Tidningen Residence, som gått upp högt upp på mediaköparnas listor (läs här 21/2), har tecknat upp åttiofem procent av sin annonsbeläggning för året. Tidningen har fått säga nej till annonsörer.

Jag har läst Residence för att försöka förstå varför mediaköparna gillar tidningen. Helt kort kan man se att de försöker att hitta ett kommunikativt sätt både genom att skapa en sorts “allt är bra” genom att blanda saker i olika prisklasser. Det finns en sorts kompromisslöshet i att bara se vad som är snyggt – oavsett vad produkten kostar. Det innebär att i en översikt över röda lampor hittar man allt från lampor i klassen “kostar-som-en-begagnad-bil” till IKEA-lampa för 69 spänn. Dels spelar man på vår önskan att veta mer om de rika och berömda: lägenheter och hus som annonseras är ofta i den dyra klassen, som bara få av läsarna någonsin skulle kunna ha råd med. Vi får möjligheten att titta in i designade rum utan att springa på visningar – Residence utnyttjar vår voyeristiska sida. Man låter också läsarna få utlopp för sin önskan om dagdrömmande, och smånjutningar: man kanske inte kan köpa hela rummet men man kan investera i en av stolarna.