“konsumenten helst vill se på reklammodeller med samma etniska bakgrund som denne själv.”

Rebecka på Dagens Media skriver en insiktsfull kolumn om ansvaret gentemot reklamens säljande egenskaper. Hon refererar till en reklamfilmsbolag där man tyckte att en reklamfilm med olika etniciteter inte funkade utan valde att byta ut de mörkhyade modellerna mot vita.

En enkätundersökning som DM sedan gjorde visade att frågan var svår – man “vet” att det är så att män gärna ser kvinnor, kvinnor gärna tittar på män, leende män säljer inte och att konsumenten vill se modeller med samma etniska bakgrund som sig själv.

Helt enkelt blir det svårt att vara etiskt korrekt när det kommer till att optimera reklamens genomslag. Reb’s slutsats är att det är synd att det fortfarande är som det är. (Dagens Media)

Jag tycker visserligen att det är synd att det är som det är men jag blir inte lika upprörd som Reb eftersom reklam handlar om att känna igen sig, att kunna sätta sig själv i situationen som personen i reklamen är. Dagdrömstrenden är konstant närvarande i reklamsammanhang och att försöka förändra den rent mänskliga närhetsaspekt det handlar om är svårt. Jag tror till skillnad mot många andra att det hela inte handlar om smygrasism utan rent och skärt om att vita gärna ser vita i reklam för att kunna identifiera sig med dem på samma sätt som man gärna använder andra etniska grupper i reklam som är inriktad på dessa. Problemet ligger snarare i att världen är så pass etniskt heterogen att man behöver antingen göra flera olika annonser med olika modeller eller helt enkelt se till att fylla reklam med så många olika modeller som möjligt. Svensk reklam ligger oerhört långt efter i det: branschen har ännu inte riktigt fattat att personer av annan etnisk bakgrund än svensk håller på att bli en stark konsumentgrupp.

Genom marknadsdomstolens dom till fördel för tidningen Gourmet kommer lagen om alkoholreklam att skrivas om och det kommer att innebära att reklam för alkohol ges utrymme även i tidningar som riktar sig mot konsument. Man räknar med en marknad just för alkoholrelaterad reklam på 150-200 miljoner kronor och att det kommer innebära nya reklampengar till byråerna. (Dagens Media)

Los Angeles borgmästare har förbjudit nya billboards att sättas upp. Förutom i vissa “sign districts”.

“For years billboards have distracted our commuters, increased visual blight in our neighborhoods, and diminished the market value of houses in communities where billboards exist. . . . Today, we are committing to stopping that kind of blight from reducing the quality of life in our neighborhoods.”

(AdBuster.org)

Inom Popular Culture-forskningen talar man dels om mental enviroment liksom om offentliga platser som delar av innevånarnas ‘livsrum’. Vad gäller det första menas att all information som når oss måste bearbetas av våra hjärnor vilket gör att en alltför hög grad av information gör att vi får en sorts förorenad mental miljö, våra egna tankar störs av all information. En alltför hög informationsdensitet innebär att hjärnan inte orkar ta emot utan börjar filtrera utan någon som helst logik och analys. I den andra pop culture-tesen menar fr a Thomas Fiske att människor ser de offentliga rummen som del av sitt eget livsrum och en alltför hög grad av information och/eller alltför påträngande reklam innebär en känsla av att människans privata integritet utsätts för attack, ens semiprivata rum invaderas och försvarsmekanismer skapas.
För reklambranschen kan det här betyda att branschen hela tiden måste vara medvetna om att människor inte vill ha reklam och när vi gör reklamen måste vi därmed se till att den är så pass icke-attackerande att den upplevs som invaderande av den privata sfären.