Vad är hönan och vad är ägget? Den forskning som Alex Kataras på S:t Martin gjort om graffiti kanske kan vara ett svar. Hans ursprungstes är att graffiti är en biprodukt av reklam:
Is it a coincidence that graffiti was spawned in New York, arguably the world’s most advertising saturated and simultaneously most media savvy city. One can argue that graffiti is the by-product of a society inundated with advertising.
Fallons planners tänker vidare och menar att det finns helt klart kopplingar att göra mellan reklam och graffiti. Fr a ser man idag att graffitikonstnärer blivit mer och mer kända – personliga varumärken (Banksy framförallt, men också Obey med flera) som diskuteras som konst. Kataras menar exempelvis att:
I can only come to the conclusion that graffiti art is the logical progression of art. A combination of art, popular culture and the guiding principle of advertising which is omnipresent.
Det är dags för en flod av statistik. Nu har SIFO Reklammätningar listat de största reklamköparna i Sverige och det är ungefär samma märken som tidigare år.
Sveriges tio största reklamköpare, bruttoköp, i miljoner kronor:
ICA 745
Kooperativa Förbundet 691
TELIA 623
UNILEVER Sverige 534
COSMETIQUE FRANCE 393
VOLKSWAGEN Svenska 385
Volvo 353
3 352
Procter & Gamble 346
Swedbank 323
Pricerunner har börjat att utse de bästa nätbutikerna utifrån användarnas betygsättning. I de olika kategorierna har olika vinnare utsetts – en del förväntade varumärken, andra som kanske inte är lika förväntade. (Supermarket / Market)
Två saker. I YouTube-frenzyn är det lätt att glömma att en sån här sak är minst lika viktig utifrån ett användarperspektiv: genom betygssättningen skapas direkt relation mellan konsument och varumärke, vilket i sin tur påverkar andra konsumenters val. För min del skulle jag vilja påstå att det här antagligen är långt viktigare än diverse jippobetonade användargenererade kampanjer.
Tyvärr delger inte artikeln mer om själva metodiken runt undersökningen – men rent tekniskt så bör man nog vara lite fundersam över om alla betyg som är satta alltid är helt biasfria: ibland kan man misstänka att konkurrenter satt betyg, eller att de stora drakarna lider av att just vara stora.
Men det sista påverkar ändå inte det första, vilket gör det hela mycket intressant för varumärken inom segmenten.
En intressant artikel om “grön” marknadsföring men det lite snurriga är att principerna ser ut att vara “nya”? Det är knappast så att marknadsföring per se inte brukar försöka att både förstå sig på målgruppens livsstil liksom att också försöka att förändra den på något plan. Men det är en intressant artikel utifrån de principer som tas fram: transparens, relevans och enkel information – och allt måste kopplas nära varumärkets kärnvärden. Vilket i sig inte heller är något nytt för marknadsföringen. (IDG.se)
Slutsatsen blir att “grön marknadsföring” inte är något annat än annan marknadsföring.
När Fazer lanserar sin lakritsstång internationellt så tar de bort den 80 år gamla “negerflickan” från förpackningarna vilket fått finländare att uppröras och hota med bojkott mot företaget. Fazer själva förklarar att det hela handlar om respekt för alla människor i en multinationell värld. (Supermarket / Market)
Man kan förstå Fazer, och samtidigt känns det lite udda att göra förändringen i någon sorts politisk korrekt vändning när det handlar om att gå internationellt – men att ha låtit den vara kvar på hemmamarknaden. Det är lite underligt att tycka att något är fel för andra men inte för sig själva. Menar Fazer att illustrationen har en annan betydelse i Finland än den kommer att ha på andra ställen? Eller har företaget plötsligt insett att det hela är en rätt rasistisk illustration?
Det hela har utvecklats till en mer eller mindre helstollig diskussion. Bland annat diskuteras vilket kön det är på figuren… Läs mer om hur ett politiskt korrekt förslag kan uppröra nationella känslor: "Det har aldrig varit viktigt att könsbestämma lakritsfiguren"
Ett sätt att bygga CSR – mjukvarubolaget RemoteXTechnologies ger utsläppsrättigheter till sina kunder – som en kampanj för sina produkter, vars funktionalitet ska innebära minskat bilåkande. Kampanjen, som går på cirka 30 000 räknas av företaget som marknadsföring:
Ja, det är ingen välgörenhet vi håller på med. Vi vill sticka ut och samtidigt ta ett ansvar.
Att miljö är företagandets “nya svarta” är inget att snacka om. Och varför inte? Det här exemplet är egentligen rätt briljant i sin enkelhet. För genom att kunden minskar sitt bilåkande genom att köpa företagets produkt, och att hon får en utsläppsrättighet – som hon inte behöver använda på grund av den nya mjukvaran – når man två mål: ett litet steg mot en bättre miljö och en medvetenhet om produktens företräde.
En lite oväntad konsekvens av att “alla” ökar sina investeringar i onlineannonsering: de små spelarna går “tillbaka” till lokala media, och däribland print och TV. (paidContent.org via Vassa Eggen)
Trinity Medias Sly Bailey menar däremot att onlineannonseringens påverkan på tidningarna har blivit något överdriven:
There’s no question that the internet represents an enormous challenge to our business models, as we face the twin threats of consumers accessing the web for news and entertainment and advertisers following the eyeballs.
Hon tror att printeditionerna kommer att vara viktiga en lång tid framöver, och menar att det är fel att titta på hoten istället för att se möjligheterna även i gamla medieval. (MediaGuardian)
Brand Autopsy tipsar om boken Make to stick. Verkar läsvärd. Själv ska jag, när jag hinner, recensera ett gäng böcker som jag läst.
Briljant idé – varumärken som [[CAPTCHA]]s. Och onekligen har det tänkts hos flera enligt MIT Adlab.
IT-forskningsföretaget Primelabs anställer Anton på Fyra Nyanser Av Brunt som bloggare. Grattis! (Primelabs)
Modebloggaren Sigrid blir en av H&Ms skyltfönster berättar Metro. Kul för Sigrid och de andra men på tal om det här med integritet… Onekligen är inte det helt enkelt när man kan få saker gratis… Finns helt klart en fara att bloggandet alltför mycket blir “köpt” och därmed blir alla bloggare misstänkta för att ha en egen agenda.
Björn M berättar om ett udda och extremt reklaminslag: ett flygplan som skriver samma meningar om och om igen. (JMW blogg)
Frankrike har en av Europas hårdaste lagar om reklam och vid nyår i år fick handeln äntligen tillåtelse att göra reklam i TV. Förbudet, vars bakgrund var att skydda inkomsterna för lokal printmedia och skydda mindre handlare mot nationell konkurrens via stora kampanjer, är en del i en övergripande lättnad av reklamregler som pågår lite här och var i EU. Analytikerna räknar med att den 38 procentiga delen som går till printreklam kommer att minska, och tidningarna kommer att känna av förändringen.
Samtidigt fortsätter franska myndigheter att hålla reklamen kort: handlare får inte köra utbudsannonsering, inga priser eller liknande. Och fortfarande finns förbudet mot TV-reklam för biofilmer kvar – för att skydda lokala filmbolag. (International Herald Tribune)
Självklart handlar det om globaliseringen av medierna – vilket gör att kanaler kan kringgå diverse mer eller mindre huvudlösa reklamförbud genom att sända från länder som tillåter “förbjuden reklam”. Vi i Sverige har redan sett det genom både TV3 och Kanal 5, vars engelska sändningstillstånd innebär att de kan förbigå förbudet mot reklam riktad mot barn liksom alkoholreklam. En fråga man kan ställa sig är om reklamförbud är vettigt eftersom man då lätt förlorar hela kontrollen över vad som faktiskt sänds i reklampauserna. Det vore onekligen bättre att fundera över hur man kan tillåta mer reklam, men kunna kontrollera det med regleringar.
Jan Fager, jurist vid Sveriges Annonsörer och ledamot i ERK, menar att både konsumenter och annonsörer har en ny insikt om etik och vad varumärken står för – CSR – (något som jag tidigare skrivit om här och här).
frågorna för några år sedan handlade om vad lagen tillät och inte tillät. Nu är det allt fler som undrar vad som är möjligt att göra och hur reklamen kan uppfattas.
Även Martin Gumpert på Garbergs menar att det är en överlevnadsfråga för reklambranschen att tänka etiskt när man skapar marknadskommunikation:
När konsumenter väljer ett varumärke bedömer de det som en medmänniska, med alla dess positiva sidor och värderingar. Den byrå som inte har en egen och aktiv etisk dialog utvecklar inte reklamen.
Fred Vogelstein på Wired bloggar om sina känslor inför CES, och menar att det hela känns extremt obsolet i en tid där marknadsföringen handlar om helt andra format än trånga mässmontrar. Han exemplifierar med Google som helt valt bort att delta i CES.
they don’t spend money on marketing in the traditional sense. They just use their R&D budget to make cool products and let the networked world promote it.
New York Times har också en genomgång av hur mycket CES faktiskt kostar i artikeln Companies Pay Dearly for Tech Trade Show och i runda slängar kan de stora företagen slänga upp en miljon dollar på de korta dagarna som CES pågår.
Och frågan som Vogelstein ställer är onekligen relevant: för vad? I en bransch där det digitala är framtiden så kan man fundera varför den stora grejen fortfarande är analog och en sorts kvarleva från ett tidigare århundrade. Hur enkelt vore det inte att göra CES över nätet? Vilket får en att fundera över alla de events som skapas för såväl bransch som för kunder – ger det den ROI som vi egentligen tror? Ett av problemen är helt enkelt att det är lätt att satsa mest på själva det analoga eventet, och glömma bort att det kan finnas mycket viktiga kunder som inte kan komma – men som via nätet kan delta på olika sätt.
Den hemliga redaktionen bakom Fantasinyheter går från klarhet till klarhet (och jag är rätt övertygad om att någon är reklamare på grund av branschinsikten). Läs exempelvis Reklamvärldens största floskler koras. Är det någon blogg som är värd att bli bok så är det den här :)
Anna Serner menar att svenska företag totalt missade hela miljö- och klimatfrågan:
inget företag hade nerver nog att bygga sitt varumärke runt denna självklara framgångsfaktor.
Hon fortsätter med att ge tips till klimatnegativa branscher som elektronik- och resebranscherna. (DN Ekonomi tipstack till JAO)
Värdesmässigt har hon helt rätt, det företag som väljer att satsa på att vara klimatneutral (buzzordet för dagen) kommer att vinna. Däremot är jag inte säker på att konsumenten ännu är synkad i att tänka mycket på klimat men att samtidigt se att det måste få genomslag i hennes eget handlande. Det läget är amerikanerna i nu, svensken är ännu inte där.
I en debattartikel skriver CRM-företagens VD Mats Gustafsson att många företag missar hela sökordsannonseringen. Och han har onekligen rätt i att om hela 48 % av tillfrågade företag i Kundbarometern uppger att de inte tänker använda sökordsannonsering så är det allvarligt. (IDG.se)
Tyvärr gör han en oerhört märklig dubbel saltomortal och beskyller reklambranschen för att inte ha intresse i att föreslå detta för sina kunder. Och menar att det inte längre är intressant med “luddiga varumärkeskampanjer”. Tyvärr Mats, men du gör samma fel när du helt enkelt inte inser att marknadsföring idag inte handlar om antingen-eller utan om både-och. Att integrera marknadskommunikationen kräver både ett genomlyst varumärke och ett medieneutralt kommunikativt koncept – och sedan att detta går i olika media, utifrån målgruppsfokusering. Så att varna för att många missar sökorden, och samtidigt förklara att det är lite det enda “sanna” blir dumt.
Amerikanska modeorganisationer sätter riktlinjer för modeller, allt för att slippa undan alla diskussioner om modebranschens påverkan på flickors ätstörningar: ABC News: New Guidelines Released for U.S. Models
Det senaste försöket att använda bloggar som annonsverktyg genom att få till någon sorts “länk”-buzz är ett underklädesföretag ((Nej, jag tänker inte skriva ut namnet eftersom de då får hjälp genom att namnet ökar sin träffpotential liksom att de verkar vara helsnurriga och skicka Trisslotter till alla som nämner deras varumärke…))som skickat ut förfrågan om att bli omskrivna på bloggar. För detta får bloggaren en trisslott… En som funderar över hur bloggarna som gått med på det tänker är I hell-mans värld och medan han funderar över om det verkligen är värt en trisslott att få sitt varumärken nämnt på en sajt så funderar jag över: hur billigt kan man sälja sin integritet? Framförallt som bloggare men även som varumärke.
Ett exempel är Per Jodenius ((Jo, det är han med SAPnet.)), som på sin blogg skriver:
I så fall får du ta en titt här, Evas underkläder erbjuder något för alla smaker. En polare till min handlade hos dem för ett tag och var väldigt nöjd. Han tyckte jag borde tipsa om sajten här på bloggen. Eftersom jag är en snäll vän gör jag som han önskar. Handla lungt nu.
Ingen vet om han har någon vän som faktiskt handlat där, men det känns onekligen lite misstänkt. Så frågan är – hur billig är en bloggares integritet? En trisslott, visserligen potentiellt en högvinst – men annars inte värd mer än tjugofem kronor. Och att göra som Jodenius gör innebär att man lätt misstänkliggörs för att ljuga. Han försöker senare förklara sig vilket gör det hela ännu mer märkligt.
Men är inte det upp till bloggaren själv? Jo. Men även för varumärket som saluförs blir det ett problem i det här fallet – då de valt att skicka mail till massor av bloggare ((Jag har fått två själv. Onekligen känns det kanske inte speciellt seriöst att spamma bloggare.)) och där vissa valt att vara transparenta och berätta om hela grejen, medan andra uppenbarligen tar det hela på rejält allvar och därmed ljuger. Vilket ställer varumärket i en dålig dager. För det är bra buzz om lögnen aldrig blir avslöjad. Men när den blir det är det även varumärket som tappar värde.
Enligt Jimmy så har underklädesföretaget kopplingar till porrklubben Taboo i Malmö… Jimmy gör ungefär samma slutsats som jag:
Om den enskilde individen – och inte yrkesutbildade journalister – ska ha makten på Internet i framtiden så krävs det att han/hon börjar tänka i termer av trovärdighet.