Yahoo! håller på att bygga ett nytt koncept runt sitt varumärke: “Yahoo! Life Engine” och samlar just nu in vanliga användares berättelser om hur Yahoo! påverkar deras vardagliga liv. Finalister kommer att utses och vinnaren kan kamma hem £6000. (Adrants)
Hm. Jag verkar ha glömt att publicera BusinessWeeks
2003 Global Brand Scoreboard. Inte för att det egentligen är några större skillnader än förr om åren: Coca Cola, Microsoft, IBM och Intel ligger som vanligt på fem bästa. Direkt under kommer faktiskt Nokia och först på 43e plats IKEA.
“Somehow, in the past five years the notion of “consumer choice” has morphed into a compulsion to bury consumers with options.[…]Years ago, you could put all the cola products in three feet of grocery shelf space. Now that will only hold the “diet, with lime” — which forms an endless chorus line with lemon, vanilla, cherry, diet, regular, and “remixed.” While the rationale may be “consumer choice,” it provides the dominant brands with a near-monopoly of invaluable space, virtually assuring that upstarts that might really represent new choices never see the retail light of day. […]The big losers in all this (besides my serenity) are advertisers. I simply don’t have time for them. Although I never once tuned into three-quarters of what comes through my digital cable box, I am still so overwhelmed by “choice” that I have to use those commercial breaks to find alternative content, which can mean online surfing with my Wi-Fi-ed laptop or reading a quick magazine story. No time for the magazine ads, the show is restarting!!!” (MediaDailyNews)
Läs också “Differentiate or Die” av Jack Trout. Siffrorna han visar på är markanta. En ordinär stormarknad för 40 000 artiklar. En normal familjs behov stillas av cirka 150 artiklar. Valmöjligheterna har blivit ett “tyranny of choice”. Till skillnad mot många kreativa reklamare menar Trout att det är livsavgörande för en produkt att hitta sin USP. Differentiering är allt.
Den exklusiva sexbutiken Coco de Mer i Covent Garden vars kläder, parfymer och vibratorer betingar höga priser (fråga till kvinnliga läsare: skulle en £1000-massagestav tillfredsställa bättre?) försökte att skydda namnet för flera produkter.
Men det satte Chanel stopp för. Det är namnet “Coco” som Chanel anser sig ha rätten till eftersom Coco Chanel grundade företaget och namnet används på en av företagets bästsäljande parfymmärken. Chanels varumärkesadvokater argumenterar också att “Coco” är nästintill generiskt för premiumkvalitet inom parfymer.
Det faktum att sexbutikens varumärke heter “Coco de Mer”, vilket kommer från en nöt i Söderhavet vars symbolvärde ligger i stark feminim symbol för fertilitet hjälpte inte. (Telegraph)
Jag skrev om Unilevers byte av sin gamla logotype redan i februari men då kunde man inte hitta en bild någonstans men nu har Resumé hittat den. Det är tjugofem symboler som samsas om utrymmet inuti U-et bland annat: “Solen, Allt liv börjar med solen – den yttersta symbolen för vitalitet.”
“Hjärtat representerar kärlek, omsorg och hälsa – att må bra.”
“Skjortan representerar ren och fräsch tvätt – att se bra ut.”
“Fågeln är symbol för frihet. Befrielse från de dagliga sysslorna – att få ut mer av livet.”
Ok. Rätt så ok. Men det är lite prettovarning utfärdad för förklaringarna. Skjortan är väl ok och blommor symboliserar miljöhänsyn och liknande.
Det är också en intressant utveckling att logotyper blir mer och mer grafiskt invecklade. Frågan är vad som är det centrala för utvecklaren: webb och färgtryck eller brevhuvuden och visitkort. Riktigt vansinniga exempel är SonyEricssons snorblobba, Telias färgkluddiga planeter, 3:s Jawsliknande formgivning och pr-byrån Carats skumma färgboll.
En bra artikel om Unilevers nya logotyp som jämför den med andra goda exempel finns hos Under consideration.
Tidningen Residence har förlorat tvistefråga om namnet Residence mot fastighetsmäklaren Residence Fastighetsmäkleri. (Dagens Media)
Onekligen dålig rådgivning TTG skaffat sig. Efter att ha dubbelkollat med min källa på PRV (love you Camellis) är det inte så underligt att tidningen förlorade: det är ett långt steg mellan tidningsmakande och fastighetsmäkleri. Namnintrång kan knappast ses som någon fara. Kanske kan man ana en plan från TTG att sälja namnet Residence och dess goodwill till någon fastighetsmäklare.
“Mindshare har gjort mer än 3.500 intervjuer i Sverige för att kartlägga 400 olika varumärken inom såväl B2B (företagskommunikation) och konsumentprodukter.”
Mediabyrån Mindshare kommer att släppa ett varumärkesverktyg som bygger på dessa intervjuer: 3D. Företaget räknar med att det kommer att bli det vassaste på den svenska marknaden på grund av den stora bakgrundsinformationen. (Dagens Media)
Enligt en artikel i Ad Age är det fortfarande så att bilindustrins marknadsföring har männen som målgrupp. Framförallt är det inom sportbils- och fullsize pickup-segmentet som män fortfarande är den största köpargruppen. Ett bra exempel är Toyotas reklam för sin Tacoma pickup med “the girlfriend from hell” som försöker att krascha pojkvännens pickup utför ett stup men misslyckas (se spoten här).
Den stora svårigheten är att nå unga män, som dels ännu inte skapat en relation till ett varumärke men också kommer att köpa många bilar under livets gång. De tittar inte på TV i samma utsträckning som äldre män och läser inte tidningar på samma sätt. Internet har blivit en viktig kanal mot den gruppen liksom produktplacering i dataspel (Need for Speed och liknande) liksom andra sponsrings- och produktplaceringar i events där målgruppen förväntas delta.
Sportkanaler i TV liksom tidningar om sport och motor är viktiga kanaler liksom sponsring av motortävlingar såsom Nascar. Man menar att det fortfarande handlar om ekonomiska skillnader liksom skillnader i primära faktorer för att välja bil. Kvinnor har fortfarande generellt lägre inkomster än män, liksom att kvinnor ofta väljer bil utifrån ekonomi, säkerhet och miljöhänsyn. Män är mer inriktade på kraft och prestanda, liksom av märke. “Women are more practical and more rational than men when they buy cars.” säger Jim Sanfilippo, på AMCI – Omnicom Groups bilindustridel.
Bilfabrikanterna måste dock rikta sig till hela populationen. Därför väljer man ofta att antingen differntiera reklamen utifrån media men också utifrån olika versioner av samma kreativa koncept. (Ad Age)
– Förr brukade män nöja sig med att ordna ekonomisk trygghet, säger Dr Stacey Tantleff-Dunn i The Sun. Utseende och fysik var inte viktigt. Nu vill män ha hela paketet.
Dr Stacey Tantleff-Dunn har låtit en grupp män titta på kalsongreklam och liknande reklam och sedan intervjuat dem och insett att de har olika komplex för sitt utseende. Detta på grund av de orimliga föredömen som förekommer i reklamen. (Expressen.se)
Duh!
Den som följer den svenska reklambranschen och turer med byråbyten och liknande kan verkligen fundera över hur företag ser på reklam och marknadsföring. Det är inte ovanligt att ett byte av marknadschef innebär byte av byrå (ofta utan upphandling). Som Rolf van den Brink skriver:
Skulle Ericsson byta datasystem bara för att datachefen byts? Skulle Gondolen byta ut menyn om kökschefen slutade?
De längsta avtalen är på tre år, inte sällan har statliga verk ramavtal som bara löper över ett år. Som R v d Brink påpekar:
Företag som byter byrå av annat än företagsekonomiska skäl, riskerar tidigare reklaminvesteringar när beprövad och effektiv kommunikation ersätts av ny, oprövad.
Återigen kan man fundera över marknadschefernas professionalitet och företagens dåliga insikt om kommunikation som tillgång snarare än kostnad. Reklam ses sällan som en investering utan som något man lägger till lite med vänsterhanden. Sorgligt är vad det är, och livsfarligt. För det företag som fullt ut vågar se marknadsföring och kommunikation som en lika viktig tillgång som maskinpark eller tjänsteutbud finns det stora konkurrensfördelar att hämta.
är det alltid för företagens bästa att reklambyrån kastas ut?
Få svenska företag har längre avtal än tre år med byrån, det är kutym att byta ofta. Ändå finns det pengar att tjäna på att våga vägra byta byrå.
Jag vet egentligen inte om det är speciellt sexigt men nyheten om att PR-byrån Mafioso och dess vd Dominika Perczynski för att marknadsföra den svenska sexdrycken Nexcite, en dryck som i USA kallades Niagra (sic!), gör i varje fall mig fundersam över tillståndet i världen.
Självklart ska de ha en kändis som dragplåster även om jag starkt betvivlar att hon är fullt ut allvarlig den goda Dominika:
– Jag vill gärna se Charlotte Perelli i den rollen, säger Dominika Peczynski. Hon är känns frodig och fertil.
Och om någon kan förklara logiken i nästa mening vore jag glad:
En typ av media som Mafioso kommer att rikta in sig på är de som riktar sig till killar, och gärna sådana killar som har lite svårt att få till det med tjejer. Enligt Dominika Peczynski fungerar sexdrycken bäst på kvinnor.
Alltså: de ska rikta in sig på att få drycken omskriven i typ Slitz och Teknikens Värld… men drycken fungerar bäst för kvinnor att använda. För mig låter det som att göra reklam för tamponger i en tidning om tryckluftsborrar…
Jag säger som Carro i kommentarerna till artikeln:
“Jag förstår inte varför de ska lansera denna dryck när det redan finns en dryck som man blir pilsk av. Dessutom smakar den gott och innehåller alkohol. Champagne heter den visst.”
(Källa: Resumé)
Hur Avenue A blev aQuantive Inc.
Avenue A, ett företag inom onlineannonsering, fick för sig att de skulle byta namn. Flera hundra förslag ratades innan de kom upp med det icke-befintliga aQuantive. (Nyheten finns hos Cnet)
Varför göra något så korkat? Enligt den konsult som jobbat med firman är det på följande vis:
“So many websites and businesses have laid claim to English, Spanish and French terms that few words are left.”[…]”Any word out of the dictionary you can’t protect–you have to invent names in order to come up with unique names.”
Terry Heckler får också medhåll från Jim Singer från firman Namebase laments:
“We do a lot of naming of cars, and all the good animals are gone, all the good places are gone, so then what do you do when all the good names are taken? It is a huge problem.”
Men slutsatsen måste ändå vara att det är ett rejält nedköp? Avenue A: urbant, coolt, energi – differentieringen finns där. Och inte är namnen på väg att ta slut och därmed kräver att man hittar på nya ord. För att citera A Hundred Monkeys:
“Maybe these aQuant guys weren’t running out of words after all. Maybe they were just running out of imagination.”
Jag höll själv på att gå i samma fälla när jag skulle välja domännamn. Jag jiddrade runt med olika mer eller mindre coola engelska ord. Men Pilo frågade det självklara: Vad ska du göra?. Jag ska researcha och skriva. För att skriva behöver man också göra research. Alltså var det självklarare att välja just researcher.se. Det differentierar mer än mer eller mindre fantasifulla namn som bara blir svåra att komma ihåg.
Financial Times låter helgen förgyllas av insikter ur de rikas liv. Det senaste är att skapa sin egen logotyp, att bli sitt eget varumärke och marknadsföra det på sina kläder. Monogrammen är tillbaka. Våra mormödrar broderade sina lakan inför bröllopet, linnedukar bar deras initialer och det hela byggde på traditionella äktenskapliga gåvor och nödvändigheter. Numera handlar det om att marknadsföra något annat än företagen. Man köper dyra kläder och accessoarer och företaget får gratis reklam genom att framhäva sitt varumärke.
“I see the trend growing as personalisation has become the ultimate luxury. Customers are getting bored of being on a long waiting list for a heavily advertised bag that everyone else has,”
80-talets logo-fetischism har gått över i en extrem personalisering. Vi känner kravet att differentiera oss själva från massan. Det som började som en limited edition-trend har kommit att bli ett sökande för det unika uttrycket – ett personligt USP.
Ett förlag som lever på att utse “superbrands” och sedan publicera böcker om dem tänker starta verksamhet i Sverige.
– Branding är idag det viktigaste som finns för dig som varumärkesägare. Har du inget varumärke har du ingen affär. Och det finns mängder av företag som vill synas i samband med starka varumärken, säger Mats Holmlund.
Genom att Superbrand väljer att komma till Sverige kan man sluta sig till att Sverige börjar att bli en nation där varumärken har företräde framför produkter. (Dagens Media)
SVT:s lördagssatsning “Megadrom” totalfloppar. I lördags sågs programmet bara av 630 000 tittare. Och under hela påsken dominerade TV4 på tittartoppen. (Expressen)
Har ni sett Megadrom? Det är fullkomligt uselt! Diverse duktiga atleter som får tävla i diverse mer eller mindre fåniga grenar (kickbikeracet är det allra fånigaste) och det hela känns som ett försök att både göra ett mer “politiskt korrekt” Gladiatorerna och samtidigt göra en kopia av det programmet. Man misslyckas kapitalt. Det seriösa med att ha två bisittare i en sportspegelnstudio är idiotiskt och att välja två personer där den ena är känd som TV-hallåa (Jovan Radomir) och den andra som misslyckad friidrottsstjärna (Maria Akraka) som läser sina skämt innantill känns ohederligt. Att sedan den i barnprogrammet Hjärnkontoret lysande Henry Chu ska försöka vara en Gunde Svan faller platt och jag lider med honom.
Varför gör SVT så ofta magplask? Är problemet det att SVT har ett krav om folkbildning på sig, en syn på sig själva som mer seriösa än reklamkanalerna och därmed kan man inte sno Gladiatorkonceptet rakt av? Det kunnande och det mod som visades upp med Robinson och med omgörningen av Melodifestivalen – varför får det inte genomsyra all produktion?
Betonghäckarna inom SVT håller på att dränera företaget. Fler och fler av de allra bästa börjar gå över till de andra kanalerna, fr a till fyran – nu senast i raden Richard Olsson vars självklara och avslappnade stil i morgonsoffan höjer både tittarvärdet och Tilde de Paulas programledarskap. De har förlorat en av de snyggaste (det är faktiskt viktigt) av nyhetsreportrarna, Elisabeth Frerot, och förlorat mr Norrmalmstorget himself; Bo Holmberg.
SVT behöver det stålbad som nu sker – problemet är att det inte kommer ge den utdelning av bättre produktioner som Jyttan hoppas eftersom SVT glömt att titta över sina kärnvärden och uppdatera dem i dagens mediavärld.
Level Vodka, Absoluts super premiumvodka marknadsförs nu genom spottar i amerikansk TV. Det är första gången Absolut använder TV-mediet som reklamplats och spottarna för Level går på VH-1, FX, E! och SPIKE, liksom på kabelnätverk FOX SPORTS, Court TV, Golf- respektive Tennis Channel.
Den första spotten heter “Balancing Act”, en sorts surrealistisk balansversion av orsak och verkan. Tagline är: “Introducing Level, the world’s first perfectly balanced vodka. One sip, you’ll know a new level.”. Print-annonser kommer att köras i diverse tidningar: bland annat vissa nationella dagstidningar, stilmagasin riktade mot män och WSJ, Details, Golf Magazine, Business Week liksom i Cheers. Byrå är TBWAChiatDay New York. (Mediapost Out To Launch)
BBC, som har kontrakten för Teletubbies, Tweenies och flera andra, har också tjänat pengar på att licensiera sina varumärken till godisfabrikörer och andra matleverantörer som vill sälja till barn och deras föräldrar. Men nu har BBC fått skrämselhicka av de hårda regler som föreslås i USA när det gäller sockerinnehåll och fettmängd – och har nu sett över sina licensierade produkter för att få till mer nyttiga produkter. (Scotsman.com News)
Varumärke versus produktmärke. Diskussionen är stor inom läkemedelsbranschen eftersom man där både bygger sina brands på själva företaget och den respekt som deras kunnande och kvalitet har. Samtidigt, fr a inom vissa segment som depression och impotens, har snarare produkterna blivit generiska: Prozac är inte bara en medicin utan en livsstil och Viagra, den lilla blå diamanten, är viktigare än att det är Pfizer som skapat det. Flera artiklar bara hos brand channel har tagit upp frågan på olika sätt:
och följande är några kommentarer:
[David R. Wood, Chairman & CEO, Interbrand Wood Healthcare] We believe that big pharma needs to develop a clear strategy for their corporate brands — what is their role exactly, and how do we plan to fulfil on those usually macro objectives. Product brand on the other hand typically has a very much more ‘micro’ job to do — it’s all about the product, the patient and the benfits that the one brings to the other.
[Bill Sengstacken, WOWappeal]Building a brand is always important, even for a drug company. Even if the end user doesn’t feel the effect, the doctors who prescribe the drugs will need to feel that they are offering a product from a reputable firm.
a Hong Kong restaurant that dares to have blue walls and blue chairs to hammer home the theme, which it offers online as an ideal for living:
lifestyle…
it’s not about conventional boundaries
it’s not about how old you are
it’s not about how much you earn
it’s not about what job you have
it’s a mindset
your attitude in living
your style
your tastes
lifestyle is blue
Människorna på A Hundred Monkeys har gått igenom varför just färgen blå är så speciell. Just restauranger tenderar att använda ‘blå’ i sina namn: Blue Hill, Blue Smoke, Bloo mm. 1995 kom Blue Door, restaurangen vid Delano Hotel i Miami. Och ännu fler finns det: Red Hot & Blue, Mount Blue, Bistro Blue, The Blue Lion, Blue Heaven, Blue Moon, Amadeus Blue, Blue Agave, Black & Blue, The Blue Heron, Mt. Blue, Blue Parrot, French Blue, Blue Angels, Uni Blue, Blue Willow, Deep Blue, Zanzibar Blue, Melange Blue, Blue 67, Cactus Blue, Blue Bird, Blue Moose, The Blue Collar Grill, Blue Whale, Blue Spruce, Le Blue, The Blue Owl, Blue Peter’s (ouch!), Blue Lagoon, The Blue Boar, Blue Bell, Cool Blue, Blue Mountain, The Blue Marlin, Blue Chalk, Blue Grotto, Blue Diamond, Dharma Blue, Blue Garden, Blue Iguana, Blue Wren, Blue Claw, Blue Muse, Blue Sky, and the Blue Shrimp. (A Hundred Monkeys)
Vad vill de säga? Jag har faktiskt ingen aning…
