Resumé har valt att försöka få webben att likna printeditionen när de nu äntligen förändrade sajten. I en intervju med Bonnier Tidskrifters AD Nino Björklund visar det sig att idén är Viggos… (Cap & Design)
Precis som när det gällde printeditionen så är det väldiga diskussioner om webben. Fr a är det typsnitten “Machine Resumé” ((En lätt omritad Machine.)) som får många att rynka på näsan. Själv gillar jag det.
En het diskussion om journalistikens renhet har blossat upp i vanlig ordning. Den här gången handlar det om hur journalister ska förhålla sig till det som jag väljer att kalla “skribenteri” dvs. köpta texter för en bestämd produkt eller ett varumärke. Det hela ställs på sin spets när det handlar om kundtidningar. Lisa Förare Winblad beskriver sin verklighet i sin bloggpost I’ve gone commercial! och Redaktörn skriver långt och mycket om “fuljournalistik” i sina postningar Finns det fuljournalistik?, Fuljournalistik part II och Fuljournalistik part III. (via Vassa Eggen)
Själv väljer jag i samband med seminarier för studenter inom MKV att skilja mellan journalistik – där det handlar om att ifrågasätta, vara objektiv och i mångt och mycket vara “sanningens” företrädare. Det innebär också ett stort mått av konsekvensneutralitet. Nästa grad är skribenteri vilket innebär en del journalistiskt arbete och ett visst mått av objektivitet gentemot ämnet men att ens uppdragsgivare i stort är det varumärke/företag som man skriver för men samtidigt är läsaren också uppdragsgivare. När det handlar om kundtidningar etc. handlar det om en solklar bild som ska fram – det journalistiska ifrågasättandet är inte primärt utan det handlar om att bygga relationer mellan varumärke och kund, liksom att ge solid och sann information runt varumärke och produkt. Den sista delen är copywriting och där är uppdragsgivaren varumärket. Copy ska sälja. Inget annat – sen handlar det kanske om att sälja in image, branding, produkt whatsoever men det handlar om sälj. Och dessa tre är inte möjliga att sammanföra – en journalist kan inte utifrån sin journalistiska etik vara skribent eller copywriter och en copy kan inte vara journalist utan att släppa sin reklamhemmavist. Studenter brukar ibland fråga: när ska man ljuga? och då påpekar jag att oavsett i vilken textproduktion du befinner dig i så måste du generalisera men ingen av de tre bör ljuga. Däremot handlar det om hur man hanterar sanningen: en journalist ska visa sanningen som den är, för skribenten handlar det om att låta sanningen vara det som mottagaren behöver för att hantera, och helst tycka om produkten medan copywritern ska låta sanningen arbeta för säljet.
Sara Damber är nominerad till årets personlighet inom media efter Flicka-kampanjen. Nominerade är personer som har
varit tongivande på den svenska mediemarknaden, väckt känslor och engagemang, varit nytänkade och innovativa, samt flyttat fram positionerna på den svenska mediemarknaden.
Övriga nominerade här Otto Sjöberg på Expressen som knappast kan kallas nytänkande och de enda positioner han flyttat fram är att journalistik handlar om snabba nyheter och att hänga ut även icke-dömda personer; Patrick Ståhle, Aegis Media Nordic – en mediestrateg… jahaja och Stefan Persson, Hennes & Mauritz och han har knappast figurerat i media frekvent under året. Alltså en rätt klar seger. (Resumé)
Så politiskt korrekt. I rest my case…
Dagens media har pratat ((Det ser ut som en re-write men jag har ännu inte hittat originalet)) med Joe Tripodi på Allstate, USAs största försäkringsbolag och en av de största mediaköparna som valt att gå ur [[upfront]]-systemet och istället ställa TV-nätverken inför att behöva mer eller mindre pitcha gentemot sina reklamköpare. Samma sak har storheter som Procter & Gamble m.fl. börjat med.
Vi har ett helt annorlunda tillvägagångssätt nu när vi går in med betydligt färre dollar i “upfront-marknaden” för att få maximal flexibilitet. Vad du också ser är att fler reklamköpare har gått samman och tittar på huruvida det här systemet är rätt sak att ha och hur det i så fall kan förändras och utvecklas.
CAP&Design har en intervju med John Bark i samband med hans publicering av boken “Från ett tidningshuvud” där han skriver om sitt liv som tidningsformgivare och designer, och ger matnyttiga tips. (tips från Vassa Eggen)
Rolf van den Brink tar “bladet från munnen” och ser en utveckling av media där det hela bygger på marknadsdifferentiering och annonsintäkter – där gratismedia blir större på bekostnad av media som tar betalt för sina nyheter. Han lyckas självklart också att dissa bloggandet liksom [[citizen journalism]]. Så här är verkligheten – åtminstone enligt Rolf van den Brink, chefredaktör på Dagens Media, där diverse kändisar skriver krönikor om media och där artiklarna har blivit kortare och kortare. En tidning som differentierade sig gentemot sin konkurrent Resumé när det begav sig.
van den Brink skissar också en tänkbar framtida utveckling för journalistiken:
Hörde ni klirret från glashuset?
Att Internet förändrar våra medievanor visar många siffror. Frågan är om det förändrar marknadsföringen på ett traditionellt sätt, i meningen att en ökning på ena stället innebär en minskning på ett annat ställe i mediemixen. Jag är inte så säker på det.
bisonblog citerar Rebecca Lieb som i sin tur citerar en undersökning av Jupiter Research:
the average online user spends an equivalent amount of time surfing the Web as she does watching TV — some 14 hours per week (many do them simultaneously). Those same users spend about an hour reading magazines, two hours reading newspapers, and five hours listening to the radio.
Av detta drar Fredrik och andra slutsatsen att Internet håller på att förändra sin plats i mediemixen – traditionell mediaplats stödjer snarare Internetsatsningarna än tvärtom. Faktorer som visar detta menar man vara att Internetannonseringen beräknas öka med nitton procent år 2006 vilket är sex till åtta gånger så mycket i ökningsgrad jämfört med traditionella media.
Problemet är att statistik alltid måste sättas i sitt sammanhang – att säga att ett nytt media ökar med större grad än ett traditionellt säger inte att det nya media ökar på bekostnad av de traditionella medierna. Och eftersom Internetannonseringen i den generella mediemixen är runt 10-20 % så innebär den ökningen inte någon större skillnad i faktiska siffror. Att det procentuellt ökar med flera gånger mer än övriga medieköp beror helt enkelt på att övriga medieköp redan är så pass stora att deras ökning nått sin peak och inte kan öka mer eftersom det skulle skapa obalans i marknadsföringens mediemix.
Ett ytterligare problem är att det hela blir lite som att jämföra äpplen och päron. Internetannonsering är inte samma sak som traditionell annonsering – internetsatsningar bygger på annonser+mikrosajter. Internet som media är ett helt annat media än de vi tidigare sett. Den stora skillnaden som vi ser idag är att mycket av ex printannonsering jobbar med imageskapande och att dra konsumenten till webbplatsen för ytterligare information/hjälp till köpbeslut. Det innebär inte självklart att printannonseringen enbart är ett komplement till webbplatsen, eftersom Internets konstitution innebär att du som marknadsförare behöver andra kanaler för att göra webbplatsen känd och du behöver andra media för att skapa medvetande om varumärket.
Så min slutsats av siffrorna är lite annorlunda: det är inte en förändring av mediemixen som är det viktiga utan det är en grundläggande strukturomvandling som sker. Mediemixen förändras visserligen men det är fr a till vad de olika delarna används som förändras. Det är helt enkelt inte en fråga om antingen-eller utan en fråga om både-och. För min del, som planner och strateg, är det rätt solklart att marknadsföringen måste vara konceptstyrd, där koncepten är medieneutrala i grunden. Det handlar om att göra integrerad reklam på riktigt och använda alla delar av en mediemix på ett genomtänkt sätt.
Gerillareklam och viral reklam har branschen pratat länge om. Nu börjar också resten av världen vakna. Läs en artikel om “den nya smarta reklamen” i Affärsvärlden.
Ett av de kanske mest oväntade varumärkesbråken pågår just nu. Det är bandet Metallica som stämt svenska fackförbundet Metall för varumärkesintrång då fackförbundet har köpt domänen metallica.st vilket gjort det amerikanska metalbandet upprörda. Domänen är registrerad av Metalls riskkapitalbolag Förvaltnings AB Metallica och Bahnhof, som hjälper Sao Tomé med deras domän .st, menar att det hela inte är något problem. Ulrich och gänget i Metallica har inget att komma med eftersom domänen inte är tagen för att snylta på deras varumärke. (IDG.se)
Metallica verkar lägga mer tid på att skydda sitt varumärke och sin musik via advokater än att producera ny. Diskussionen om ex [[DRM]] och domäner har mest gett bakslag för de mest högljudda inom musikbranschen. Både Metallica och Sveriges egna Petter, har förlorat mycket i varumärkesvärde genom att vara oerhört inkrökta i sina åsikter runt fildelningen. Det som de inte förstått är att deras varumärken varit lite rebelliska men när de börjar att snacka illa om sin publik (de som fildelar) och som i Metallicas fall, även jaga dem med egna stämningar, blir de bara en del av etablissemanget. Deras argument må vara valida men genom sin tidigare positionering som rebeller skapar de därmed en oerhört djup spricka mellan sitt varumärkes bild och vad de väljer att kommunicera.
Metallicas senaste utspel mot Metall, visar på svårigheterna med immateriell rätt utifrån ett internationellt perspektiv – bandet anser att de har fullständig rätt till sitt namn, även om det inte är ett fullt ut unikt namn och att Metalls riskkapitalföretag hetat Metallica en längre tid. Den åsikten bandet förfäktar är möjligen gällande på den amerikanska marknaden men eftersom Metall arbetar på en europeisk marknad går de utifrån dessa regler. Det som visserligen till viss del gör domänbråket problematiskt är att toppdomänen tillhör Sao Tomé. Dock finns det en regel att den juridiska frågan när det gäller innehåll på Internet ska lösas utifrån de regler som finns i det land där servern rent fysiskt befinner sig. I en domänfråga blir det då reglerna, som jag ser det, i landet där servrarna som administrerar DNS-informationen befinner sig.
Goodby Silverstein & Partners har länge jobbat med den amerikanska kampanjen Got Milk? och nu har även svenska North Kingdom fått uppdraget att göra en kampanjsajt av det mer genomgripande slaget Brittlelactica: Planet in need. Tyvärr extremt tungladdad, även för mig med sexton mbits lina men snygg och en genomgående historia med stil av såväl Star Trek som Babylon 5. (tips från Frozentoy)
Jag kan känna lite “har man inte sett det här tusen gånger förut?” Bäst är introt med den flygande kossan, och fr a ljudläggningen i samband med introt.
Ett bevis på att virals rent statistisk fungerar är Sharpe Partners undersökning som visar att nästan 90 % av Internetanvändare vidarebefordrar mail med olika innehåll.
63% of the respondents share content at least once a week, with 25% sharing daily or almost daily, and as many as 75% of the respondents forward this content to up to six other recipients.
Humor var vanligast – hela 88 % skickade vidare skämt, seriestrippar etc, följt av nyheter, hälsotips, religiöst/andligt material, spel och företagsinformation respektive sport/hobbyinformation. Kommentaren som Kathy Sharpe gör är att humor kan vara väldigt subjektivt. Demografin är också spännande: kvinnor i 30-40 årsåldern är de som vidarebefordrar mest och, eftersom det är en amerikansk undersökning, är den etniska tillhörigheten också en faktor: afroamerikaner är de som vidarebefordrar allra mest. Däremot visar sig varken utbildning eller andra sociala respektive socio-ekonomiska faktorer ha någon influens på att skicka vidare saker. Intressant är att vidarebefordrandet kan tänkas skapa en positivare uppfattning om branded content:
We also discovered that those who share content more frequently are less inclined to view brand affiliation as a negative, so the key becomes targeting those individuals.
Undersökningen är solid, över tusen respondenter som via nätet fick svara på frågor om sin vana att skicka vidare virals.
We knew a lot of people were sharing content, but even we didn’t expect it to be so pervasive.
(via Beta Alfa 2.0)
Det är dyrt att annonsera på Febersajterna, Sveriges första kommersiella blognätverk, – jävligt dyrt. Å andra sidan: det är rätt många besökare. Läs mer och kolla priserna på annons.feber.se. (Fyra nyanser av brunt)
Kullin berättar på Media Culpa att Fredrik Wackå tänker sluta att utveckla sin engelska blog Corporate Blogging för att satsa helhjärtat på sin svenska blog.
I started this one at a time when there were, more or less, no discussion about social media in the Swedish/Scandinavian blogosphere. Now there are and it makes more sense to be part of that. We have also seen an explosion of international blogs on this subject. Whatever role I may have thought this blog could have, there are so many others doing it now.
Ungefär samma sak har hänt när det gäller reklambloggar – det har skett en formlig explosion av mer eller mindre bra reklambloggar. När jag började var det i princip Adland, Adjab, Adrants och ett antal fler, men det var relativt överskådligt. Idag är det nästintill omöjligt att hålla koll på alla, och Researcher har fått sällskap även i att skriva om reklam på svenska: Bisonblog, Tankar om planning, Beta Alfa och Reklamfeber. Bloggandet börjar att finna en form, och ursäkta att jag tjatar – men det hela liknar när hemsidorna blev vardag och nyttiga.
Tidningar.info är en extensiv blädderhörna, med en jättehög av tidningar att bläddra i (som pdf:er).
Lemon Magazine kommer från skaparna av Gum Magazine. “Popculture with a twist” lovar mycket.
Gör-det-själv-trenden (DIY) är inte bara svensk och en hel nättidning, ReadyMade, har skapats för att ge tips och inspiration.
Hipp hipp hurra för AdLand!
Enligt Nicklas Lundblad på Neo Blogg så har PEW gjort en ännu inte publicerad undersökning som visar att hela elva procent av vuxna internetanvändare har en egen blog – och att 25 % uppger att de läser en eller flera bloggar kontinuerligt.
Det är knappast förvånande och visar än en gång att min åsikt att bloggar bara är ett nytt format för kommunikation håller. (via Mymarkup)
En svensk copywriter bosatt i Australien har Sveriges hetaste blogg. Åtminstone om man ska tro Agent25:s omröstning i samband med trendgalan. Men precis som Beta Alfa väljer jag att ta det hela med en nypa salt. Även om jag tycker att Jonas faktiskt är värd utmärkelsen medan resten av listan antingen består av sk modebloggare eller mediabloggar. Och antalet röstande gör det hela till en väldigt intern uppgörelse eftersom det uppenbart är så att alla de besökare som nominerade bloggar enligt uppgift har inte röstat, eller väldigt många har i varje fall låtit bli.
Nya Showroom innehåller “provokativ reklam” och det innebär bland annat en artikel av Fredrik Olsson på Miami.
ADA är ett nytt forum för att samla design och reklamare i Göteborgsregionen:
ADA utvecklar en databas som skall göra det möjligt för aktörer att knyta nya kontakter. Tanken är att man om ett år skall kunna hitta mer information om företag som arbetar med design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen.
En liknande samlingspunkt är Aheaddalarna.se (där jag är coach för projektledaren)
Beckmans har släppt sin nya sajt. Och jag tycker den är rätt trist: Beckmans
Collective har sett dagens ljus – en sajt för popkultur i en individualistisk tid – vad säger man annars om att man har tre “personlighetsskribenter” (varav den ena är Ajja)? En produkt av bloggvärlden. Klart en stark trend idag – att bloggar skapar nya konstellationer och blir en sorts plattformar för mediaprodukter. (Andra exempel är exempelvis Ida på Legally Blonde som är moderedaktör för IQ Student och Karolina Lassbo som skriver för Veckorevyn – tack vare sina bloggar).
Niklas Darke är en gudabenådad krönikör (och det säger jag inte bara för att jag råkar känna honom :)) har lagt ut sitt textarkiv på nätet i Svarta Arkivet. Inte bara ett exempel på god skribenteri utan också hur den förenklade CMS-tekniken hos bloggverktyget WordPress kan användas till andra saker än “dagböcker på nätet”.
Nytt spännande material istället för neon: LED-Flex
Alla konstiga sätt att mäta tid är bra? The Bob-clock
Esther Ermers har skapat ett tredimensionellt alfabet. (via Coolhunting)
Snygga efterrätter hos Jin Patisserie. (via Coolhunting)
Några länkar om hur bloggar kan påverka varumärken:
Onalytica Blog via Influx
The Consumerist: Shoppers Bite Back
Measuring Blog Marketing part 1
Measuring the Brand Blog part 2
Ett spännande tilltag: en konst- och kreatörsplats, ett digitalt zine för goda idéer och snygga bilder: Heybaberiba.
Heybaberiba.se kommer i framtiden att vara ett oberoende webzine med en skön blandning av serier, artiklar och länktips.
Därför efterlyser vi ditt bidrag!
Vi letar efter kreativa själar, såsom serietecknare, skribenter och fotografer som vill publicera sina alster på heybaberiba.se
Heybaberiba.se kommer till en början att enbart publiceras digitalt och kommer således inte att generera några pengar.