Fred Vogelstein på Wired bloggar om sina känslor inför CES, och menar att det hela känns extremt obsolet i en tid där marknadsföringen handlar om helt andra format än trånga mässmontrar. Han exemplifierar med Google som helt valt bort att delta i CES.
they don’t spend money on marketing in the traditional sense. They just use their R&D budget to make cool products and let the networked world promote it.
New York Times har också en genomgång av hur mycket CES faktiskt kostar i artikeln Companies Pay Dearly for Tech Trade Show och i runda slängar kan de stora företagen slänga upp en miljon dollar på de korta dagarna som CES pågår.
Och frågan som Vogelstein ställer är onekligen relevant: för vad? I en bransch där det digitala är framtiden så kan man fundera varför den stora grejen fortfarande är analog och en sorts kvarleva från ett tidigare århundrade. Hur enkelt vore det inte att göra CES över nätet? Vilket får en att fundera över alla de events som skapas för såväl bransch som för kunder – ger det den ROI som vi egentligen tror? Ett av problemen är helt enkelt att det är lätt att satsa mest på själva det analoga eventet, och glömma bort att det kan finnas mycket viktiga kunder som inte kan komma – men som via nätet kan delta på olika sätt.
Det sköna Internet i all ära, ett möte ansikte mot ansikte, slår hårt.
Sedan kan man för all del fråga sig hur mycket det är av f2f på mässor.
Personligen smyger jag gärna runt, undviker personerna i montern, men knycker gärna deras godis.
Visst. De säger det ;) – själv förhåller jag mig avvaktande till att analogt någonsin blir bättre :D
Men just när det gäller att presentera nya gadgets och nya program känns ändå mässformen som rätt förlegad. Visst, hej och hå, att höra Jobs keynote – men det går lika bra via nätet, live and direct.