Enligt IRM såldes det TV-tid för 232 miljoner kronor bara under januari och februari ökade ännu mer. Det är en gigantisk skillnad mot Q1 2004. VD på Go Bizkit menar att priserna kommer att öka och att mer tid kommer att säljas ut av reklamkanalerna. (Dagens PS)
Category Archives: Advertising
För klädd tampong
Caff hittade en annons från tampongföretaget Tampax i senaste numret av InStyle. Annonsen – klippdockekläder för en tampong – blev uppenbarligen Caffs lilla pyssel den här dagen. (AdLand)
ERK fällde Dressmans långa
Dressmanns omdiskuterade underklädesreklam med en naken kvinna har fällts av ERK, men bara den långa versionen. Utomhus, print och de korta versionerna av filmen friades däremot. Kampanjen har det nya rekordet i antal anmälningar.
”reklamen har givits en påtaglig sexuell laddning som går utöver vad som normalt förekommer i underklädesreklam”.
Jan Fager på ERK menar att det var ett komplicerat fall och många diskussioner har förts inom kommitén. (SvD och Resumé)
Tidigare postningar i ämnet finns på Researcher » Dressmann plussar på och Researcher » Dressed for some sex.
Rantings om DN och lärarutbildningsannonsen
Lärarkonventets opinionsbildande annons i söndagens DN har blivit rejält omdiskuterad. Annonsen, som kostade nästan en kvarts miljon, är ett svar på det inlägg som bland annat firma Leijonborg och Björklund från Folkpartiet fått in på DN Debatt.
Journalisterna ifrågasatte om de statsbidrag som Lärarutbildningskonventet fått verkligen skulle användas till att föra debatt via annonser (läs diskussionen på Bold). En hoper bloggar har blivit upprörda – med början (?) hos Blind höna. Även Annica Tiger och Chadie. Peter Wolodarski skriver ner kampanjen på samma sätt på ledarplats i DN. Jerry försökte förstå vad kritiken gick ut på.
Problemet är att kritikerna ser DN som någon sorts totalt transparent enhet där annonsavdelningen kollar av med DN Debatt osv. Så här är helt enkelt min åsikt: DNs annonsavdelning säljer annonser. DN Debatt är en helt egen del av DN – detta för att förhålla sig så objektiv som möjligt. Ledarredaktionen är en ytterligare del – som inte har något med DN Debatt att göra. Plus att nyhetsredaktionen också är frikopplad från såväl DN Debatt, DNs ledareredaktion och DNs annonsavdelning.
Det som ni säger är att annonsavdelningen skulle tänkt på att Lärarutbildningen inte hade fått något genmäle och därmed antingen sagt nej till en kvarts mille eller gett gratis plats? Eller att de skulle brutit mot reglerna och hört av sig till DN Debatt om det var tänkt att Lärarutbildningarna skulle ges debattplats?
Allvarligt. Det ni föreslår innebär en sammanblandning av opinionsbildandet och kapitaliserandet. Det som hänt visar däremot att det faktiskt fungerar som det ska – att det är vattentäta skott mellan de två.
Tyvärr visar kritiken mest en aversion mot reklam i allmänhet. Tycker jag. Lärarutbildningskonventet har snarare insett värdet av reklam som opinionsbildare. Att betala för att få säga precis det som man vill ha fram är bra mycket smartare än att behöva diskutera om vad som ska sägas med DN Debatt.
Är en kvarts miljon mycket pengar? Inte egentligen. Inte när man ser det i sitt sammanhang och vad vinsten kan bli i att få fram sina åsikter.
Tyvärr verkar mycket av kritiken vara i form av “nyttiga idits” – kritiken om annonsen startade från Leijonborg och även om det nu är DN som man försöker att beslå med dubbelmoral så skapas i slutändan en annan diskussion än den som Lärarkonventet ville få igång.
Å andra sidan hade aldrig en debattartikel fått samma uppmärksamhet. Så på det sättet har de verkligen lyckats med annonsen.
Ad Age 75 år
Tidningen Ad Age fyller 75 år och har samlat ihop de 75 viktigaste ögonblicken under dessa 75 år.
Ad(d) it up
Kul idé. Tre kreatörer recenserar en byrås kreativa arbete i ett skarpt case.
Här är det Randy Stein, Nancy Vonk och Chris Staples från olika byråer i Toronto och Vancouver som kollar in JWT Torontos kampanj “Halls Balls” för Halls cough drops. (The Globe and Mail)
Kaplan Thaler i dokusåpa
Linda Kaplan Thaler, VD på Kaplan Thaler Group, tar steget in i dokusåpavärlden. Hon ska vara domare i “The Apprentice” spinoff “Making It Big”.
Det är inte så udda som det kan låta. Linda Kaplan Thaler var skådespelerska innan hon startade en lysande karriär inom reklambranschen. Geraldine Laybourne på produktionsbolaget Oxygen Media förklarar varför de valde en reklam-VD:
We picked [Ms. Kaplan Thaler] not because she is the head of an agency. We picked her because she has an idea about how to run a business.”
(Ad Age)
Mer om Linda Kaplan Thaler hittar du i Jewish Woman magazine: Creating a ‘Big Bang’ in Advertising, USA Today: Kaplan Thaler ads shoot for ‘Big Bang’ och ICM – International Creative Management.
Kaplan Thaler Group (som ägs av Publicis Groupe) hittar du här.
Lite söndagsgodis
Förra årets bästa bilder hittar du hos National Press Photographer’s Association
Hunter S. Thompsons sista gonzojobb kan man läsa hos ESPN.com.
Intressant spekulation mot många av mediateoretikerna och framförallt Bagdikian: Media Deconcentration
En intressant analys om Disneys förra VD och hans mediahantering finns hos Forbes.com: How Eisner Rewrote The Media Rules.
The Sneeze har intervjuat Lindon Leader som skapat FedEx-logotypen: The Sneeze – Half zine. Half blog. Half not good with fractions.
Bloggarkodex – hur ska man sköta sig? Läs mer på CyberJournalist.net: A Bloggers’ Code of Ethics via Life de Luxe. En mindre seriös lista finns på Lindsayism.com (också via Life de Luxe)
SVT öppnar sina arkiv. För att citera en känd mediapersonlighet i rosa träningsoverall: “Äntligen!”. Kolla in Öppet arkiv.
Och så lite reklamfilm.
En extremt fånig från Bacardi Breathless at Mardi Gras.
Alla de senaste spotarna från Volkswagen finns samlade på Volkswagen: Commercials. Airport är igenkänning – åtminstone för en sån som jag, som har ett jobb där kunden behöver känna tillit och samtidigt lyssnar jag också på dödsmetall :).
En bra spek-spot för Nike – The Spec Spot.
Undergroundreklam för Firefox
Nöjda med sponsringen utan att veta varför
“Det är beklämmande att så få företag mäter effekterna av sina sponsringsaktiviteter. Det är mycket pengar som investeras i sponsring och det räcker inte att köparna är nöjda, de bör även fråga sig varför och på vilket sätt deras investering har varit positiv för företaget.”
Anders Ericson på Annonsörsföreningen ser detta som den viktigaste frågan för den nybildade Kommitén för Sponsring & Event. Svenska sponsringsavtal är värda fem miljarder per år men mörkertalet är, enligt IRM, stort och antagligen uppgår kostnaden till det dubbla om man räknar in sponsringens aktiveringskostnad.
En undersökning tillsammans med Quickwise visar att fyra av fem annonsörer genomförde någon sorts sponsringsaktivitet under 2004 och CSR-sponsring är lika stor som idrottssponsringen.
Undersökningen visar också att 70 % av annonsörerna är nöjda eller mycket nöjda med sponsringen. Endast en procent säger sig vara missnöjda. (Newsdesk)
TV-bolagen vill få betalt för produktplaceringen
CBS vill tjäna på att ha produkter placerade i sina program. Separata “brand integration”-avgifter kan bli verklighet senare i år.
Redan idag betalar företag stora pengar för att få sina varumärken synliga i rutan. Mark Burnett Productions “luma”-show Apprentice tar närmare fem miljoner dollar för produktplacering. (Ad Age. Läs också MediaPost Real Media Riffs)
Produktplacering är inget nytt. Skillnaden är att förut har det hela varit hårt kopplat till att företag köper mycket reklamtid och kan då “på köpet” få sitt varumärke med i själva sändningen. Det CBS nu vill göra, och många med dem, är att separera de två marknadsföringsformaten och kunna sälja dem separat.
Det här är mycket intressant för branschen – vi måste plocka in ännu ett format och integrera det i mediemixen oavsett hur stort eller litet varumärket är. Produktplacering ses som marknadsföringens överlevnad av många eftersom det finns en hög grad av reklamtrötthet hos konsumenterna. Och program som Oprah och nu också Dr Phil blir mer och mer skapade för att fungera utifrån varumärken som placeras i dem snarare än utifrån ett intresseväckande ämne.
Problemet med produktplacering är att en fullständigt fri sådan skulle innebära att TV-program och filmer fylls med “brandat” innehåll. Till slut blir det för mycket och en reaktion kommer mot produktplaceringen.
Precis som när det handlar om andra “nya” format för marknadsföring, exempelvis word-of-mouth och stealth, bör branschen försöka att självsanera sig mycket snabbt eftersom de nya formaten på många sätt är ett större intrång på den personliga integriteten än mer traditionella marknadsföringsformat.
Ica ändrar reklamkampanj
Efter att fått rejäl bassning av Konsumentverket väljer ICA att göra om sin prisreklam. Deras försök att använda två olika termer: prissänkning och prispress, anser Konsumentverket mest är förvirrande. (SvD)
Bäst och sämst
Bäst
Canal Digital
Saab: Vapour Trails
Sämst
Boxer: Missionen
Recip: Kören (tyvärr är eftersom Konstsimmarna är rätt bra).
Lik i garderoben
eller Den bakvända PR-idén
En del av oss minns Dressmanns något märkliga annonsering inför Alla hjärtans dag där (fr a kvinnor då) kunde plocka med sig sin makes fulaste kläder och få rabatt på det som hon köper nytt. De personer som jag frågade om annonsen tyckte det var en rätt fånig idé.
Men uppenbarligen var det någon som tyckte den var bra. I Aftonbladet har en Marie-Louise Nordin, lärare i mode på Beckmans, uttalat sig om de fula klädernas tyranni i pargarderoberna. Och Aftonbladet har fått fyra par att ställa upp med att visa sin respektives fulaste kläder.
Av någon anledning är det osedvanligt många PR-människor som väljer att visa upp sina “lik i garderoben”: Max Hellström från Rita Platzer PR, Evelina Borseman på Four C och Annica Wickman (sambo med Max) på Journalistgruppen.
Dressmann har PR-fabriken som PR-byrå.
Utan en sladd på kroppen
Bloggen Användbart har hittat argumentet för att använda unga snygga tjejer i reklam…
Yikes!
Consumer marketing
Aldrig förut har så mycket data funnits när det gäller mun-till-mun-marknadsföring/word of mouth. Alla de bloggar, diskussionsforum och chattar där varumärken avhandlas ger en möjlighet för marknaden att skapa värden som inte går att få via annan marknadsföring. Jonathan Carson på Buzz Metrics definierar WOM:
“we are talking about the conversations and commentary that consumers create. It is the person-to-person spreading of ideas.”
Redan nu används det ofta i samband med viral-kampanjer och enligt vissa byråers definition av gerillamarknadsföring så ingår att lägga upp användarkonton på populära forum och communities. (I-media Connection)
Metro tappar mäklare
Metro Hus & Hem startade med buller och bång i början av förra året. Diskussionen var hur det skulle gå för fr a DN, vars inkomster på mäklarnas annonser var stora. DN valde att möta det hela med en faktakampanj där de använde spridningsargument och både SvD (som också drabbades hårt) och DN valde att lägga krut på att behålla mäklare och åtminstone få dem att satsa på både morgontidningsannonsering och Metro.
Nu börjar det visa sig att mäklarna återkommer till DN. Erik Olsson har gått över till att enbart annonsera i DN:
“… påpekar att DN som tidning är mer läsvärd och den är vald av sina kunder och att den når en annan publik och inte bara Stockholm och Mälardalen utan att den finns i hela landet.”
Metro har fått lov att minska sitt sidantal med mer än hälften under året och DNs annonsavdelning ser det hela som en ren arbetsseger. (DN)
Storstadens Mäklarbyrå väljer också att lämna Metro Hus & Hem till förmån för en stor satsning på annonser i DN Bostad. (DN)
Metro Hus & Hem blir samtidigt utsedd till Årets Tidskrift av Resumé ÅBT-jury. (Resumé)
Bromma gör gerilla på Arlanda
Imorgonbitti kommer Malmö Aviation att låta ett gäng personer iklädda gula tröjor med argument för att flyga från Bromma röra sig på Arlanda. Det är PS Event och Grey som skapat kampanjen, beräknad att gå på 80 lök. (Dagens Media)
Arlanda Express i rapp reklamkampanj
Ett gäng kändisar, däribland Dogge Doggelito från Latin Kings, kommer att hälsa resenärerna välkomna till Arlanda Express-tågen.
Det hela är en del i den kreativa överraskningsstrategi som bolaget använt sig av tidigare – ett sorts “Vi får se”-koncept.
VD Per Torstensson förklarar det hela:
“Ha, ha, ja som vd ska man ju nu låta superseriös och säga att vi har en strategi med det här, men egentligen så tyckte jag att det var en kul grej. Jag hade hört att man hade något liknande i taxibilar i New York och tänkte att det skulle vara roligt att göra något liknande här.”
(SvD)
Skön inställning från VD. Om fler kunder vågade ha en sådan inställning till livet och företagandet skulle vi få se mycket fler roliga kampanjer… och jag skulle bli arbetslös ;).
Estnisk 80-talsreklam
DJ Bobo tipsar på Bold om en sajt med Estnisk reklamfilm från 80-talet.
Skön lo-fi känsla.