Category Archives: Marketing

Tidningsdöden

Dagstidningens nära förestående död är åter uttalad. Den här gången av Michael S. Malone, författare, kolumnist och redaktör för bland annat Forbes ASAP.

Han menar att tidningsläsandet förändrats på grund av Internet (sic!) och att de tryckta dagstidningarna i bästa fall är “retrograde”. Problemet är, enligt Malone, att tidningarna fortfarande är synnerligen statiska i sitt arbetssätt – även när de flyttar ut på nätet, via bloggar och andra “nymodigheter”.

Värdet i informationen har till stor del förändrats och även om en del av det bästa materialet fortfarande finns i print-editionerna är det inte samma värde som förr.

Malones sammanfattning av problemet är:

“This is the last great divide, and my sense is that few newspapers will be able to make the crossing. If they kill their print editions now, they won’t have the revenues to make a smooth transition to cyberspace; but if they keep wearing their paper albatrosses, they’ll have less of a chance of succeeding in the new world. Thus, if all of the old-fashioned newspapers are going to die, nearly all of the forward-looking ones will too. Before it is all over, the number of “newspapers” left in America will probably be less than 10 — and they might not be individual papers but rather new entities created out of the current large chains. They will become the primary sources of national and international news, delivered into multimedia form.”

(ABC News: Silicon Insider via Henrik Torstenssons Weblog)

Tell me your name

Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att se över namnlagen. Lagen från 1982 upplevs som alltför strikt och det borde vara en rättighet att heta vad man vill, anser en majoritet i riksdagen. (Ekot)

Tja, de konstiga namnen är ju redan här. Frågan är mer hur man ska lösa olika varumärkesintrång – om föräldrar vill ge sin avkomma namnet “Volvo Nilsson” eller när Axel Davidsson vill byta namn till “Harley Davidson”.
I USA finns det redan ett antal barn som fått namn från varumärken och det har varit upphov till stora diskussioner inom branschen eftersom det kan innebära en fara för varumärket: om Ferrari Hudson åker fast för rattfylla fläckar det varumärket direkt.

GM flaggar för översikt av byråsamarbeten

Är Lowe Brindfors på väg att tappa SAAB? Eller pågår en maktkamp inom GM om vilket eller vilka varumärken som ska elimineras? Inga klara svar finns men GMs nya internationella marknads- och försäljningschef Mark LaNeve flaggar för att några av bolagets samarbeten kommer att ses över. Vissa av GMs märken har haft samma byrå under årtionden och LaNeve hoppas antagligen på att ett nytt byråsamarbete kan ge ny kraft till försäljningen.

Mr. LaNeve said GM plans to better define each of its eight vehicle brands and believed that “middle of the road [product] is not a winning strategy.” […] several brands are improving and cited Cadillac, Chevrolet, Hummer and GMC. “We’re still working on how to position Pontiac and Buick,”

Företagets vice ordförande Robert A. Lutz har tidigare sagt att Pontiac och Buick måste öka sin försäljning, annars kommer något av varumärkena att försvinna. (Ad Age)

Det pedagogiska välfärdsproblemet

Ann-Kristin Nykvist, Sveriges konsumentminister, menar att något måste göras när det gäller de kostnader som trasiga konsumtionsprodukter emanerar.

Nationalekonomen Fredrik Carlsson vid Göteborgs universitet har räknat ut att trasiga saker eller felaktig information vid inköpstillfället kostar 2800 kronor per konsument och år. Det är mest hemelektronik som skapar problem, framförallt produkter inom kommunikationssegmentet.

Kostnaderna handlar om porto, telefonkostnader till supportavdelningar och företag men också kan det bli fråga om att behöva anlita experthjälp. (DN)

Det här är ett stort problem men i texten hos DN visar sig ett ännu större problem med konsumentministern. Hon säger att man får bättre överblick av problemet om man säger att det kostar tjugo miljarder per år. Gör det?
Jag anar ett gäng ugglor i mossen eller att konsumentministern har ett antal fjärilar i mössan – att tro att ett ogreppbart tal som tjugo miljarder bättre visar problemet pedagogiskt än om man tar ner det på den enskilda konsumentens nivå är mer än lovligt korkat. Eller visar på att fru konsumentminister egentligen inte vill ha en opinionsyttring i frågan.
Själva grundproblemet – att saker inte fungerar eller inte fungerar såsom man fått information om måste också ses utifrån det faktum att fr a kommunikationsteknisk hårdvara handlar om en rätt komplicerad teknik. Inte nödvändigtvis rent hårdvarumässigt men däremot för applikationer och liknande. Framförallt verkar Ann-Kristin Nyqvist glömma att det inom telekom och internetområdet ofta handlar om tre-fyra olika företag som på olika sätt är inblandade i samband med ett köp och i användandet av produkten.
Det dagens företag måste lära sig är att konsumenter inte funderar över graden av komplicerad teknik när de handlar en konsumtionsvara – de köper en liter mjölk eller en mobiltelefon och båda ska fungera. Man gnäller om mjölken är för gammal eller om mobilnätet inte tar emot telefonsignalen.
Ett ytterligare problem är storköpsmodellen som innebär att företaget som säljer dåliga produkter inte är lika sårbart som ett mindre företag. Storföretagens varumärken har ett större skydd mot värdeförsämring genom den stora mängd produkter som de säljer varje dag.
Jag är fundersam över fru konsumentministerns åsikt om att detta skulle vara en viktig välfärdsfråga. Jag tror inte det. Trots allt.

Mer är lovligt snackigt inlägg men jag låter det vara för nu.

En redesignad ko hemma i Norrland

Milkos kossa har fått en mer vuxen framtoning (är den mer ko nu och inte en kossa med manliga attribut?) och har flyttat hem till Norrland.

Det är Blomquist Annonsbyrå som förändrat både själva kossan och Fjällfils förpackningar i en mer integrerad riktning. Farfar, som skapade kossan en gång i tiden, finns fortfarande med i jobbet runt webbplatsen. (Resumé)

Reklam är ont. Planners är ondast.

Jag såg Dokument Utifrån igår och filmen “Reklaminfarkt”. Det var intressant. Tyvärr väldigt inriktat på amerikansk planning och inget på brittisk eller nordisk. Och slutsatsen som man beskt kunde dra var: Reklambranschen är ond. Och mest ondskefulla är reklambranschens beteendevetare.. *flinar och filar lite extra på hornen*

Dab har som vanligt total koll. Om du klarar dig utan svensk textning kan du se Reklaminfarkt hos PBS. Fast där heter den The Persuaders.

Nyttiga informatörer

Sveriges informationsförening ser en ovälkommen utveckling där marknadschefer och informatörer försvinner ur styrelserummen. Fortfarande är det tre fjärdedelar av ledningsgrupperna som har marknadschef eller informationschef som medlemmar.

“All information och kommunikation profilerar och samverkar. Därför måste informationsverksamheten samordnas med marknadskommunikationen. Varumärkesansvaret kräver helhetssyn och integritet. Det gäller att förutse hur budskap, beslut och handlingar kan uppfattas av olika intressenter och därmed påverka företagets image, och att våga gå emot aktiviteter som skulle skada förtroendekapitalet.”

Informationsföreningen menar att de företag som stänger ute dessa personer riskerar en stor del av sitt förtroendekapital och riskerar även stora delar av ekonomin. (Newsdesk)

Investeringarna förväntas öka
och Reklamförbundet åker på turné

Ungefär 30 % av de som svarat på Annonsörsföreningens årliga marknadsföringsundersökning menar att de kommer att öka sina marknadsföringsinvesteringar. Lite mer än hälften tänker låta investeringarna vara oförändrade. Annonsörsföreningens ordförande Anders Ericson säger om undersökningen:

“Den reklam som Sveriges annonsörer producerar är en viktig kugge i en marknadsekonomi och därför är det naturligtvis positivt att investeringarna ökar.”

(Newsdesk)

Den viktiga kuggen som reklamen anses vara är också temat för den turné som Sveriges Reklamförbund och Företagarna dragit igång under temat “Reklam &Tillväxt”. Det är enskilda reklambyråer som står för värdskapet under hela turnén och Gunvor Engström, vd för Företagarna förklarar:

“Reklamföretagen är i en mycket spännande bransch som kännetecknas av kreativa människor, idérikedom och entreprenörskap. Reklam är viktigt för att öka företagens konkurrenskraft och tillsammans kan vi skapa förutsättningar för att Sveriges företag kan växa och utvecklas.”

Anna Serner på Reklamförbundet får också en syl i vädret:

“Reklam är, rätt använd, ett mycket effektivt konkurrensmedel. Men det finns fortfarande många företagare som inte förstår vad reklam är, än mindre hur reklamen kan hjälpa deras verksamheter att bli mer framgångsrika. Därför är det viktigt för oss att missionera bland företagen för att berätta vilken nytta våra medlemsföretag kan göra för svenskt näringsliv.”

Städerna som turnén går genom är (inom parentes byrån som fungerar som värd för seminariet): Malmö (The Fan Club), Kristianstad (Metod), Karlskrona (Lennandia), Luleå (Vinter), Umeå (Racer), Linköping (Markus), Stockholm (More), Uppsala (Bollplank), Göteborg (ValentinByhr) , Borås (SOL), Jönköping (Bolt), Härnösand (Högberggruppen), Skellefteå (t/r reklambyrå), Västerås (Västerås Reklambyrå). (Newsdesk).

Som synes saknas Heimer & Company och Falun. Det beror fr a på att det hela handlade om ett smärre utnyttjande från Reklamförbundet och Företagarna. Byrån fick stå för hela arbetsinsatsen, hela kostnaden. Den möjlighet för att “sälja in” sig hos företagarna kändes knappast som speciellt stor.

Konsten slängs ut från galleria

Efter att visat filminstallationen “En köpfri dag” av Lena Gustavsson blir Konstcentrum Öst utslängda från de lånade lokalerna i Kista Galleria. Gallerians marknadschef Rittva Östberg menar att konstverket går emot Gallerians affärsidé:

“…våra hyresgäster ska få en mycket bra försäljning och det gäller för våran del att dom ska ha det varje dag under året. Vi måste ha kommers varenda eviga dag.. Våra hyresgäster ska tjäna pengar med sin verksamhet, det är därför dom finns här.”

Filmen som upprör marknadschefen är på fyra kvinnor som strosar i gallerian med tomma kundvagnar. Texten till verket är: “Att långsamt strosa runt med tomma kundvagnar i en galleria kanske låter fånigt. Men en påtaglig frid och ro fyllde oss. Vi behöver inte handla någonting.”

Lars Arrhenius är konstnär och har också ställt ut sin konst i Kista Galleria menar att det hela är en skandal:

“…dom här krafterna är väldigt starka, dom har väldigt mycket att säga till om och att dom kan censurera. Vad är det för konstnärer dom har tänkt sig visa i Kista Galleria? Det är vad jag undrar. Och nu så sparkar dom ut Konstcentrum Öst och vi är ju inte ens medlemmar i där. Det är ju det som gör att det här får proportioner som är helt bisarra.”

Marknadschef Rittva Östberg kontrar med att påpeka att konst inte är något speciellt:

“Man får inga liksom speciella friheter bara för att man är konstnär, är man i ett köpcentrum måste man följa precis dom regler som köpcentrumet har.”

(SR – Kulturnytt via andreasson.org). Se också bilder från verket på svenska Buy Nothing Day.

Monarkin värdefullt varumärke

Mats Urde från Lunds universitet har, tillsammans med kollegor från universiteten i Harvard och Bradford, kommit med rapporten “Monarchies as Corporate Brands” där de slår fast att kungahusen ger mer tillbaka än vad de kostar. Att den svenska monarkin laddats med moderna värderingar samtidigt som det är ett traditionstyngt varumärke ger ett högt varumärkesvärde. (Dagens PS och SvD).

Läs också en tidigare post om Urde.

Eva är en Pralin. Det struntar Dalarnas tidningar i.

I helgen fick vi som prenumerar på någon av Dalarnas Tidningars olika lokaleditioner också en helgbilaga med namnet Pralin. Den innehöll en lättsmält mix av feature och kolumner – bland annat en krönika av min kamrat Niklas Darke, mest känd för att ha startat Sveriges första “stalker”-blog “Var är Greider?”.

Problemet är att frilansjournalisten Eva Anderssons företag också heter Pralin. Och det sedan mer än två och ett halvt år. Pär Fagerström, vd för Dalarnas tidningar anser att de inte gjort något fel:

“- Pralin är att helt enkelt ett bra namn. Bilagan ska uppfattas som en god bit till helgen. Vi har kollat med vår advokat. Vår uppfattning är att det inte är ett varumärkesintrång eftersom den enskilda firman är registrerad i Stockholms län.”

(Dagens Media)

Eva Andersson, som är copywriter och skribent för såväl rikstäckande som internationella tidningar (och en av mina lärare på Berghs SoC) berättar i ett mail att det är en lång historia där hon känner sig som en liten David gentemot jätte-Goliatföretaget Dalatid. Bland annat har Dalarnas Tidningar plockat in advokater tidigt liksom försökt göra en överenskommelse med Eva, att hon skulle ge sitt medgivande – trots att PRV svårligen kan ge Dalatid rätt att skydda namnet på grund av risken för sammanblandning – även om Eva skulle ge sitt medgivande.

Petra Bjernulf på Dalatid har startat en enskild firma med namnet Pralin som ska jobba med tidningsproduktion, vilket innebär att namnet anses skyddat i den region som helgbladet kommer ut (Dalarna).

Tidsspann och antal arbetsgivare borde innebära att frilansjournalisten Eva Anderssons Pralin borde räknas som rejält inarbetat. Trots detta verkar Dalarnas Tidningar ta strid för att fortsätta att använda namnet oavsett vad PRV sagt och oavsett vilka argument Eva anför.

Man anar att Dalarnas tidningar räknar med att kunna köra över Eva med sin storlek. Att fortsätta med namnet Pralin, trots att PRV uttalat att de aldrig kommer att kunna skydda namnet, innebär att de verkar handla i vad som kallas “ond tro” – de vet att de gör fel men gör det ändå.
Samtidigt är det inte något nytt att kontakter med PRV har en viss likhet med att spela på Lotto – fråga två olika handläggare och du får två olika svar. Trots det har jag svårt att se meningen med att göra det som Dalatid gör – så bra är inte namnet Pralin för en weekend-edition fylld med feature-artiklar. Själv tyckte jag att namnet kändes lite krystat redan när annonseringen började i Borlänge Tidning för någon månad sedan. Att som Fagerström mena att det är ett så pass bra namn gör mig lite beklämd. Nej, det är inte det för en tidning som kanske vill lyfta ett rätt trist varumärke: Dalarnas Tidningar.
Och efter deras ignoranta handlande mot Eva så smakar det illa om Pralin(en) från Dalarnas Tidningar.

Fuck off Expressen

Expressen har valt att byta ut affischerna i sin senaste kampanj eftersom de kan tänkas uppröra personer. Det är en affisch med ett långfinger och copyn “Till alla er som hatar kvällstidningar, sport och tv.” men som nu byts mot ett v-tecken och copyn “Äntligen vår! Nu börjar inomhussäsongen.”

Det har uppenbarligen diskuterats enligt Mats Löthén, marknadsdirektör på Expressen.

“– När vi tittade på och debatterade den innan märkte vi att det fanns en del som reagerade negativt på att det skulle kunna ses som förakt för andra människor. Vi tyckte då att det inte fanns något skäl att uttrycka sig på ett sätt som kan uppfattas negativt eller hatiskt eller som förtal av folk som har andra åsikter. Vi ville visa upp något positivt till dem som vi vill fånga upp. “

(DN)

Ursäkta? De debatterade den innan och upplevde den som provocerande – ändå fick den rulla? Gången är inte sandad ända upp.

SAPA går tungt på varumärket

SAPA, som producerar aluminiumprofiler, kör igång en stor europeisk varumärkeskampanj. Det är Ehrenstråhle & Co som står bakom kampanjen och inriktningen är b2b och går både tungt på annons i affärstidningar och som dr.
(Dagens Media)

b2b-segmentet har hittills varit relativt lågmält när det handlar om varumärkesbyggande men trenden vänder och perspektivet förskjuts mer och mer mot varumärket även inom marknaden mellan företag.

Fromm är ett företag som jobbar med just SAPA och min vän Nina har gjort Fromms nyhetsbrev (pdf) och dr.

Intressant koncept

På väg till jobbet såg jag affischer uppsatta. Det är restaurangen Bolanche i Borlänge som startat ett nytt koncept för att locka personer från Falun till restaurangen i Borlänge.

Vi pratade med en av de som jobbar på Bolanche och han berättade att konceptet är påhittat av några av de anställda.

Konceptet bygger på att Falubor ska få extra plus när de kommer till Borlänge. Hur bevisar de det? Genom att visa upp sin patientbricka:

Ska man vara lite rå kan man lugnt påstå att det är väldigt bra att folk tar med sig patientbrickan när de går ut i Borlänge – så när de hamnar på lasarettet har de den med sig.
Är konceptet vettigt? Well, Borlänge ligger en och en halv mil från Falun, det finns en gammal animositet mellan städerna: Falun är residensstad och upplever sig mer intellektuell än arbetarstaden Borlänge. Den sistnämnda har dåligt rykte, på grund av våld och allmän oordning. Konceptet borde kunna fungera – Borlänge är ett bra “nattställe” i jämförelse med Falun.