Category Archives: Marketing

Svenska PR-företagen cyklar vilse

Diskursen om PR-branschens olika branschföreningar fortgår. Tidigare postning; om att PR-branschen antingen visar vitalitet eller omogenhet har gett en del svar. “yastory”s kommentar har jag redan diskuterat vidare utifrån DI:s undersökning av PR-branschens kunder.

Gabriella Finnborg, ordförande i Svenska PR-företagen, svarar i en kommentar och kort sagt kan hennes svar sammanfattas med att den befintliga branschorganisationen PRECIS är en klubb för inbördes beundran av de större företagen i branschen och därför Svenska PR-företagen öppen för alla.

Alltså – en branschorganisation med folk som egentligen vill vara med i den andra branschorganisationen… det känns ju… sunt…

Finnborgs avslutning är ett försök att blanda bort korten:

Däremot kan man fundera över i vilket syfte Reklamförbundet nu startar en PR-grupp inom sin organisation. Man gör det knappast för att främja PR-branschen, istället handlar det om att man vill skydda sina egna intressen. Reklamförbundets agerande är inte särskilt snyggt.

Onekligen en intressant passning. Fr a eftersom den är helt huvudlös och ologisk. Självklart agerar Reklamförbundet för att skydda sina egna intressen – det är det som en branschorganisation är till för! Att mena att Reklamförbundet tyst och snällt ska sitta still i båten är ett försök att spela på “David mot Goliat”-perspektivet. Vi som medlemmar i Reklamförbundet förväntar oss att de faktiskt skyddar sina intressen – dvs. medlemmarnas. Och när det gäller att främja PR-branschen så är det inte Reklamförbundets första prio utan att faktiskt se till att reklambranschen överlever – något som många PR-företag försöker att motverka genom att själva göra hela marknadskommunikationen för sina kunder.
Finnborg är ute och cyklar på djupt vatten.

Läs också JMWs utmärkta genomgång av vad PR-arbete faktiskt handlar om: En skumraskbransch?

En knapp till köp

Drömmen blir sann – åtminstone för amerikanska radioreklamköpare: att konsumenten med ett knapptryck ska kunna beställa det som annonseras. De två mp3-spelarna med satellitradiomottagare, Samsungs Helix och Inno från Pioneer, har en möjlighet till att “bokmärka” en låt man hör på radion och när mp3-spelaren sedan kopplas upp mot nätet kan man köpa och ladda ner just den låten. Det här är helt klart möjligt att bygga vidare på i nästa version av spelarna:

The next generation [after that] will be that if you want to hit that button for more information about that product you just heard described.

Att radio kan utvecklas till ett media för direkt kontakt mellan konsument och säljare är en bit bort men genom den digitala satellitradiotekniken mycket närmare. Och genom DVR-funktionaliteten och den digitala utvecklingen i övriga etermedia innebär att vi går mot en helt ny form av marknadsföring. (Ad Age kräver gratis reg.)

Hur ska de göra nu?

Fashionista.se har en bra kommentar om att två chefredaktörer på stora livsstilstidningar gör reklam för MQ. Hennes ståndpunkt i frågan:

… lite skämigt för Per Nilsson som vill vara så jävla speciell med kläder och möbler han är ensam om i Sverige att ha, jag menar, MQ liksom?
Han sänker sin egen trovärdighet definitivt, på ett sätt jag inte ser att Ebba gör. Tvärtom tycker jag att det är bra att hon creddar mer folkliga märken med sitt namn också och inte bara dyra och classy varumärken. För hon har ju faktiskt stort inflytande på folks shoppingvanor hur ogärna många än vill medge det.

Annonsmarknaden växer fortfarande

IR:s siffror för Q405 visar en fortsatt ökning av annonsmarknaden med totalt sex procent. Starkast var onlineannonsering med en ökning på 23 % jämfört med Q404. Sex procent av annonskakan går nu till onlineannonserna. TV visar också en markant ökning jämfört med samma tid året innan: tio procent ökade medieinvesteringarna inom TV-annonserna. Annonsblad, gratistidningar, dr och utomhus går också bättre medan text-tv, action marketing i butik, katalog och gratistidskrifter går sämre än marknaden som helhet. (DN – Ekonomi)

Dahlén analyserar branschen

DN analyserar reklambranschens mående. Slutsatsen är att byråer lever i tioårscykler. Micael Dahlén, docent i marknadskommunikation vid Handelshögskolan menar att byråerna bygger på starka mellanmänskliga relationer snarare än på ekonomiska relationer. Det är personerna som är betecknar byråns värde:

Byråerna är starkt knutna till specifika personkonstellationer. Människor som attraheras av det söker sig till branschen. När byråerna växer är det svårt att behålla de personliga relationerna.

Precis som flera av oss inom byråbranschen menar så anser även Dahlén att de nya avknoppningar som vi sett (TBWA förlorar många viktiga personer till det nystartade Le Bureau etc.) beror på den högkonjunktur branschen upplever. Att nätverksbyråerna går dåligt beror enligt Dahlén på att de haft svårt att sälja in fördelarna med nätverkandet:

Lokal förståelse är ofta viktigare än internationella förgreningar.

Dahlén gör en intressant framtidsprognos – visserligen rätt svårbedömd på grund av att han inte definierar vilka storlekar han anser en “liten”, “en mellanstor” etc. byrå är.

Stora annonsörer kommer att välja stora byråer som kan ta hand om hela kommunikationsmixen, medan mindre annonsörer, som inte har samma ekonomiska resurser, kommer att välja små, nischade byråer. För byråer i mellanskiktet kan det kanske bli svårare.

Att högkonjunktur innebär att byråerna knoppas av likt celldelning är ingen nyhet för oss som analyserat branschen under flera år. Det ligger i den kreativa klassens logik – man vill styra sig själv så mycket som möjligt. Jag tycker dock att Dahlén drar för stora växlar på den lokala förankringen när det gäller stora byråer – eller snarare: han missar det komplexa problemet som de globala varumärkena har att samtidigt hitta en gemensam varumärkesplattform och -kommunikation men också få det att fungera i olika mer lokala kulturer. Det är snarast detta som nätverksbyråerna haft svårt att pedagogiskt förklara för kunderna.
När det gäller framtiden så tror i varje fall jag att det viktiga blir att kunderna kommer att söka sig till en byrå där de kan vara en prioriterad kund. Det är en utveckling som är i sin linda men som märks på många håll. När det gäller nischbyråer så är det till viss del sant – men om man tar exemplet Lowe Brindfors väljer man här att lägga alla nischerna under samma paraply och lägger ner Lowe People.
Jag tror också att nischbyråerna mest kommer att finnas inom specifika marknadsföringssegment. Däremot kommer sådana byråer som jobbar med design på ett helt annat sätt ingå som viktiga delar inom det centrala marknadsföringsarbetet – på samma sätt som att de renodlade webbyråerna blivit mer reklambyråer för att integrera marknadskommunikationen i alla media.

Spelar ingen roll

Reklamfeber har precis som jag reagerat mot den kampanj som finns på McDonaldsrestauranger: Player Escort. Bilden är av ett barn som tittar upp mot en vuxen – allt i siluetter. Oavsett hur vanligt det hela är i fotbollsvärlden och hur god intentionen är så blir det fel. Om en enda person reagerar negativt över, om så långsökta, pedofilvibbar har kampanjen misslyckats. Det hotar därmed varumärket som kör kampanjen. Det går inte som marknadsförare, att försvara det hela med att antingen argumentera att alla som ifrågasätter bilden och ordvalet har “snuskig fantasi” eller att det är ett vanligt sätt i fotbollsvärlden – att unga spelare eskorterar in de äldre spelarna.

Våga inte säga OS

OS är ett varumärke. SOK, på uppdrag av det internationella IOK, jagar dem som använder sig av ringarna eller ordet “OS” på ett felaktigt sätt: Björn Rosengren, vice ordförande i SOK förklarar:

Det är företag som på olika sätt gör kopplingar till att OS äger rum, genom att annonsera om “OS-bilar”, “OS-priser” eller något liknande.

Kampanjen handlar bland annat om printannonsering och pr. Några av dem som sponsrar och på annat sätt får använda varumärket är: Coca-Cola, McDonalds, GE, Atos Origin, Omega, Johnson & Johnson, Panasonic, Kodak, Lenovo, Samsung, Manulife och Visa (IOK:s globala partners). För SOK är det ATG och Nordea som är huvudsponsorer, Vattenfall är teamsponsor, Adecco och Stadium är officiella leverantörer och Astra Zeneca och Stockholm Arlanda Airport har också pyttsat in pengar till SOK. Rosengren förklarar varför de redan jagat ikapp tio företag som hotas med stämning för varumärkesintrång och krävs på ersättning:

[…]det är egentligen pengar som vi inte vill ha. Vi vill att alla ska respektera varumärket. Det är vi skyldiga de företag som går in som sponsorer.

OS 2004 var det hela 60 företag som SOK meddelade varumärkesintrång och hot om stämning – ingen valde att ifrågasätta SOK:s begäran om ersättning.(N24.se)

Daniel ryter till

Tingström på Reklamfeber säger några sanningens ord:

…reklam för hemlösa och olika hjälporganisationer används faktiskt helt sjukt cyniskt av reklambyråer världen över i strävan att utvecklas kreativt. Har något blivit bättre? Ytterst marginellt skulle jag tro. Nästa uppgift på agendan måste bli att faktiskt göra “bra” reklam för dessa så att något händer. Annars är vi kanske inte så bra på rekam trots allt. Eller hur var det, gick inte allt att sälja med mördande reklam?

(Reklamfeber)

Kan inte annat än att hålla med.

Med vilje förbjudna kampanjer

En intressant fråga är – hur många gånger går det att medvetet skapa kampanjer som blir förbjudna – för att sedan använda dem som viral? Microsoft har uppenbarligen gjort det i samband med en reklamspot: InsideMicrosoft har reklamfilmen. Den är… intressant. Läs diskussionen om det på AdLand.

Viral-marknadsföringen har gett möjligheten att använda även de mest kreativa, men inte fullt så politiskt korrekta, idéerna. Genom att få en reklamfilm “banned” har man skapat en klart större möjlighet till buzz och till lovemarking hos fr a unga och mer liberalt lagda konsumenter. Eller ta den reklamfilm som VW nekade till att ha något som helst med att göra – de får oerhört mycket buzz men slipper ta striden med mer konservativa grupper.

Hoppsan!

Electrolux globala kampanj med den nya slogan “Thinking of you” visar sig vara en rejäl slamkrypare – eftersom Bosch hushållsmaskiner använt just den i flera år. Det hela utvecklar sig till en rejäl baksmälla för Lowe-nätverket om de inte lyckas att rida ut det hela genom att låta Bosch marknadschef Maria Ölander vara stöddig på deras bekostnad (vilket de inte gjorde…):

Vi vill bara sträcka ut en hand till Electrolux och säga “synd att inte er byrå inte tittade mer på det här” och “det är snällt att ni tänker på oss”. Men vi tänker inte bråka om det. Vill de använda en slogan som vi redan har haft så får de göra det.

Varken Electolux eller Lowe Brindfors verkar medvetna om fadäsen utan blir tagna på sängen. Och det verkar som om researchen inte riktigt blivit gjort rakt igenom. (Dagens Media)

Dock tror jag inte på att det varken handlar om medveten stöld eller som Ölander tror – att det undermedvetet har fastnat i någon av byråns medarbetares hjärnor. Sloganen är simpel och knappast unik, en slogan som bygger på ett övergripande koncept men som, enligt min mening, blivit oerhört utplattad. Något som tyvärr är vanligt inom hemelektronik och vitvarubranschen, men som också håller på att skvimpa över till andra branscher. Problemet är att det i slutänden blir så bleka taglines att de inte är differentierande. Continue reading