Frågan om varje varumärke i en portfolio behöver sin egen sajt/domän är alltid svår att lösa. En möjlighet är att ha separata undersidor för varje varumärke, där allt är byggt på corporate-varumärket. Eller så väljer man att separera varje varumärke och på det sättet få en bättre träffbild när det gäller varje varumärkes specifika målgrupper.
Coca Cola har gjort så med sina olika varumärken: Vanilla Coke har en egen såväl som Diet Coke. (ClickZ / Content Dev.)
Dags igen. ERK har fällt följande reklam för könsdiskriminering. Det intressanta är ju att det nästintill alltid är kvinnor som är “offer” dvs. att det är kvinnors hud som inte får visas.
VF Scandinavia/Lee Jeans (flygblad), Nordisk Film (internetsida), Spray (banner), Teac Scandinavia (annons), Svenska Shell (säljkampanj), D-Style Event (affisch), Tiffany Corner (annonser), Lever Faberge/AXE (internetsida), Väskshopen i Landskrona (annons), Kuppa Bar i Kristianstad (affisch), Club Marlin i Upsala (affisch), Multipoker (e-postkampanj).
Läs uttalandena på ERKs hemsida. (N24.se)
Tips för hur man kan använda onlineenkäter:
Använd enkäter för att ta reda på olika saker:
Viktigt är också att se till att frågorna i sig själva är intresseväckande, ibland lite roliga och fr a relevanta och att de tillfredsställer behov hos den som besvarar frågorna.
Remember, consumers’ time is their scarcest commodity.
Det är samma svårigheter hos de stora på Madison Ave. som det är här på Garvaregatan i Falun… Läs mer i The New York Times.
Att en användare väljer att använda så mycket som möjligt på samma ställe är inte så konstigt. Redan på slutet av nittiotalet försökte Yahoo! och andra med att låta användare bygga startsidor och integrera kalendrar, även om det inte var lika crisp som idag med Ajax och Flash-teknik. (Making a Date With Google via Beta Alfa)
Fredrik skriver om den klassiska CMYK: CMYK turns 10
Ny tidning om grafisk design: redaction
Snyggt: Your Magazine
Ännu en av dessa e-tidningar som bloggandet knoppat av: KOOLT med bland annat Maria som skribent.
Mer stil: Dorian magazine
Proclaim.se säger sig vara ett webbforum i tidningsform… verkar att göra saker extra invecklat.
En tidning för Atlantas jetset: Atlanta Peach Magazine
(hattip för Vassa Eggen som hittar allt och lite till)
En bra akronym kan kicka ändor. Thinkvitamin har självklart lyckats med CRAP ((Fast de erkänner att det var Robin Williams som myntade begreppet.)) i samband med webbdesign:
Knappast revolutionerande men tillsammans med KISS ((Keep It Simple Stupid)) är det en bra ryggradschecklista. (Vitamin Features » How C.R.A.P is Your Site Design? via Användbart)
Det är träning för ens reklamarödmjukhet att läsa om vad folk ibland tänker om reklam. Läs Åsiktstorpeds postning Findus reklam säljer Felix-produkter.
Redaktörn gör en intressant genomgång av den senaste censuren av reklam. Redaktörn visar på att hela historien verkar vara rejält styrd av Calvin Kleins PR-byrå.
Det som dock står rätt klart – till skillnad mot det som Redaktörn vill påskina: att hela historien är byggd runt att få PR – är att banken som äger huset för jättevepan, Kauphing, har sagt nej till jättevepan och att Stockholms stadshus också sätter käppar i hjulet, med åsikter om storleken på vepan och dess placering.
Jag gillar att sätta saker i sina sammanhang. Det hela sker i en situation där SL under ett par år har stoppat diverse annonser som knappast kan kallas vågade. Stockholms stad har börjat att ifrågasätta de klubbar som inte är helt comme il faut. Socialdemokratiska riksdagsmän samarbetar med kd:are och andra ofta högljudda politiskt korrekta åsiktsmaskiner för att förbjuda “sexistisk reklam” dvs. reklam som någon – ingen har egentligen berättat var gränserna egentligen ska gå och vem som ska avgöra vad som är sexistiskt och vad som inte är det – ska kunna förbjuda att visas.
*flinar*
An advertising team is working very late at night on a project due the next morning. Suddenly, a Genie appears before them and offers to each of them one wish.
The copywriter says: “I’ve always dreamed of writing the great American novel and having my work studied in schools across the land. I’d like to go to a tropical island where I can concentrate and write my masterpiece.”
The Genie says, “No problem!” and poof! The copywriter is gone.
The art director says: “I want to create a painting so beautiful that it would hang in the Louvre Museum in Paris for all the world to admire. I want to go to the French countryside to work on my painting.”
The Genie says, “Your wish is granted!” and poof! The art director is gone.
The Genie then turns to the account executive and says, “And what is your wish?”
The account executive says, “I want those two assholes back here right now.”
Elias på Money Reklambyrå skriver ungefär det som jag länge sagt om statlig reklam:
För sanningen är ju att de statliga företagen och verksamheterna har ett och i vissa fall två idéer och uppgifter:
– att vara så lönsamma som möjligt
– att bedriva opinionsbildning.
Om man tror att reklam är en bra investering för företag, och det tror jag att de flesta liberala ekonomijournalister och politiker tror, så måste per definition statliga företag vara aktiva reklamköpare.
Själv kan jag tycka att Timbro och borgerlighetens ogillande av statlig reklam är lika bisarr som socialdemokraters och vänsterpartisternas avoghet mot reklam som visar på tuttar eller hamburgare. Det hela bygger på en sorts syn på skatt som individens ägande trots att det är till ett kollektiv. Och det verkar som om borgerligheten också känt in vinden och gärna offrar reklambyråerna, oftast småföretagare, på den folkliga indignationens altare. Läs exempelvis Moderaternas pressrelease
The Hidden Persuader ställer onekligen en viktig fråga:
Is honesty an effective tool capable of creating spontaneous surprise and good-will towards a brand?
Jag är helt övertygad om detta.
Jag försöker förstå grunden till varför mediebyråerna och Sveriges Annonsörer uppmanar till bojkott av Google efter att företaget gjort om sina ersättningsnivåer. Enligt Sveriges Annonsörers vd Anders Ericson handlar det om:
Googles modell går stick i stäv med det arbete vi i Sveriges Annonsörer i samarbete med Sveriges Mediebyråer bedriver. Jag ser en uppenbar risk för såväl bulkköp som kraftigt minskad transparens, varför modellen inte gynnar våra respektive medlemsföretag.
Tidigare fick mediebyråer och annonsörer fem procent på framförhandlat pris, oavsett köpmängd. Nu har Google (och enligt uppgifter också Yahoo!) valt att faktiskt hantera det hela som alla andra som handlar med “varor” – köper du mer får du mer i kick-back. (Resumé)
Hur jag än försöker så får jag det inte att hänga ihop. Om man bortser från att Sveriges Annonsörer självklart kan tycka att det inte är bra för medlemsföretagen – men en bojkott? Det känns onekligen som att försöka döda myggor med luftvärnskanon. Själva sakfrågan tycker jag är rätt solklar: köp 3 betala för 2 (eller köp 3 få tillbaka motsvarande 0,5). Det är ingen skillnad gentemot alla andra som säljer varor – och det är just det som Google säljer: en vara. Ett sökord är en entitet och Google tillhandahåller inte en tjänst utan en, visserligen virtuell, vara. Med tjänster knutna till den varan.
Inte bara SJ och Swiss Air som väljer att exponera sina varumärken och erbjudanden på rejält stor fot: kolla in Maxims jätteannons mitt i Nevadaöknen.
ISI Wissings mätning av svenska varumärken bland tusen svenskar är en intressant värdemätare – även om jag kan tycka att utfallet är väl förvånande:
Helt klart ett antal förvånande svar. Svinto? Och Helly Hansen? Hur ser det ut med nöjda kunder? En rätt annorlunda lista:
Det som är markant i den senare listan är att nöjda kunder är direkt kopplat till kostnaden för produkten (om man bortser från Lejonet & Björnen, Yes och Lego). Wissings menar också att det inte finns en direkt koppling mellan mängden media satsad på reklam och var de placerar sig men att den som sett reklamen har en klart mer positiv inställning till varumärket. Vilket därmed borde innebära att det logiskt är bättre att satsa mycket på reklam…
Jag är böjd att hålla med signaturen Ehrm:
Någonting är garanterat fel på den här mätningen. Hur i hela fridens namn kan Höganäs Keramik placera sig på den här listan. Vad har de gjort för fel på mätningen kan man fråga sig? Vart är Coca Cola, Levi´s, Pepsi, Lee, Diesel, Ferrari, Lamborghini, Mercedes, BMW, Volvo, Ericsson o.s.v. Hela undersökningen känns som en stor defekt. Knappast det som behövs för att väcka förtroende till undersökningsbranschen.
(N24.se)
It’s All Advertising håller på att samla ihop bilder på reklambyråentrér. Nördigt värre.
Så här ser det (ungefär) ut hos oss:
Resumé har valt att försöka få webben att likna printeditionen när de nu äntligen förändrade sajten. I en intervju med Bonnier Tidskrifters AD Nino Björklund visar det sig att idén är Viggos… (Cap & Design)
Precis som när det gällde printeditionen så är det väldiga diskussioner om webben. Fr a är det typsnitten “Machine Resumé” ((En lätt omritad Machine.)) som får många att rynka på näsan. Själv gillar jag det.
Under de senaste veckorna har man börjat ana en dold agenda från statsapparaten och politikerna: en agenda som i grunden kommer att förändra yttrandefrihet och reklambransch: N24.se: Sexistisk reklam kan förbjudas
Aftonbladet: Hårdare tag mot skräpmatsreklam.
Det hela innebär att reklambranschen är hårt ansatt och det intressanta är vem som ska göra gränsdragningarna och hur man tänkt sig att uppehålla ett nationellt förbud i en globaliserad mediavärld.
Jag stödjer alla som driver med dåliga telemarketers (trots att jag generellt anser att telemarketing är en bra relationsmarknadsföring om den används på rätt sätt). I sin krönika skriver DI:s Tomas Linnala om hur han valt att driva med en del telemarketers:
Någon månad senare ringde en ung kvinna som frågade om hon fick ”tala med den som ansvarar för hushållets inköp av rengöringsartiklar”.
Jag hade kunnat svara något i stil med att vi är miljövänner och därför bojkottar rengöringsartiklar, men man har ofta lite svårt att finna sig när en sådan där innantilläsande och påstridig person helt oväntat attackerar. Men efter ett tag gaskade jag upp mig.
Hon la faktiskt på luren efter bara några minuter med orden: ”Du är ju sjuk!”
Linnalas bästa knep är:
Globaliseringen gör varumärkesskyddet komplicerat. Varumärkeskapning blir vanligare och vanligare. Ryssland och Kina är framförallt de marknader där inarbetade varumärken ofta uppkommer i helt andra konstellationer. Ett exempel är det ryska H&M International som anser att de var först på ryska marknaden.
Dock har även ryska och kinesiska myndigheter börjat att inse att den immateriella juridiken måste ses över för att uppehålla goda relationer globalt. (N24.se)