try printing your ad, and flash it in front of the building janitor for two seconds. If he gets the message, then, by golly, run with it.
  • Use abbreviations and code words to slam even more words in there. You think: “By filling our ad with three-letter acronyms and clever shorthand, people will be eager to decipher the meaning and buy our stuff.”
    R U NTS? Was that a fun use of your time? Lavish abbreviation use is the lazy man’s approach to good copywriting. If you can’t be succinct, take a crack at romance novels. (One exception: ads for SMS, a step in civilization’s downfall. Do people converse that way for real?)
  • Let’s not bother with a clear call to action. You think: “Surely people will take in our clever ad, and click anywhere to learn more.”

(Why I Love Online Badvertising)

Läs mer i följande artiklar: Rebuking the Most Hated Advertising Techniques

Relevant Banners Reduce User Ire

Net ads are hated, but they work; room for improvement

Ads That Annoy Also Succeed

Länkdump om kreativitet och produktivitet

En relativt grundläggande how-to-göra-allt-på-rätt-sätt: How to be Ultra Productive

Dan har läst boken “How Advertising Works” och det är hårda siffror:

reklam som har det som krävs för att vinna priser i kreativa tävlingar är i snitt 2,5 gånger så bra på att skapa affärsresultat som reklam som inte har det. Riktigt kreativ reklam är alltså 250% effektivare än “vanlig” reklam.

(Fabriken)

Copyblogger har testat och recenserat copywriterprogrammet Glyphius och gör klart att det hela handlar om att faktiskt kunna benchmarka sin egen kreativitet mot andras.

Nya idéer som borde bli något: Sällan har en säng känts mer genial är en historia om hur en möjlig affärsidé faktiskt kommer fram i samband med en viss situation.

En lång mycket läsvärd artikel om att skriva bra copy: Who Needs Headlines?

Länkdumpar

Demografi, målgrupp och hur man misslyckas? Martin är stenhård i sin analys av SVT:s satsningar på “ungdoms-TV”: Ungdomarna vill inte ha ungdoms-tv och bränner vidare på med MMS-statistiken som visar att tittandet på SVT är mindre än någonsin: SVT under en tredjedel av tittartiden

Bilbranschen har problem med sin miljöprofil men en del varumärkeskonsulter menar att de bör vara försiktiga med att bli för mycket klimatinriktade i sin kommunikation: Miljön viktig som image. Jag tror att konsulterna inte har riktigt rätt.

Martin Jönsson berättar om den amerikanska radiokanalen som väljer att ta bort reklamen och satsar på sponsring och produktplacering för att undvika att bli ett offer för reklamtröttheten: Och nu blir det reklamradio – utan reklam. Frågan är om det blir bättre av det?

BoR:ed om Åke, kläder, kooperationens kundtänkande och doftsensationer

Pash förklarar att Åke i Norrlands Guld-reklamen är lika norrländsk som Pontus Gårdinger: dvs inte alls.

TBFKEM har hittat en slogan som inte riktigt är klockren:

Vi har kläderna du behöver för att göra ett bra jobb

Den tatuerade mamman förfäras en smula över att Nike använder doft som marknadsföringskanal.

Det hon iofs refererar till är knappast nytt och inte heller speciellt upprörande – att använda dofter är ju faktiskt inarbetat redan idag i såväl bilbransch som inom matbransch. För att inte tala om den rätt halvmytologiska åsikten om att man bör använda sig av nybakade bullar när man ska sälja sin bostad. En person som jobbar mycket med tänkandet runt att använda fler sinnen i varumärkandet är Martin Lindström och hans företag BrandSENSE.

Björn Wallin har försökt att hyra släpkärra inom kooperationen och fått vara med om en riktig katastrof när det gäller att skapa trovärdighet och relation runt ett varumärke. Jösses.

Dumheter från PMP

Den omtalade undersökningen har fått Sveriges Annonsörers Anders Ericsson att gå i taket.

Av de 284 börsnoterade företagen är det bara 58 som återfinns på Sifo Medias lista över de 1 000 största annonsörerna. Och bland våra 10 största annonsörer finns bara två börsnoterade företag.

Anders Ericsson menar att det är snett att fråga företag som är stenhårt inriktade på B2B-marknaden om säljmarknadsföringen. Och tyvärr kan man lugnt säga att undersökningsföretaget PMP Marknadskonsult och deras talesman Juhler gör en riktig usel pr-insats:

Den akademiska definitionen av marknadsföring är att det handlar om att skapa efterfrågan, och det gör alla företag. Har man inte det klart för sig som vd på en annonsörförening så har man stora brister.

Och sedan vänder denne person på en femöring och menar att ett bredare urval säkert skulle gett andra siffror. Det allra mest surrealistiska kommer i hans försök att ändå rädda ansiktet:

Men börsbolagen är intressanta för att de är resultatdrivna. Och det är många privatpersoner som berörs av undersökningen eftersom de satsar pengar i börsbolag.

(Resumé)

Ericsson har mest rätt men ändå lite fel. Självklart vore det mer intressant att få ett bredare urval än det som PMP valt. Men undersökningen visar ändå att branschen, inklusive Sveriges Annonsörer, gjort ett rätt uselt jobb att visa på effekter av marknadsföringen. Och ser man på Hilanders och Ehrenstråhle så är knappast B2B-marknaden ointressant.
Men Juhlers sista uttalande är fan huvudlöst. Han menar att företag som inte är börsnoterade inte är resultatinriktade. Det vill säga: alla företag, även om man är aktiebolag, som inte är med i börsen är relativt ointresserade av sitt eget resultat och därmed uppenbarligen lättlurade när det gäller marknadsföring. Ett sånt jävla skitsnack!

BoR:ed – Reklamförbundet, konsumenten och varumärket,

Etui råkade bli vidareskickad till företagssidor när något blivit sönder på Reklamförbundets sajt.

Visar på två saker: hur viktigt det är att skapa fungerande rutiner för hemsidorna så att det inte blir fel, och hur snabbt saker kommer ut genom bloggarna – och sedan ligger kvar via sökmotorer och annat.

Åsiktstorped går igenom sin egen varumärkesotrohet: Hej (då) konsument! vilket är intressant läsning – visserligen av en person som är väl medveten om varumärkesstrategier.

Rata inte något du inte mätt

Verkar som om företagare har läst John Wannamakers kända citat: “Half the money I spend on advertising is wasted; the trouble is I don’t know which half.. Åtminstone om man ska tro på Årets Säljindikator. Och som påpekas i artikeln: problemet är antagligen inte reklamen utan att företagen väljer att inte mäta effekten av marknadsföringen. Pia Grahn Brikell sticker ut hakan och menar att undersökningen kan ha det goda med sig att okunskapen om hur marknadskommunikation faktiskt fungerar. (Resumé)

Nina är såklart rätt ute: 30 miljarder i sjön!

En av mina invändningar är just det att effekten mäts för lite – dels utifrån ett longitudinellt perspektiv: om man väljer att totalt fimpa reklamen kommer det att märkas för företagen utifrån att de helt enkelt förlorar varumärkeskännedom. Men i ett lateralt perspektiv är det också ett problem – reklaminvesteringar bygger också företagets styrka inuti.