Eurocard har hamnat i blåsväder på grund av sina annonser och den TV-reklam som de kört. Enligt KO uppmanar reklamen konsumenter till impulsköp och framställer krediten som bekymmersfri, vilket ombudsmannen anser strider mot såväl god marknadsföringssed som mot god kreditgivningssed. (Newsdesk)
Mouthpiece fortsätter serien om framtidens reklam:
DOWN DRAMATICALLY
Relevance of traditional ad creatives.
UP DRAMATICALLY
Relevance of research and tracking. The fact that so much of the media will be in the hands of consumers – who, thank god, are not very adept at “staying on message” – further diminishes the role of upfront creative development as we currently know it. The investment in crafting the perfect message to be delivered to the world through broadcast channels will shift to the task of tracking what happens to a brand message (which may or may not have been created by the brand itself) as it turns into a consumer-driven meme.
Mmm… kanske. Samtidigt tror jag inte riktigt att konsumenterna fullständigt kommer att ta över hela marknadsföringen. WOM är en del av marknadsföringen som man strategiskt hela tiden bör tänka in i varumärkeskonceptet – men det kommer knappast bli enbart vad som marknadsförs. Man hamnar åter i frågan om hönan eller ägget – utan traditionell reklam eller kreativa starters så kommer inga konsumeter fungera som brand evangelists.
Caff har samlat ihop ett gäng exempel på hur stora annonsörer väljer att använda annorlunda media för sin annonsering – ett sorts tillrättalagt underground-val där graffitti, simpel affischering och kritteckningar på trottoarer blandas med användandet av “crop circles”. Trend eller fad? (AdLand).
Dels handlar det om att traditionella media är så fyllda av reklam att det i princip är omöjligt att få mätbar impact. Dels handlar det om att företaget vill förändra sin image bland den yngre målgruppen (eller de tror att de kan förändra den på det här sättet).
Men få är de exempel där stora företag faktiskt lyckats med guerillareklam eller mer undergroundstil på sin reklam.
Vissa varumärken bygger sin framgång på att inte förändras. Fr a är det inom high-fashion där varumärken som Hermès, Brioni, Valeta mfl säljer precis samma produkter år efter år. Umberto Angeloni på Brioni förklarar det hela:
“”We’re about style, not fashion. We’re about long term, timeless products that evolve the way men themselves evolve.”
Ett av de gemensamma kännetecknen för dessa varumärken är att de har en oerhört god koll på sin målgrupp – deras konsumenter har en stark varumärkeslojalitet. Det viktiga för att underhålla varumärket är därmed att vara trogen sitt ursprung och sin kvalitet. (International Herald Tribune via Adverblog)
Andra skönhetsprodukter följer i spåren efter Doves koncept att använda “vanliga kroppar”. Nu är även företaget Bath & Body Works igång med en line produkter under ett produktvarumärke på licens från Mattels bok- och merchandise serie “American Girl”. Namnet blir American Girl Real Beauty Inside and Out. Företaget själva menar att det är ett sätt att ge unga kvinnor en annan bild av sin egen skönhet. Företaget förklarar det hela med:
“This is to some degree a counter movement or a coming back to the more traditional values around the whole person.”
American Girl-produkterna har 8-10 åriga flickor som målgrupp och varje produkt bär någon av de 150 motivations”ordspråk” som ska ge flickorna rätt känsla inför sig själva och sin kropp. American Girls Therese Kauchak-Maring förklarar:
“These are not just pretty bottles of sweet-smelling lotions. These products help them understand that taking care of yourself and feeling healthy is important.”
Skeptikerna är många och både marknaden och psykologer menar att det hela i mångt och mycket blir ett Damokles-svärd:
“Any change in the culture of advertising that allows for a broader definition of beauty and encourages women to be more accepting and comfortable with their natural appearance is a step in the right direction. But embedded within this is a contradiction. They are still saying you have to use this product to be beautiful.”
(USA Today/kare11.com via AdJab)
Vi marknadsförare är en hoper cyniker. Men de flesta försöker uppehålla någon sorts etisk fasad. I det här fallet känns psykologernas och skeptikernas argument något världsfrånvända. Dove gjorde rätt i sin kampanj och fick mycket uppmärksamhet genom att koncentrera sig på skönheten i en person snarare än vad krämen är gjord av (silkeskonceptet). Jag tror att det här också är rätt väg att gå för att faktiskt skapa en line som tidigt påpekar det barnen redan vet, men som de ibland verkar glömma bort i samband med vuxenblivandet: skönheten handlar om hur du mår.
Så var det dags igen – den här gången är det Lindex som upprör genom att visa kvinnors stjärtar i trosor. Självklart har det anmälts till ERK. (Aftonbladet)
Så frågar sig folk på hur terrorister är funtade?
Indisk innovation: Peugeot The Sculptor. Spoof eller inte – det är rätt bra :)
Udda spoof från McDonk: McSchwarma
Ni har säkert sett den – men den är jävligt välgenomförd – trots att jag har lite svårt att se kopplingen högtalare-sex: Pimp my ride
Ni kanske kommer ihåg reklamen för män att undersöka sina kulor? Här är en för att undersöka brösten – men med en lite annan twist: Cam’s Breast Exam
Touchy… Virgin Atlantic
Årets sommarkampanj för SJ är stor där nya reklamfilmer siktar in sig på att visa upp annorlunda personer och roliga idéer – kravalljazz från Göteborg eller ett litet rasta-café. King, som abrupt tog över SJ-kontot från TBWA förra året, har valt att lägga reklamen på priskonkurrens med inrikesflyget och det innebär att man också valt att göra reklam direkt för uppmärksamma flygresenärer genom att använda samma metoder som filurerna som skapat “crop circles” – de har hyrt ett antal åkrar och låter SJ:s logotyp och erbjudande synas från luften. (SvD)
Läcker reklambyrå som jobbar med graffitti som media. Critical Massive, LLC.
Crispin, Porter + Bogusky fortsätter att göra webbreklam som handlar om interaktivitet. Den här gången har de valt att gå på den starka pokertrenden och krydda det med en (synnerligen barntillåten) strippoker. Testa dina kunskaper på Pink Panty Poker. (via AdLand)
Jag börjar bli lite fundersam över CP+B. Och då inte att allt verkar vara kryddat med sex (se deras reklam för Cannes Young Guns) utan att det mesta börjar vara lite samma sak. Lite interaktivitet och frågan är om det ens säljer – visst får de antagligen upp click-through-rate men Victoria Secrets känns som något helt annat än strippoker.
Trots värmen skrattade jag mig igenom hela spoofen. Du måste helt klart se den! Gå till The New York Times [qt]. (tipstack till Erik)
Det är inte första gången någon gör en “Subservient” men den här tillhör de mer intelligenta: MagneCote: The World’s Most Attractive Paper. Tips: skriv “crispin porter bogusky” eller testa “ugly”. (via Adland)
Snygga till laptopen: Schtickers.com
Welcome to The Freaky Universe of McDonald’s Commercials
Snygga affischer och lite sleazy: Adult movie posters of the 60s and 70s
Värsta self-promo ever seen?: Garry Turner (via Adland)
Coola killar: JU$T ANOTHER RICH KID
Ännu en förbjuden reklamfilm från Lynx/Axe: Spray More Get More (via Adland)
Word of mouth-marketing kan jag ibland tycka är en smula överdrivet. Samtidigt så är det ett faktum att vi behöver hitta nya sätt att marknadsföra på – de gamla har liksom tappat mycket av sin makt över konsumenterna och det är alltför trångt. I en fallstudie som finns hos WOMMa visar det sig att brand evangelists faktiskt genererar avkastning. Och även om det känns som en självklarhet:
THE LESSON: The best evangelists are the ones that talk about your product because they love it.”
(WOMMA via DurnikBlog)
Shoppande londonbor fick för ett tag sedan en smärre chock när de kom ut till sina bilar och hittade p-böterlappar. Trodde de tills att de tittade på dem och såg att det var reklam för en fastighetsförmedling. Reklamens tagline var:
“If we’ve managed to get your attention, you should see how good we are at finding tenants and purchasers”.
Yeah! som företaget heter förstod inte alls varför det blev så mycket kritik och försökte försvara sig med att de hade svårt att få ut sin reklam eftersom så många områden är gated communities… (Guardian Unlimited via Ad Jab)
Har de tänkt på att använda sig av annonser i tidningar?
Det här är baksidan av den snabba utveckling av guerilla- och viralmarknadsföring som skett under senaste åren – istället för att ta hjälp av byråer som vet vad de sysslar med så försöker folk göra det själva och då blir det pannkaka.
Filmtrailers är ofta väldigt förutsägbara. Tråkiga skulle man kunna säga. Filmen Wedding Crashers har valt ett lite annorlunda grepp och låter dig själv spela en av huvudrollerna. Det hela blir därmed en viral som kommer att på olika sätt ses av ännu fler än ordinära filmtrailers. Självklart har “yours truly” en önskan att vara med i en Hollywoodproduktion så här är er Ad.min – i två upplagor: Wedding Crashers trailer. Och så klart kommer tipset från dabitch. Självklart har även Clayton sett till att göra en version.
En artikel i Slate tar upp marknadsföringen av filmer och visar med kryddigt språk hur det mesta är pengar i sjön: Dumb Money – The madness of movie advertising. By Edward Jay Epstein
Björn M på JMW ställer en väldigt rak och intressant fråga i en postning: Är reklam att luras?
På ett seminarium börjar han fundera över reklambranschens självbild när den själv verkar se sig själv som en bransch i ljugeriets tjänst. Han ser det som allvarligt om det faktiskt är så att branschens företrädare tycker sin uppgift är att lura konsumenter – då är det slut på svensk reklam.
“Vem vill använda reklambyråer som ser sin uppgift att luras? Företagen som säljer sina produkter och tjänster vill inte lura sina konsumenter. De vill ha nöjda konsumenter. Inte lurade konsumenter.”
Han gör också en kort genomgång av hur konsumenter oftast “använder” sig av reklam och vad det hela oftast (bör) handla om:
“Som konsument ser jag reklam som ett sätt att få information om nya produkter och tjänster. Det är också ett sätt att förmedla vad ett varumärke står för. Det är ett sätt att kommunicera priser och erbjudanden. När jag ser en annons eller tittar på TV-reklam så tänker jag inte – “å nu luras domigen”. Jag vet att det är reklam och jag sorterar in den i facket reklam. Något som producenten skapat, förhoppningsvis med en reklambyrå, för att informera mig som konsument. Jag granskar det kritiskt. Men luras? Nej.”
Eller som Seth Godin väljer att säga det:
“Marketing is not about trickery or even insincerity. It’s about spreading ideas that you believe in, sharing ideas you’re passionate about… and doing it with authenticity. Marketing is about treating prospects and customers with respect, and realizing that it’s easier to grow the amount of business you do with happy people than it is to find new strangers to accost.”
(via Durnikblog)
Som kommande “utifrån” in i branschen har jag också funderat mycket över den självbild som ibland poppar upp i interna reklamdiskussioner både på vår egen byrå och på Bold och annorstädes. Det finns en djup spricka i hur många inom branschen ser på sig själva, och nu senast har till och med reklam gjort reklam genom att säga att reklam ljuger (tvättmedelsspot).
Jag ljuger inte. Jag använder mig av olika sätt att sälja in en känsla, en upplevelse – det är inte att ljuga. Det är rent principiellt precis samma sak som jag gjorde i min förra karriär. Det är bara att då “sålde” jag in tro och konceptet Gud – nu säljer jag in njutning och konceptet runt CCS produkter (för att ta ett exempel). Continue reading
En av de byråer som ofta får höra att de tillhör reklamvärldens sleaze-gäng, Mendelsohn Zien Advertising LLC, ligger bland annat bakom den mycket utskällda hamburgerreklamen för Carl Js hamburgare med en porrig Paris Hilton och är van vid att få utstå både spott och spe för sina reklammanér. Richard Zien förklarar byråns inriktning:
“We try to get our concepts to come to the edge of the table, but we don’t want them to fall off.”
Claudia Caplan på byrån menar att de bäst jobbar med “akuta fall” som snabbt behöver nå en medvetandegrad i konsumentmedvetande.
“Mendelsohn Zien’s principals see themselves as turnaround artists – able to take a foundering brand, work with the executives to rescue it and then unveil attention-getting ads intended to show how things have changed.”
Diskussionen om Paris Hilton-spotten är intensiv men byrån är nöjd och siffrorna för Carl Js-kedjan visar ökning. Om det är smart målgruppstargetting eller bara en tillfällig uppgång är för tidigt att säga. (Los Angeles Business Journal Online via Clay)
Att sex säljer är väl knappast någon överdrift. Att Carl Js målgrupp är ungefär samma målgrupp som läser tidningar som FHM, Playboy och liknande, och att Paris Hilton är het bara av sig själv är ingen nyhet. Frågan är bara om det här verkligen bygger varumärke?
En undran är också om vi nu ser en ny byrå ta den plats som Crispin, Porter+Bogusky tidigare haft?
Badrummen har även förut varit fyllda av marknadsföring men nu har även den rörliga bilden tagit sig in i våra våtrum. Det är ett hotell som blir först att installera företaget Seuras skärmar som fungerar som semitransparenta speglar. (Fast Company Now)
Enligt en undersökning som Täby Centrum beställt så påverkas flest klädkonsumenter av tidningarnas skriverier och först i andra hand av reklam.
I surveyn från SIFO menar 32 % att de påverkas av tidningar medan endast 13 % anser sig påverkas mest av ren reklam. Bland kvinnor är siffran 38 % och i åldrarna 30-49 hela 44 % som anser att tidningarna är deras främsta inspirationskälla till att köpa kläder.
Internet har inte hämtat sig från Boo.com och endast tre procent menar att nätet är en stark påverkare. (Dagens Media)
United Airlines väljer att göra precis som ölbryggerier och andra segment valt att göra: nämna konkurrenterna vid namn i sin reklam. För United Airlines handlar det om att positionera sig gentemot American Airlines genom att jämföra benutrymme. (Ad Age)
Marknadsföring börjar mer och mer likna proffsboxning. Själva matchen är mindre intressant än snacket inför den.