Monthly Archives: May 2006

Adicolor – alla filmerna

Adicolors filmer är mer eller mindre märkliga. Filmerna är producerade som en del av Adidas specialedition av skor för mass customization. Extra designgeekigt med de olika domänerna som är varje färgs [[RGB]]-värde.

  • green (r006g146b071) – skum sak med gamlingar som har en lyxig ritual för sig där de blir skjutna med gröna paintballkulor. Snygg produktion sannerligen.
  • white (r255g255b255) – Jenna Jameson med behagen skumpande samtidigt som hon bankar små gnomutklädda män i ett spel. Såklart en burlesk omskrivning för att “bonka bäver” :).
  • red (r213g037b053) – skojig historia med animationer i collage/pappersklipp om hur färgen röd skapades. Väldigt mycket South Park över det hela…
  • blue (r023g075b158) – PSYOP har gjort en lätt epileptisk bildkavalkad där alla andra färger förutom… *tada*… blå är borttagna.
  • yellow (r254g245b006) – nån sorts Dark Angel möter Robocop möter galna japanska biotechforskare möter Björks video “All is full of love”. Det konstigaste är alla hebreiska tecknen som förekommer överallt.
  • pink (r243g197b208) – en söt blondin blir först helt rosa och sedan en levande rosa discoboll. Typ. Nallens roll i det hela förstår jag inte alls…
  • black (r000g000b000) – en tvättbjörn röker och dricker för mycket… och sen händer saker. Jag fattar faktiskt ingenting.

TV-reklamen lever nog vidare

Webbomedia skriver om TV-reklamens framtid. Han anser att TV-reklamen inte är dömd att dö men måste förändras. Hans slutsats är inte ny men alltid lika viktig:

tv-reklamen måste bli mer relevant, intressant och informativ än den är i dag. En bred kommunikation mot massorna bör ersättas av smarta personaliserade budskap som tittaren vill ha, inte låsta fjärrkontroller.

Varumärket allt viktigare

De tre VD:arna Marie Ehrling på Telia, Jesper Kärrbrink på Svenska Spel och Magnus Böcker på OMX är vid en paneldiskussion på Stockholm Media Week överens om att varumärket är viktigare och viktigare. Varumärkes- och övergripande kommunikationsstrategiska frågor hör hemma högst upp i ledningen enligt dem eftersom det är centralt både i medgång och motgång.

Man kan sammanfatta deras åsikter enligt följande:

  • Kommunikationsdirektörer och liknande bör sitta i ledningsgruppen.
  • Varumärket måste kommuniceras rätt av alla direktörer, både internt såväl som externt.
  • Reklamen som sådan ska skötas av de som kan det – inte av ledningsgruppen.

(N24.se)

Det är intressant eftersom det bara för något år sedan hissades varningsflagg att de personer i företagen som skötte kommunikationen började att bli utpetade ur ledningsgrupperna. Uppenbarligen kan det hänga ihop med konjunkturen, låg konjunktur har hittills gjort att marknadskommunikation och varumärken fått stå tillbaka för rent finansiella frågor medan en högre konjunktur har gett utrymme för “mjuka frågor” som varumärken och marknadskommunikation.
Antagligen handlar det också om att det finns en ny grupp av VD:ar i företagen som på ett annat sätt förstår frågor om varumärken och kommunikation mer än VD:ar från den “teknokratiska generationen”. Och att vi som jobbar med varumärkesfrågor äntligen lärt oss att kommunicera den vikt som det har att bygga och vårda varumärket.
Det man kan hoppas på är att det, i samband med nästa lågkonjunktur, fortfarande tänks på varumärken på grund av ovanstående faktorer. Det man sett är ändå att varumärken som vågat satsa på att bygga och vårda sin image även under en lågkonjunktur.

Mer om Kärrbrink och de andras åsikter finns hos Dagens Media

KO biter i gräset

Marknadsdomstolen har gett KO på tafsen i samband med deras försök att sätta dit Eurocards reklam. KO, vana att faktiskt vinna, är inte lite irriterade. Ställföreträdande KO Marianne Åbyhammar förklarar frankt att Marknadsdomstolen har missuppfattat alltihop. (Supermarket)

VISA å sin sida ser till att utveckla sin marknadsföring och sitt varumärke till att vara ett finansiellt instrument:

Under de senaste åren har vårt affärsområde breddats ordentligt. Tidigare var vi helt enkelt ett kontokort för konsumenter och internationellt var vi främst ett kreditkort. Idag är debitkort [dvs betalkort] och andra förbetalda produkter, kommersiella lösningar och identifieringstjänster en stor del av vår verksamhet”, säger Christopher Rodrigues, VD för Visa International. “Vi behöver utveckla hur vårt varumärke används. Konsumenter och handeln ska kunna skilja på olika Visaprodukter och tjänster, samtidigt som förtroendet för att Visa möjliggör effektiva och säkra betalningar över hela världen består. Vi använder också det här tillfället till att uppdatera logon.

(Newsdesk).

Speak Up har en stor samling VISA-kort som mycket visar på den utveckling som skett inom kreditmarknaden och runt varumärket.

Amex har också startat ett antal varumärkessamarbeten i Sverige. Detta är ett sätt att försöka rida på den utveckling som nu sker i Sverige, cirka tjugo år efter USA: folk börjar att använda sina betalkort mycket mer och även skaffa sig kreditkort. Enligt Martin Odell på Nordisk Media Analys har Amex en bra spridning fr a i Stockholm och deras varumärkeskännedom har ökat markant de senaste åren – de är ett premiumalternativ i konsumenternas ögon. Men fortfarande har de två saker att kämpa emot: rädslan att skuldsätta sig respektive att Amex inte är samma statussymbol som i USA. (SvD)

Konsumentombudsmannen visar med eftertryck den lätt vridna syn som staten helt uppenbart har på reklam: att den påverkar jättemycket eftersom svenskar inte kan tänka själva. Det finns inget annat sätt att tolka många av KO:s uttalanden och det här är flagrant. Det som KO missar är det som VISA insett – konsumenter vill ha ett kort med många funktioner. Eller flera kort men med enkelhet och transparens när det gäller användandet. Dock är svensken ofta influerad av den negativa reklamsyn som svenska staten och svensk media ofta kommunicerar vilket gör att det är svårt för ett bolag som Amex att faktiskt förklara fördelarna med ett premiumkort. Den svenska måttfullheten och Jantelagen gör att det är brackigt att flasha med sitt Amex och fortfarande har svensken en svårartad schizofreni när det gäller just ekonomi och pengar.

Konsumenten har rätt att ha rätt

Seth Godin är alltid lika abrupt:

So yes, the customer is always right. And if they’re not, then one way or the other, they’re not your customer any more.

(Seth’s Blog)

Ett annat sätt är att börja att räkna: Det kan helt enkelt vara billigare att förlora en kund som uppenbart aldrig kommer att bli nöjd än att använda alltför mycket energi till att vinna över honom/henne/dem. Det kan trots allt ibland kosta mer för varumärket än det smakar att bli älskad av alla.

Och nu blir det reklamfilm 8

Nya från Reginald Pike:
The Perlorian Brothers har gjort två galna för Eurocards Mint: Window och Chin up.
Yael Staav har gjort en lite lätt skruvad för Chlorox.

Coca Colas nya huvudfilm globalt är en avancerad sak men som är lite svårförståelig.
åkestam.holsts nya för LOKA är rätt kul – hur urbana myter skapas liksom.
Kolla in VW Jettas “Safe Happens” hos Hidden Persuader.

Kontrollen ligger hos konsumenten

Viktigt att tänka på för varumärkesbyggare och pr-personer som försöker att bygga buzz:

control is moving from institutions to communities and the power in communities belong to the people who reside in them.

(Naked Conversations via Blogrelation del.icio.us)

Det är antagligen det här som är svårt för företag när det kommer till att jobba med WOM och bloggar – att relationerna inte kan kontrolleras av företaget. Det innebär flera saker:

  • att man som företag måste tro på sitt varumärkes styrka i förhållande till konsumenterna
  • att hela tiden skapa dialog med konsumenter och personer som fungerar som influenser till konsumenter
  • att företaget måste vara mer transparent i alla led
  • .

Kvaliteten viktigare

Med anledning av såväl Tele2:s tomtekampanj och Avanzas mer virala kampanj runt Svenska Storkapitalföreningen menar numera flera aktörer inom gerillamarknadsföringen att det till slut finns en fara för att överraskningseffekten försvinner och därmed tappar man buzzmöjligheterna runt gerillareklam. Göran Åkestam menar att kvaliteten blir viktigare och viktigare när det handlar om gerillareklam:

När man inte kan passera genom city utan att tre, fyra överraskande moment dyker upp på gatan är det ju inte lika verkningsfullt längre. När ett medie blir överutnyttjat vilket gerillametoden tangerar att bli, ställs högre krav på kvaliteten.”

Fejkade kampanjer menar Åkestam också är farligare eftersom de kan slå fel. Liksom att det är ett faktum att konsumenter inte gillar att känna sig lurade. Claes Bodén på Jung Relations menar att det alltid är bättre att hinta om vem som faktiskt är avsändaren i såväl gerilla- som viral reklam. Det innebär att konsumenten snarare får känna sig smart, att hon/han “löser” gåtan. (N24.se).

Diskussionen om såväl viral reklam som gerillareklam har pågått under flera år. Problemet har varit tvåfaldigt:

  • Byråer har använt gerillamarknadsföring som extra grädde på moset och därmed har de ofta inte stämt konceptuellt med den övriga kampanjen. Integrationen är nödvändig för effekten. Allt annat blir bara slöseri med pengar.
  • Byråer har valt att göra små saker, ofta endast på några få ställen i storstäderna. Det innebär att man inte når någon annan effekt än att det kan bli en liten buzz runt själva produkten. De mer kraftfulla kampanjer som måste till ses ofta som alltför tidskrävande och energikrävande, trots att de ofta är mycket billigare och mer effektiva både ekonomiskt och varumärkesmässigt.

Shit happens

Dagens annonsmiss är väl Öhmans Fondkommision som idag har en annons i helsidesformat, från deras byrå Rönnberg & Hummingbird, i många tidningar där man beskriver Ingo Johanssons “dräpande” slag mot Floyd Patterson. Som dog typ igår. Tom Dinkelspiel, vd för Öhman Fondkommission suckar lite:

Det är olyckligt att det inträffar samma dag. Men det är sådant som händer. Det är Murphys lag. Det positiva är att bilden kan ses som en hyllning till dem båda.

(di.se och Resumé – tipstack till Andreas)

Promemorian har annonsen.